Vissa utgångspunkter för energisystemets

Motion 1986/87:N178 Olof Johansson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:N178

Olof Johansson m. fl. (c)
Vissa utgångspunkter för energisystemets
omställning (prop. 1986/87:159)

Allmänt

Energipolitiken har under snart två decennier varit en av de mest debatterade
politiska frågorna. Politiken före 1976 präglades av socialdemokraternas
centralistiska och koncentrationsinriktade syn på hur energisystemet borde
utformas. Centerpartiet drev länge ensamt kravet på att energiförsörjningen
i det längre perspektivet i huvudsak måste tillgodoses genom en effektivare
energianvändning och utnyttjande av inhemsk, miljövänlig och förnybar
energi. Vi drev kraven på en omställning av energipolitiken under starkt
motstånd från de partier som representerade majoriteten vid 1975 års energipolitiska
beslut. Dessa partier gav i alla lägen sitt stöd åt den farliga och
storskaliga kärnkraften.

Ny energipolitik 1976

Regeringsskiftet 1976 innebar att energipolitiken fick en ny inriktning. Politiken
inriktades stegvis på att forma ett decentralistiskt energisystem, byggt
på mångfald, energihushållning och användning av inhemsk förnybar och
miljövänlig energi. Konkreta beslut fattades om bl. a. den s. k. energisparplanen,
oljeersättnings- och energiforskningsprogrammen.

Folkomröstningen

I mars 1979 inträffade kärnkraftsolyckan i Harrisburg. Denna ledde till att
övriga partier ändrade ståndpunkt och godtog centerpartiets krav på folkomröstning
om kärnkraften. Folkomröstningen resulterade i att riksdagen
beslutade att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010.

Socialdemokratisk energipolitik
Efter folkomröstningen

I samband med 1981 års energipolitiska beslut kritiserades den dåvarande
regeringen av socialdemokraterna för att man då (1981) inte presenterade
en genomtänkt syn på elförsörjningen under 1990-talet. Det finns, menade
1981 års socialdemokrater, ”en allvarlig risk att 1990-talets beslutsfattare
kommer att ställas inför valet av en massiv utbyggnad av kolbaserad kondenskraft
och bibehållande och en fortsatt utbyggnad av kärnkraften”.

&

Mot.

1986/87

N178

I Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr NI 78

Även i den partimotion som väcktes av socialdemokraterna våren 1982 Mot. 1986/87

understryks kravet på kraftfulla åtgärder för att säkerställa kärnkraftens N178

avveckling. I motionen konstateras vidare att ”inom ett flertal områden
måste arbetet ske snabbt för att inte möjligheterna att avveckla kärnkraften
skall försvåras”.

Regeringsskiftet 1982

I regeringsställning efter valet 1982 har emellertid socialdemokraterna
underlåtit att i konkret handling följa upp de krav man ställde i opposition.

Däremot har regeringen och företrädare för regeringen vid upprepade tillfällen
i ord betonat vikten av satsningar på energihushållning, effektivare
energianvändning och satsning på inhemsk energi.

1985 års energibeslut

Den senast presenterade propositionen om energipolitiken (1984/85:120)
innehöll många utfästelser men få konkreta åtgärder. Vi uttalade från centerpartiets
sida vår förvåning över den brist på konkretion och handling
som propositionen visade med tanke på de uttalanden socialdemokraterna
gjort på energipolitikens område.

Det mest anmärkningsvärda var regeringens, med tanke på motioner och
utfästelser, avsaknad av en konkret avvecklingsplan. Våren 1985 talade
man om behovet av en ”strategi för oljeersättning och kärnkraftsavveckling".
Föredraganden konstaterade dock att utvecklingen ”beträffande såväl
hushållning och effektivisering som miljövänlig teknik går snabbt”.

1985 års val

I artiklar inför valet 1985 (DN 17/8 och 6/9) hävdade miljö- och energiministern
att arbetet med avvecklingsplanen befann sig i ett ”inledande skede”
och fortsatte: ”De program vi nu har kommer steg för steg att kunna utvecklas
och förbättras. Mycken ny kunskap har tagits fram och goda resultat har
nåtts.” I magistrala ordalag konstaterades även att en röst på något annat
parti än socialdemokraterna var ett hot mot kärnkraftsavvecklingen. Samtidigt
beklagade statsrådet att hon våren 1985 ”missade möjligheterna till en
bred samling” kring en avvecklingsplan och underströk att ”det får inte
upprepas”.

Efter valet 1985 gav miljö- och energiministern i olika sammanhang sken
av att fortsätta kampen för kärnkraftens avveckling. Samtidigt har dock de
tidigare uttalandena om att utvecklingen för alternativen sker snabbt tonats
ned. I ett tal den 3 december 1985 inför Elektroingenjörernas riksförbund
konstaterades i stället att vi måste utnyttja dagens förmånliga situation och
den tid vi har på oss att utveckla det nya energisystemet men energiministern
betonade att ”vi inte får skjuta besvärliga problem framför oss. Vi
måste ta itu med uppgiften nu."

2

Olyckan i Tjernobyl

I april 1986 inträffade kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Från centerpartiets
sida motionerade vi om omedelbara åtgärder för att inleda avvecklingen
med en urdrifttagning av Barsebäck och Ringhals 2. Riksdagens majoritet
avstyrkte motionen med hänvisning till att en utvärdering av olyckans konsekvenser
för det svenska kärnkraftsprogrammet skulle ske.

Socialdemokratisk energipolitik efter Tjernobyl

Miljö- och energiministern gav dock i tal och artiklar fortfarande uttryck
för till synes kraftfulla ambitioner i syfte att förändra energipolitikens inriktning.
I en DN-artikel den 2 oktober 1986 framhöll Birgitta Dahl att ”vi
har inom den närmaste tiden en historisk möjlighet att, efter år av konflikter
på energiområdet, åstadkomma en nationell samling kring en förändring
av vårt energisystem. Då kan vi inte fantasilöst och fastlåst bygga vidare på
den traditionella energikulturen.” Miljö- och energiministern fortsatte: ”Vi
måste spänna bågen högre och anstränga oss till det yttersta både när det
gäller hushållning och nya alternativ.” Alla måste ställa upp på denna uppgift
— politiska partier, folkrörelser, myndigheter, kraftföretag, industrin,
kommuner, forskare, tekniker etc. — fastslog Birgitta Dahl. ”De av oss som
sviker förväntningarna kommer att förverka sitt förtroende hos människorna.”

Birgitta Dahl angrep också i en DN-artikel den 26 januari 1987 både
kärnkraftsförespråkare och kärnkraftsmotståndare. ”Det är konstigt att så
många människor på det här området är alldeles förstockade. Ibland kallar

jag dem för jesuiter och de sista dagars heliga” ”Vi står nu faktiskt

inför en historisk möjlighet att vända det här skeppet och den möjligheten

bör vi ta” ”Korn igen senare så skall ni få se att vi vågar vända upp

och ned på saker och ting på energiområdet.”

Energirådets rapport

Under hösten 1986 presenterades energirådets rapport om konsekvenserna
av olyckan i Tjernobyl för svensk del. Majoriteten ansåg att olyckan inte
påverkade säkerhetsfrågorna i det svenska kärnkraftsprogrammet. Rapporten
remissbehandlades och överläggningar mellan partierna hölls. Regeringen
presenterade dock inget som helst konkret motbud till det alternativ
som centerpartiet presenterat.

Partiöverläggningar

Överläggningarna mellan de politiska partierna bröt samman i början av
februari eftersom regeringen inte kunde ange var den stod. Den 27 mars
1987 angav det verkställande utskottet inom socialdemokratin vilka utgångspunkter
som skall ligga till grund för den fortsatta hanteringen av
energifrågan. Bl. a. underströks i uttalandet det att det fanns ”ekonomiska
och industriella skäl för att vi så snabbt som möjligt sätter igång processen

Mot. 1986/87
N178

1 * Riksdagen 1986/87. 3 sami Nr NI 78

med att utveckla de nya energikällorna och förbättra hushållningen med Mot. 1986/87

energi. Därför skall vi nu starta arbetet med hushållning med energi och N178

med tillförsel av ny energi.”

Splittrad socialdemokrati

Splittringen och oviljan inom socialdemokratin att fullfölja de långtgående
utfästelserna som man tidigare givit, framgår klart av energi- och miljöministerns
uttalande inför Nordiska rådets vårsession, där hon sade att ”kärnkraftsavvecklingen
är en fråga som måste handläggas med all den omsorg
läget kräver. Just nu mår frågan bäst av att vila. Vi arbetar för fullt med
ärendet.”

Proposition 1986/87:159

Regeringen har inte heller nu lyckats samla sig till några reella förslag utan
lämnar en ”principproposition” i slutet av maj, som visar att de ambitioner
som miljö- och energiministern påstår sig ha haft inte avsatt några konkreta
förslag.

Efter snart fem år i regeringsställning och drygt ett år efter Tjernobyl skall
man nu starta arbetet med att utveckla alternativen. De löften man givit
och de uttalanden man gjort hade ingen som helst grund. De var bara
avsedda att lugna människors oro och ge intryck av handlingskraft. De
förpliktigande uttalanden som regeringsföreträdare gjort efter olyckan i
Tjernobyl har på intet sätt motsvarats av konkreta handlingar. Tvärtom
har regeringen försämrat möjligheterna för alternativen.

Man har t. ex. slopat stödet till energihushållning i bebyggelse. Det
statliga stödet till kommunal energirådgivning har tagits bort. Stödet till
anläggningar för alternativ energiproduktion — exempelvis små vattenkraftverk,
solenergi och biobränsleanläggningar — har upphört, trots att
riksdagen enhälligt givit regeringen i uppdrag att förstärka dessa insatser.
Man har i stället beslutat att ånggeneratorerna i Ringhals skall
bytas ut för miljardbelopp. Samtidigt låter man marknaden för inhemska
bränslen ryckas undan genom prisutvecklingen på oljemarknaden. Det
enda konkreta som olyckan i Tjernobyl lett till har varit uppdrag till
energirådet och löften om en proposition i anledning av detta material.

Av en utlovad opartisk och analyserande rapport blev en traditionell utredning,
vars innehåll helt anpassats efter de krav makthavarna på den
nuvarande energimarknaden ställer.

Den nu framlagda propositionen är ett eko av vad industrin och kärnkraftsvänner
inom socialdemokratin står för. I propositionen finns ingenting
kvar av Birgitta Dahls uttalanden om tekniken och alternativens
möjligheter. Regeringen skall, efter att ha raserat mångt och mycket av
det stöd för effektivare energianvändning och användning av inhemsk
förnybar energi som tidigare byggts upp, "nu starta arbetet med hushållning
och tillförsel av ny energi". Socialdemokratin har helt anslutit sig till
industrins och kraftbolagens syn.

4

Situationen i kraftsystemet Mot. 1986/87

Av propositionen framgår att den förda socialdemokratiska energipoliti- NI78
ken medfört att snedbelastningen över året i kraftsystemet blivit allt större
och den sårbarhet som den ökande andelen el för uppvärmning av bostäder
leder till. Från centerpartiets sida har vi vid upprepade tillfällen varnat för
denna utveckling med hänsyn till att allt större andel av elströmmen endast
kan få avsättning på värmemarknaden.

Elförsörjningen utsätts förstora påfrestningar genom att tillförseln måste
svara mot behovet den allra kallaste dagen. Under den kallaste dagen i
januari 1987 var effektuttaget det högsta någonsin — 26 000 MW. Detta
innebär att elnätet var mycket hårt belastat. Effektuttaget under den kallaste
dagen 1983 (den 12/12) var 20 862 MW, dvs. effektbehovet har ökat med
sex stora kärnkraftverk. Sedan 1984 har den totala elanvändningen ökat
motsvarande produktionskapaciteten i ett och ett halvt kärnkraftverk, vilket
ytterligare understryker kravet på ”överkapacitet” för att klara elförsörjningen
vid sträng kyla i ett system med stor andel elvärme.

Skillnaden i effektuttag kan också illustreras med en jämförelse mellan
juli 1986 och januari 1987. Uttaget var då 6 510 MW resp. 26 200 MW, vilket
innebär att elbehovet varierar över året på ett sätt som motsvarar produktionskapaciteten
för det dubbla svenska kärnkraftsprogrammet. Variationerna
i effektbehovet är främst beroende på den ökande andelen elvärme i
systemet. Grundbelastningen över året är tämligen konstant.

En omställning mot ett tryggare och säkrare energiförsörjningssystem är
således i hög grad beroende på vilket sätt värmeförsörjningssystemet ordnas.
Det var övergången till användning av olja för uppvärmning som medförde
det kraftiga oljeberoende Sverige drog på sig under 1950- och 1960talen.
Utbyggnaden av kärnkraften har vidare medfört att tillgången på el
kraftigt ökat, vilket innebär att en ökad andel el måste avsättas på värmemarknaden.
Den ”elbrist” som nu varnas för vid en avveckling av kärnkraften
är mer ett exempel på en felaktig användning av tillgängliga resurser än
någon verklig brist på el.

Av SCB:s preliminära uppgifter framgår att elanvändningen inom landet
1986 var 129 TWh (ej temperaturkorrigerad). Detta är en minskning med
1,4% jämfört med 1985. Minskningen har i huvudsak skett inom industrin
och genom minskning av överföringsförlusterna.

Nettoexporten av el 1986 var 4,7 TWh. Vattenmängden i kraftverksdammarna
ökade under 1986 motsvarande en elproduktion på 1,8 TWh. Vattenkraften
utnyttjades således inte fullt ut 1986. Detsamma gäller kraftvärmeoch
mottrycksanläggningarna. Totalt producerades i dessa anläggningar
6,2 TWh jämfört med möjlig produktion av minst 10 TWh vid ett fullt
utnyttjande av tillgänglig kapacitet.

Utan att ta i anspråk dyrbar och miljökrävande oljekondenskraft, så
fanns det således 10—12 TWh outnyttjade i den befintliga elproduktionsapparaten.
Detta innebär att den beskrivning som föredraganden gör i propositionen
avseende förhållandet mellan eltillförsel och elanvändning ej är
korrekt.

5

Centerns alternativ Mot. 1986/87

Centerpartiet har i ett flertal motioner redovisat sin syn på energipolitikens ^ ^ ^

inriktning och föreslagit konkreta åtgärder för att stimulera och påskynda
omställningen av energisystemet mot en effektivare energianvändning, utnyttjande
av inhemsk förnybar och miljövänlig energi, säkerställande av
kärnkraftens avveckling och en fortsatt minskning av oljeberoendet.

Med anledning av regeringens aviserade ”principproposition” har riksdagen
beslutat att uppskjuta behandlingen av de övergripande energifrågorna
till kommande riksmöte. Från centerpartiet konstaterade vi i en partimotion
till innevarande riksmöte, att katastrofen i Tjernobyl visar att kärnkraftens
avveckling måste genomföras så snabbt som möjligt. Utgångspunkten
för våra förslag är att avvecklingen av kärnkraften bör genomföras
på ett sådant sätt att en övergång till ett energiförsörjningssystem baserat på
effektivare energianvändning och i huvudsak inhemsk förnybar och miljövänlig
energi kan ske direkt och utan en ökad användning av kol och olja
med de påfrestningar på miljö och samhällsekonomi detta innebär.

De yrkanden med motiveringar i vår partimotion (1986/87: N551) som ej
har behandlats av riksdagen är följande:

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om sambanden mellan energianvändning, miljö, resurshushållning
och ekonomisk utveckling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om energipolitikens inriktning,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett handlingsprogram
för effektivare energianvändning, utnyttjande av inhemsk miljövänlig förnybar
energi, avveckling av kärnkraften och ett fortsatt minskat oljeberoende,
i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en energins utvecklingsfond,
i enlighet med de riktlinjer som förordas i motionen,

5. att riksdagen beslutar att från den 1 juli 1987 ta ut en utvecklingsavgift
med 2 öre/kWh på el,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om prissättningen för elström,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om nivån för avgifter enligt lagen om finansiering av utgifter
för använt kärnbränsle.

Sammantaget innebär centerns förslag, som för närvarande är föremål
för riksdagens behandling, att kärnkraftens avveckling inleds omgående
med att Barsebäck och Ringhals 2 tas ur drift och slutförs under 1990-talet.

Förslag till åtgärder för ökat sparande, effektivare energianvändning och
en intensifierad utbyggnad av alternativen har också lagts fram.

Grundläggande för utformningen av avvecklingsplanen är att miljöbelastningen
skall bli minimal. Kondenskraftproduktion och fossila bränslen
skall därför undvikas. Det viktigaste tillkommande produktionsalternativet
i centerns avvecklingsplan är kraftvärme/mottryck. Även vindkraft och
solenergi kan ge betydande tillskott (se motion 1986/87:N551).

6

Med dessa utgångspunkter bör enligt vår mening proposition 1986/ Mot. 1986/87

87:159 vad avser de allmänna riktlinjerna för energipolitiken avslås och N178

riksdagen ansluta sig till vad som i denna motion och i motion 1986/

87:N551 anförs om energipolitikens inriktning.

Med anledning av den nu föreliggande propositionen vill vi dessutom ta
upp vissa andra frågor.

1. Prissättningen på el

I propositionen framhåller föredraganden bl. a. att de ”prishöjningar på el
som kan förväntas under de närmaste åren” kommer att innebära påfrestningar
för företag med stor elanvändning, vilka dessutom ofta är lokaliserade
till utsatta regioner.

Från centerpartiets sida vill vi i detta sammanhang understryka att elprisets
utveckling kommer att bestämmas av kostnaderna för och omfattningen
av ny elproduktion. Kort kan förutsättningarna för elprisets utveckling
uttryckas så att ju större andel den befintliga vattenkraften utgör av den
totala produktionskapaciteten och ju mindre behovet är av ny dyr elproduktion
desto långsammare kommer kostnaderna för elen att öka.

Det är alternativet med en hög elanvändningsnivå och krav på byggande
av nya kolkondenskraftverk som kommer att leda till kraftigt ökande elpriser.
Det är regeringens, kraftbolagens och industrins energipolitik, som, om
den genomförs, förr eller senare leder till en elprischock som varken samhället
eller de enskilda människorna kommer att kunna bära utan betydande
uppoffringar. Det är med regeringens alternativ vi får en prisutveckling
på el som leder till att eltunga företag och branscher riskerar att slås ut.

Det är centerpartiets alternativ som skapar förutsättningar för en gynnsammare
prisutveckling på el. Detta innebär en effektivare elanvändning
och en nytillkommande elproduktion främst baserad på bränslesnål samproduktion
av el och värme, kombinerad med insatser för att långsiktigt
nedbringa den slutliga elanvändningen på årsbasis till ca 100 TWh.

Centerpartiets alternativ ger en väsentligt lägre genomsnittlig produktionskostnad
per kWh än en hög elanvändning baserad på bränsleslösande
kondenskraft i kombination med en snabbavveckling av kärnkraften under
några få år före 2010.

Elpriset i konsumentledet kommer även att bestämmas av vilket prissättningssystem
man väljer. Skall priset sättas efter vad en genomsnittlig produktionskostnad
innebär eller efter vad den långsiktiga marginalkostnaden
är för nytillkommande elproduktion? En prissättning utifrån marginalkostnaden
innebär bl. a. att priset på befintlig vattenkraftsel inte motsvaras av
den faktiska kostnaden. Väljer man ett sådant system, vilket energipolitiska
skäl kan tala för, kommer stora ”vinster” att uppstå hos kraftbolagen.

Dessa vinster måste omfördelas, eftersom i annat fall både industriföretag
och enskilda skulle drabbas orimligt hårt. Målsättningen måste enligt
centerpartiets mening vara att omläggningen av skatter och avgifter på
energi och andra produktionsfaktorer skall ske inom ramen för ett oförändrat
skattetryck.

7

2. Effektivare elanvändning och ny elproduktion Mot. 1986/87

Det är enligt centerpartiets mening väsentligt att en sådan omställning av
värmemarknaden i möjligaste mån sker utan restriktioner och förbud och
utifrån de ramar en social och miljömässigt anpassad marknadsekonomi
ger. Det är ekonomin, miljöhänsynen och effektiviteten, mer än regler och
förbud, som skall avgöra hur omställningen av värmemarknaden skall ske.

Det krävs vidare enligt vår mening att garantier ges till energimarknadens
aktörer, innebärande att de förutsättningar man planerar utifrån skall
gälla under överskådlig tid. Vi föreslår därför att ett långsiktigt åtgärdsprogram
genomförs som syftar till att ge förnyelseprocessen av energisystemet
en samhällsekonomisk och miljömässigt bra inriktning.

Följande riktlinjer kan kortfattat skisseras för ett sådant program:

— Inrättande av en energins utvecklingsfond, finansierad med en årsavgift
på 2 öre/kWh el. Detta ger en resurs på minst 2 miljarder årligen som
kan utnyttjas för följande åtgärder:

— Investeringsbidrag till solenergianläggningar, små vattenkraftverk,
vindkraftverk, eldningsanläggningar för biobränslen och småskalig
kraftvärmeproduktion.

— Tillsammans med att småhusägare och bostadsrättsinnehavare får rätt
att göra avdrag i sin deklaration för investeringar som ger effektivare
energianvändning och användning av förnybar energi i stället för el och
fossila bränslen, skall direkta bidrag kunna ges när mer omfattande
insatser krävs för övergång från direktverkande el till annan uppvärmning.

— Investeringsbidrag på 15—25 % för åtgärder som främjar effektiv energianvändning
i flerbostadshus och lokaler.

— Stöd till återuppbyggnad av en effektiv energirådgivning på lokal nivå.

— En skärpning av lagstiftningen om förbud mot installation av direktverkande
el i permanentbebyggelse.

Detta åtgärdsprogram för en effektivare elanvändning förutsätter vidare
att omställningen av energisystemet sker på ett sådant sätt att nytillkommande
elproduktion i huvudsak sker som samproduktion av el och värme

— s. k. kraftvärme.

Möjligheterna till en ökad kraftvärmeproduktion finns hos kommuner,
företag och fastighetsägare. Dessa bör få samma möjlighet att medverka i
utbyggnaden av elproduktionen och på samma villkor som kraftbolagen.

Byggande av nya kraftverk innebär med nuvarande prissättningssystem att
kostnaderna initialt delvis täcks med intäkterna från befintlig kraftproduktion,
främst vattenkraft. Får andra aktörer möjlighet att delta i utbyggnaden
av tillkommande elproduktion innebär detta att kraftbolagen i motsvarande
mån kan minska sitt byggande av nya anläggningar och därmed kan
betala ett högre pris för elströmmen från nya anläggningar utan att få en
större totalkostnad för sin verksamhet.

En väg att påskynda omställningen av elproduktionen är således att ålägga
kraftbolagen skyldighet att ta emot elström, dels från kraftvärmeverk
och mottrycksanläggningar under september—april, dels under hela året

från små vind- och vattenkraftverk. De enskilda producenterna bör vidare Mot. 1986/87

få ett garanterat pris för den elström man levererar, som grundar sig på den N178

långsiktiga marginalkostnaden för ny elproduktion. I dagsläget bedöms
denna till lägst 25 öre/kWh.

Ett sådant system kommer att minska kraftbolagens monopol och ge
ökade möjligheter till att utnyttja lokala resurser. Kommuner, företag och
enskilda får då möjlighet att delta i förnyelsen av energisystemet på likvärdiga
villkor som kraftbolagen. Detta ger en större optimism och framtidstro
för alternativens möjligheter. Därmed ges förutsättningar för att utnyttja
tillgängliga resurser på ett mer optimalt sätt.

Vi vill vidare i detta sammanhang uttala vår tillfredsställelse över att
riksdagens beslut med anledning av en på centerinitiativ tillkommen flerpartimotion
(1985/86:N447) nu lett till ett förslag om ändring i ellagen. Det
innebär att det införs en rätt för elproducenter med anläggningar mindre än
1 500 kW el, dels att sälja el till distributören i området, dels att få skäligheten
av erhållen ersättning prövad av myndighet. Vi anser dock att det finns
skäl att ytterligare skärpa kraven på koncessionsinnehavaren och lagfästa
såväl mottagningsskyldighet som garantipris för el levererad från dels små
vind- och vattenkraftverk, dels kraftvärmeanläggningar. Garantipriset bör
gälla fem år, räknat från kraftverkets idrifttagning. Detta bör ges regeringen
till känna.

I propositionen aviseras vidare att en utredning om de indirekta skatterna
skall tillkallas. Enligt föredraganden bör energiskattefrågorna lämpligen
behandlas i detta sammanhang. Vi har i annat sammanhang presenterat
vilka riktlinjer för energibeskattningen som bör gälla.

Enligt vår mening är det dock nödvändigt att bättre villkor och konkurrensförhållanden
skapas för alternativen om en omställning och förnyelse
av energisystemet skall kunna genomföras.

Detta innebär att pris- och leveransvillkor för importerade fossila bränslen
måste sättas så att marknaden för inhemska bränslen tryggas. Utvecklingen
på naturgasmarknaden kan ur denna synpunkt vara oroande. Den
styrs av starka finansiella intressen med möjlighet att i nuvarande introduktionsskede
erbjuda priser och andra leveransvillkor som kraftigt försämrar
konkurrensläget för inhemska bränslen medan konkurrenskraften för oljan
med nuvarande prisnivå knappast påverkas. För att gasen i första hand
skall ersätta olja och kol måste skatten på dessa båda bränslen höjas samtidigt
som skatten på arbete minskar i motsvarande mån.

Eltunga industriers rätt till restitution av energiskatt bör vidare utformas
på ett sådant sätt att den stimulerar till effektivare energianvändning.

En effektivisering av såväl elanvändning som elproduktion ställer således
krav på en reformerad elenergibeskattning. Det är nödvändigt att införa
styrmedel som förhindrar att tillkommande ny elproduktion i huvudsak
blir gas- eller kolbaserad kondenskraft. Den nuvarande ogynnsamma beskattningen
av kraftvärme jämfört med kondenskraft måste successivt avvecklas.

Enligt vår mening måste en förändring av energibeskattningen genomföras
på ett sådant sätt att den bl. a. främjar en effektivare bränsleanvändning.

En miljöanpassad energibeskattning måste också utformas så att den 9

stimulerar till användning av miljövänlig förnybar energi på bekostnad av Mot. 1986/87

miljöstörande bränslen såsom kol, olja och uran. Ett led i detta är införande N178

av en uranskatt.

Det är därför avgörande för både ekonomi och miljö att vid avvecklingen
av kärnkraften, i den mån denna behöver ersättas med el, denna ersätts med
så bränslesnål elproduktion som möjligt.

Med denna utgångspunkt bör således en skatt uttagen per kWh insatt
bränsle tas ut vid produktion av kärnkraftsel. En skatt på uran med 1 öre/
kWh ger en årlig intäkt på ca 2 miljarder kronor. Riksdagen bör därför hos
regeringen hemställa om förslag till införande av en uranskatt med 1 öre per
kWh insatt bränsle för kärnkraftsproducerad el med ikraftträdande från
den 1 januari 1988.

Utveckling och demonstration av ny energiteknik

I propositionen konstateras att ny teknik för tillförsel och distribution av
energi är av central betydelse för omställningen av energisystemet. Samtidigt
redovisas att kraftproducenterna avser bilda ett utvecklingsbolag,

Svensk energiutveckling AB. Bolaget skall få en central betydelse för forskningen
kring nya tekniska lösningar som behövs för att ersätta kärnkraften.

Detta är ytterligare ett exempel på Vattenfalls och övriga stora kraftproducenters
strävan att bibehålla en monopolitisk energimarknad.

Enligt vår mening måste energipolitiken inriktas så att så många aktörer
som möjligt får möjlighet att delta i förnyelseprocessen av energisystemet
på något så när lika villkor. Självfallet ställs helt skilda krav på samhällets
insatser, beroende på vilken strategi man väljer för att avveckla kärnkraften.
Kraftbolagen förordar, uppenbarligen med regeringens goda minne,
att kärnkraften ersätts med en storskalig kolkondenskraftproduktion i syfte
att därigenom även i fortsättningen ha full kontroll över energimarknaden.

Centerpartiets modell bygger däremot på en strategi som syftar till ett energisystem
byggt på en kombination av effektivare energianvändning och till
väsentlig del småskalig energiproduktion baserad på inhemsk förnybar
energi.

I det första fallet finns redan en organisation klar inom kraftföretagen
och industrin. Billig vattenkraft kommer att direkt få lämna bidrag för att
täcka kostnaderna för de nya kraftverksanläggningarna. Den totala resursåtgången
blir betungande och den framtida bränsleanvändningen flerfaldigt
större än i det senare alternativet. En uppbyggnad av energisystemet
enligt industrins — och sannolikt även regeringens — modell kommer dock
till synes att kunna ske utan subventioner eftersom kostnaderna täcks av
vinster i befintliga produktionsanläggningar och ökande elpriser.

Centerns modell innebär möjligheter för en mångfald intressenter på
energimarknaden. Samtidigt saknas då det direkta sambandet mellan aktörerna
och de resurser som tillgång på billig vattenkraft ger. Ett sådant energisystem
innebär att den nu monopolliknande energimarknaden luckras
upp. Möjligheterna att behärska energimarknaden och ta ut allt högre energipriser
begränsas.

10

Den nuvarande monopolsituationen på energimarknaden kommer att Mot. 1986/87

ytterligare accentueras genom det samarbete mellan de stora kraftbolagen N178

som redovisas i propositionen. Regeringen låter medvetet kraftbolagen cementera
den nuvarande maktstrukturen på energimarknaden, vilket kommer
att medföra att andra från kraftbolagen oberoende aktörer på energimarknaden
inte kommer att kunna hävda sig.

Det är enligt vår mening nödvändigt att förnyelsen av energisystemet i
möjligaste mån sker utan restriktioner och förbud och utifrån de ramar en
social och miljömässigt anpassad marknadsekonomi ger. Det är bl. a. mot
denna bakgrund vi från centerpartiets sida föreslagit inrättande av en energins
utvecklingsfond och införande av avdragsrätt för småhusägare och
bostadsrättsinnehavare avseende energiinvesteringar för effektivare energianvändning
och inhemsk förnybar energi. Detta är enligt vår mening en
betydligt bättre väg för att få en optimal avvägning mellan effektivare energianvändning
och ny energiproduktion. En differentierad energimarknad
med en mångfald av aktörer kan på så sätt utvecklas.

Hemställan

Med anledning av vad som i motionen anförs hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1986/87:159 i motsvarande
delar godkänner utgångspunkterna för energisystemets omställning
i enlighet med vad som anförs i denna motion och i motion
1986/87:N551,

2. att riksdagen av regeringen begär förslag under hösten 1987 om
att kärnkraftens avveckling inleds omedelbart med reaktorerna Barsebäck
1 och 2 samt Ringhals 2,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om situationen i kraftsystemet,

4. att riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om sambanden mellan energisystemets utformning
och prisutvecklingen för el,

5. att riksdagen av regeringen begär förslag om ett långsiktigt åtgärdsprogram
för att minska andelen elvärme i enlighet med de riktlinjer
som anförs i motionen,

6. att riksdagen av regeringen begär förslag om garantipris och
mottagningsskyldighet för elström producerad i kraftvärmeverk/
mottrycksanläggningar och små vind- och vattenkraftverk i enlighet
med vad som anförs i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om energibeskattningens utformning,

8. att riksdagen av regeringen begär förslag om att en uranskatt på
1 öre/kWh skall införas fr. o. m. den 1 januari 1988,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om såväl formerna för utveckling och demonstration
av ny energiteknik som behovet av en mångfasetterad och avancerad
energimarknad.

Stockholm den 29 maj 1987

Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Karin Söder (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Karin Israelsson (c)

Britta Hammarbacken (c)

Pär Granstedt (c)

Gunnar Björk (c)
i Gävle

Mot. 1986/87
N178

Görel Thurdin (c)

Gunnel Jonäng (c)

Kjell A. Mattsson (c)

Gunilla André (c)

P.-O. Eriksson (c)

Börje Hörnlund (c)

Ivar Franzén (c)

Svenskt Tryck Stockholm 1987