Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17

Proposition 1896:17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

1

N:o 17.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående försäljning
till Hallsbergs stationssamhälle af ett jordområde
från förra militieb o stället Berg n:o 1 i Örebro län;
gifven Stockholms slott den 31 januari 1896.

Genom nådigt bref den 26 mars 1886 har Kongl. Maj:t faststält
plan för reglering af visst område vid Hallsbergs jern vägsstation
och i sammanhang dermed berättigat stationssamhället att i den ordning,
gällande författning om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
stadgade, till sig lösa den enskilda personer, menigheter eller inrättningar
tillhöriga mark, som enligt den faststälda planen erfordrades
för utläggande af gator, torg och allmänna platser.

Sedermera har municipalstyrelsen i Hallsberg hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhållit, att af en till förra sergeantsbostället 1 mantal
Berg n:o 1 i Hallsbergs socken och Humla härad af Örebro län hörande,
invid jernvägsstationen belägen utjord måtte på liknande vilkor, som af
Kongl. Maj:t och Riksdagen beviljats Arvidsjaurs kommun i Norrbottens
län, för alltid öfverlåtas till stationssamhället dels det område, som läge
inom den faststälda regleringsplanen, dels ock derutöfver ett jordområde
af 350 ar, att användas hufvudsakligen för större torgdagar och kreatursmöten.

Öfver denna ansökning hafva underdåniga yttranden afgifvits af
arrendatorerna af nämnda utjord, en del personer, som derå uppfört
byggnader, vederbörande kronofogde och domänintendent samt Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i länet, hvarefter jemväl domänstyrelsen afgifva
underdånigt utlåtande i ärendet och dervid öfverlemnat en af förste
landtmätaren O. Tengvall åren 1892—1893 upprättad karta öfver den
Bih. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 1

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

del af ifrågavarande utjord, som benämnes Kärret, jemte tillhörande beskrifning.

Domänintendenten har i det af honom afgifna yttrande hänvisat
till den af honom jemte vederbörande uppskattningsmän sommaren 1893
verkstälda arrende- och saluvärdering äfvensom i sammanhang dermed
uppgjordt förslag till utjordens framtida disposition under förutsättning,
att nådigt afseende komme att fästas vid den underdåniga ansökningen.

Af det vid nämnda förrättning förda protokoll jemte öfriga tillgängliga
handlingar inhemtas, att vid utarrendering af hemmanet Berg
från den 14 mars 1876 omkring 50 tunnland till hemmanet hörande,
men från dess öfriga egor afskild ängs- och skogsmark genom vederbörande
boställsdirektions kontrakt den 23 oktober 1875 särskild! för
sig uppläts mot ett årligt arrende af 112 kubikfot spanmål, hälften råg
och hälften korn, att lösas efter 10 års medelmarkegångspris, samt derutöfver
610 kronor i penningar, motsvarande tillsammans för år 1894
833 kronor 85 öre, med stadgande, bland annat, att arrendatom skulle
till hufvudgårdens arrendator årligen erlägga en femtedel af de på hemmanet
i dess helhet belöpande utskylder och onera. Denna ängs- och
skogsmark upptages i arrendeuppskattningsprotokollet under namn af
utegorna Kärret och Vingen, hvilka eg or äro närbelägna hvarandra och
icke äro att förvexla med utjordar, utan ingå i hemmanets mantal.
Enligt protokollet är Kärret beläget invid Hallsbergs jemvägsstation och
utgöres till största delen af en förut sank, men genom den s. k. Ralaåns
sänkning torrlagd och till åker förvandlad kärräng, hvars vestra del
sträcker sig till allmänna landsvägen och upptager östra sluttningen af
den s. k. Hallsbergsåsen samt angränsar jernvägens stationsområde.
Dess hela egoområde utgjorde 20 hektar 87,4 6 ar, hvaraf likväl utbrutits
dels 13,7 5 ar till landsvägens omläggning, dels 49,3 0 ar, motsvarande
1 tunnland, som på grund af nådigt bref den 6 december 1864
exproprierats af Kumla härad för anläggning af gästgifveri, så att egans
utarrenderade område numera utgjorde 20 hektar 24,41 ar. Enligt ofvan
omförmälda karta, hvarå jemväl utmärkts den för stationssamhället faststälda
regleringsplan, såvidt den berörde Kärret, äro inom planen belägna,
förutom nämnda utbrutna områden, tillsammans 63,0 5 ar, af
Kärrets utarrenderade jord 4 hektar 21,21 ar, hvaraf 1 hektar 92,26 ar
upptagas af 17 till större delen bebygda tomter jemte en mindre väg,
2 hektar 15,8 0 ar utgöra åker och 13,15 ar impediment. Dessutom läge
inom regleringsplanen en vid laga skifte mellan hemmanen 3 mantal
Norrby och 1 mantal Berg undantagen samfällighet, bestående af ett
grustag samt en gammal landsväg och en gemensam afloppsgraf om

3

Kongl." Maj:ts Nåd. Proposition Al:o 17.

tillsammans 1 hektar 17,3 9 är, hvaraf gamla landsvägen och afloppsgrafven
upptagits till 42,15 ar, 8 byggnadstomter till 71,44 ar och en
mindre utfartsväg till 1,8 0 ar.

I afseende å nyssberörda inom regleringsplanen belägna del af Kärret,
4 hektar 21,21 ar, hafva förrättningsmännen föreslagit, att denna del
jemte kronans andel i den gemensamma afloppsgrafven, hvilken enligt
förrättningsmännens åsigt borde utfyllas, 25,10 ar, eller tillhopa 4 hektar
46,31 ar, måtte på det sätt disponeras, att deraf skulle till samhället
upplåtas dels utan ersättning 1 hektar 87,5 0 ar, hvaraf större delen utgjordes
af till gator afsatt mark, och dels mot lösen, efter ett beräknadt
värde af 10 kronor för ar, ett område af 1 hektar 42,15 ar, afsedt att
användas till öppna platser, samt återstoden eller 1 hektar 16,6 6 ar afyttras
till enskilde mot lösen, beräknad efter 100 kronor för ar.

Hvad angår den del af Kärret, som ligger utom regleringsplanen,
hafva förrättningsmännen uppgjort förslag till dess styckning för försäljning
å offentlig auktion; och då härigenom samhället lemnades tillfälle
att förvärfva hvad som till marknadsplats och kreatursmöten kunde erfordras,
hafva uppskattningsmännen ansett något afseende icke höra
fästas vid samhällets ansökning att för sådant ändamål få en särskild
ega sig upplåten.

Beträffande slutligen dispositionen öfver de på den samfälda marken
till hemmanen Norrby och Berg indelta tomter hafva förrättningsmännen
förklarat sig obehöriga att derom uppgöra något förslag, utan ansett
bestämmandet härom böra bero på särskild uppgörelse inom skifteslaget.

Af dem, som yttrat sig i ärendet, hafva vidare de personer, hvilka
å ifrågavarande område uppfört byggnader, anhållit, att dem måtte beviljas
rätt att inlösa de af dem under de senare tjugu åren bebygga och
bebodda tomter med nödigt utrymme på samma vilkor, som beviljades
stationssamhället, eller, om detta icke bifölles, att de måtte få, oberoende
af samhället, till sig lösa nu innehafda tomter efter domänstyrelsens
blifvande taxering.

Kronofogden har ansett det vara af synnerlig vigt för samhället
att med full egande- och dispositionsrätt kunna förvärfva hvad som erfordrades
till byggnadstomter, öppna platser, gator och dylikt eller hela
den inom regleringsplanen belägna del af området, under det att det
begärda området derutanför finge anses mindre väsentligt för samhället,
synnerligast som vederbörande arrendatorer torde finna med sin fördel
förenligt att utan kostnad för samhället upplåta detsamma för angifvet
ändamål; och har kronofogden hemstält, att till samhället matte under
full eganderätt upplåtas de inom den faststälda regleringsplanen belägna

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

områdena på det sätt, att den del, som enligt planen vore afsedd att
användas till öppna platser, gator och dylikt, finge förvärfvas utan lösen,
men mot utgörande af de för denna del i förhållande till hela området
nu belöpande skatter, onera och arrendeafgifter samt återstående inom
planen belägna området, som vore afsedt att användas till byggnadstomter,
mot erläggande af den lösen, som af Kongl. Maj:t kunde varda
bestämd, dock aftagare af redan å platsen befintliga byggnader finge
hafva företrädesrätt att för dem erhålla nödigt tomtutrymme utan högre
lösen till samhället, än som i förhållande till hela arealen belöpte på den
andel, som de deraf bekomme.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande har hemstält, att Kongl. Maj:t
måtte förelägga Riksdagen nådig proposition derom, att det till förra
sergeantsbostället Berg hörande område, som läge inom den för stationssamhället
faststälda regieringsplan, måtte på de vilkor, som af domänintendenten
föreslagits och funnes närmare angifna uti ofvan omförmälda,
vid arrendeuppskattningen och saluvärderingen förda protokoll, till samhället
för alltid upplåtas.

Slutligen har dom än styr elsen anfört, att stationssamhället för genomförande
af den utaf Kongl. Maj:t faststälda regleringsplan hade behof
af den till gator och allmänna platser afsedda mark; och då för samhällets
utveckling jemväl syntes vara af nöden, att detsamma finge förfoga
öfver inom planen belägna tomter, ansåge styrelsen samhället böra
beredas tillfälle att förvärfva hela den å regleringsplanen upptagna delen
af Kärret, dock med undantag af de områden, hvilka, såsom förut anförts,
redan blifvit derifrån skilda, äfvensom‘af den till hemmanen Norrby
och Berg hörande samtida mark, hvilken senare under nuvarande förhållanden
icke kunde af kronan disponeras, samt med viss inskränkning
i förfoganderätten öfver redan bebygda tomter.

Beträffande de vilkor, under hvilka eganderätten finge förvärfvas,
har. domänstyrelsen förklarat sig hvarken kunna tillstyrka bifall till
stationssamhällets begäran att få sig upplåtet ifrågavarande jordområde,
hvithet, såsom af den af uppskattningsmännen gjorda värderingerffsyntes
framgå, vore af ganska värderik beskaffenhet, utan någon ersättning
och endast med skyldighet för samhället att utgöra de å området belöpande
utskylder och onera eller biträda uppskattningsmännens förslag,
att samhället skulle utan ersättning bekomma större eller mindre del af
området. Styrelsen ansåge tvärtom, att samhället borde gifva kronan
full ersättning för all mark, oafsedt det ändamål, hvartill den vore ämnad
att användas; och borde enligt styrelsens åsigt denna ersättning, der
den icke redan i berörda förslag upptagits, lämpligen bestämmas af

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

domänintendenten med biträdande arrendeuppskattningsmän. Med denna
lösningsrätt borde emellertid följa skyldighet för samhället att lemna
nuvarande egare till hus och byggnader inom tomtområdet rätt att till
sig lösa de af dem bebygda tomtdelar, såvidt dessa ej inkräktade på
tillämnade gator och allmänna platser, mot samma lösen, som samhället
finge erlägga till kronan, äfvensom att af egarne till sådana byggnader,
som vore belägna å till gator och allmänna platser afsedda områden,
inlösa de dem tillhöriga byggnader med deras fulla värde, i den mån
platsen, der byggnaderna vore belägna, för regleringsplanens genomförande
behöfde användas. Till förekommande af tvist mellan samhället
och innehafvarne af bebygda tomter angående det utrymme, som borde
till deras byggnader bibehållas, har domänstyrelsen föreslagit, att domänintendenten
och uppskattningsmännen måtte erhålla uppdrag att i sammanhang
med den nya saluvärdering, som syntes böra ske, bestämma,
huru stor del af hvarje tomt borde af hvar och en friköpas, och derom
göra noggranna anteckningar i förrättningsprotokollet. I händelse mellan
samhället och egare till byggnad, som läge utanför de i regleringsplanen
till tomter afsedda områden, enighet ej uppnåddes, då inlösen af byggnad för
regleringens genomförande förekomme, har styrelsen ansett, att föreskrift
borde meddelas derom, att parterna skulle i fråga om ersättningsbeloppets
bestämmande vara underkastade stadgandena i lagen om skiljemän den
28 oktober 1887. Af uppskattningsmännen framstäldt förslag, att
betalningsvilkoren för den inlösta jorden borde ställas lika med hvad
vid försäljning af kronoegendom hittills varit vanligt, hvarmed antagligen
afsåges, att köpeskillingen skulle få erläggas under loppet af sex
år med en sjettedel årligen, har styrelsen ansett sig böra biträda under
förutsättning, att samma betalningstid af samhället medgåfves tomtinnehafvarne.
Såsom vilkor i öfrigt borde, enligt styrelsens hemställan,
föreskrifvas, att borgensförbindelse eller annan godkänd säkerhet i vanlig
ordning för ogulden köpeskilling af samhället aflemnades samt att viss
del af hemmanets mantal åsattes den till samhället upplåtna marken på
sätt och i den ordning, som stadgades i 13 § 3 mom. af nådiga förordningen
angående hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 augusti
1881, hvarvid särskildt borde iakttagas, att ingen del af förenämnda
samfälda mark inginge i den af samhället inköpta liemmansdelen.

Då domänstyrelsen af handlingarne i ärendet ansett framgå, att
samhället icke hade behof af ytterligare plats för kreatursmöten, torgdagar
med mera, har styrelsen funnit samhällets underdåniga ansökning
att för nämnda ändamål få åt sig upplåtna delar af det utom regleringsplanen
belägna området af egan Kärret böra lemnas utan afseende.

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

Med anledning af hvad domänstyrelsen sålunda yttrat i afseende
å sistnämnda del af ansökningen har municipalstyrelsen till stöd för sin
anhållan uti en ytterligare skrift i underdånighet anfört, bland annat,
att, derest hela det utom regleringsplanen belägna området af Kärret
komme att ånyo på arrende upplåtas och något undantag af mark för tillgodoseende
af samhällets behof af plats för marknader och kreatursmöten
dervid icke gjordes, samhället blefve i berörda afseende helt och
hållet beroende af en blifvande arrendators godtfinnande. Nuvarande
arrendatorerna af Kärret hade visserligen erbjudit sig att, i händelse de
bibehölles vid arrenderätten, under deras arrendetid kostnadsfritt upplåta
behöflig plats för marknader. Men detta erbjudande vore icke tillfredsställande,
då den arrenderade jorden af dem måste brukas såsom åker
och följaktligen indelas i cirkulation samt de såsom ersättning för upplåtelsen
måste beräkna förmåner af den spillning, som vid marknader
och möten derstädes komme marken till godo. Det vore följaktligen
naturligt, att, för vinnande af sådan förmån, platsen för marknaderna
måste årligen ombytas i öfverensstämmelse med den för marken antagna
växtföljden, hvilket redan i och för sig vore en stor olägenhet. Då
dertill komme, att ifrågavarande, utom regleringsplanen belägna område
bestode af mer eller mindre djup, till svartmylla ännu ej förvandlad dyoch
mossjord, som, om densamma skulle med fördel kunna användas till
marknadsplats, behöfde grunddikas och öfvergå till fast gräsvall, kunde
detta ej vinnas på annat sätt, än att ett visst och en gång för alla bestämdt
utmål dertill anvisades och för det afsedda ändamålet bereddes.
Annan lämplig marknadsplats kunde icke heller på antagliga vilkor vinnas
å angränsande mark, tillhörande enskilde jordegare. Skulle inskränkning
af det begärda utmålet anses nödig, kunde samhället åtnöjas med
dess begränsning till omkring 2,5 hektar.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat
municipalstyrelsens sist omförmälda skrift jemte ett från vederbörande
domänintendent inhemtadt yttrande, deri denne vitsordat riktigheten
af municipalstyrelsens uppgifter, har, med afseende å hvad i berörda
skrift anförts, i likhet med domänintendenten nu tillstyrkt bifall
till municipalstyrelsens anhållan, jemväl i hvad den afsåge upplåtande af
nödigt område till marknadsplats.

Sedan domänstyrelsen erhållit nådig befallning att afgifva utlåtande
öfver hvad municipalstyrelsen sålunda ytterligare antört samt till domänstyrelsen
jemväl öfverlemnats en af municipalstyrelsen till Kongl. Maj:t
ingifven kopia af ofvan omförmälda karta jemte beskrifning öfver Kärret,
å hvilken kopia förste landtmätaren F. R. Belfrage dels uppdragit grän -

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

serna för det till marknadsplats föreslagna område, betecknadt med A,
och dels angifvit områdets ytinnehåll vara 3 hektar 2,6 6 ar, har domänstyrelsen
den 23 sistlidne december afgifvit det infordrade utlåtandet
och deri, jemte framhållande att enligt nyssberörda kopia det med A
betecknade område angränsade den inom regleringsplanen belägna mark
samt omslöte tre med enskilde tillhörande byggnader försedda tomter
äfvensom en ego väg, hvilken jemväl begagnades såsom utfartsväg från
annan egendom, tillika anfört, att som numera finge anses utredt, att
mark å utegan Kärret för stationssamhället vore behöflig till plats för
kreatursmöten och marknader, styrelsen ingenting hade att erinra mot att för
dessa ändamål nödigt område till samhället upplätes. Beträffande storleken
af detta område har domänstyrelsen ansett afseende böra fästas äfven å det
framtida behofvet; och då stationssamhället syntes vara stadt i en fortgående
utveckling samt för utegan Kärrets skötsel föga betydde, om denna minskades
med 2 hektar 50 ar eller med 3 hektar 2,6 6 ar, har styrelsen
ansett, att sistberörda område, 3 hektar 2,6 6 ar, borde få af samhället
förvärfvas med skyldighet att till kronan erlägga en områdets fulla värde
i dess nuvarande skick motsvarande köpeskilling. Vidkommande slutligen
sättet för bestämmande af denna köpeskilling äfvensom tiden för
köpeskillingens erläggande, inlösen af enskilde tillhörande byggnader,
mantals åsättande samt stängsels uppförande och underhåll har styrelsen
hänvisat till sitt tidigare utlåtande i ärendet, dock med det tillägg
att arrendator af öfriga delen af Kärret borde förbehållas rätt att fritt
begagna icke allenast den i områdets östra gräns befintliga väg, å kartan
betecknad med n:o 46, utan äfven väg derifrån öfver området till den
arrenderade delen af ifrågavarande ega.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit och i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad domänstyrelsen hemstält vill Kongl. Maj:t
härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att från den till hemmanet Berg hörande utegan Kärret må
för alltid afsöndras och åt Hallsbergs stationssamhälle från den 14 mars
1897 upplåtas ej mindre den del deraf, som faller inom den af Kongl.
Maj:t faststälda regleringsplanen för samhället, dock med undantag af
dels 13,7 5 ar, som användts till omläggning af landsvägen, dels 49,3 0
ar, som exproprierats för anläggning af gästgifveri, dels ock det område,
som utgör samfäld mark till hemmanen Norrby och Berg, än äfven
den del af utegan, innefattande 3 hektar 2,6 6 ar, som å ofvan omförmälda
kartekopia finnes utmärkt med A, allt under vilkor:

att samhället till kronan för all afsöndrad mark erlägger lösen

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 17.

efter den värdering af domänintendenten i länet med biträdande arrendeuppskattningsmän,
som i fråga om en del af marken redan egt rum och
beträffande återstående delen kommer att ske;

att denna lösen skall till kronan af samhället erläggas under loppet
af sex år med en sjettedel vid tillträdet och en sjettedel den 14 mars
hvart och ett af de följande fem åren;

att för ogulden köpeskilling skall aflemnas säkerhet, bestående af
solidarisk borgen såsom för egen skuld af minst två personer, hvilkas
vederhäftighet blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller vederbörande
domhafvande bestyrkt, eller ock sådan säkerhetshandling, som
förutom borgen enligt nådiga kungörelsen den 10 november 1882 och
nådiga brefvet den 2 december 1892 tages god för arrende;

att nuvarande egare af hus och byggnader inom det område, som
sålunda skulle upplåtas åt stationssamhället, skola hafva rätt att af
stationssamhället till sig lösa de af dem bebygda tomtdelar, såvidt dessa
ej behöfva tagas i anspråk för regleringsplanens genomförande, mot
samma lösen, som samhället har att erlägga till kronan, och på samma
betalningstid, som samhället eger åtnjuta, dock med skyldighet att ställa
sådan säkerhet för betalningen, som här ofvan angifvits;

att, när samhället påfordran borttagande åt sådan byggnad, som
är hinderlig för regleringsplanens genomförande, samhället skall till sig
lösa dylik byggnad med dess fulla värde;

att, i händelse tvist uppstår beträffande huru stor del af hvarje
tomt, egare till dervarande hus och byggnader bör få friköpa, eller angående
beloppet af den lösen, samhället skall erlägga för hus, hvars
borttagande påkallas af regleringsplanens genomförande, parterna skola
vara underkastade stadgandena i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887;

att arrendatorn af den till stationssamhället icke upplåtna delen
af utegan Kärret förbeliålles rätt till nödiga utfartsvägar enligt de närmare
bestämmelser, domänintendenten och arrendeuppskattningsmännen
ega att meddela vid den värderingsförrättning, som, enligt hvad förut
omförmälts, skall af dem verkställas;

att det afsöndrade området skall på samhällets bekostnad åsättas
mantal på sätt och i den ordning, som stadgas i 13 § 3 mom. af nådiga
förordningen angående hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 augusti
1881, hvarvid bör iakttagas, att ingen del af den samfälda marken ingår
i den inköpta hemmansdelen;

att den sålunda mantal åsätta delen af hemmanet skall, sedan
köpebref derå i vanlig ordning af domänstyrelsen utfärdats, i kronans

9

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 17.

jordebok upptagas under titel allmänt frälse med skyldighet för samhället
att ansvara för de derå belöpande utskylder och onera; samt

att samhället skall hafva skyldighet att för all framtid uppsätta
och underhålla stängsel mellan det upplåtna området och kronans angränsande
jord;

viljande Kongl. Maj:t tillika föreslå Riksdagen att medgifva, att
köpeskillingen för ifrågavarande jordområde må, på samma sätt som
köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar, användas till inköp
för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wersäll.

Uih. till Rilcsd. Prof. 1896

1 Sami. 1 Afd. 10 Häft.

2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

Utdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 januari

1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden:. friherre Åkeritielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad, ---------

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll föredrog vidare:

En af municipalstyrelsen i Hallsbergs stationssamhälle till Kongl.
Maj:t ingifven skrift, deruti, sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref den
26 mars 1886 faststält plan för reglering af visst område vid Hallsbergs
jemvägsstation, municipalstyrelsen anhållit, att af den till förra sergeantsbostället
1 mantal Berg n:o 1 i Hallsbergs socken och Humla härad af
Örebro län hörande, invid jern vägsstationen belägna utegan Kärret måtte
på liknande vilkor, som af Kongl. Maj:t och Riksdagen beviljats Arvidsjaurs
kommun i Norrbottens län, till stationssamhället för alltid öfverlåtas
dels det område, som läge inom den faststälda regleringsplanen,
dels ock derutöfver ett jordområde af 350 ar, att användas hufvudsakligen
för större torgdagar och kreatursmöten;

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

öfver hvilken ansökning domänstyrelsen efter vederbörandes hörande
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, deri styrelsen tillstyrkt, att den
del af utegan Kärret, som folie inom regleringsplanen, måtte på vissa
vilkor till stationssamhället upplåtas, men deremot hemstält, att, då
stationssamhället icke syntes hafva behof af ytterligare plats för kreatursmöten,
torgdagar m. m., den underdåniga ansökningen, i hvad den afsåge
upplåtelse för nämnda -ändamål af delar af det utom regleringsplanen
belägna område af nämnda utega, måtte lemnas utan afseende; samt
en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län med underdånig
skrifvelse den 7 december 1895 öfverlemnad, af Hallsbergs municipalstyrelse
till Kongl. Maj:t stäld ytterligare skrift, deri municipalstyrelsen
framhållit angelägenheten deraf, att jemväl sistberörda område
finge af stationssamhället förvärfvas; hvarefter municipalstyrelsen till
Kongl. Maj:t ingifvit. en kopia af en utaf förste landtmätaren O. Tengvall
åren 1892—1893 upprättad karta öfver utegan Kärret, å hvilken
kopia förste landtmätaren F. R. Belfrage dels uppdragit gränserna för
det till marknadsplats föreslagna området, betecknadt med A, och dels
angifvit områdets ytinnehåll vara 3 hektar 2,6 6 ar;

och hade i anledning af municipalstyrelsens sistberörda skrift
domänstyrelsen på nådig befallning inkommit med förnyadt underdånigt
utlåtande, deri styrelsen hemstält, att äfven det till marknadsplats ansedd
a området måtte till stationssamhället upplåtas.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit och i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad domänstyrelsen hemstält tillstyrkte statsrådet,
att Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att
medgifva,

att från den till hemmanet Berg hörande utegan Kärret finge för
alltid afsöndras och åt Hallsbergs stationssamhälle från den 14 mars''
1897 upplåtas ej mindre den del deraf, som folie inom den af Kongl.''
Maj:t faststälda regleringsplanen för samhället, dock med undantag af
dels 13,75 ar, som användts till omläggning af landsvägen, dels 49,30
ar, som exproprierats för anläggning af gästgifveri, dels ock det område,
som utgör samfäld mark till hemmanen Norrby och Berg, än äfven den
del af utegan, innefattande 3 hektar 2,6 6 ar, som å ofvan omförmälda
kartekopia funnes utmärkt med A, allt under vilkor:

att samhället till kronan för all afsöndrad mark erlade lösen efter
den värdering af domänintendenten i länet med biträdande arrendeuppskattningsmän,
som i fråga om en del af marken redan egt rum
ocli beträffande återstående delen kom me att ske;

att denna lösen skulle till kronan af samhället erläggas under

12

Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

loppet af sex år med en sjettedel vid tillträdet och en sjettedel den 14
mars hvart och ett af de följande fem åren;

att för ogulden köpeskilling skulle aflemnas säkerhet, bestående af
solidarisk borgen såsom för egen skuld af minst två personer, hvilkas
vederhäftighet blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller vederbörande
domhafvande bestyrkt, eller ock sådan säkerhetshandling, som
förutom borgen enligt nådiga kungörelsen den 10 november 1882 och
nådiga brefvet den 2 december 1892 toges god för arrende;

att nuvarande egare af hus och byggnader inom det område, som
sålunda skulle upplåtas åt stationssamhället, skulle hafva rätt att af
stationssamhället till sig lösa de af dem bebygda tomtdelar, såvidt dessa
ej behöfde tagas i anspråk för regleringsplanens genomförande, mot
samma lösen, som samhället hade att erlägga till kronan, och på samma
betalningstid, som samhället egde åtnjuta, dock med skyldighet att ställa
sådan säkerhet för betalningen, som bär ofvan angifvits;

att, när samhället påfordrade borttagande af sådan byggnad, som
vore hinderlig för regleringsplanens genomförande, samhället skulle till
Big lösa dylik byggnad med dess fulla värde;

att, i händelse tvist uppstode beträffande huru stor del af hvarje
tomt, egare till dervarande hus och byggnader borde få friköpa, eller
angående beloppet af den lösen, samhället skulle erlägga för hus, hvars
borttagande påkallades af regleringsplanens genomförande, parterna skulle
vara underkastade stadgandena i lagen om skiljemän den 28 oktober
1887;

att arrendatom af den till stationssamhället icke upplåtna delen
af utegan Kärret förbehölles rätt till nödiga utfartsvägar enligt de närmare
bestämmelser, domänintendenten och arrendeuppskattningsmännen
egde att meddela vid den värderingsförrättning, som, enligt hvad förut
omförmälts, skulle af dem verkställas;

att det afsöndrade området skulle på samhällets bekostnad^åsättas
mantal på sätt och i den ordning, som stadgades i 13 § 3 mom.$af
nådiga förordningen angående hemmansklyfning och jordafsöndring den
6 augusti 1881, hvarvid borde iakttagas, att ingen del af den samfälda
marken inginge i den inköpta hemmansdelen;

att den sålunda mantal åsätta delen af hemmanet skulle/ sedan
köpebref derå i vanlig ordning af domänstyrelsen utfärdats, i kronans
jordebok upptagas under titel allmänt frälse med skyldighet för samhället
att ansvara för de derå belöpande utskylder och onera; samt

att samhället skulle hafva skyldighet att för all framtid uppsätta

IB

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

och underhålla stängsel mellan det upplåtna området och kronans an gransande

jord-hem^ide statsrådet, attKongl. Maj :t måtte föreslå Riksdagen
att medgifva, att köpeskillingen för ifrågavarande jordområde
måtte, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar,
användas till inköp för kronans räkning af skogbarande eller
till skogsbörd tjenlig mark.

Hvad statsrådet sålunda hemstält behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. —
vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Adolf von Hofsten.

iylK r.’ :5.VO :''3

9

Bih. till Riksd. Prof. 1806. 1 Sami. 1 Afd. 10 Häft,