Kongl. Majds Nåd. Proposition N;o 42

Proposition 1891:42

Kongl. Majds Nåd. Proposition N;o 42.

1

N:o 42.

Kongl. Maj ds näcliga proposition till Riksdagen angående vissa
förändringar i lagstiftningen rörande handeln med vin
och maltdrycker m. in.; gifven Stockholms slott den 31
januari 1891.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed inhemta Riksdagens
yttrande öfver de i statsrådsprotokollet föreslagna ändringar i förordningen
angående försäljning af vin, maltdrycker, kokadt kaffe och andra
tillagade, icke spirituösa drycker.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

0 S 0 A E.

V. L. Groll.

Bih. till Riksd. Prat. 1891. 1 Samt. 1 Afd, 24 Haft.

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
januari 1891.

N afvalkande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Ottee,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll, .

Wikblad.

4:o.

Departementschefen statsrådet Groll anförde härefter:

»Uti underdånig skrifvelse den 19 maj 1890 har Riksdagen anfört
att, då genom tid efter annan utfärdade lagbestämmelser handlandes
rättighet till försäljning af maltdrycker blifvit så inskränkt, att hvarje
missbruk från deras sida, ledande till oordningar och allmänna lugnet

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.

3

störande uppträden, måste anses vara i väsentlig mån förebygdt, det
skulle vara oegentligt om lagstiftningen icke vidtoge några åtgärder
till förekommande af de missbruk, som i berörda afseende kunde föranledas
genom den utaf tillverkare af dylika drycker bedrifna försäljning.
Egare af bryggerier syntes icke vara i fråga om föryttrandet af sina
tillverkningar bundna af de i nådiga förordningen den 24 oktober 1885
för handlande och andra föreskrifna inskränkningar i rättigheten till
försäljning för afhemtning af ifrågavarande drycker, och ett lagstadgande
syntes derför vara erforderligt på det att ej tillverkaren skulle
såsom hittills intaga en framför alla andra försäljare af maltdrycker
gynnad ställning. Men, då maltdrycker, måttligt njutna, vore icke
blott oskadliga, utan äfven stärkande och närande, samt såväl tillverkning
som försäljning af desamma sålunda vore en både loflig och
i många afseenden nyttig näring, i hvars utöfvande lagstiftaren endast
i högsta nödfall och undantagsvis borde hämmande ingripa, borde
någon allmänt gällande föreskrift om viss bestämd inskränkning deri
icke omedelbart i lag meddelas, så mycket mindre, som olika förhållanden
i skilda delar af landet kunde göra eu dylik inskränkning
på det ena stället lika öfverflödig, som på ett annat af behof påkallad.
Den ifrågasatta inskränkningen syntes icke heller i något fall böra utsträckas
till den försäljning till afhemtning, som af tillverkaren idkades
på hans kontor eller på sjelfva tillverkningsstället antingen omedelbarligen
eller medelst dit ingående reqvisitioner och deraf föranledda
försändningar af reqvirerade varor till reqvisitionsorten, utan endast
afse den försäljning, som under maltdryckernas kringförande i stad
eller på landet för bryggeriernas räkning bedrefves med samma drycker.
Beträffande sjelfva arten af berörda inskränkning, kunde det måhända
i allmänhet vara lämpligt och erforderligt, att inom en kommun, der
försäljning af ifrågavarande beskaffenhet föranledt oordningar, densamma
helt och hållet förbjödes för alltid eller viss tid, men det läte
tänka sig att förhållandena kunde vara sådana att en ringare inskränkning
i försäljningsrättigheten, såsom dess förbjudande å viss plats eller
å vissa tider, skulle kunna vara för ändamålet tillräcklig. Hvad anginge
den myndighet, hvilken skulle ega meddela ifrågavarande förbud,
syntes det icke vara fullt välbetänkt att i första hand åt kommunalstyrelsen
öfverlåta denna rätt, emedan, om man också finge antaga att
något missbruk af densamma icke vore att befara, möjligheten härtill
dock stode öppen. Riksdagen ansåge derför dels att makten att
genom förbud inskränka tillverkarens ifrågavarande försäljningsrätt
bäst och med största trygghet borde kunna öfverlemnas åt högsta

4

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 42.

polismyndigheten inom orten, hvilken å ena sidan väl borde hafva
samma intresse för lugnets bevarande och ordningens upprätthållande
som kommunalstyrelsen och å andra sidan vore underkastad embetsmannaansvar
för sina beslut, dels att denna makt icke borde inskränkas
blott till att helt och hållet förbjuda den försäljningsrätt, hvarom fråga
vore, utan äfven att i den af Riksdagen sålunda antydda riktning föreskrifva
sådana inskränkningar i densamma, som kunde vara för ändamålet
erforderliga.

Med anledning af hvad sålunda anförts och då oordningar icke
sällan uppstode vid de tillfällen, då tillverkare af maltdrycker hölle
sådana drycker till salu medelst kringföring, samt de missbruk, som
dervid förekomine, lika litet borde lemnas opåaktade som andra missbruk
vid maltdryck sförsäljning, har Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t
anhållit om sådan ändring i gällande lagstiftning angående vin och
maltdrycker nr. m. att, der tillverkare af maltdrycker hölle sådana
drycker till salu medelst kringföring och oordningar deraf föranleddes,
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle ega att, sedan den,
hvars rätt vore i fråga, äfvensom i stad magistraten och å landet
kommunalnämnden blifvit hörda, för viss tid eller för alltid förbjuda
sådan tillverkare all dylik försäljning inom eu eller flera kommuner
eller ock föreskrifva sådana inskränkningar i berörda försäljningsrätt,
hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Med anledning af Riksdagens förevarande framställning hafva öfverståthållareembetet
och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets
samtliga län afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden, hvarjemte
svenska bryggareföreningen inkommit med en skrift, deri föreningen
af anförda skäl anhållit att Riksdagens skrifvelse icke måtte vinna
nådigt bifall.))

Sedan departementschefen härefter redogjort för innehållet af dessa
handlingar, yttrade departementschefen vidare:

»Af den redogörelse, jag nu lemnat för myndigheternas yttranden,
framgår att myndigheterna med några få undantag tillstyrkt en förändring
i lagstiftningen angående handel med maltdrycker i den af
Riksdagen angifna riktning, men att vissa länsstyrelser derjemte framhållit,
bland annat, dels att de ifrågasatta inskränkningarne i rätten
att genom kringföring afyttra dylika drycker böra gälla icke blott tillverkare,
utan jemväl och företrädesvis s. k. öltappare, dels ock behofvet
af en föreskrift, hvarigenom en tillverkare af maltdrycker blifver i afseende
å den försäljning af dylika drycker till afhemtning, som af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.

o

honom idkas annorstädes än å tillverkningsstället, underkastad samma
bestämmelser, som nu gälla för handlande, hvilken idkar dylik försäljning.

Lika med Riksdagen samt det öfvervägande flertalet af de i ärendet
hörda myndigheterna anser äfven jag omständigheterna påkalla en förändring
i lagstiftningen rörande handeln med maltdrycker derhän, att
vederbörande myndighet må ega att, då kringförandet af dylika drycker
till försäljning visar sig medföra oordningar, förbjuda dylikt kringförande
eller stadga sådana inskränkningar i afseende derå, som må
finnas erforderliga. Men de bestämmelser, Riksdagen i ämnet ifrågasatt,
synas mig dock icke vara af beskaffenhet att kunna oförändrade
godkännas.

Först och främst torde, såvida syftet med eu dylik förändring skall
kunna uppnås, det vara oundgängligt att förändringen kommer att gälla
icke blott, såsom Riksdagen ifrågasatt, det kringförande, som verkställes
af tillverkaren, utan jemväl den ambulatoriska maltdiyckshandel,
som bedrifves af andra, särskilt af s. k. öltappare.

\hdare
anledning till oordningar, fastän den, för hvars räkning försäljningen
sker, gjort hvad på honom ankommit för att förekomma dylika oordningar,
synes det mig obilligt att det förbud eller den inskränkning i
afseende å försäljningen, som i följd af oordningarna må finnas nödig,
ovilkorligen skall drabba den, för hvilkens räkning försäljningen skeft.
I dylika fall, då denne icke kan anses hafva varit till oordningarna vållande
utan dessa berott på åtgärder eller försumlighet af det biträde,
som besörjt varans kringförande, synes mig förbudet eller inskränkningen
böra träffa endast den sistnämnde, så att denne förbjudes att
till afsalu kringföra ifrågavarande slags drycker eller vissa inskränkningar
stadgas i hans rätt dertill.

Då inskränkningarna i en maltdryckstillverkares rätt att afyttra
sina egna tillverkningar icke böra sträckas längre än oundgängligen
nödigt är för vinnande af det med lagförändringen åsyftade målet, bör
tillverkaren icke i något fall kunna förbjudas att genom kringföring
utbjuda och afyttra af honom tillverkade maltdrycker i enskilda hushåll
eller eljest inom hus, ej heller å fartyg. Erfarenheten har icke ådagalagt
behofvet af ett förbud emot detta slags försäljning, hvilket skulle
innebära en fullständig förändring af det sätt, hvarpå bryggeriernas
försäljning för närvarande bedrifves. Om en sådan inskränkning, som
jag nu antydt, stadgas i myndigheternas rätt att förbjuda maltdryckers
kringförande för försäljning, torde ock de betänkligheter vara i hufvud -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.

sak undanröjda, hvilka i bryggeriföreningens ofvan berörda skrift uttalats
emot den af Riksdagen ifrågasatta lag förändringen.

Enligt Riksdagens förslag skulle den ifrågasatta förändringen blifva
gällande icke blott för landsbygden, utan jemväl för städerna. På sätt
Eders Kongl. Majds befallningshafvande i Kopparbergs län framhållit,
torde dock inskränkningar i den ambulatoriska maltdryckshandeln icke
vara behöfliga i städerna, der dels maltdryckers kringförande till salu
annorledes än för afyttrande inom hus eller å fartyg mindre ofta förekommer,
dels ock polisbevakningen i allmänhet torde vara tillräcklig
för att förekomma möjliga oordningar. Dock gäller detta endast för
städernas bebygda områden. För de delar af en stad, som ligga utom
det planlagda området, torde den ifrågasatta lagförändringen böra blifva
gällande lika väl som för landet.

Hvad Riksdagen anfört derom att rätten att stadga förbud eller inskränkning
i försäljningsrätten, hvarom nu är fråga, icke borde tillkomma
de kommunala myndigheterna, utan endast Eders Kongl. Majrts befallningshafvande,
torde, derest maltdryckstillverkare endast i ofvanangifna
afseeuden kunna lida inskränkningar i rätten att försälja sina tillverkningar
icke föranleda till ett afvikande från hvad för andra likartade
fall är stadgadt i gällande förordning angående försäljning af vin,
maltdrycker in. m. den 24 oktober 1885. Enligt 14 och 15 §§ af
denna förordning må förbud emot utskänkning eller försäljning till
afhemtning af vin och maltdrycker meddelas i stad af magistraten
och på landet af kommunalnämnden, dock att beslutet skall inom åtta
dagar underställas Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning.
Derjemte är Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förbehållen
befogenhet att omedelbarligen meddela dylikt förbud, sedan den,
hvars rätt är i fråga, äfvensom magistraten eller kommunalnämnden
blifvit hörde. Dessa bestämmelser synas mig alltså böra blifva gällande
äfven i nu ifrågavarande hänseende.

I öfverepsstämmelse med hvad i 15 § af nyssberörda förordning
är stadgadt rörande förbud emot försäljning till afhemtning af vin eller
maltdrycker torde det nu ifrågasatta stadgandet böra affattas så, att
förbud emot kringföring till afsalu eller inskränkning i rätten dertill
må meddelas, icke blott när oordningar af försäljningen föranledas, utan
äfven då det visar sig att genom försäljningen oloflig utskänkning
främjas. Likaledes torde stadgandet böra blifva gällande icke blott i
fråga om maltdrycker, utan äfven i fråga om vin, då det icke finnes
något skäl hvarföre icke kringförandet till försäljning af sistnämnda

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.

7

slags dryck, om sådant skulle förekomma, borde vara underkastadt
samma bestämmelser som gälla för maltdrycker.

I sammanhang med de förändringar i lagstiftningen rörande handeln
med vin och maltdrycker, hvilka omedelbart föranledas af Riksdagens
ofvanberörda anhållan, torde det böra tagas i öfvervägande huruvida icke
jemväl vissa andra förändringar äro behöfliga till förekommande af
oordningar till följd af handeln med dylika drycker.

Såsom ofvan blifvit antydt, hafva vissa länsstyrelser i sina yttranden
hemstält att ett stadgande måtte meddelas, hvarigenom föreskrifterna
i 15 § af ofvan åberopade förordning den 24 oktober 1885, enligt
hvilka vederbörande myndighet eger förbjuda handlande att sälja vin
eller maltdrycker till afhemtning, uttryckligen förklarades gällande äfven
i fråga om den försäljning af maltdrycker till afhemtning, som af tillverkare
utaf dylika drycker idkas annorstädes än å tillverkningsstället.
Icke så sällan förekommer att ett bryggeri inom annan kommun och
stundom inom annat län än der tillverkningen drifves inrättar filial för
försäljning af sina tillverkningar. Det har till och med inträffat att,
sedan en handlande blifvit för all framtid förbjuden att idka försäljning
af maltdrycker i följd deraf att försäljningen orsakat oordningar, det
bryggeri, hvars tillverkningar han förut afyttrat, inrättat eu filial på
samma ställe, der handeln bedrifvits, och till föreståndare derför antagit
samme handlande, hvarigenom man alltså sökt kringgå det denne meddelade
förbudet. Ehuru bestämmelserna i nyssberörda § otvifvelaktigt
äro tillämpliga å dylika filialer i de fall, då vederbörande tillverkare
anmält sig att idka handel med maltdrycker vid filialen, synes det mig
likväl önskvärd! att paragrafen ändras så, att dess bestämmelser blifva
gällande i alla händelser, då en tillverkare idkar försäljning af maltdrycker
till afhemtning annorstädes än å tillverkningsstället. Det synes
mig nemligen icke finnas något skäl, hvarföre tillverkaren i afseende
å denna försäljning skulle vara mindre än en handlande skyldig att
underkasta sig de inskränkningar, som i den allmänna ordningens intresse
må finnas nödiga.

Enligt nu gällande lagstiftning har försäljning af vin eller maltdrycker
till afhemtning, der den föranleder till oordningar, ansetts icke
kunna förbjudas annat än för en viss fortlöpande tidrymd eller för alltid.
Erfarenheten har likväl gifvit vid handen att det vore önskvärd! att
vederbörande myndigheter äfven egde befogenhet att stadga vissa andra
inskränkningar i afseende å försäljningen. Särskild! kunna t. ex. fall
förekomma, då en maltdryckshandel, hvilken skötes på ett oklanderligt
sätt, likväl visar sig vid vissa tillfällen, såsom marknader, torgdagar

8

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 42.

eller dylikt, då eu större folkmängd samlas, gifva anledning till
oordningar eller främja oloflig utskänkning. I den allmänna ordningens
intresse synes det mig önskvärd! att i dylika fall rättighet beredes
myndigheterna att i samma ordning, som är stadgad för meddelande
åt absolut förbud för försäljning till afhemtning, äfven påbjuda att
försäljning icke må ega rum vid sådana tillfällen, som ofvan'' antydts,
liksom jag äfven anser kronobetjeningen höra i afseende å försäljning
till afhemtning ega samma rätt, som enligt 14 § 4 mom. af förordningen
den 24 oktober 1885 tillkommer densamma i afseende å utskänkning
af vin och maltdrycker samt andra i förordningen åsyftade drycker,
nemligen att, der å landet vid marknad, kungjord allmän torgdag,
läger eller annat vapenöfningsmöte, mönstring, ting, auktion eller annan
till folksamling föranledande förrättning oordningar uppstå å försäljningsstället,
omedelbart förbjuda och förhindra försäljningens fortsättande
vid tillfället.

1 sammanhang härmed torde vara skäl att utsträcka kronobetjeningens
befogenhet i detta hänseende jemväl till andra tillfällen, då större
folksamling eger rum, än de i nyssberörda lagrum åsyftade offentliga
förrättningar, liksom ock polismyndigheten i stad torde böra tilläggas
enahanda rätt i afseende å försäljning, som eger rum i stad utom stadens
planlagda område.

Enligt 22 § af ofta nämnda förordning äro förordningens föreskrifter
icke i allmänhet tillämpliga på dem, som utomhus i ringa omfattning
vare sig medelst kringbärande eller från bord eller eljest idka
försäljning af maltdrycker. För att noggrannare begränsa omfånget
af denna undantagsbestämmelse och utmärka att till den försäljning,
som i denna § afses, icke kan hänföras försäljning genom varans kringförande
medelst häst och åkdon, synes det mig lämpligt att orden
»eller eljest» utbytas emot orden »eller på annat dylikt sätt». Likaledes
torde bestämmelsen i slutet af denna § derom, att hvad i 14 § 4 mom.
af förordningen är till förekommande af oordningar stadgadt skall jemväl
i afseende å försäljning i ringa omfattning utomhus på landet lända till
efterrättelse vid de tillfällen, som omförmälas i sistnämnda lagrum enligt
dess nuvarande lydelse, böra undergå förändringar, motsvarande dem,
som föreslagits i sistberörda lagrum.

De förändringar i gällande förordning angående handeln med vin,
maltdrycker in. m., hvilka jag sålunda anser böra vidtagas, äro följande:

att ett stadgande införes derom att, om å landet eller i stad utom
stadens planlagda område vin eller maltdrycker kringföras för försäljning
och det visar sig att derigenom oloflig utskänkning främjas eller

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 42.

9

oordningar eljest föranledas, i stad magistraten och på landet kommunalnämnden
skall ega att för viss tid eller för alltid förbjuda den, som
kringföringen besörjer, äfvensom, der omständigheterna dertill föranleda,
den, för hvars räkning försäljningen sker, att till afsalu kringföra eller
låta kringföra dylika drycker eller ock föreskrifva sådana inskränkningar
i rätten dertill, som må finnas af omständigheterna påkallade; dock
att tillverkare af dylika drycker icke må förbjudas att genom kringföring
utbjuda och afyttra små tillverkningar inom hus eller å fartyg;

att föreskriften i 15 § 1 mom. af förordningen erhåller sådan lydelse
att, om någon håller vin eller maltdrycker för af hem t,ning till salu
och det visar sig att genom försäljningen oloflig iskänkning främjas
eller oordningar eljest föranledas, i stad magistraten och på landet
kommunalnämnden eger att för viss tid eller för alltid förbjuda honom
all vidare försäljning af nämnda drycker eller stadga sådana inskränkningar
i afseende å försäljningen, som må finnas af omständigheterna
påkallade; dock att hvad sålunda föreskrifves icke må tillämpas å den
försäljning till afhemtning, som tillverkare af vin eller maltdrycker
idkar å tillverkningsstället;

att 14 § 4 mom. af förordningen ändras sålunda att, om oordningar
förekomma å utskänknings- eller försäljningsstället på landet eller i stad
utom stadens planlagda område vid marknad, kungjord allmän torgdag,
läger eller annat vapenöfningsmöte, mönstring, ting, auktion eller annan
till folksamling föranledande förrättning eller då eljest större folksamling
eger rum, kronobetjent på landet och polismyndigheten i stad må
ega att, om oordningarna fortfara oaktadt skedd erinran från krono- eller
polisbetjeningen, omedelbarligen förbjuda och, om förhållandet sådant
påkallar, förhindra utskänkningens eller försäljningens fortsättande vid
tillfället;

att enahanda befogenhet äfven må tillerkännas kronobetjeningen
och polismyndigheten med afseende å försäljning af vin eller maltdrycker
till afhemtning eller medelst kringföring å landet och i stad
utom stadens planlagda område;

att 22 § af förordningen ändras sålunda, att dels i början af paragrafen
orden »eller eljest» utbytas emot orden »eller på annat dylikt
sätt», dels ock slutet af paragrafen erhåller sådan lydelse, att hvad i
14 § 4 mom. är till förekommande af oordningar stadgadt jemväl skall
i afseende å försäljning i ringa omfattning utomhus på landet eller i
stad utom stadens planlagda område vid de ofvan i 22 § omförmälda
tillfällen eller då eljest större folksamling eger rum lända till efterrättelse.

Bih. till Riked. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afl. 24 Käft.

2

io

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42,

Derest de nu ifrågasatta förändringarna i ofta nämnda förordning
vidtagas, påkallas deraf naturligtvis jemväl vissa redaktionsförändringar
i förordningen.

Då emellertid vid nu pågående riksdag åtskilliga motioner blifvit
väckta om ändringar uti ifrågavarande förordning, hemställer jag att,
innan de af mig föreslagna ändringarna slutligen pröfvas, Eders Kongl.
Maj:t behagade öfver dem inhemta Riksdagens yttrande.))

Statsrådets öfrige ledamöter instämde med föredragande departementschefen
;

och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla
hvad Statsrådet sålunda hemstält samt förordna
att proposition i ämnet af den lydelse, bilagan till
detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

E. K. Almqvist.

Stockholm, K. L. Beckman, 1891.