Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29

Proposition 1891:29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

9

N:o 29.

Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående låneunderstöd
för anläggning af jernväg mellan Hernösand
och Sollefteå; gifven Stockholms slott den 31 januari 1891.

Med åberopande af bilagda protokoll öfver civilärenden för denna
dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att bevilja och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af
två millioner trehundrafemtio tusen kronor, att anvisas såsom lån åt
Iiernösand—Sollefteå jernvägsaktiebolag och utgå med ena hälften
under år 1892 och med andra hälften under år 1893, under de
vilkor och bestämmelser, som för understödjande af enskilda jern vägsanläggningar
blifvit af 1886 års riksdag faststälda eller vid innevarande
riksdag kunna varda stadgade, dock att, derest det styrkes att staden
Hernösand åtagit sig att ansvara för gäldande af ränta och amortering
å ett lån till belopp af sexhundra tusen kronor, som bolaget utöfver
det ifrågasatta statslånet ämnar för jernvägsanläggniugen upptaga, i
stället för stadgandet i 3:e punkten af berörda, vid 1886 års riksdag
meddelade vilkor och bestämmelser må för nu ifrågavarande jernvägsanläggning
föreskrifvas att bolaget, för att erhålla statsunderstödet,
skall vara skyldigt att hos Kongl. Maj:t styrka att det förfogar
öfver ett kapital, som jemte statslånet är fullt tillräckligt för jernvägsanläggningens
utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla
och hvaraf minst en million sjuhundrafemtio tusen kronor böra
utgöras af tecknadt eller inbetaldt aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet
lemnadt tillskott till jernvägsanläggningens utförande.

Bill. till Riksd. Prat. 1891. 1 Samt. 1 A/d. 15 Haft.

2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR,

V. L. Groll.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

11

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 januari

1891.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkeritielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

ll:o.

Departementschefen statsrådet Groll anförde derefter:

Den 4 maj 1888 beviljade Eders Kongl. Maj:t landshöfdingen
in. in. G. Röding, Herman Wåhlander med flere koncession å anläggning
af jernväg af 1,435 meters spårvidd från Hernösand till Sollefteå
med sammanslutning till norra stambanans station å sistnämnda ort,
och faststälde Eders Kongl. Maj:t i sammanhang dermed en af kaptenen
i väg- och vattenbyggnadskorpsen C. G. Borgström upprättad plan för
berörda jernvägsanläggning, dock med undantag för den del af banan,
som ligger inom ett afstånd af fyra kilometer från Sollefteå stations

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

östra ändpunkt, för hvilken bansträcka särskild plan borde framdeles
underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning och godkännande. Uti det
till planen börande kostnadsförslag beräknades jernvägsanläggningen,
hvilken skulle få en längd af 98,83 kilometer, komma att med tillhörande
rullande materiel kosta 4,700,000 kronor, hvilken kostnad väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, som yttrat sig i ärendet, ansåg fullt tillräcklig
för arbetets utförande på föreslaget sätt i enlighet med de tekniska
bestämmelser, som tillämpades å stambanebyggnaden norr om Sollefteå.
I sammanhang med beviljande af koncessionen berättigades koncessionshafvarne
att öfverlåta densamma å inländskt bolag, som för banans
utförande kunde bildas före den 1 juli 1890.

Sedan för öfvertagande af koncessionen bildats ett bolag under
benämning Hernösand—Sollefteå jern vägsaktiebolag och Eders Kongl.
Ä£aj:t den 28 mars 1890 faststält ordning för detta bolag, har interimsstyrelsen
för bolaget uti en den 1 december 1890 till Eders Kongl.
Maj:t ingifven skrift — jemte anmälan att dels Vesternorrlands läns
landsting såsom understöd för utförande af jernvägen beviljat bolaget
ett bidrag af 100,000 kronor med vilkor att arbetet å jernvägsanläggningen
skulle vara börjadt före år 1892, dels Sollefteå kommun anslagit
ett belopp af 15,000 kronor såsom gåfva, dels ock kommuner, industriela
verk och enskilda personer tecknat aktier i bolaget för ett
belopp af 1,646,400 kronor — vidare andragit att afsigten både varit att,
sedan de belopp, som utöfver det tecknade aktiekapitalet samt de af
landstinget och Sollefteå kommun skänkta medlen erfordrades, erhållits
genom lån bos enskilda bankirfirmor, hvarom underhandlingar redan
inledts, omedelbart derefter börja arbetet å jernvägen, men att, då den
plötsligt inträdda räntestegringen och stagnationen i penningemarknaden
numera stängt alla utsigter att erhålla lån på enskild hand, enda
utvägen till förverkligande af ifrågavarande bibana syntes vara, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes, i likhet med hvad som egde rum år 1886
i fråga om Göteborg—Hallands jernvägsaktiebolag, hos Riksdagen äska
ett belopp, motsvarande halfva anläggningskostnaden, att såsom lån
utgå till Hernösand—Sollefteå jern vägsaktiebolag.

Till styrkande af önskvärdheten af ifrågavarande bibanas åstadkommande
har interimsstyrelsen vidare framhållit: att en ort af den
stora industriela betydelse som den, hvarigenom banan vore afsedd att
framdragas, icke utan att blifva utsatt för tillbakagång kunde i längden
undvara detta mäktiga kommunikationsmedel; att så väl för Hernösands
stad, sätet för länsstyrelsen, stiftsstyrelsen och en mängd andra officiela
inrättningar, som för länet i dess helhet äfvensom för stiftets öfriga

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 29.

13

delar en lättare och bättre kommunikation med Hernösand, än den nu
befintliga, vore af behofvet synnerligen påkallad; och att en bibana
emellan Hernösand och Sollefteå borde jemväl för staten blifva af väsentligt
gagn dels i strategiskt hänseende och dels till följd af den
ökade inkomst, som derigenom tillfördes stambanan.

Vidare har interimsstyrelsen åberopat vid ansökningen fogade statistiska
uppgifter rörande socknarne utefter den ifrågavarande banan
och i dess närmaste omgifning, äfvensom en af ingeniören Wilhelm
Wahren uppgjord trafikberäkning för banan.

I berörda statistiska uppgifter anföres hufvudsakligen: att den
bygd, af hvilken den föreslagna jernbanan närmast omgåfves och hvilken
bygd omfattade förutom Hernösands stad socknarne Säbrå, Högsjö,
Gudmundrå, Ytter-Lännäs, Dal, Torsåker, Boteå, Öfver-Lännäs, Sånga,
Multrå, Sollefteå, Stigsjö, Häggdånger, Hemsö, Nora, Bjertrå, Skog och
Styrnäs, redan nu vore tätare befolkad än vårt land i medeltal och att
folkmängden i allmänhet i Ångermanland befunne sig stadd i en långt
starkare tillväxt än inom landet annorstädes vore vanligt; att största
delen af nejdens befolkning vore samlad omkring Ångermanelfven,
alltså i jern vägens omedelbara närhet; att denna befolkning dessutom
vore i långt mera öfvervägande grad, än annars inom landet vore vanligt,
industriel, enär hela trakten uppefter elfven i följd af sin betydande
sågverksrörelse, hvilken inom landet öfverträffades endast af det
stora sågverksdistriktet omkring Sundsvall, vore eu fabriksbygd; att,
enligt hvad erfarenheten i vårt land visat, ingen industri förmådde
åstadkomma en sådan utveckling af jern vägstrafiken, som just sågverksrörelsen;
att skogarne i ofvannämnda nitton kommuner hade en omfattning
af mer än 200,000 hektar; att det öfriga Ångermanland ytterligare
egde en million hektar skog, och att ofantliga skogstrakter
äfven i de omgifvande landskapen sände sitt timmer till sågverken
vid Ångermanelfven; att ej mindre än en sjettedel af rikets hela utförsel
af plank och bräder samt trävaruhandelns öfriga hufvudartiklar under
femårsperioden 1881—1885 utförts från hamnarne i Ångermanland; att
denna rörelse långt ifrån att med åren aftaga tvärtom ökats; att Ångermanlands
trävaruutförsel af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Vesternorrlands län år 1883 ansetts i värde uppgå till ett tjugutal millioner
kronor, hvilket belopp motsvarade ända till en femtedel af rikets
hela trävaruexport och ungefär åtta procent af rikets utförsel i det
hela af alla dess produkter tillsammantagna; att enligt taxeringslängderna
år 1884 uti provinsen Ångermanland funnits ej mindre än 86 mera betydande
sågverk samt att af dem 55 st., taxerade till mer än 2Va

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

millioner kronor eller öfver 70 procent af taxeringsvärdet för provinsens
samtliga sågverk, vore belägna inom ifrågavarande nitton kommuner;
att från dessa kommuner år 1883 utförts nära 123,000 standards
trävaror eller sjuttiofem procent af hela provinsens trävaruutförsel; att
dessa kommuners sågverk för år 1884 taxerats till en inkomst af

1.370.000 kronor eller mera än hela den uppskattade inkomsten år 1888
af all »rörelse, yrke eller eljest» å hela landsbygden inom hvart och
ett af Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands, Skaraborgs och Vesterbottens
län; att åkerbruket inom merberörda nitton kommuner
äfven gjort så betydliga framsteg, att den uppodlade jorden sexfaldigats
sedan århundradets början, och att dessa kommuner på endast
16 procent af provinsens yta egde nära 40 procent af dess åkerjord;
att kreatursstocken inom samma kommuner utgjorde ungefär en tredjedel
af provinsens hela kreatursstock; att sjöfarten i Hernösand under
åren 1881—1885 uppgått- till öfver sextio procent af hufvudstadens;
samt att affärsrörelsens betydelse i dessa bygder ådagalades dels
deraf att från de fyra i trakten befintliga telegrafstationerna under år
1887 expedierats 50,530 telegram eller 115 telegram på hvarje hundratal
af befolkningen, under det att detta medeltal för hela riket endast
utgjort 26, dels ock deraf att uppbörden vid postanstalterna i orten
under sistnämnda år uppgått till 205 kronor för hvarje hundratal in1:>3-Tggarc
mot 133 kronor i medeltal för hela riket.

Uti förenämnda, utaf interimsstyrelsen åberopade trafikberäkning har,
med användande af de utaf utsedde komiterade uppgifna trafikmängder, med
fraktafgifter beräknade i ungefärlig öfverensstämmelse med statsbanans
tariffer och med driftkostnader upptagna efter jemförelse med hvad
såväl vid statsbanorna som vid enskilda banor i verkligheten utgifvits
för motsvarande poster, nettobehållniugen å jernvägen beräknats till

205.000 kronor, utgörande 4,36 procent af byggnadskostnaden, beräknad
till 4,700,000 kronor, eller till 4,i procent, om byggnadskostnaden med tilllägg
af räntor under byggnadstiden, kostnaden för penningars anskaffande
m. in. höjdes till 5,000,000 kronor. Vidare anföres i berörda
beräkning att, då sågtimret väl torde få anses vara bland de artiklar,
som helst och längst bibehölle sin gamla transportväg, eller vattenkommunikationen,
detsamma ej heller vid trafikberäkningarnas uppgörande
påräknats såsom transportföremål å den blifvande jernvägen i större
mängd, än den, som kunde förmodas blifva hopsamlad i skogarne vester
om och utmed banan, samt att, om emellertid äfven denna transportartikel
skulle utsina och icke komma jernvägen till godo, jernvägens
nettobehållning derigenom icke minskades med mer än ungefär eu pro -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

15

cent å anläggningskapitalet, enär, då denna tunga och skrymmande transportartikel
bortfölle, äfven tågens antal och dermed en motsvarande del
af driftkostnaden kunde förminskas. Med framhållande slutligen att, då
bolaget enligt 16 § i bolagsordningen vore pligtigt att, om för utförandet
af jernvägen statslån beviljades bolaget, inteckna bolagets jernväg
till säkerhet för statens fordran med förmånsrätt för samma fordran
framför hvarje annan fordran hos bolaget, statsverket icke kunde
komma att göra någon förlust genom att bevilja bolaget det ifrågasatta
lånet, samt att det i följd af det utaf landstinget vid dess bidrag fästade
vilkoret om tiden för arbetets påbörjande vore synnerligen önskvärdt,
om en del af lånebeloppet kunde utgå redan under innevarande år, har
inte rimsstyrelsen i underdånighet anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes
i nådig proposition föreslå Riksdagen att bevilja och till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande ställa ett belopp af 2,350,000 kronor att anvisas såsom
lån åt Hernösand—Sollefteå jernvägsaktiebolag och utgå med ena
hälften år 1891 och med andra hälften år 1892, på de vilkor, som redan
vore för dylika lån stadgade eller kunde komma att af Riksdagen
stadgas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har uti den 18 december nästlidna
år öfver ansökningen afgifvet yttrande anfört att, då jernvägen
skulle icke allenast blifva till stort gagn för den genom sin trävaruindustri
betydande bygd, hvilken densamma skulle beröra, utan äfven
antagligen komma att betydligt öka såväl person- som godstrafiken å
statens jernvägar, anläggningen förty syntes vara förtjent att med statslån
hugnas, i följd hvaraf och då det uppgjorda kostnadsförslaget nu
mera, sedan prisen å materialier och arbete stigit, enligt styrelsens
förmenande icke borde anses vara för högt, styrelsen tillstyrkte bifall
till ansökningen.

Derefter har jern vägsstyrelsen, till följd af nådig remiss, den 3
innevarande månad inkommit med underdånigt utlåtande i ärendet och
dervid anfört att ifrågavarande anläggning otvifvelaktigt vore förtjent
att understödjas med allmänna medel, då densamma afsåge att bilda
en under hela året tillgänglig, billig och beqväm kommunikationsled
för, efter norrländsk måttstock, väl befolkade orter, de flesta af stor
industriel betydelse och alla, efter hvad erfarenheten visat och i ansökningen
framhölles, stadda i rask utveckling, och att för en stor del
af länet förkorta afståndet till den stad, som vore sätet för länsstyrelsen
samt andra förvaltningar och institutioner; att det jemväl borde
beaktas att det alltid blefve en fördel för statsbanan att i den ifrågavarande
bibanan hafva en förbindelseled med de folkrikare orterna vid

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

hafvet, hvilken förbindelseled borde i viss mån tillskynda statsbanan
en tillökning i trafik; samt att det vore antagligt att ett beviljande af det
ifrågasatta understödet icke borde medföra någon pekuniär uppoffringför
staten, emedan, om det sökta lånet beviljades mot de hittills öfliga
vilkoren eller mot en annuitet af fem procent, hvaraf fyra procent å
oguldet belopp utgjorde ränta och resten afbetalning, bolaget skulle
hafva att till staten årligen inbetala 117,500 kronor, och det för fullgörande
af denna skyldighet blott erfordrades att banan lemnade i
behållning å trafiken 1,200 kronor för kilometer, samt en jemförelse
med flera enskilda banor inom landet, de der icke hade så gynsamma
förutsättningar för trafik som banan till Hernösand, visade att en sådan
behållning borde kunna för sistberörda bana med trygghet påräknas
; och har styrelsen, i betraktande af så väl ifrågavarande banas betydelse
för orten och för det allmänna som äfven att det sökta låneunderstödet
icke öfverstege hvad banans egare syntes böra kunna utan
svårighet återgälda, förordat ansökningen till nådigt bifall.

Slutligen har landshöfdingen Ryding dels i ett till mig den 9 innevarande
januari aflåtet telegram begärt att det för lån till enskilda jernvägsanläggningar
eljest vanliga vilkoret att minst så stor del af det
för jernvägsanläggningens utförande erforderliga kapital, som motsvarar
hälften af den beräknade anläggningskostnaden, skall utgöras af
tecknadt eller inbetaldt aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet
lemnadt tillskott till jernvägsanläggningens utförande, måtte för
nu ifrågavarande jernväg eftergifvas, dels uti en aflemnad promemoria
anmält att afsigten vore, det Iiernösands stad skulle ikläda sig ansvarighet
för ett amorteringslån å 600,000 kronor, hvilket belopp, derest
det sökta statslånet beviljades, dock återstode för fyllande af det beräknade
kostnadsbeloppet 4,700,000 kronor, dels ock med underdånig
skrifvelse den 26 i denna månad öfverlemnat bestyrkta afskrifter af
handlingar, utvisande att koncessionen å ifrågavarande jern vägsanläggning
blifvit öfverlåten på Hernösand—Sollefteå jernvägsaktiebolag.

Behofvet af bibanor från statens stambanor till utskeppningsorterna,
särdeles inom Norrland, har flera gånger af jernvägsstyrelsen
kraftigt framhållits, då fråga varit om beredande af dylika utfartsvägar;
och har jemväl vigten af dessa bibanor af statsmakterna uppmärksammats,
ithy att staten antingen sjelf byggt sådana banor eller ock med
lånebidrag understöd! desamma.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

17

Hvad särskildt angår förevarande bana mellan Hernösand och Sollefteå
torde dess vigt och betydelse för den ort, hvarigenom den är
afsedd att framdragas, vara till fullo ådagalagd af hvad så väl interimsstyrelsen
för banans åvägabringande som de i ärendet hörda embetsmyndigheter
andragit. Banan bör derjemte, på sätt jernvägsstyrelsen
påpekat, såsom förmedlande rörelsen mellan statsbanan och en
af Norrlands mera folkrika trakter, tillföra statens stambana en afsevärd
trafik.

Af den beräkning i fråga om utsigten för företaget att kunna
lemna nöjaktig afkomst på det deri nedlagda kapital, som genom interimsstyrelsens
försorg uppgjorts, och af hvad jern vägsstyrelsen andragit
i fråga om banans förmåga att kunna gälda ränta och amortering
å ett lån till det ifrågasatta beloppet synes mig framgå, det
någon tvekan icke gerna kan uppstå derom att den erbjudna säkerheten
för ett sådant lån af inteckning med bästa rätt skulle vara fullt
betryggande.

På grund häraf anser jag mig kunna tillstyrka Eders Kongl. Magt
att underställa förevarande låneansökning Riksdagens godkännande.
Som emellertid handlingarna i ärendet synas utvisa att aktieteckningen
i bolaget sannolikt icke kan uppbringas till hälften af den för företaget
beräknade anläggningskostnaden och att jern vägsaktiebolaget ernar under
garanti af staden Hernösand upptaga lån till det belopp, som utöfver
det begärda statslånet för jernvägens anläggning erfordras, torde, i
afseende å vilkoren för statslånet, i olikhet med hvad Riksdagen år
1886 stadgat, böra medgifvas att detsamma får utgå äfven om icke hela
den hälft af kostnadssumman, som ej af statslånet betäckes, kommer
att bestå af aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldighet lemnadt
tillskott — en eftergift, som med afseende å de särskilda förhållandena
i detta fall icke torde kunna komma att med skäl åberopas
till stöd för en motsvarande eftergift i fråga om beviljande af lån åt
andra jern vägsföretag.

Deremot synes mig jern vägsbolagets interimsstyrelse icke hafva
förebragt tillräcklig utredning om att bolaget redan under innevarande
år kan behöfva lyfta någon del af statslånet, hvarför lyftningstiderna
torde böra bestämmas att infalla under åren 1892 och 1893.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

bevilja och ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp
af två millioner trehundrafemtio tusen kronor, att anvisas såsom
lån åt Hernösand—Sollefteå jern vägsaktiebolag och utgå med ena hälften
Bill. till Iiiksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. lä Raft. 3

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

under år 1892 och med andra hälften under år 1893, under de vilkor
och bestämmelser, som för understödjande af enskilda jern vägsanläggningar
blifvit af 1886 års riksdag faststälda eller vid innevarande riksdag
kunna varda stadgade, dock att, derest det styrkes att staden
Hernösand åtagit sig att ansvara för gäldande af ränta och amortering
å ett lån till belopp af sexhundratusen kronor, som bolaget utöfver det
ifrågasatta statslånet ämnar för jernvägsanläggningen upptaga, i stället
för stadgandet i 3:e punkten af berörda, vid 1886 års riksdag meddelade
vilkor och bestämmelser må för nu ifrågavarande jernvägsanläggning
föreskrifvas att bolaget, för att erhålla statsunderstödet, skall
vara skyldigt att hos Eders Kongl. Maj:t styrka att det förfogar öfver
ett kapital, som jemte statslånet är fullt tillräckligt för jernvägsanläggningens
utförande, på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla, och
hvaraf minst en million sjuhundrafemtio tusen kronor böra utgöras af
tecknadt eller inbetaldt aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet
lemnadt tillskott till jernvägsanläggningens utförande.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnade
att proposition i ämnet skulle till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
E. K. Almqvist.

Stockholm, K. L. Beckman, 1891.