Vissa utgångspunkter för energisystemets omställning (prop. 1986/87:159)

Motion 1986/87:N180 Ivar Franzen (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:N180

Ivar Franzen (c)

Vissa utgångspunkter för energisystemets
omställning (prop. 1986/87:159)

Det är rimligt att kärnkraftsverkens ägare får skälig ersättning om reaktorer
genom politiska beslut stängs av i förtid. Däremot skall ingen ersättning
utgå om stängningen sker på grund av att reaktorer inte uppfyller gällande
säkerhetsbestämmelser eller varit i drift 25 år.

I de fall ersättning skall utgå är det riktigt att den får en sådan utformning
att utnyttjandet av befintliga produktionsresurser för el och effektivare
elanvändning stimuleras före byggande av ny elproduktionskapacitet.

I det följande redovisas idémässigt ett par av flera möjliga ersättningskonstruktioner
som bör ge önskvärda styreffekter. Förslagen begränsas till
avvecklingens inledningsskede.

Ersättningsström via kraftbörsen

Om Barsebäck och Ringhals 2 avvecklas minskar basproduktionskapaciteten
för el med ca 10 %. Under 1986 var den tillgängliga basproduktionskapaciteten
ungefär tio gånger större än vår egen elanvändning. Det resulterade
i nettoexport på 4,7 TWh, ökning av vattenmängden i kraftverksdammarna
och ofullständigt utnyttjande av kraftvärme och mottryckskraft.

Genom en i huvudsak ”lönsam” effektivisering av stamledningarna till
södra Sverige kan en elanvändning i nivå 1986 eller något högre klaras med
befintlig elproduktionskapacitet — exkl. Barsebäck och Ringhals 2 — utan
att användning av oljekondens behöver öka i nämnvärd omfattning. Tillgänglig
basproduktion utnyttjas bäst om strömmen prissätts i konkurrens
på kraftbörsen.

Ägarna till Ringhals 2 och Barsebäck bör dock få köpa el motsvarande
90 % av förlorad produktionskapacitet till ett pris per kilowattimme motsvarande
kostnadsbortfallet när reaktorerna slutligen avstängs.

Genomsnittliga priset på kraftbörsen kommer som motvikt att vara högre
än ovan nämnda kostnadsbortfall. Kompensation för detta kan ges via en
prisregleringsfond, som förslagsvis får sina resurser genom en avvecklingsavgift
på 1 öre som tas ut på all elström.

Så länge befintlig elproduktionskapacitet utnyttjas har Sydkraft och Vattenfall
i princip inga merkostnader utöver 1 öre avvecklingsavgift för avvecklingen
av Barsebäck och Ringhals 2, men väljer man att investera i ny
produktionskapacitet utgår ingen kompensation för detta.

Mot.

1986/87

N180-183

1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr N180-183

Omfördelning av krafttillgångar Mot. 1986/87

Kärnkraftsavvecklingen sker enklast om andelen elvärme minskar och ef- ^ ^ ^
fektiviteten i elanvändning blir optimal. Om elvärmen begränsas till ca 12
TWh och el i övrigt används effektivt och på områden där den inte utan
samhällets ekonomiska merkostnader kan ersättas med annan energi, så
kan kring sekelskiftet elanvändningen vara ca 100 TWh.

Med denna målsättning kommer den norrländska vattenkraften att utgöra
en större andel av den sydsvenska elanvändningen. Det är då ganska
naturligt att överföra en del norrländsk vattenkraft i sydsvensk ägo. Med
andra ord att Vattenfall överlåter till Sydkraft vattenkraft motsvarande
4 TWh årlig produktionskapacitet.

Med den lägre rörliga kostnaden och betydligt längre teknisk livslängd
bör en sådan överlåtelse utgöra en skälig kompensation för att 8 TWh kärnkraft
tas ur drift tio år i förtid. För Sydkraft blir efter ett sådant byte tillgången
på egen basproduktion ungefär densamma som innan Oskarshamn togs i
drift 1985. För Vattenfall är situationen jämförbar med förhållandena innan
Forsmark 3 togs i drift 1985.

Om och hur Vattenfall skall kompenseras kräver en särskild analys, men
allmänt kan konstateras att inga nya resurser behöver tas i anspråk för
denna flyttning av äganderätten på 4 TWh vattenkraft. Några samhällsekonomiska
kostnader uppstår inte. Vattenkraftstillgångarna blir också jämnare
fördelade. Kvarvarande produktionsresurser kommer sannolikt att utnyttjas
optimalt. Samtidigt kommer troligen tillgången på billig gas och
även olja att förhindra så stora prishöjningar på el att det blir lönsamt att
satsa på nya kondenskraftverk. Lönsamheten bör ligga i ökad användning
och viss utbyggnad av kraftvärme, effektivare energianvändning och speciellt
effektivare elanvändning, samt minskad andel elvärme.

Slutsats

Redovisade idéer om ersättning och styrning visar hur angeläget det är med
en strategi som leder till en ”långsiktigt riktig” förnyelse av vårt energisystem
och inte bara en upprepning av tidigare misstag. Det krävs ingående
analys och många preciseringar innan effekterna av förslagen fullt ut kan
förutsägas, men de bör ändå vara av så stort intresse att regeringen bör
ingående pröva dem.

Hemställan

Med hänvisning till vad som redovisats hemställs

att riksdagen av regeringen begär att som alternativ för ersättning i
samband med kärnkraftsavveckling skall de i motionen redovisade
förslagen prövas angående dels ersättning via kraftbörsen och en
prisregleringsfond, dets ersättning genom en omfördelning av vattenkraftstillgångarna.

Stockholm den 1 juni 1987

Ivar Franzén (c)

2