Vissa utgångspunkter för energisystemets omställning (prop. 1986/87:159)

Motion 1986/87:N176 Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:N176

Lars Werner m. fl. (vpk)

Vissa utgångspunkter för energisystemets
omställning (prop. 1986/87:159)

Efter Tjernobylkatastrofen, efter energirådets arbete med dess expertgrupp
och vetenskapliga råd, efter alla hänvisningar till att detta skulle ”ta människors
oro på allvar”, efter remissomgång och partiledaröverläggningar, är
det i allra högsta grad befogat att beteckna hela händelseförloppet med
slutresultatet, den här föreliggande propositionen, som ”berget som framfödde
en råtta”.

Men det har ju också hela tiden varit meningen. Efter den inledande
paniken, som skakade om regering, kärnkraftspartier, industrietablissemang
och andra kärnkraftsförespråkare, repade man sig snabbt och tillgrep
den gamla välkända taktiken att fördröja och uppskjuta nödvändiga beslut
genom nya utredningar, förhalningar och diskussioner.

Energirådets arbete och utredning av det svenska energisystemet och
konsekvenserna vid en avveckling av kärnkraften har inte tillfört särskilt
mycket nytt utöver vad som var känt genom tidigare utredningar. Det arbetet
och den kostnaden kunde ha sparats in. Det bestående värdet av energirådets
arbete är rapporten från statens kärnkraftinspektion (SK.I), om hur
det kan gå till när en härdsmälta inträffar, och konstaterandet att en sådan
olycka inte kan uteslutas i de svenska reaktorerna. Vidare beskrivningen av
verkningarna i den omedelbara närheten av reaktorn och de globala följderna,
som ju vi i Sverige fått ett åskådligt exempel på. Men den logiska
slutsatsen, att kärnkraften är en omöjlig energikälla för framtiden om vi vill
ha ofarliga och kontrollerbara produktionssystem, har inte dragits vare sig
av regeringen eller andra här ovan uppräknade intressenter.

Därför ser också propositionen ut som den gör. Den tar inte ställning,
den har inga nya förslag att komma med, som snabbt skulle kunna ge en
omställning av det svenska energisystemet och en avveckling av kärnkraften
inom de närmaste åren. Regeringen har inte ens nått fram till de slutsatser
och fakta, som redan inför folkomröstningen redovisades av kärnkraftsmotståndarna.
Fakta om de stora möjligheterna med ny teknik, både på
produktions- och konsumtionssidan. Fakta om att hela kärnkraftens produktion
av elektricitet långt ifrån behöver ersättas med nya anläggningar.
Fakta om att det är det stora elberoendet med åtföljande överlastning av
distributionssystemet som är det stora hotet vid toppbelastningar och fakta
om att det är dumpningen av el till internationellt sett fantasilåga priser,
som effektivt förhindrar sparande och uppbyggnad av ett alternativt energisystem
i Sverige.

Propositionen ger inte svar på några av de viktiga frågor som aktualisera

Mot.

1986/87

N176-177

t Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr NI76—177

des efter Tjernobyl. De svenska kärnkraftverken skall fortsätta driften sorn Mot. 1986/87

om ingenting hade hänt. Nya avfallsmängder, åtråvärda på den internatio- N176

nella marknaden för klyvbart material, skall produceras. Det kommer att
dra in Sverige i ett import- och exportsystem med sådant material som vi
redan ser början till. Driften av Barsebäcksreaktorerna skall fortsätta, fastän
det redovisades alternativ för energirådet som visade att en stängning av
detta kritiserade verk var helt möjlig utan alltför stora uppoffringar för vare
sig enskilda, kommuner eller industrier. Ytterligare miljoner skall satsas på
reparation av Ringhals 2, trots att regeringen säger sig vilja påbörja avveckling
av kärnkraften i mitten av 1990-talet. Gärna avveckling, men först en
rejäl reparation.

De små positiva förslag som finns i propositionen, t. ex. små kraftverksägares
möjlighet att få sälja sin produktion, är ju ingen nyhet, utan något
som för länge sedan krävts av dem som arbetat emot Vattenfalls monopol
och dumpning av elpriserna. Förslaget om Svensk Energiutveckling AB,
som också framförs som en positiv nyhet, måste närmast betraktas som en
eftergift för kraftbolagen, som får sitt eget lilla bolag med ett hundratal
miljoner kronor om året till sitt förfogande.

Vänsterpartiet kommunisterna underkänner propositionen. Den utgör
inget dokument som på något sätt öppnar för en avveckling av kärnkraften i
Sverige i enlighet med utslaget i folkomröstningen och upprepade uttalanden
från regeringsledamöter och beslut i riksdagen. Den visar brist på vilja
och handlingskraft, eftergifter åt kraftbolagen och ett förhalande av de
nödvändiga beslut som kan ge det nya energisystem Sverige behöver. I
stället flaggar man för en ny proposition våren 1988 och vi får ännu ett år av
ovisshet och stora tempoförluster.

Hemställan

Med hänvisning till det framförda yrkas

1. att riksdagen av regeringen begär förslag till avvecklingsplan
för den svenska kärnkraften som skall vara genomförd senast inom
tio år,

2. att riksdagen av regeringen begär förslag till avbrytande av reparationerna
av ånggeneratorerna i Ringhals 2,

3. att riksdagen av regeringen begär förslag till en snabbavveckling
av Barsebäcksverket,

4. att riksdagen av regeringen begär förslag till en fördubbling av
avgiften för finansiering av kärnkraftens avfallskostnader från 2 till 4
öre/kWh,

5. att riksdagen av regeringen begär förslag till en skattehöjning
på elkraft producerad i kärnkraftverk på 6 öre/kWh.

Stockholm den 1 juni 1987
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Oswald Söderqvist (vpk)