Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 31

Proposition 1896:51

12

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 31.

N:o 51.

Kongl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsanslag
för reparation af kapell i Muonionalusta kapellag m. m;
gifven Stockholms slott den 13 mars 1896.

Under åberopande af bifogade protokoll öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kongl Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 6,500 kronor
att i mån af behof användas till iståndsättande af kapellbyggnad i Muonionalusta
och uppförande af stängsel kring kyrkogården derstädes äfvensom
till anskaffande af för kyrkan erforderliga inventarier.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. J. GiUjam.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

13

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans MaJ:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars 1896.

Närvarande:

Hans excellens, herr statsministern Boström,

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll och
Annerstedt.

3:o.

Härefter yttrade föredragande departementschefen:

»På framställning af Kongl. Maj:t beviljade Rikets år 1857 församlade
Ständer för bildande af en kapellförsamling inom Pajala socken
af Norrbottens län, bland annat, dels för en gång 4,800 riksdaler till
uppförande af en kapellbyggnad i Muonionalusta och 4,000 riksdaler till
inköp af hemmanet n:o 1 om 1/u mantal i Muonionalusta by till boställe
åt den blifvande kapellpredikanten, dels ock tills vidare årligen 600
riksdaler till lön åt samma predikant, hvarefter kammarkollegium genom
nådigt bref den 20 mars 1858 förstånd]gades att vidtaga de åtgärder,

14

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 51.

som med anledning häraf kunde vara erforderliga. Med föranledande
häraf inköptes boställe och uppfördes kapellbyggnad, hvarjemte åt
kyrkoherden i Pajala församling uppdrogs att jemväl tjenstgöra såsom
predikant i det nybildade kapellaget. Egen kapellpredikant erhöll kapellaget
först den 1 juli 1892 och dess kyrka blef ej invigd förr än den 11
december sistnämnda år, då jemväl besigtning å kyrkan hölls af kontraktsprosten
P. O. Grape och kyrkoherden i Karesuando Isak Johansson.''
Dervid anmärktes dels åtskilliga bristfälligheter å kyrkan, kvilka tarfvade
reparation, och dels frånvaron af eu del nödiga inventarier. I)å domkapitlet
i Hernösand på framställning af Grape föreläde Muonionalusta
kapellag att ofördröjligen afhjelpa de anmärkta missförhållandena, men
detta icke ansåg sig kunna anskaffa nödiga medel härtill, anhöll kapelllaget
hos Pajala församling, att kostnaderna för kyrkans reparation
och dess förseende med erforderliga inventarier måtte debiteras å den
gemensamma kyrkokassan. Denna begäran afslogs af Pajala församling
å kyrkostämma på den grund, att denna församling icke tagit någon
del i kapellagets tillkomst. Sedan såväl Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län som kammarkollegium lemnat utan afseende
kapellagets besvär öfver berörda kyrkostämmobeslut, fullföljdes besvären
hos Eders Kongl. Maj:t, men, enär det ej kunde anses utredt, att Pajala
församling hade skyldighet att underhålla Muonionalusta kapell med hvad
dertill hörde, faststälde Eders Kongl. Maj:t genom utslag den 20 december
1894 det slut, hvari kammarkollegium och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i målet stannat.

Eedan innan Eders Kongl. Maj:ts berörda utslag meddelades, hade
Muonionalusta kapellag jemlikt beslut den 15 januari 1894 till Eders Kongl.
Maj:t inkommit med en underdånig ansökan, deri kapellaget efter omnämnande
af ofvan anmärkta förhållanden vidare anförde hufvudsakligen följande:
De vid besigtningen den 11 december 1892 påyrkade reparationerna
och till inköp föreslagna inventarierna skulle efter låg beräkning draga en
utgift å 2,500 kronor. Många då icke kända bristfälligheter hade sedermera
visat sig. Särskildt hade behofvet af värmeinrättning i kyrkan visat sig
vara synnerligen trängande. Härtill komme, att tillsättandet inom kapelllaget
af en examinerad, i svenska språket kunnig klockare vore hardt
när ett lifsvilkor för att det svenska elementet vid gudstjensten icke skulle
i denna gränsort alldeles duka under vid sin hårda kamp mot finska
inflytanden. Kapellaget, som vore mycket fattigt, med en särdeles gles,
till största delen meddellös befolkning, hvilken den 31 december 1893

15

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 51.

utgjordes af 444 personer, deraf 183 barn under 15 år, egde emellertid
icke medel till afhjelpande af ofvan anmärkta behof. Kapellagets hela
fyrktal nppginge då till 1,100, hvaraf på predikanten komme 178. Inom
kapellaget funnes, utom predikanten, inga andra tjensteman än två kronojägare
och endast en handlande, hvilken drefve en obetydlig rörelse. Om
komnnmikationer kunde man knappast tala i dessa obygder, der närmaste
punkten i svenska landsvägsnätet vore belägen tio mil borta och lifsförnödenheterna
dyra, hvartill komme, att missväxt inträffat de tre sista
åren och att renar anstalt stor skada inom kapellaget. På grund häraf
anhöll kapellaget, att Eders Kongl. Maj ti täcktes i nåder dels anvisa ej
mindre erforderliga medel till bestridande af de ifrågasatta reparationernas
verkställande och inventariernas inköpande än äfven 500 kronor
till en värmeugn i sjelfva kyrkan och 200 kronor till en mindre värmeugn
i sakristian samt 300 kronor såsom årligt anslag till klo okär etj enstens
uppehållande af dertill kompetent person, dels ock meddela kapellaget
tillstånd att kostnadsfritt få taga för lcyrkoreparationen erforderligt virke
från den inom kapellaget belägna kronopark.

Öfver denna ansökning hafva yttranden afgifvits af länsmannen i
Pajala distrikt, kyrkoherden i Pajala församling, vederbörande kontraktsprost,
domkapitlet i Hernösand samt Eders Kongl. Maj tis befallningshafvande;
och hafva tillika kammarkollegium och statskontoret, med öfverlemnande
af dessa yttranden, i ärendet afgifvit gemensamt underdånigt
utlåtande, hvarefter infordradt yttrande inkommit från domänstyrelsen.

Af dessa handlingar inhemtas hufvudsakligen följande. Länsmannen
har, med vitsordande af de i ansökningen lemnade uppgifterna, förordat
densamma i dess helhet.

Kyrkoherden har, i betraktande deraf, att det för Muonion alusta
kapellag skulle blifva alltför betungande att bekosta de ifrågasatta reparationerna,
tillstyrkt beviljande åt kapellaget för eu gång af 2,500 kronor
för nyssberörda ändamål äfvensom 500 kronor till värmeapparater i
kyrkan, helst, i händelse kapellaget ej blefve förhjelpt till kyrkans försättande
i värdigt skick, de uppoffringar, staten förut haft för kapellagets
bildande, syntes kyrkoherden vara försprida. Kontraktsprosten anser den
gjorda kostnadsberäkningen för kyrkans iståndsättande och inventariers
anskaffande alltför lågt tilltagen, men anmärker tillika, att det efter denna
låga beräkning skulle blifva nästan omöjligt för det lilla och fattiga
kapellaget att åstadkomma de erforderliga medlen, i synnerhet som det
snart blir eu nödvändighet för kapellaget att inrätta en folkskola. På

It) Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nto 51.

grund häraf och på de i ansökningen anförda skäl hemställer kontraktsprosten
i underdånighet om anvisande af 3,000 kronor för kyrkans reparation
och för inköp af inventarier och 700 kronor för anskaffande af
en för kyrkan och sakristian gemensam värmeugn. Deremot anser han
statens mellankomst för klockarens aflöning icke vara behöflig, enär, om
folkskolelärare- och klockare^ensterna sammanslås, klockarelönen icke
behöfver blifva så betungande, att för dess utgörande erfordras bidrag af
allmänna medel. Domkapitlet finner, att hvarken af kapellaget eller af
kontraktsprosten lemnats någon tillfredsställande utredning rörande kostnaderna
och att i kostnadsförslaget upptagits åtskilligt, som invånarne
skola kunna åstadkomma af egna krafter. Men då de ifrågasatta större
reparationerna samt anskaffande af värmeugn och åtskilliga andra inventarier
syntes domkapitlet erfordras och kapellaget ej kunde tillskjuta
erforderliga medel samt då, enligt domkapitlets åsigt, Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande bäst kunde bestämma det för berörda ändamål oundgängligen
erforderliga beloppet, hemställer domkapitlet, att statsbidrag
till det belopp, som kan komma att af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslås, måtte beviljas Muonionalusta kapellag för reparation
och uppvärmning af församlingens kyrka och anskaffande af erforderliga
inventarier för densamma.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande erinrar till en början,
hurusom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vid afgifvande af yttrande
i anledning af Muonionalusta kapellags underdåniga besvär i fråga
om Pajala församlings ofvanberörda kyrkostämmobeslut dels uttalat den
uppfattningen, att den del af Pajala socken, som under de senaste årtiondena,
äfven af myndigheter och embetsverk, benämnts Muonionalusta
kapellförsamling, i sjelfva verket icke vore någon kyrkligt kommunal
enhet för sig, enär, ehuruväl förslag upprättats om afskiljande af visst
område ifrån Pajala socken till ett kapellag under nyss angifna benämning,
något uttryckligt beslut om områdets utbrytande till eu särskild
församling, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande veterligen, icke meddelats,
dels ock framhållit, hurusom goda grunder förelåge att låta frågan
om den tilltänkta kapellförsamlingens utbrytning ännu någon tid anstå,
enär densamma i anseende till ortens ända till ytterlighet torftiga vilkor
icke vore i stånd att bära de ekonomiska åligganden, som af en sådan
utbrytning blefve eu följd. Med denna uppfattning och då uppförandet
af kyrkan i Muonionalusta, i afseende å hvars byggande, underhåll och
förseende med inventarier, så vidt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

kunnat utreda, Paj ala församling ej iklädt sig några förpligtelse!’, bekostats
af medel, hvilka Riksdagen för ändamålet anslagit, samt då Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge de förhållanden fortfarande
föreligga, hvilka påkallat uppförandet af kyrka och anordnandet af särskild
själavård inom ifrågavarande aflägsna gränsort, der befolkningen
derförinnan varit van att i fråga om presterliga förrättningar vända sig
till grannlandets presterskap, funne Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
det tillkomma staten att iståndsätta kyrkan med hvartill dertill
hörde och förse densamma med nödtorftiga inventarier, dervid enligt
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt någon medverkan dock
skäligen borde kunna påräknas från orten.

Till utrönande af de brister, som vidlåda kyrkan, äfvensom af
kostnaderna för dessas afhjelpande har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föranstaltat om sådan syn, som i nådiga brefvet den 22 mars
1759 omförmäles. Af protokollet vid nämnda syn, hvilken förrättats af
af t. f. domhafvanden i Torneå domsaga med biträde af byggnadskunnig
person jemte två handtverkare i närvaro af predikanten å platsen, framgår,
att kostnaderna för kyrkans iståndsättande samt förseende med
klockor och en del öfriga inventarier beräknats till 5,327 kronor 76 öre.
Härtill skulle enligt Eders Kongl. Majrts befallningshafvandes beräkning
komma 250 kronor för ett staket omkring kyrkogården, 700 kronor för
anskaffande, uppforsling och uppsättning af värmeugn samt kostnaderna
för bårhus äfvensom för armatur för belysning af kyrkan samt parament,
hvadan sammanlagda kostnaden för kyrkans iståndsättande och förseende
med nödtorftiga inventarier skulle lågt beräknadt belöpa sig till minst
7,000 kronor.

Vidare anför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att, då antalet
skattebetalande hemmansegare och åbor inom Muonionalusta utgjorde
endast 33, hvilka måste anses befinna sig i synnerligen torftiga vilkor;
då i denna aflägsna landsända ej heller funnes industriella anläggningar
af något slag, som kunde deltaga i utgiftsbördorna; och då hemmantalet
utgjorde allenast 6 mantal, kapellbornas oförmåga att med egna
hjelpmedel iståndsätta kyrkan måste anses till fullo ådagalagd. Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrker derför på det lifligaste nådigt
bifall till ansökningen om understöd och framhåller, vidkommande det
belopp, som i sådant hänseende bör anslås, nödvändigheten af att hvad
som bör göras göres på en gång samt grundligt och omsorgsfullt. Dock
anser Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande statsanslaget icke behöfva
Bih. till Biksd. Prof. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 34 Käft. 3

18

*

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

sättas högre än till 6,500 kronor, enär billigtvis borde kunna fordras, att
kapellborna genom körslor och dagsverken eller eljest medhjelpa till och
ansvara för, att de erforderliga arbetena blifva, med användande af ett
statsanslag utaf nyssnämnda storlek, fullständigt utförda. I följd häraf
ansåge Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande sig sakna anledning tillstyrka
ansökningen i hvad den afser erhållande af kostnadsfritt virke
från kronans skogar, likasom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej
heller, på de af kontraktsprosten anförda skäl, funne sig böra förorda
ansökningen om ett årligt anslag af 300 kronor för uppehållande af en
klockarebefattning.

Jemväl kammarkollegium och statskontoret finna kapellbornas oförmåga
att sjelfva bekosta kyrkans iståndsättande vara ådagalagd och anse,
att, derest staten ej träder emellan, fara är för handen, att kyrkan kommer
att alldeles förfalla och följaktligen det intresse, staten genom medels
anslående till uppförande af kyrka och anordnande af särskild själavård
inom ifrågavarande aflägsna gränsort velat tillgodose, att omintetgöras.
Dessa myndigheter anse följaktligen, att staten ej nu bör undandraga
sig att lemna understöd till kyrkans iståndsättande och förseende med
erforderliga inventarier. Under anmärkning, att embetsverken ej tilltro
sig att bedöma, huruvida det af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagna understödet kan, utan att blifva för ändamålet otillräckligt,
minskas med mera än värdet af det för de ifrågasatta förbättringarnas
verkställande erforderliga virke, hvilket enligt embetsverkens förmenande
bör kunna få kostnadsfritt efter anvisning af vederbörande skogstjensteman
tagas å den inom kapellaget belägna kronoparken, hemställa bemälda
embetsverk, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning
om anvisande på extra stat, för att i mån af behof användas,
af det belopp, som, med beräkning att utsyning från kronoparken af nödigt
virke får ega rum, må anses erforderligt för kyrkans iståndsättande och
anskaffande af inventarier in. in. enligt det vid syneförrätriangel! uppgjorda
förslag med deri af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna
tillägg. Beträffande det begärda anslaget till aflöning af en klockare
åberopa embetsverken kontraktsprostens yttrande och afstyrka bifall
till ansökningen i denna del.

Slutligen liar domänstyrelsen anfört, att, ehuru styrelsen ej med
bestämdhet kan uppgifva, huruvida det till kyrkoreparationen erforderliga
virket kan erhållas från det till kapellpredikantsboställe för statsmedel
inköpta hemmanet, hvars skog ej ännu blifvit till ordnad hushåll -

19

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 51.

ning indelad, styrelsen likväl i betraktande af de stora skogstillgångar,
som vid afvittringen i Paj ala socken och Muonionalusta kapell tilldelats
såväl de särskilda hemmanen som kommunerna, lika med Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande anser sig sig sakna anledning tillstyrka kostnadsfri
virkesafhemtning från kronans skog.

För min del finner jag mig på skäl, som af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande och domänstyrelsen anförts, icke kunna förorda den
af Muonionalusta kapellag gjorda framställningen i hvad den afser rätt
för kapellaget att för den ifrågasatta kyrkoreparationen kostnadsfritt taga
virke från den inom kapellaget belägna kronopark, likasom jag, i likhet
med åtskilliga af de i ämnet hörda myndigheterna, anser kapellagets
begäran om årligt anslag till klockaretjenstens uppehållande icke böra
till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda. Deremot får jag i
anledning af kapellagets framställning om bidrag till reparation af kapelllagets
kyrka och till anskaffande af erforderliga kyrkoinventarier på de
af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande samt kammarkollegium och
statskontoret framhållna skäl och med särskild hänsyn till den af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltade utredning hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om anvisande
på extra stat för år 1897 af ett belopp af 6,500 kronor att i mån
af behof användas till iståndsättande af kapellbyggnaden i Muonionalusta
och uppförande af stängsel kling kyrkogården derstädes äfvensom
till anskaffande af för kyrkan erforderliga inventarier.»

Hans Maj:t Konungen behagade, på tillstyrkan af
statsrådets öfriga ledamöter, i nåder gilla och bifalla
hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält;
och skulle nådig proposition i ämnet af den
lydelse bilagan A till detta protokoll utvisar till
Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
(Jarl Tornérhielm.