Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36

Proposition 1896:36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

1

N:o 36.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upplåtelse
till Jemtlands fältjägareregementes mötesplats af
mark, tillhörig f. d. militiebostället Kungsgården N:o 1 i
Jemtlands län; gifven Stockholms slott den 31 januari
1896.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen att medgifva,

att af f. d. corpschefsbostället 2V2 mantal n:o 1 Kungsgården följande
områden, nemligen dels lägenheten Svenstorpet, dels den af Jemtlands
fältjägareregemente till skjutbana för närvarande använda mark och
dels de områden, som å en i statsrådsprotokollet omförmäld karta öfver
Frösö läger och trakten deromkring äro betecknade med litt. A och
litt. B, må för tiden från och med den 14 mars 1897 få upplåtas till
nämnda regemente för att med dess mötesplats å Frösön sammanläggas.

De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande utskott tillhandahållas,
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd
och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Axel Rappe.

Bih. till Eiksd. Prof. 1836. 1 Sami. 1 Afd. 23 Häft. (N:o 36.J

1

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 36.

2

\

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott
den 31 januari 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för finansdepartementet
anmälde departementschefen

dels arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga
skrifvelse den 11 januari 1895 angående upplåtelse till Jemtlands fältjägareregementes
mötesplats af mark från f. d. corpschefsbostället
Kungsgården n:o 1 i Jemtlands län, äfvensom domänstyrelsens i detta
ärende den 9 februari och den 22 mars samma år afgifna underdåniga
utlåtanden, och

dels chefens för nämnda regemente, af chefen för sjette arméfördelningen
med tillstyrkan af nådigt bifall den 17 maj samma år insända

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

underdåniga framställning i enahanda syfte, äfvensom domänstyrelsens
den 15 augusti och arméförvaltningens å intendentsdepartementet den
22 sistlidne oktober i anledning deraf afgifna underdåniga utlåtanden.

Departementschefen yttrade härvid:

»Då utvidgning af Jemtlands fältjägareregementes å Frösön belägna
mötesplats visat sig nödvändig, behagade Eders Kongl. Maj:t uti
nådig proposition den 26 januari 1894 föreslå Riksdagen att medgifva,
att af f. d. corpschefsbostället 2Va mantal n:o 1 Kungsgården, vissa
områden, som betecknades med röd färg å en vid statsrådsprotokollet
i ärendet fogad karta, måtte för tiden från och med den 14 mars 1895
få upplåtas till omförmälta regemente för att med dess mötesplats sammanläggas.

De områden, som enligt Eders Kongl. Maj:ts berörda förslag skulle
med mötesplatsen förenas, omfattade boställets hela egoområde med
undantag allenast af dels eu på långt afstånd från sjelfva bostället belägen
fyllnadsjord, benämnd Kånkbacken, och dels större delen af ett
till hufvudgården hörande skogsskifte, benämndt Bynässkiftet. Allt det
öfriga, i areal innehållande omkring 500 tunnland, till stor del odlad
jord, skulle med mötesplatsen förenas.

I underdånig skrifvelse den 5 påföljande maj anmälde Riksdagen,
att densamma visserligen funnit mötesplatsens utvidgning af omständigheterna
påkallad, men att Riksdagen likväl icke ansett sig böra för
närvarande bifalla hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit.

Riksdagen hade nemligen inhemtat, att å egendomen funnos åtskilliga
dagsverkstorp, deraf på hufvudgården 18 stycken, hvilka alla
blifvit anlagda under föregående boställsinnehafvares och arrendatorers
tid samt till största delen blifvit af torparne sjelfve upparbetade och
bebygda med virke från boställets skog, men att utredning saknades,
huruvida desse torpare möjligen skulle kunna till en del medgifvas att
tills vidare qvarsitta å torpen äfven vid markens upplåtelse till lägerplats,
eller i hvad mån platser skulle kunna dem beredas å andra områden
af ifrågavarande eller ett närgränsande boställe. Härtill komme,
att utredning jemväl saknades, huru med de å bostället befintliga, kronan
tillhöriga byggnader skulle vid markens öfverlemnande till mötesplatsen
förfaras, äfvensom beträffande användningen af virket från den å det
till skjutbana afsedda området växande skogen.

I anledning af Riksdagens berörda beslut behagade Eders Kongl.
Maj: t genom nådigt bref den 18 maj 1894 anbefalla arméförvaltningen
å intendentsdepartementet att, efter vederbörandes hörande, till Eders
Kongl. Maj:t inkomma med utredning i nyssberörda af Riksdagen an -

4

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 36.

gifna hänseenden, hvarjemte åt domänstyrelsen uppdrogs att på de för
kronan fördelaktigaste vilkor, som kunde betingas, ombesörja boställets
skötsel och vård under ett år från den 14 mars 1895. På grund häraf
är bostället, enligt hvad domänstyrelsen anmält, utarrenderadt till den
14 nästinstundande mars.

Sedan arméförvaltningen i ärendet inhemtat yttrande från chefen
för sjette arméfördelningen, hvilken i sin ordning skriftvexlat med
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län och chefen
för Jemtlands fältjägareregemente, afgaf arméförvaltningen den 11 januari
1895 underdånigt utlåtande i ärendet och erinrade dervid till en
början, att då det förut ifrågasatts, att så godt som hela boställets område
skulle till lägerplats upplåtas, förvaltningen antagit, att Norrlands
dragonregemente fortfarande skulle vara förlagdt å mötesplatsen. Då
det emellertid numera blifvit bestämdt, att detta regemente skulle förläggas
till Umeå, ansåg arméförvaltningen, att det område af bostället,
som borde förenas med mötesplatsen, kunde för närvarande betydligt
inskränkas, i hvilket afseende förvaltningen föreslog, att med mötesplatsen
måtte förenas den mark, som erfordrades för utvidgning af
fältjägareregementets skjutbana, samt den del af bostället, på hvilken
torpen n:ris 10, 11 och 13 äfvensom åtskilliga af fältjägareregementets
byggnader voro belägna. Arméförvaltningen ansåg sig derför kunna
inskränka den begärda utredningen till allenast detta område.

Härvid upplyste arméförvaltningen:

att de å den till skjutbana afsedda marken belägna torpen n:ris 14
och 15 kunde utan olägenhet för öfningarne tills vidare bibehållas;

att deremot innehafvarne af torpen n:ris 10, 11 och 13 borde uppsägas
till afflyttning;

att åbyggnaderna å torpet n:o 10, som tillhörde torpinnehafvaren,
borde inlösas af kronan, enär denna lägenhet synnerligen väl lämpade
sig till bostad åt regementets förrådsförvaltare;

att några platser å bostället eller angränsande boställen ej torde
kunna beredas de torpare, som måste afflytta;

att virket i kronans hus å de torp, som innehades af sistnämnda
torpare, borde vid uppkommande behof få af regementet användas;

att då någon skog ej kunde få qvarstå på sjelfva skjutbanan utan
endast i dess förlängning, der den gränsade omedelbart till Bynässkiftet,
lämpligt vore, att ifrågavarande skog fortfarande finge tillhöra
berörda skifte och förvaltas af domänstyrelsen;

att till förekommande af olyckshändelser vid skjutöfningarne, stängsel
borde uppsättas i södra gränslinien mot Bynässkiftet; samt

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

att vid innehafvarnes af torpen n:ris 14 och 15 rätt att qvarsitta
å torpen, borde fästas det vilkor, att innehafvarne såsom godtgörelse
för nu utgående dagsverksskyldighet, erlade den afgift, som domänstyrelsen
torde böra bestämma.

I häröfver afgifvet underdånigt utlåtande anförde domänstyrelsen,
bland annat, att om arméförvaltningens berörda förslag godkändes,
komme deraf ej att föranledas någon väsentlig rubbning i boställets
nuvarande egoområde, och torde derför bostället i öfrigt böra genom
domänstyrelsens försorg i vanlig ordning utarrenderas; dock torde dessförinnan
fördelning af boställets mantal böra ega rum mellan den del
af bostället, som skulle upplåtas på arrende, och den öfriga delen.
Den afgäld, som skulle utgå för torpen n:ris 14 och 15, borde ej bestämmas
af domänstyrelsen, som ju ej skulle få någon befattning med
torpen. Den skog, som ej finge qvarstå å skjutbanan, borde försäljas
för statsverkets räkning. Hvad anginge skogen utom skjutbanan, så
vore denna af så ringa omfattning, att äfven om densamma vore afsedd
uteslutande för skogsproduktion, någon hushållningsplan derför ej vore
behöflig, och då för öfrigt den del af skogen, som vore belägen i skjutbanans
förlängning, torde böra för all framtid lemnas orörd till skydd
för trafikerande å Storsjön, och således vården af denna skog kunde
inskränkas till bevakning mot åverkan, kunde domänstyrelsen ej biträda
arméförvaltningens hemställan, att styrelsen skulle omhänderhafva skogens
vård. Deremot tillstyrktes förslaget om uppsättande af stängsel
i skjutbanans södra gräns, hvilken stängsel borde af regementet lör
framtiden underhållas.

I anledning af emellertid uppkommen fråga om en ytterligare
mindre utyidgning af mötesplatsen, hvarigenom äfven torpen n:ris 8 och
9 skulle med mötesplatsen förenas, afgaf domänstyrelsen nytt utlåtande
i ärendet den 22 mars 1895, och förklarade dervid, att styrelsen ej
hade något att häremot erinra.

I anseende till den långt framskridna tiden, då sistnämnda utlåtande
inkom, blef nådig proposition i ämnet icke till 1895 års Riksdag afbiten.

I maj 1895 öfverlemnade chefen för sjette arméfördelningen med
tillstyrkan af nådigt bifall en underdånig skrifvelse, deruti chefen
för Jemtlands fältjägareregemente, med förmälan att åtgärder för
förnyadt utarrenderande af bostället från den 14 mars 1896 inom
kort torde böra vidtagas och då önskvärdt vore, att regementet, så snart
ske kunde, erhölle dispositionsrätt till de under bostället lydande områden,
som borde tilläggas lägerplatsen, hvaribland vore dels den mark,
hvarå regementet tillhöriga byggnader, såsom förråds- och sjukhus, voro

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

belägna, och dels de egor, som för öfningarnas obehindrade gång voro
för regementet erforderliga, hemstälde, att vid förnyadt arrendeaftal
rörande egendomen sådant förbehåll om dispositionsrätt för regementets
behof måtte göras, att, i likhet med hvad förut skett i afseende å
det s. k. Svenstorpet och det till skjutbana upplåtna området, dels de
under bostället lydande, å en bifogad »karta öfver Frösö läger och
trakten deromkring» med n:ris 8, 9, 10, 11 och 13 betecknade torplägenheterna
äfvensom den del af den söder om figurerna n:ris 7 och
8 belägna skogsmark, som begränsades af fig. 8, 9 och 10, landsvägen
till Kungsgården och skiljelinien mellan fig. 7 och 8 framdragen till
nämnda landsväg (dessa områden å kartan betecknade med Lätt. A),
samt en omkring 50 meter bred skogsremsa på hvardera sidan om
skjutbanan (å kartan betecknade med Lätt. B), blefve allt framgent undantagna
och utan inskränkning tillagda regementets lägerområde, dervid
nuvarande lägenhetsinnekafvare kunde få qvarsitta intill dess annan
öfverenskommelse kunde med dem .träffas, och dels all den till Kungsgården
hörande skogsmark, utom det s. k. Bynäset, äfvensom egofigurerna
n:ris 5, 7 och 12 (å kartan utmärkta med Litt. C) finge af regementet
på sådant sätt disponeras, att dessa egor finge under öfningarna
obehindradt beträdas, dock med bibehållen rätt för lägenhetsinnehafvarne
på sätt nyss vore sagdt.

Såsom skäl anfördes, bland annat, att torpens n:ris 5, 7 och 12
afskiljande från bostället och utläggande till utmark skulle för statsverket
vara förmånligt, enär derifrån utgående dagsverken ej motsvarade
värdet af skogseffekter och stängsel till torpen, samt att under
nuvarande förhållanden nödig kontroll från regementsbefälets sida ej
kunde utöfvas öfver hvad som förefölle vid berörda torplägenheter,
hvithet ofta vore af beskaffenhet att störa sedligheten vid regementet.

Häröfver infordrades utlåtande från domänstyrelsen, som inhemtade
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes och t, f. domänintendentens
i länet yttranden.

T. f. domänintendenten tillstyrkte förslaget och hemstälde: art uppgörelse
borde genom chefsembetets försorg träffas med innehafvarne
af lägenheterna n:ris 8, 9, 10, 11 och 13 i fråga om den besittningsrätt
eller den ersättning derför, som möjligen borde dem tillkomma;
att området Litt. B visserligen borde till regementet upplåtas, men skötseln
åt skogen derå för undvikande af obehörig afverkning fortfarande
handhafvas af revirförvaltningen; att både norra och södra gränserna
för Litt. B borde förses med hägnad på regementets bekostnad; att
medel, som inflöte, för försålda skogseffekter från Litt. B borde ingå

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

bland statens skogsmedel; och a«, hvad anginge de å Litt. C belägna,
torpen n:ris 5, 7, 12, 14 och 15, det borde åligga chefsembetet att,
intill dess dessa torp kunde utläggas till utmark, hvilket såväl för exercisöfningarna
som för minskad åtgång af virke och vedbrand från boställets
skog vore fördelaktigt, med innehafvare af torpen uppgöra i
fråga om det intrång och den skada, som genom regementets öfningar
kunde dem tillskyndas.

Äfven Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet tillstyrkte
förslaget under vitsordande af behofvet af lägerplatsens utvidgning,
samt påpekade, att det ifrågavarande förslaget afsåge att åt regementet
med oinskränkt dispositionsrätt förvärfva allenast ett jemförelsevis
obetydligt område, under det att hufvudgården till sin väsentligaste del
fortfarande skulle kunna för statsverkets räkning utarrenderas. De områden,
som skulle till regementet upplåtas, utgjordes hufvudsakligen
och, så vidt Litt. A anginge, nästan uteslutande af torplägenheter.
Ehuru lägenhetsinnehafvarnes besittningsrätt utginge den 14 mars 1896
och de allt hitintills vid arrendeombyten varit beroende af den nytillträdande
arrendatorns godtycke, då ju de aftal, hvarigenom lägenheterna
blifvit till dem upplåtna, blott gällt under hvarje arrendators arrendetid,
samt härtill komme, att det på torpen nedlagda arbetet torde
hafva blifvit torpinnehafvarne ersatt genom lägenheternas afkastning
och de öfriga förmåner besittningsrätten medfört, hade regementschefen
dock föreslagit, att nuvarande torpinnehafvare skulle tillåtas qvarsitta
till dess annan öfverenskommelse kunde med dem träffas, genom
hvilken anordning torparnes anspråk syntes blifva behörigen tillgodosedda.
Kunde emellertid öfverenskommelse under hand ej med torpinnehafvare
träffas och kunde han anses berättigad till någon ersättning
för å torpet nedlagdt arbete, så borde denna årsättning bestämmas vid
laga syn, som förrättades af kronofogde med biträde af två nämndemän
och i närvaro af vederbörande allmänna ombud och torpinnehafvaren.
Beträffande det virke, som komme att afverkas å skjutbaneområdet,
borde detsamma försäljas för statsverkets räkning och försäljningsmedlen
ingå bland skogsmedlen.

Domänstyrelsen erinrade, att styrelsen uti sina föregående underdåniga
utlåtanden yttrat sig ifråga om upplåtelse af den mark, som betecknades
med Litt. A och B, hvadan styrelsen nu endast torde hafva
att yttra sig öfver framställningen, så vidt den afsåge rätt att få beträda
områdena Litt. C; och då någon nämnvärd olägenhet deraf ej
torde föranledas, hemställde styrelsen, under förutsättning att Eders
Kongl. Maj:t beslöte, att hvad af egendomen ej komme att till rege -

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

mentets uteslutande disposition upplåtas, skulle fortfarande för kronans
räkning utarrenderas, om bifall till regementschefens framställning, dock
med vilkor att lägenhetsinnehafvarne af regementet hölles skadeslösa
för det intrång och de olägenheter, som genom möjligen företagna
öfningar inom lägenheternas områden kunde innehafvarne tillskyndas,
äfvensom att skarpskjutning å områdena Lutt. C ej finge ega rum.

Jemväl arméförvaltningen har i anledning af regementschefens
ifrågavarande framställning afgifvit underdånigt utlåtande och dervid,
med åberopande af sina föregående underdåniga yttranden i ämnet, tillstyrkt
regementschefens förslag, dock med hemställan:

att innehafvarne af torpen n:ris 10, 11 och 13 måtte uppsägas till
afflyttning, hvarvid hänsyn likväl borde tagas till ersättningsanspråk
för å torpen nedlagdt arbete enligt bestämmelse vid laga syneförrättning;

att de å torpet n:o 10 befintliga byggnader, hvilka tillhörde torparen,
måtte för kronans räkning få inlösas;

att innehafvarne af torpen n:ris 8 och 9 torde få å torpen qvarsitta,
till dess annan öfverenskommelse, efter förslag af regementschefen
och med arméförvaltningens godkännande, kunde med dem träffas, men
att, om dylik öfverenskommelse icke kunde åvägabringas och vederbörande
lägenhetsinnehafvare ansåges berättigad till någon ersättning
för å torpet nedlagdt arbete, denna ersättning måtte få bestämmas
genom laga syneförrättning;

att virket i kronans hus å de torplägenheter, hvilkas innehafvare
sålunda måste uppsägas till afflyttning, finge vid uppkommande behof
af regementet användas.

att å skjutbaneområdet växande skog skulle af domänstyrelsen förvaltas
och af skogsförsäljning inflytande medel ingå till och redovisas
bland statens skogsmedél;

att till förekommande af olyckshändelser stängsel skulle på regementets
bekostnad uppföras i skjutbanans nya gränslinier, så väl den
södra som den norra;

att den till bostället hörande skogsmarken, med undantag af
det så kallade Bynäset, måtte få af regementet så disponeras, att
densamma finge i och för regementets öfningar obehindradt beträdas,
men skarpskjutning der icke ega rum; samt

att derest de inom nämnda skogsmark belägna torplägenheterna
n:ris 5, 6, 7, 12, 14 och 15 skulle för militära öfningar behöfva beträdas,
det borde åligga regementschefen att med vederbörande träffa
aftal om de ersättningsanspråk, som derigenom kunde uppkomma.

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

Hvad arméförvaltningen sålunda i dess sist omförmälta underdåniga
utlåtande hemstält, anser jag mig böra i allo tillstyrka. ,Att en
utvidgning af Jemtlands fältjägareregementes nuvarande mötesplats är
af behofvet påkallad, torde vara uppenbart, och Riksdagen har äfven
erkänt detta, ehuru Riksdagen, på ofvan omnämnda skäl, ansåg sig
icke kunna bifalla Eders Kongl. Maj:ts år 1894 aflåtna nådiga proposition
i ämnet. Den utredning, Riksdagen då ansåg nödvändig, torde
emellertid nu vara åstadkommen.

Hvad först angår lägenhetsinnehafvarne å bostället och huruvida
dem kunde tillåtas å sina innehafvande lägenheter qvarsitta eller om
dem kunde beredas platser å andra områden af bostället eller något
annat boställe, så ifrågasättes nu, att allenast tre lägenhetsinnehafvare
skulle nödgas från sina lägenheter aflytta, nemligen innehafvarne af
torpen n:ris 10, 11 och 13. Beträffande dessa tre torplägenheter framgår
af protokollet öfver en den 27 maj 1895 vid ifrågavarande boställe
hållen laga af- och tillträdessyn, hvilket protokoll finnes handlingarna
bifogadt: att torpet n:o 10 innehafves af regementskommissarien P. Långström
och att alla husen derå tillhöra honom; att husen å torpet n:o
11, hvilka synas vara kronan tillhöriga, äro gamla och förfallna och
att å torpets område äro uppförda 9 st. regementet tillhöriga byggnader;
samt att torpet n:o 13 innehafves af en skollärare Sundqvist och att
mangårdsbyggnaden å torpet tillhör honom, men öfriga byggnader
kronan. Då nu husen å torpet n:o 10 skulle af kronan inlösas samt
skälig hänsyn tagas till lägenhetsinnehafvarnes ersättningsanspråk för
å torpen nedlagdt arbete, synes någon betänklighet ej böra möta mot
den ifrågasatta upplåtelsen af den anledning, att några platser ej torde
kunna beredas dessa tre lägenhetsinnehafvare å hvarken ifrågavarande
eller något angränsande boställe.

Beträffande de kronan tillhöriga åbyggnaderna å det område, som
skulle upplåtas, utgöras dessa allenast af bus å de torplägenheteri
hvilkas innehafvare måste aflytta; och torde hvad arméförvaltningen i
afseende å användandet af dessa hus föreslagit kunna godkännas.

Likaså torde hvad arméförvaltningen hemstält i fråga om den å
det till skjutbanans utvidgning afsedda området (litt. B) växande skogen
vara tillfredsställande.

Det synes mig således, som skulle något hinder icke förefinnas
för upplåtelse till Jemtlands fältjägareregemente af de å kartan med
litt. A och B betecknade områdena.

Dih. till Riksd. Frot. 1836. 1 Sami. 1 Afd. 23 Iläft.

2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

Genom en sådan upplåtelse skulle regementet erhålla dispositionsrätten
till den mark, hvarå åtskilliga regementet och officerscorpsen
tillhöriga byggnader äro belägna, hvarjemte lägerområdet skulle erhålla
lämpligare form samt en väl behöflig och för närvarande någorlunda
tillfredsställande utvidgning. Skulle eu ytterligare utvidgning af mötesplatsen
framdeles visa sig nödvändig, bör denna, såsom arméförvaltningen
antydt, ske i nordlig rigtning, å egor till hemmanen Vesterhus
n:ris 2 och 3. Jag anser mig derför böra tillstyrka, att de å den
af regementschefen ingifna kartan med litt. A och litt. B betecknade
områdena måtte för framtiden få förenas med mötesplatsen. Emellertid
torde, derest nådig proposition härom till Riksdagen aflåtes, samtidigt
böra föreslås, att jemväl ett par andra områden måtte från bostället
afskilja^ och med mötesplatsen definitivt sammanläggas. Dessa områden
äro dels det till skjutbana för regementet för närvarande upplåtna
området, hvilket område, innehållande i längd 1,400 meter och i
bredd 100 meter, enligt nådigt bref den 15 november 1884 mot ersättning
till dåvarande arrendatorn af bostället uppläts för nämnda
ändamål med föreskrift, att domänstyrelsen skulle vid förnyadt utarrenderande
af bostället iakttaga, att regementet förbehölles rätt att fortfarande
begagna området, och dels det så kallade Svenstorpet, beläget
omedelbart intill regementets nuvarande lägerplats, i afseende å hvilket
torp Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 27 januari 1888 medgifvit,
att brukningsrätten under återstående arrendetiden till den 14
mars 1895 af den till torpet hörande jorden äfvensom eganderätten
till derå befintliga byggnader finge för kronans räkning inlösas för att
till bostad för regementets förrådsvaktmästare användas; och har Eders
Kongl. Maj:t sedermera genom nådigt bref den 13 juli 1894 föreskrifva,
att domänstyrelsen skulle vid förnyadt utarrenderande af bostället
iakttaga, att regementet uti arrendekontraktet förbehölles rättighet att
fortfarande disponera ifrågavarande lägenhet. Såväl skjutbaneområdet
som Svenstorpet äro visserligen på grund häraf för närvarande från
arrendet undantagna, men det torde dock vara lämpligt att de, i likhet
med områdena litt. A och B, för framtiden helt och hållet afskiljas
från bostället och förenas med mötesplatsen, allra helst som, derest
upplåtelse till mötesplatsen vinner Riksdagens bifall, det torde, på sätt
domänstyrelsen hemstält, vara önskvärdt, att en fördelning af boställets
mantal eger rum mellan den del af bostället, som fortfarande skall utarrenderas,
och den del deraf, som ingår i mötesplatsen.

Hvad arméförvaltningen hemstält i fråga om rätt för regementet
att i och för dess öfningar på visst sätt disponera de med litt. C å

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

kartan betecknade områdena, torde icke vara af beskaffenhet, att Riksdagens
samtycke dertill erfordras.

Riksdagens beslut i frågan lärer emellertid ej hinna fattas före
den 14 nästkommande mars, då nu gällande arrendeaftal om egendomen
löper till ända, och torde derför Eders Kongl. Maj:t vilja, på föredragning
af chefen för finansdepartementet, besluta om de åtgärder,
som för egendomens förnyade utarrendering efter nämnda dag må
vara erforderliga.

På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,

att af f. d. corpschefsbostället 27s mantal n:o 1 Kungsgården följande
områden, nemligen dels lägenheten Svenstorpet, dels den af
Jemtlands fältjägareregemente till skjutbana för närvarande använda
mark och dels de områden, som å den af regementschefen i ärendet
ingifna »karta öfver Frösö läger och trakten deromkring» äro betecknade
med litt. A och litt. B, må för tiden från och med den 14 mars
1897 få upplåtas till nämnda regemente för att med dess mötesplats
å Frösön sammanläggas».

Till hvad departementschefen sålunda hemstält,
behagade Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkan af
statsrådets öfrige ledamöter, lemna nådigt bifall; och
skulle proposition i ämnet, sådan den finnes detta
protokoll bilagd, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
Ernst Palm.