Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 48

Proposition 1893:48

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 48.

1

N:o 48.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
öfverlåtelse till staden Visby af vissa kronan tillhöriga
tomter i nämnda stad; gifven Stockholms slott den 17
mars 1893.

Med åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag innehåller, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
medgifva

dels att de kronan tillhöriga, med n:ris 58, 59 och 60 å en af förste
landtmätaren Magn. Isr. Lallerius år 1807 upprättad karta betecknade
tomter må med full eganderätt till staden Visby öfverlåtas mot lösen,
som bestämmes i den ordning förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgar;

dels ock att den för nämnda tomter inflytande löseskilling må användas
på enahanda sätt, som är bestämdt i fråga om köpeskillingarna
för de hemman och lägenheter, hvilkas försäljning eger rum jemlikt
nådiga brefvet den 29 maj 1874.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

V. L. Groll.

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 31 Haft. (N:o 48.)

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 11 mars

1893.

Närvarande:

Hane Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

Friherre Rappe och
Christerson.

7:o.

Efter gemensam beredning med cheferna för landt.försvars- och
finansdepartementen anförde föredragande departementschefen statsrådet
Groll i underdånighet:

»Uti en af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län
med underdånig skrifvelse den 29 maj 1888 öfverlemnad skrift hafva

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 3

stadsfullmäktige i Visby i underdånighet anliållit, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes tillåta att nämnda stad, med afseende å behofvet af nedan
omförmälda gatureglering jemte vattenledning samt bibehållande och
utvidgande af stadens planteringar, finge mot staden tillhörig mark, som
efter affattning å karta på grund af landtmätares och gode mäns uppskattning
pröfvades utgöra fullgod! vederlag, tillbyta sig följande kronan
tillhöriga, å en af förste landtmätaren Magn. Isr. Lallerius år 1807
upprättad karta med nedanstående nummer betecknade tomter i nämnda
stad, nemligen n:o 60, eller den så kallade kalkugnstomten, tomterna
n:ris 58 och 59, kallade slottsåkern, samt tomten n:r 55, den sistnämnda
hel och hållen eller till så stor del, som kunde för kronans räkning
undvaras, allt mot förpligtelse för staden att vidkännas samtliga kostnader
för egoutbytet.

Till stöd för berörda ansökning, hvarvid fogats kopia af ofvan
nämnda karta jemte dertill hörande beskrifning, har af stadsfullmäktige
anförts:

beträffande kalkugnstomten, att denna tomt, hvars sydligaste del
sedan äldre tider varit utlagd till Kalkugnsgatan i dennas från Nya
vägen till hamnen ledande del, vore i och för gatureglering synnerligen
behöflig; att staden, som vore betänkt på att ordna den mellan hamnen
och kronans tomter i strandrotens första qvarter belägna s. k. blekhagebacken
medelst beqvämare uppgångsvägar och planteringar, ville från
den derstädes belägna men svåråtkomliga »piparhålskällan» leda vattenledningsrör
upp till kalkugnstomten och der anlägga en pumpinrättning,
hvilken anordning skulle blifva till gagn för de stadens invånare,
som hade sina bostäder å nyssnämnda kronotomter, och sålunda bereda
dessa ett ökadt värde; att den del af ifrågavarande tomt, som icke behöfdes
för vattenledning eller gatureglering, skulle, sedan den af staden
blifvit planerad och försedd med planteringar, kunna blifva en sommartiden
af badgäster och resande mycket eftersökt plats, samt att kronan
af denna tomt icke njöte någon afkastning;

rörande slottsåkern, att detta område sedan nära trettio år tillbaka varit
utarrenderadt åt stadens planteringsgille, och att det af kammarkollegium
den 14 oktober 1882 för nämnda gille utfärdade kontrakt, hvarigenom
lägenheten på tjugo års tid från den 14 mars 1884 emot årligt arrende
af 50 kronor till gillet upplåtits, numera med domänstyrelsens tillstånd
fått af staden öfvertagas; att af slottsåkern, som jemväl benämndes
slottsparken, eu mindre del åt öster nyligen utlagts till gata, hvaremot
återstoden genom planteringsgillets försorg ordnats till en prydlig och
besökt promenadplats, samt att, om staden förvärfvade eganderätten till

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.

ifrågavarande område, och detta sålunda kunde såsom park bibehållas,
sådant skulle vara till gagn och trefnad icke blott för staden och allmänheten
utan äfven för det framför slottsparken belägna landshöfdingeresidenset,
som deremot skulle lida stort men, derest området belamrades
med byggnader; samt

vidkommande tomten n:o 55, att denna omkring kronomagasinet belägna
tomt, så långt tillbaka någon kunde minnas, varit en öppen plats,
hvilket bestyrktes af den till Lallerii karta hörande beskrifning, der tomten
betecknades såsom torg omkring kronomagasinets tre sidor; att
norra delen af nämnda tomt, sådan den å samma karta blifvit angifven,
utgjort och ännu utgjorde en gata, förmedlande trafiken mellan slottsbacken
och Nya vägen, hvarjemte å den vester om kronomagasinet belägna
del fört dels eu väg, förmedlande trafiken emellan Magasinsgatan,
å ena, samt S:t Hansgatan och Mellangatan, å andra sidan, dels ock
en gångstig från sistnämnda gator till Skeppargatan, begge ledande till
slottsparken och en derstädes belägen pump för vattenupphemtning;
att emellertid under sommaren 1887 större delen af nyssnämnda vester
om kronomagasinet belägna område, som genom planteringsgillets försorg
försetts med planteringar och för sin vackra utsigt varit en omtyckt
hviloplats, blifvit genom de militära myndigheternas försorg inhägnad,
så att den deröfver ledande trafiken, särskildt för hemtning af vatten
från pumpen i slottsparken, måst taga en afsevärd omväg, samt att
staden för undvikande af denna olägenhet och för gatureglering önskade
komma i besittning af tomten i dess helhet eller af så stor del deraf,
som kronan kunde undvara, hvilket enligt stadsfullmäktiges åsigt vore
händelsen med den del öster och norr om kronomagasinet, som för
närvarande vore utlagd till gator, äfvensom af den vestligaste delen af
det inhägnade området.

Härjemte hafva stadsfullmäktige uti särskild skrift, som af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande med underdånig skrifvelse jemväl af
den 29 maj 1888 öfverlemnats, i underdånighet anhållit om nådig fastställelse
af sådan utaf fullmäktige, efter byggnadsnämndens i staden
hörande, vid sammanträde den 8 i samma månad antagen plan till reglering
af ifrågavarande område,

att en gata i Magasinsgatans riktning upptoges öfver torget n:o 55
och tomten n:o 59 till en bredd af 40 fot;

att Kalkugnsgatan, der så ske kunde, utvidgades till 40 fots bredd
samt med bibehållande af nämnda bredd utdroges öfver tomten n:o 60;

att Nya vägen utvidgades till en bredd af 40 fot;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

5

att sydöstra hörnet af tomten n:o 55 afskures och lades till slottsbacken;
samt

att all öfrig obel^ggd mark inom ifrågavarande område ordnades
till planteringar, allt på sätt funnes närmare angifvet å en bifogad,
af kom missi onslandtmätaren O. Warfvinge upprättad karta.

Till följd af erhållna nådiga remisser bär öfverintendentsembetet
afgifvit särskilda underdåniga utlåtanden af den 3 juli 1888 och deri
dels angående den understälda regleringsplanen hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t måtte meddela fastställelse af samma plan, allenast med
den jemkning att bredden å de gator, hvilka föreslagits till 40 fot,
blefve bestämd till 12 meter eller 40,4 fot, dels ock rörande det ifrågasatta
egobytet anfört, att embetet, så vidt på dess pröfning ankomme,
icke funnit något att erinra emot bifall till samma byte, livilket syntes
vara ett bufvudsakligt vilkor för genomförande af regleringsplanen.

Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 14 augusti 1888 bar
arméförvaltningen, som yttrat sig öfver det ifrågasatta egobytet allenast
i hvad det rör tomten u:o 55, meddelat hurusom med anledning
af den föreslagna regleringen militärbefälet på Gotland uti särskilda
förvaltningen tillhandakomna skrivelser anmärkt att, om denna reglering
med deraf följande egobyten vunne Eders Kongl. Maj:ts godkännande,
skötseln af den mängd persedlar, afsedda för Gotlands nationalbeväring,
som förvarades uti det till förråd förvandlade kronomagasinet,
blefve så godt som omöjliggjord, alldenstund derför oundgängligen
fordrades eu inhägnad plats omkring magasinet, hvarest persedlarne
kunde uttagas för vädring, piskning och annan rengöring, men
genom bifall till nämda reglering den del af tomten n:o 55, hvilken
såsom behöflig för nyssnämnda förrådsgöromål efter arméförvaltningens
beslut blifvit inhägnad, skulle för regleringsändamål blifva erforderlig
och således icke vidare för nyssberörda vigtiga förrådsbestyr vara disponibel.

För egen del har arméförvaltningen, som inhemtat ytterligare upplysningar
från militärbefälet, instämt i den af militärbefälet dervid uttalade
uppfattning att, derest den nu inhägnade platsen vid kronomagasinet
skulle vare sig delvis eller i sin helhet utbytas, förrådsskötseln
derigenom omöjliggjordes, och kronomagasinet blefve för sitt
nuvarande ändamål obrukbart, samt ej heller kunde för andra militära
behof användas; och har arméförvaltningen på grund häraf ansett sig
icke kunna tillstyrka bifall till stadsfullmäktiges förevarande framställning,
i hvad den anginge tomten n:o 55, med mindre än att jemväl
kronomagasinet af stadsfullmäktige inlöstes för en summa af 25,000

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

kronor eller kostnaden för uppförande af en ny förrådsbyggnad för
Gotlands infanteriregemente; hvarjemte förvaltningen under nämnda
förutsättning förklarat sig icke hafva något att erinra mot bifall till
den i öfrigt gjorda framställningen.

Härefter har domänstyrelsen inkommit med infordradt underdånigt
utlåtande af den 30 december 1891 och deri anfört, att kronan sedan
äldre tider inom Visby stad egt jordområden, hvilka, derest de icke
användts för något kronans behof, disponerats dels till gator och torg
och dels till tomter, som af enskilde fått begagnas mot viss tomthyra;
att en särskild jordebok funnits öfver dessa till antalet ej obetydliga
kronotomter, men att, då denna vid 1802 års brand jemte åtskilliga
andra kammarkollegii handlingar gick förlorad, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Gotlands län genom kollegii skrifvelse den 1 oktober
1806 anmodats att låta upprätta ny jordebok öfver samtliga kronans tomter
med iakttagande dervid af hvad till förvarande af kronans rätt kunde
pröfvas nödigt; att, då detta ej låtit sig göra utan tomternas föregående
uppmätning, Lallerii ofvan omförmälda karta upprättats, hvarefter med
ledning af densamma ny jordebok öfver kronans tomter uppgjorts å
landskoutoret den 9 juni 1807 i närvaro af magistratens ombud; att denna
jordebok derpå utgjort föremål för kammarkollegii advokatfiskalskontors
granskning, dervid kontoret, enligt hvad dess den 14 juni 1815 afgifna
memorial utvisade, ej haft att framställa någon anmärkning emot de i jordeboken
upptagna tomternas antal och utsträckning; att uti denna jordebok
funnes under nummer 53, 54 och 55 införda de å Lallerii karta
med nummer 58, 59 och 60 utmärkta tomterna med anteckning att
dessa tomter, hvilka samtliga innehades af »kalkugnintressenterna i
staden» påstodes »vara fri jordhyra genom kronokalkugnsköpet till skatte»,
hvarmed hänsyftades på ett om Visby kronokalkugn den 27 juni 1758
med enskild person afslutadt skatteköp; att, sedan advokatfiskalskontoret
hos kollegium hemstält, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
måtte affordras upplysning, på hvad grund kronokalkugnsintressenterna
innehade och sig till nytta begagnade dessa tomter samt kollegium
till denna hemställan lemnat bifall, rättegång med föranledande
deraf uppstått mellan kronan och kalkugnsintressenterna; samt att
denna rättegång slutligen afgjorts genom Eders Kongl. Maj:ts och rikets
Svea hofrätt^ dom den 8 juni 1847 på sådant sätt, att. sj elfva kalkugnstomten,
eller den i jordeboken med nummer 55 betecknade, förklarats
hafva ingått uti nämnda skatteköp och derigenom vara kronan afhänd,
hvaremot beträffande de begge med nummer 53 och 54 i jordeboken
betecknade tomterna faststälts kämnersrätt ens i Visby utslag, hvari -

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

genom dessa tomter förklarats ej vara under skatteköpet inbegripna
utan en kronans tillhörighet.

Vidare har domänstyrelsen meddelat, att numera jemväl kalkugnstomten
vore kronans tillhörighet, sedan, enligt hvad af nådiga brefvet
den 24 maj 1872 inhemtades, Riksdagen, i syfte att befria kronan från
den henne åliggande skyldigheten att åt dåvarande egare af Visby
gamla kronokalkugn anskaffa ett visst qvantum ved, medgifva återinlösen
af samma kalkugn med tillhörande vedgård, lador och tomter,
samt köpekontrakt härom upprättats den 30 december sistnämnda år.

I fråga om dispositionen af omförmälda tre tomter har domänstyrelsen
erinrat dels angående de med nummer 58 och 59 å Lallerii karta
betecknade tomter att, sedan genom nådigt bref den 13 oktober 1848
förordnats, att dessa tomter skulle i likhet med öfriga kronans lägenheter
under arrende upplåtas, samt nämnda tomter utarrenderats
från den 14 mars 1854 till den 14 mars 1884 emot årligt arrende
af 20 riksdaler banko, de vid arrendeperiodens slut, med föranledande
af innehållet i nådiga brefvet den 29 maj 1874, blifvit ifrågasatta till
försäljning, men att, sedan vederbörande myndigheter framhållit, att
dessa tomter såsom belägna i närheten af det till utredningsförråd
förvandlade kronomagasinet, vid en blifvande omorganisation af landtförsvaret
kunde blifva lämpliga platser för uppförande af hus och byggnader
för kronans räkning, genom nådiga brefvet den 19 maj 1882
föreskrifvits, att tomterna borde genom kammarkollegii försorg utarrenderas
i vanlig ordning från den 14 mars 1884 till samma dag 1904
med i kontraktet intaget vilkor att, derest under arrendeperioden lägenheterna
för något kronans behof erfordrades, arrendatorn skulle vara
skyldig att desamma påföljande midfasta efter derom erhållen underrättelse
afträda utan rätt till ersättning för den sålunda skedda inskränkningen
i arrendetiden; samt att i enlighet härmed den 14 oktober
1882 utfärdats kontrakt för Visby stads planteringsgille om tomternas
öfvertagande emot en årlig arrendeafgift af 50 kronor, hvilket kontrakt
sedermera enligt domänstyrelsens resolution den 31 mars 1887 öfverlåtits
å Visby stad, dels ock beträffande den å Lallerii karta med nummer G0
betecknade kalkugnstomten att, sedan på framställning af Eders Kongl.
Maj :ts befallningshafvande förordnats, att sjelfva tomten tillsvidare skulle
för kronans räkning bibehållas och endast kalkugnen med tillhörigheter
försäljas, samt tvenne auktioner hållits och försök jemväl under hand
gjorts för berörda försäljnings verkställande, utan att antagliga anbud
erhållits, genom nådigt bref den 17 juni 1873 föreskrifvits, att kalkugnen
med tillhörigheter tillsvidare skulle i dess befintliga skick bibehållas.

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

Hvad beträffar den å Lallerii karta med n:o 55 betecknade tomten,
bär domänstyrelsen upplyst, att densamma icke funnes i förutnämnda
jordebok upptagen samt att anledningen härtill vore att söka deri att,
enligt hvad af kartebeskrifningen inhemtades, hela dess område vid tiden
för kartans och jordebokens upprättande disponerats såsom torg,
på tre sidor omgifvande magasinsbyggnaden. Med tillkännagifvande, att
domänstyrelseu icke är i tillfälle att kunna meddela på hvad grund
staden disponerade detta tomtområde, anser likväl styrelsen att, då detsamma
icke finnes i jordeboken såsom kronans tillhörighet upptaget,
samt staden alltjemt och ända till dess under år 1887 militärmyndigheterna
inhägnat en del af detsamma användt området till allmän plats,
staden borde lemnas i oförkränkt dispositionsrätt deraf till dess detsamma
genom laga domstols beslut törklarats vara kronans tillhörighet,
samt att något medgifvande från kronans sida för staden att för uppgifna
ändamålet disponera detta område icke påkallades.

Hvad åter angår öfriga i den underdåniga framställningen omförmälda
tomter, har styrelsen icke något att erinra mot att desamma,
derest de ej längre pröfvades behöfliga för det i nådiga brefvet den
19 maj 1882 antydda militära ändamål, från kronan afstodes till staden,
men kunde icke tillstyrka, att tomternas öfverlåtande åt staden skedde
medelst utbyte mot staden tillhörig jord, dels af den anledning att
kronan inom och invid Visby stad redan nu innehade en mängd mindre
lägenheter, hvilkas ändamålsenliga förvaltning mött och alltjemt mötte
svårigheter, dels af skäl att det värde, som i och invid städer belägna
områden hade, icke bestämdes af jordmånens beskaffenhet utan af läget
och andra förhållanden, i följd hvarå! gradering af den art, som föiekomme
vid egoutbyte, icke kunde, der tråga vore om stadstomter, tjena
såsom grund för värdeberäkningen. Domänstyrelsen har derföre, i händelse
Eders Kongl. Maj:t täcktes fästa afseende å stadsfullmäktiges ansökning
i denna "del, hemstält att ansökningen endast på det sätt matte
bifallas, att lösen för tomterna bestämdes på sätt och i den ordning,
som i nådiga förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof stadgades.

Slutligen har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med underdånig’
skrifvelse den 9 juni 1892 ötverlemnat från stadsfullmäktige infordradt
yttrande i anledning af hvad arméförvaltningen och domänstyrelsen
i ärendet föreslagit och hemstält; och hafva fullmäktige, hvad
först angår den å Lallerii karta med n:o 55 betecknade, tomten, anfört
att, då det vore för staden af största vigt att få den ifrågasatta regleringsplanen
genomförd, tör hvilket ändamål bland annat fordrades,

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.

att den på de militära myndigheternas föranstaltande gjorda inhägnaden
af en del af denna tomt, åter borttoges, samt då staden, enligt hvad
domänstyrelsen utredt, rättvisligen borde lemnas i oförkränkt dispositionsrätt
af tomtområdet, fullmäktige bestrede arméförvaltningens påstående
att, derest staden ville för regleringsplanens genomförande åtkomma
den nu inhägnade delen af området, staden då jemväl skulle
inlösa f. d. krön omagasinet med 25,000 kronor, hvilken summa flerdubbelt
öfverstege denna byggnads verkliga värde och vore så stor att,
derest kronans rätt till området vore oomtvistad, stadens tillgångar icke
skulle medgifva staden att för regleringen utgifva densamma, men att
staden emellertid ville, för att tillmötesgå kronans behof af utrymme
för förrådsbestyren, till kronan afstå dispositionsrätten till den del af
tomtområdet, som staden ansåg sig kunna undvara; anhållande fullmäktige,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes förklara hinder icke möta för bifall
till domänstyrelsens hemställan, i hvad den rörde det å Lallerii karta
med n:o 55 betecknade området.

Beträffande tomterna n:ris 58, 59 och 60 å sistnämnda karta hafva
stadsfullmäktige, med erinran att ofvan nämnda nådiga bref den 19 maj
1882 endast hade afseende å förstnämnda båda tomter, ansett att, då
de militära myndigheter, som yttrat sig öfver stadsfullmäktiges förevarande
underdåniga framställning, icke haft något att invända mot afståendet
af dessa båda tomter till staden, bibehållande åt kronan af
samma tomter för militära ändamål, på sätt i nyss åberopade nådiga
bref omförmäldes, icke vidare vore af behofvet påkalladt, samt med
biträdande af de utaf domänstyrelsen anförda skäl mot det ifrågasatta
utbytet af kronans tomter mot staden tillhörig mark, i öfverensstämmelse
med styrelsens förslag, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes medgifva det nyss omförmälda tomter n:ris 58, 59 och
60 finge till Visby stad öfverlåtas mot lösen, som bestämdes på sätt
och i den ordning, som stadgades i nådiga förordningen den 14 april
1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

Den af stadsfullmäktige antagna regleringsplanen synes lända till
fördel för staden Visby, hvarför jag anser, att den bör vinna Eders
Kongl. Maj:ts godkännande allenast med den jemkning, som af öfverintendentsembetet
föreslagits. För planens fullständiga genomförande
erfordras, att staden eger förfoga öfver förut omförmälda med n:ris
55, 58, 59 och 60 å Lallerii karta betecknade tomter. Af dessa äro
de tre sistnämnda ostridigt tillhöriga kronan, men någon omständighet
Bih. till Riksd. Prot. 1883. 1 Rami. 1 A/d. 31 lläft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.

synes numera icke lägga hinder i vägen för att dessa tomter varda
mot ersättning å staden öfverlåtna med full eganderätt, hvartill dock
jemväl samtycke af Riksdagen erfordras. Hvad deremot angår tomten
n:o 55, så synes någon giltig grund icke kunna åberopas för att kronan
skulle vara egare till samma tomt, hvadan mig synes, att några
svårigheter icke böra uppställas från kronans sida för staden att öfver
denna tomt fritt förfoga i den mån Kongl. Maj:t finner tomten behöfva
tagas i anspråk för regleringsplanens genomförande.

Hvad beträffar beloppet af ersättningen för de tre tomterna 58, 59
och 60, så torde detta lämpligast böra bestämmas i den ordning, som
i expropriationsförfatt.ningen är stadgad, och inflytande löseskillingen
synes böra användas på enahanda sätt, som är föreskrifvet i afseende
å medel, hvilka inflyta genom försäljning af mindre kronoegendomar.

Derest Eders Kongl. Maj:t gillar hvad jag i fråga om regleringsplanen
anfört, hemställer jag alltså, att Eders Kong]. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen medgifva

dels att de kronan tillhöriga, med n:ris 58, 59 och 60 å den af
förste landtmätaren Magn. Isr. Lallerius år 1807 upprättade karta betecknade
tomter finge med full eganderätt till staden Visby öfverlåtas
mot lösen, som bestämmes i den ordning förordningen den 14 april
1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgar,
dels ock att den för nämnda tomter inflytande löseskilling finge
användas på enahanda sätt, som är bestämdt i fråga om köpeskillingarna
för de hemman och lägenheter, hvilkas försäljning eger rum
jemlik! nådiga brefvet den 29 maj 1874.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
af Statsrådets öfrige ledamöter, i nåder bifalla och
förordnade, att nådig proposition i ämnet skulle till
Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan till detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo:
Chr. L. Tenow.

Stockholm, K. L. Beckman, 1893.