Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 34

Proposition 1896:34

8

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 34.

N:o 34.

Kongl. Maj:ts nådiga ''proposition till Riksdagen, angående understöd
till kolonien Hall; gifven Stockholms slott den 14
februari 1896.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet förda protokoll vill Kongl.
Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att af förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll må för ett antal af högst femtio på grund
af domstols utslag å kolonien Hall till vård och underhåll intagne gossar
till kolonien utgå understöd, beräknadt. efter 50 öre om dagen för
hvarje gosse.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

9

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 14 februari 1896,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Bostköm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Annerstedt.

Föredragande departementschefen, statsrådet Annerstedt anförde i
underdånighet:

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom särskilda nådiga beslut dels
från och med 1880 tilldelat den af föreningen till minne af Konung
Oscar I och Drottning Josefina inrättade åkerbrukskolonien Hall från
fångvårdsanstaltemas besparingskassor bidrag af 50 öre om dagen för
hvarje elev, som, till ett antal af 150, i enlighet med bestämmelserna i
det ''för kolonien nådigst faststälda reglemente, varit der intagen och
vårdad, dels jemlikt nådigt bref den 13 april 1888 medgifvit, att elevantalet
vid kolonien från och med den 1 maj samma år finge ökas med
tjugufem utöfver det förut faststälda antalet af 150 eller till 175, med
rätt för kolonien att åtnjuta från fångvårdsanstaltemas besparingskassor
Bih. till Riksd. Prat. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 21 Raft. 2

10 KongI. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

ett bidrag af 50 öre om dagen jemväl för hvar och en gosse intill ett
antal af 25, som utöfver 150 på grund af domstols beslut eller efter
anmälan af polis- eller kommunalmyndighet derstädes till vård och
underhåll intoges, dock med åliggande för föreningens styrelse att tillse
att, om tillökningen i elevantalet utöfver 150 ovilkorligen''skulle befinnas
kräfva förhöjning i förvaltningskostnaden, denna kostnad jemte öfriga
utgifter för det högre elevantalet icke i något fall måtte öfverstiga den
förökade inkomst, som genom nämnda anordning komme att tillflyta
kolonien, till upplysning hvarom bokföringen borde vara så inrättad, att
densamma tydligen utvisade inkomsterna och utgifterna för det antal
elever, som utöfver 150 blefve vid kolonien intaget;

så har föreningens styrelse i underdånighet anhållit, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes jemväl för år 1896 bevilja kolonien Hall bidrag från fångvårdsanstalternas
besparingskassor af 50 öre per dag för hvarje elev till
ett antal af 175, som på grund af domstols beslut eller uppå anmälan
af polis- eller kommunalmyndighet derstädes vore till vård och uppfostran
intagen, dock med enahanda åliggande för styrelsen beträffande
utöfver 150 intagne elever, som genom nådiga brefvet den 13 april
1888 i afseende på förhöjdt elevantal blifvit bestämdt.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som
jemlikt föreskrift i det för kolonien Hall nådigst faststälda reglemente
till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat den af föreningens styrelse afgifna
berättelse om koloniens verksamhet under senaste förvaltningsåret eller
tiden från och med den 1 juli 1894 till och med den 30 juni 1895 samt
vederbörande revisorers berättelse öfver verkstäld granskning af koloniens
räkenskaper och förvaltning för samma tid, har dervid med stöd
af den kännedom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom inspektionsbesök
under året och eljest egde om anstalten förklarat sig
instämma i revisorernas uttalande om det i alla afseenden tillfredsställande
sätt, hvarpå kolonien förvaltades, och om de goda vitsord, hvilka
nu såsom under föregående år borde tillkomma anstaltens direktör och
öfriga befattningshafvande derstädes, samt tillstyrkt bifall till styrelsens
ansökan att fortfarande för kolonien komma i åtnjutande af samma bidrag
från fångvårdsanstalternas besparingskassor som hittills.

öfver samma ansökan har derefter fångvårdsstyrelsen afgifvit underdånigt
utlåtande, deri fångvårdsstyrelsen anfört, att kolonien äfven framgent
syntes vara förtjent af samma understöd från det allmännas sida,
som under senare tid kommit den till del, och i saknad hvaraf den icke
torde kunna fortsätta sin verksamhet i samma omfattning som hittills.

I följd häraf funne sig styrelsen böra jemväl för år 1896 förorda bidrag

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

till kolonien från fångvårdsanstalternas besparingskassor till så stort
belopp, som dessa kassors ställning kunde medgifva. I detta afseende
förekomme emellertid, att nämnda kassors behållning, som vid 1892 års
början utgjorde 342,186 kronor 89 öre, sjunkit vid 1893 års slut till
333,969 kronor 81 öre och vid 1894 års slut, under hvilket år kassornas
bidrag till kolonien utgjort 31,819 kronor, till 326,364 kronor 53 öre;
att då kassornas samtliga medel vore placerade i allmänna hypoteksbankens
4^ procent obligationer, hvilka år 1897 kunde konverteras,
ränteinkomsten å dessa medel säkerligen komme att från och med nämnda
år icke obetydligt sjunka ; samt att det derför till förekommande af alltför
stor minskning i dessa medels kapitaltillgång redan nu vore nödvändigt
att nedsätta bidraget till kolonien Hall; och ansåge styrelsen
att, ehuru kassornas minskning under de senaste tre åren i medeltal
något öfverstigit 5,000 kronor för år, nedsättningen för år 1896 lämpligast
borde så bestämmas, att bidraget, med bibehållande af dess beräkning
till 50 öre om dagen för hvarje gosse, begränsades till det antal
gossar, för hvilket det utgick före 1888, eller 150, hvarigenom, efter
beräkning af ett stående elevantal vid kolonien af ytterligare 25 gossar,
kassornas utgift för året för ifrågavarande ändamål skulle komma att
minskas med 4,575 kronor. Men för att kolonien icke härigenom skulle
mista en för densamma välbehöflig inkomst, som den allt ifrån år 1888
uppburit, syntes det styrelsen önskvärd!, att den sålunda föreslagna
minskningen i besparingskassornas bidrag till kolonien kunde ersättas af
andra allmänna medel. På grund häraf har styrelsen hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes dels medgifva, att af fångvårdsanstalternas besparingskassor
finge till kolonien Hall för år 1896 utgå ett bidrag af 50 öre
per dag för hvarje på grund af domstols beslut eller efter anmälan af
polis- eller kommunalmyndighet derstädes till vård och underhåll intagen
elev intill ett antal af 150; dels af andra tillgängliga medel anvisa ett
bidrag till kolonien med likaledes 50 öre om dagen för hvarje gosse af
nyss angifna beskaffenhet intill ett antal af 25, som utöfver 150 der
åtnjöte vård och underhåll, dock under vilkor af enahanda åliggande för
föreningens styrelse beträffande de utöfver 150 intagna eleverna, som
genom nådiga brefvet den 13 april 1888 blifvit bestämdt.

Till ytterligare upplysning om åtskilliga omständigheter, som med
den nu föreliggande frågan om understöd åt kolonien Hall ega sammanhang,
torde mig tillåtas underdånigst meddela, att styrelsen för föreningen
till minne af Konung Oscar 1 och Drottning Josefina i underdånighet
anmält, att, derest Eders Kongl. Maj:t funne af beliofvct påkalladt, att
vidgadt tillfälle bereddes att till allmän uppfostringsanstalt öfverlemna

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

minderåriga, Indika för begångna brottsliga handlingar eller gröfre vanart
antingen enligt domstols förordnande jemlikt 5 kap. 1 § strafflagen
eller på grund af intyg från polis- eller kommunalmyndighet borde i
sådan anstalt intagas, kolonien Hall kunde, utan skada för sin verksamhet
såsom uppfostringsanstalt, emottaga utöfver det redan bestämda
högsta elevantalet, eller 175, ytterligare 25 elever, så framt dels samma
bidrag erhölles af allmänna medel för de tillkomna eleverna som för de
hittills antagna, eller 50 öre för dag och elev, dels ett anslag af 20,000
kronor anvisades för uppförande vid kolonien af en byggnad, afsedd till
sjukrum, bostad för sjukvårdarinna och den ökade tillsyningspersonal,
som till följd af elevantalets ökning blefve erforderlig.

I anledning af denna framställning, hvilken blifvit af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län varmt förordad och öfver
hvilken fångvårdsstyrelsen afgifvit underdånigt utlåtande, erfordras ytterligare
utredning, hvadan jag icke nu är i tillfälle att till afgörande inför
Eders Kongl. Maj:t föredraga densamma.

Emellertid synes mig ur de till ärendet hörande handlingar böra
meddelas, hurusom i fråga om behofvet af den sålunda ifrågasatta utvidgningen
af kolonien Hall anförts: att ett till 175 gossar begränsadt
elevantal visat sig alltför ringa för att tillfredsställa landets behof af
vanartig ungdoms intagande å allmän uppfostringsanstalt, i det från
skilda håll inom riket, från såväl landt- som stad skommuner, klagomål
försports öfver bristande tillfälle till minderårigas öfverlemnande till dylik
anstalt; att under koloniens senaste förvaltningsår det stadgade elevantalet
af 175 varit fyldt; att de nykomna elever, åt hvilka under samma
år plats vid kolonien kunnat beredas, måst i medeltal under tre månader
efter det ansökningarna om deras intagande inkommit och bifallits, i
sina hemorter afvakta inträffande ledighet vid kolonien; att af dessa
gossar 19 varit af domstol jemlikt 5 kap. 1 § strafflagen dömda till intagning
i allmän uppfostringsanstalt men ej kunnat af ofvan angifna
orsak beredas plats vid kolonien förr än i medeltal nära fem månader
efter utslagets afkunnande; att denna i flera afseenden skadliga väntetid,
under hvilken det till och med inträffat, att gossar för ytterligare begångna
brott å nyo dömts till intagning i allmän uppfostringsanstalt, efterhand
måst förlängas, så att den för de elever, som under den gångna
delen af nu löpande förvaltningsår intagits vid kolonien, utgjort i medeltal
sex månader från utslagets afkunnande och fem från ansökningens
beviljande; att med anledning af bristande utrymme inträde å Hall under
senaste förvaltningsåret vägrats för tre till intagning eljest qvalificerade
ynglingar, af hvilka två dömts att i allmän uppfostringsanstalt insättas,

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

enär de ej kunnat beräknas erhålla plats å kolonien förr än de öfverskridit
den för inträde bestämda maximiåldern af 15 år; att fyra redan
bifallna ansökningar blifvit under året återkallade, enär alltför lång tid
visade sig åtgå intill dess platser vid Hall blefve lediga; samt att af
enahanda anledning ett stort antal förfrågningar om inträde för dertill
qvalificerade gossar ej fullföljts.

I det af fångvårdsstyrelsen i detta senare ärende afgifna underdåniga
utlåtande har styrelsen i fråga om fångvårdsanstalternas besparingskassor
erinrat, att dessa kassors hufvudändamål vore att genom frigifna
fångars understödjande motverka deras återfall i brott, och att det icke
vore tillbörligt, att de för annat om än så samhällsgagnande ändamål
toges så hårdt i anspråk, att de sattes ur stånd att tjena sitt ursprungliga
syfte. Under år 1894 hade från besparingskassorna utbetalts 12,000
kronor till olika föreningar och hem, som omhändertaga frigifna fångar;
och det kunde icke ifrågasättas, att ju icke dylika utgifters bestridande
allt fortfarande måste anses såsom besparingskassornas främsta uppgift.

Slutligen har fångvårdsstyrelsen, under erinran att fragan om förstärkta
åtgärder för vilsekommen ungdoms rättande för närvarande står
på dagordningen så väl i Danmark som i Norge, till Eders Kongl. Maj.t
hemstält, att före sistberörda ärendes afgörande måtte åt sakkunnige män
lemnas i uppdrag att verkställa en utredning och afgifva förslag i ämnet.

Vid öfvervägande af de uttalanden, för hvilka jag sålunda redogjort,
synes mig, beträffande den till Eders Kongl. Maj:ts afgörande nu
föreliggande frågan, det till en början vara obestridligt, att kolonien
Hall är för sin samhällsgagnande verksamhet beroende deraf, att den
fortfarande kommer i åtnjutande af samma understöd af allmänna medel,
som hittills kommit den till del. En minskning i detta understöd komme
att nödvändiggöra en motsvarande minskning i elevantalet vid kolonien.
En dylik åtgärd — som för öfrigt icke kunde vidtagas annorlunda än
i mån af elevers afgång — torde med hänsyn till nu rådande förhållanden
ingalunda vara tillrådlig. Vid sådant förhållande och då för innevarande
år andra medel, af hvilka understöd för kolonien kan beviljas,
icke finnas tillgängliga än fångvårdsanstalternas besparingskassor, anser
jag mig böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att för året anvisa det af
kolonien begärda understödet i dess helhet från samma besparingskassor.

Deremot lärer det vara nödigt att för kommande år bereda kolonien
understöd af andra allmänna medel, om dess verksamhet skall
kunna fortgå ostörd. Af den redogörelse för besparingskassornas ställning,
som fångvårdsstyrelsen lemnat, framgår, att, äfven, om beloppet
af deras understöd beräknades allenast efter 150 elever, minskningen åt

14

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 34.

kassornas bidrag till kolonien Hall i allt fall icke komme att uppgå ens
till samma belopp som kassornas årliga kapital minskning under senare
åren. Då härtill kommer, att kassornas ränteinkomst af skäl, som fångvårdsstyrelsen
angifvit, inom den närmaste framtiden kommer att afsevärdt
nedgå, synes det vara att befara, att icke ens för ett antal af 150
elever bidrag med säkerhet kan vara att af kassorna påräkna, för så vidt
de fortfarande skola kunna motsvara sitt ursprungliga och hufvudsakliga
syfte att understödja frigifna fångar.

Af de å kolonien Hall intagna elever är ett anmärkningsvärdt stort
antal sådana, som jemlikt 5 kap. 1 § strafflagen blifvit af domstol dömda
att i allmän uppfostringsanstalt insättas. Af infordrade uppgifter framgår,
att antalet af dylika gossar för närvarande uppgår till 94.

Det lärer näppeligen kunna bestridas, att staten i afseende på dessa
barn, som under stöd af gällande lag för begångna brott dömts att insättas
i allmän uppfostringsanstalt, har en särskild förpligtelse att sörja
för, det de äfven varda på dylikt sätt fostrade; och deras omhändertagande
för dylik uppfostran står så på gränsen af vanlig fångvård, att det
förvisso icke kan anses främmande för de med anslagen till fångvården
afsedda ändamål, om af dessa anslag utgår åtminstone tillsvidare det
understöd, som erfordras för vidmagthållande af den enda redan befintliga,
af staten understödda uppfostringsanstalten för dylik vanartig ungdom.
Hvad angår storleken af det understöd, som jag sålunda anser
mig böra ifrågasätta från fångvårdsanslagen, synes det mig antagligt,
att om för ett antal af högst 50, på grund af domstols utslag å kolonien
intagna gossar dylikt understöd, beräknadt efter 50 öre om dagen
för hvarje gosse, kan vara att i fall af behof påräkna, koloniens verksamhet
i dess nuvarande omfattning bör kunna anses tillsvidare betryggad
och möjligen äfven tillfälle beredas till någon mindre ökning af
elevantalet, om sådan eljest finnes lämpligen kunna ega rum. Understödet
har jag antagit böra utgå från förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll, och torde åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemnas att för hvarje
år med hänsyn till det bidrag, som kan vara att påräkna från fångvårdens
besparingskassor, bestämma för huru många elever understöd
från nämnda anslag må utgå. I händelse understödet skulle komma att
utgå för hela det medgifna antalet elever, komme den utgift, som härigenom
blefve statsverket tillskyndad, att uppgå till 9,125 kronor årligen,
och torde ett dylikt belopp ej anses oskäligt i förhållande till det vigtiga
behof, som dermed skulle tillgodoses.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag underdånigst hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t behagade i nåder

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

dels medgifva att elevantalet vid kolonien Hall må jemväl under
innevarande år utgöra 175, äfvensom att af fångvårdsanstalternas besparingskassor
må till kolonien för samma år utgå ett bidrag af 50 öre
för dag för hvar och en gosse till ett antal af högst 175, som på grund
af domstols utslag eller uppå polis- eller kommunalmyndighets anmälan
derstädes är till vård och underhåll intagen, dock att i fråga om kostnaderna
för det antal elever, som öfverstiger 150, skola gälla enahanda
vilkor och förbehåll, som i sådant afseende blifvit uti nådiga brefvet den
13 april 1888 föreskrifna;

dels i proposition föreslå Riksdagen att medgifva, att af förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll må för ett antal af högst 50, på
grund af domstols utslag å kolonien Hall till vård och underhåll intagna
gossar till kolonien utgå understöd, beräknadt efter 50 öre om dagen för
hvarje gosse.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält behagade, på tillstyrkan jemväl af statsrådets
öfrige ledamöter, Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla,
och skulle nådig proposition af den lydelse, bil. C till
detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorff.