Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1984/85:217)

Motion 1984/85:3241 Lars Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

21

Motion
1984/85:3241

Lars Werner m. fl.

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1984/85:217)

Regeringen har alltsedan valsegern 1982 hävdat att man genom sin
ekonomiska politik (”den tredje vägens politik”) har lyckats föra landet in
på rätt väg. Vänsterpartiet kommunisterna har på avgörande punkter kritiserat
såväl de politiska förslagen som deras följder. Det finns ingenting i
den ekonomiska utvecklingen under senare tid som föranleder vänsterpartiet
kommunisterna att på någon avgörande punkt ändra sin bedömning.

Snarare är det så att den senaste tidens händelser, där regeringen tvingas
till att lägga nya förslag på det ekonomisk-politiska området innan den
nyligen avlämnade kompletteringspropositionen hunnit slutbehandlas i utskotten,
bekräftar vår uppfattning att det på det ekonomisk-politiska området
krävs en mer långsiktig och planerad utveckling samtidigt som mäktiga
kapitalintressens makt beskärs. Att jämna vägen för kapitalismens strävanden
i olika avseenden är inte en framåtsyftande politik, utan skapar i
allt väsentligt nya problem för det svenska folkhushållet.

I propositionen anger regeringen som huvudskäl för åtgärderna att expansionen
i den svenska ekonomin är för stark och att det därigenom
åstadkommits en konsumtionsökning som negativt påverkat bytesbalansen
genom ökad import. I motivtexten till förslagen nämns inget om den
svenska industrins och storfinansens agerande som uppenbart har haft
avgörande betydelse för utförsel av valuta från landet. Regeringen har
senare i olika uttalanden meddelat att man är kritisk till den valutahantering
som skett genom att företagen spekulerat i en eventuell devalvering av
den svenska kronan och att åtgärderna med bl. a. diskontohöjningen var
avsedda att visa upp en vilja att försvara kronans värde och dra tillbaka
valuta till landet.

När det gäller den i propositionen beskrivna konsumtionsökningen så är
det vår uppfattning att denna konsumtion är mycket ojämnt fördelad och
att generella åtgärder som skärpning av kreditvillkor och diskontohöjning
med påföljande kraftiga ytterligare höjning av utlåningsräntan drabbar dem
hårdast som inte i nämnvärd grad deltagit i denna konsumtionsökning. Det
är oss främmande att beteckna de svenska hushållen som ”köpglada”,
samtidigt som vi vet att en halv miljon människor är beroende av socialt
understöd för livsuppehället och nya rapporter om en tilltagande nyfattigdom
hos vissa grupper duggar tätt. 1 bedömningarna av den konsumtionsökning
som skett — ofta med kredithjälp — måste finnas med antagandet
om att hushållen efter år av reallönesänkningar och minskat sparande nu
har ett uppdämt behov av viss ny- och återanskaffning av varor samtidigt

Mot. 1984/85:3241

22

som man nu bibringats uppfattningen att en viss reallöneförbättring var att
vänta under innevarande år. I den mån detta sker med hjälp av krediter så
urholkar detta ytterligare den framtida köpkraften och en motsatt reaktion,
dvs. minskade inköp, måste bli följden när både sparkapital och kreditmöjligheter
är uttömda - speciellt som många människor nu kommer att direkt
och indirekt drabbas av högräntepolitiken.

För vänsterpartiet kommunisternas del ser vi med oro på att så stor del
av de ekonomisk-politiska förslagen i propositionen är riktade mot de
vanliga hushållen, medan de som svarat för en stor del av valutautflödet —
dvs. företag och storfinans — kommer undan med relativt blygsamma
likviditetsindragningar. Vi anser också att diskontohöjningen är ett trubbigt
instrument för att på något avgörande eller varaktigt sätt vända betalningsströmmarna
i en ekonomi där företagens transnationalisering och
vidgade utrikesaffärer medför att valutaspekulation och placeringar av
likvida medel blir en allt viktigare del i deras verksamhet. Det är nu hög tid
för regeringen att se över instrumenten på valutapolitikens område för att
åstadkomma en mer samhällsekonomiskt riktig valutapolitik även om detta
självfallet måste betyda ingrepp mot privatkapitalets strävan att med valutahantering
maximera sin kapitalavkastning. Sambandet mellan en ökad
internationalisering av företagen och deras affärer och nationalstaternas
alltmer begränsade möjligheter att föra en självständig ekonomisk politik
har utförligt behandlats i vpk:s 90-talsrapport om vårt internationella beroende,
men det sägs också klart ut i direktinvesteringskommitténs år 1983
framlagda betänkande där multinationaliseringen av företagen behandlas:

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att samtidigt som de samhällsekonomiska
problemen blivit större och kräver mer insats av penningekonomiska
åtgärder så har det blivit svårare att använda dessa därför att det
växande internationella kapitalet är känsligt för ränteskillnader mellan
länder och förväntningar om växelkursförändringar. Följden av detta blir
att självständigheten när det gäller att uppnå interna mål för stabiliseringspolitiken
gradvis reducerats för de enskilda länderna. Uppkomsten av
multinationella företag är en betydelsefull faktor bakom denna förändring.

Nu behöver det inte vara multinationella företag för att deras handlande
skall ha stor betydelse för den svenska valutapolitiken. 1 samma grad som
regeringen bygger sin ekonomisk-politiska strategi på en ensidig exporttillväxt
ökar känsligheten för och beroendet av de enskilda företagens handlande
på valutaområdet. En utveckling där hemmamarknaden och den
inhemska produktionen och konsumtionen betonas i större grad ger ett
bättre skydd mot bolagens valutaspekulationer.

Den senaste tidens händelseutveckling stärker vår uppfattning om att
regeringen måste skaffa sig betydligt skarpare vapen i kampen mot kapitalets
valutaspekulationer. Speciellt som högräntepolitiken får till följd att
det blir mer lönsamt för kapitalägare att placera likvida medel i annan

Mot. 1984/85:3241

23

verksamhet än den produktiva och värdeskapande industrisektorn. På sikt
kommer också konkurrenskraften för svensk industri att försämras eftersom
hög ränta kräver hög avkastning på investeringar och insatsvaror.
Dessa fakta kommer med all sannolikhet - om diskontohöjningen består
under en längre tid — att få negativa följder för sysselsättningen. De nu av
regeringen föreslagna åtgärderna innehåller också flera moment som enligt
vår mening motverkar de strävanden som måste sättas främst i den ekonomiska
politiken, dvs. ökad sysselsättning och en rättvis fördelningspolitik.
Ingreppen mot storfinansen är för blygsamma och kreditåtstramningar och
diskontohöjning slår blint också mot dem som har ett besvärligt ekonomiskt
läge.

Riksdagen kan inte i efterhand påverka diskontohöjningen eller förhindra
spekulation som pågått. Därför är det viktigt att riksdagen nu beslutar
om skärpta åtgärder mot valutautförsel och spekulation samtidigt som
beslut tas om åtgärder för att lindra negativa fördelningspolitiska effekter.

När det gäller de fördelningspolitiska effekterna så vill vi för vår del
hänvisa till de förslag som ligger för behandling i samband med kompletteringspropositionen
där vpk föreslår att en sänkning av matmomsen skall
inledas. Det kan ske snabbt och enkelt genom att livsmedelssubventionerna
ökas. Detta skulle få till följd att de vanliga och mest trängda hushållen
skulle få en förbättring av sin ekonomi. Matkonsumtionen är - precis som
bostaden - en konsumtion som i allt väsentligt riktar sig mot inhemsk
produktion och alltså inte har de negativa effekter som en ökad import har.
Det är bara att beklaga att många andra områden där en utvecklad svensk
produktion förekommer inte har samma låga importinnehåll som t. ex.
matproduktionen. Ett av problemen med den exportledda tillväxten är just
det stora importinnehållet i svensk produktion som förtar en stor del av
effekten av exportframgångar och på så sätt också påverkar bytesbalansen.

Mot bakgrund av detta faktum förtjänar att påpekas att en varaktig
lösning av de problem som föranlett förslagen i proposition 1984/85:217
kräver en ökad förädling av svenska råvaror och en ökad andel svenska
insatsvaror i produktionen. 1 en långsiktig ekonomisk-politisk strategi måste
åtgärder på detta område ingå som en viktig del.

Som en direkt följd av att förslagen i proposition 1984/85:217 har en
generell verkan som drabbar dem med vanliga arbetsinkomster och pensioner
hårdast bör enligt vår mening löntagare, pensionärer, kulturarbetare
och arbetande småföretagare erhålla en extra skatterabatt om 600 kr.

Vi anser att en upptrappning bör påbörjas omedelbart såvitt statlig skatt
taxeras, dvs. vid en beskattningsbar inkomst av 7800 kr., och att 600
kronors rabatt uppnås vid en beskattningsbar inkomst om 22800 kr. Detta
medför att statlig skatt inte utgår för inkomster under 22 800 kr. Genom
denna konstruktion får även låginkomsttagare del i skatterabatten.

Vi föreslår dessutom att den ytterligare skatterabatten begränsas till de

Mot. 1984/85:3241

24

grupper som ligger inom normala inkomstskikt. Vi vill därför boija avtrappa
rabatten vid den s. k. brytpunkten, 124800 kr., till att helt upphöra
vid 140400 kr.

Med anledning av vad som i motionen ovan sagts om behovet av skärpt
kontroll över utlandsinvesteringar och valutarörelser som påverkar den
nationella ekonomiska politiken föreslår vi åtgärder på nedanstående områden:

O Eftersom det finns ett klart samband mellan utvecklingen av de svenska
direktinvesteringarna utomlands och den ekonomiska utvecklingen
inom landet är det rimligt att samhällsorganen får en effektiv kontroll
över utlandsinvesteringarna och att dessa bedöms utifrån samhällsekonomiska
intressen för de berörda länderna. Riksbanken bör ompröva sitt
beslut om att inte längre pröva direktinvesteringarna utomlands ur
bytesbalanssynpunkt, och de anställda inom berörda företag och koncerner
bör ges möjligheter att påverka utlandsinvesteringarna genom
vetorätt.

o Riksbanken måste ges ett ökat inflytande över valutahandeln genom
skärpt kontroll över bankernas och företagens valutaavdelningar. Frågan
om en centralisering av all valutahandel bör utredas,
o 1 motion 1984/85:3203 som avlämnades med anledning av kompletteringspropositionen
föreslås en särskild kapitalexportavgift om 10% på
den del av svenska direktinvesteringar utomlands som finansieras genom
betalning från Sverige. Detta krav är högaktuellt mot bakgrund av
den senaste händelseutvecklingen och har ännu inte varit föremål för
riksdagens ställningstagande.

Den höga räntans menliga inverkan på samhällsekonomin som berörts
ovan i motionen bör föranleda riksdagen att uttala att en snar räntesänkning
är nödvändig. De skärpta valutaregleringar som vi föreslår kan om de
genomförs medverka till att skapa ett läge där en räntesänkning kan ske
snabbt. Enligt vår mening bör bankernas försök att höja utlåningsräntan
väsentligt över diskontohöjningen föranleda ett återinförande av ränteregleringen.

Den utredning om beskattning av realräntevinster som ställdes i utsikt
av regeringen i våras bör forceras så att ett lagförslag på detta område
snarast kan föreläggas riksdagen för beslut.

Med anledning av propositionen föreslår vi följande:
o Likviditetsindragningarna från näringslivet bör dubbleras i förhållande
till förslagen i propositionen. Indragningarna skall alltså enligt vårt förslag
ske med 12% i augusti och med ytterligare 8% i januari nästa år.
Hälften av de indragna likvida medlen skall överföras till AP-fonden och
användas till produktiva investeringar med sikte på att som ovan nämnts
öka förädlingsgraden av de inhemska råvarorna samt att höja graden av
svenska insatsvaror i industrin,
o Vad gäller delgivningen om att statliga utgifter skall senareläggas så kan

Mot. 1984/85:3241

25

vi inte acceptera detta utan att riksdagen får ta ställning till de konkreta
förslagen. Den offentliga sektorn har en viktig roll i en strategi för att
motverka arbetslösheten och redan beslutade statliga utgifter kan inte
dras in utan att de värderas utifrån sina sysselsättningsskapande effekter.

o Den nya lag som föreslås och som ger regeringen bemyndigande att
skärpa reglerna för avbetalningsköp kan accepteras. Vi anser dock att
mindre krediter, upp till 20000 kr., som ibland kan behövas för att
möjliggöra vissa inköp, kan beviljas med endast 20% kontantinsats och
med en amorteringstid om högst 24 månader,
o Stämpelskattehöjningen på fastighetsinteckningar accepteras. Även
stämpelskatten på aktier bör enligt vår mening fördubblas, dvs. höjas till
2%.

o När det gäller åtgärder på bilismens område har riksdagen att ta ställning
till en förhöjd accis på nya motorfordon. De skärpta regler för avbetalningsköp
av motorfordon som vi anser har den mest återhållande effekten
på bilköpen har regeringen redan beslutat om genom återinförande
av bilkreditförordningen med krav om kontantinsats på 50% och en
längsta amorteringstid av 12 månader. För vår del anser vi att billigare
bilar borde undantas från den hårda kreditförordningen och falla under
samma regler som vi ovan föreslår för vanliga avbetalningsköp.

Vidare föreslår vi att det införs en differentierad accis, med en mindre
ökning av accisen på billigare bilar och en större ökning på dyra bilar.
En lämplig gräns är 70000 kr.

Regeringen motiverar accishöjningen delvis med miljöpolitiska argument.
De fordon som uppfyller de framtida skärpta men frivilliga krav på
avgasrening som skall börja tillämpas 1987 skall enligt senare förslag
kunna få nedsatt accis.

Med kännedom om bilismens försurande inverkan på miljön är denna
fördröjning i tiden oacceptabel. Om accisen införs nu så skall redan nu
befrielse eller nedsättning av densamma erhållas om fordonet uppfyller
de framtida kraven. Fordon som drivs med motorgas eller motoralkohol
kan på så sätt få befrielse omedelbart.

Om de miljöpolitiska argumenten skall få verklig trovärdighet bör
regeringen vidta stimulerande åtgärder för kollektivtrafiken i form av ett
specialdestinerat bidrag på 50 milj. kr. till förbättrande av den kollektiva
trafikstandarden. Härigenom minskas långsiktigt behovet av privatbil
och gynnas arbete och inhemsk konsumtion,
o Vi vill dessutom peka på de svårigheter som de skärpta bestämmelserna
om avbetalningsköp för motorfordon kan innebära för rörelsehindrade
med behov av bil. Problemet blir inte mindre av att samhällets bilstöd
inte har anpassats till vare sig pris- eller inkomstutvecklingen. Vi föreslår
därför att regeringen vidtar speciella åtgärder, t. ex. genom att
undanta handikappfordon från de nya bestämmelserna.

Mot. 1984/85:3241

26

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i motsvarande
del godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
som förordas i motionen,

2. att riksdagen beslutar om en skatterabatt i enlighet med vad som
anförs i motionen,

3. att riksdagen med godkännande av regeringens förslag om lag
med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor
vid kreditköp godkänner vad i motionen anförs om förmånliga
avbetalningsvillkor för krediter lägre än 20000 kr.,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om inbetalning på likviditetskonto,

5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om förhöjd försäljningsskatt
på motorfordon,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om avbetalningsköp av billigare motorfordon,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om undantag för handikappfordon,

8. att riksdagen beslutar höja stämpelskatten för aktier till 2%,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att riksdagen skall ges möjlighet att ta ställning
till förslag om senareläggning av beslutade statsutgifter,

10. att riksdagen med hänvisning till vad som i motionen anförs om
skärpt valutareglering

a) uttalar sig för att riksbanken omprövar sitt beslut att inte
längre pröva svenska direktinvesteringar i utlandet ur bytesbalanssynpunkt,

b) hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att utlandsinvesteringar endast skall godkännas om det
kan påvisas att de utgör ett ömsesidigt samhällsekonomiskt intresse,

c) hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att de i ett företag/en koncern anställdas godkännande
krävs för utlandsinvesteringar,

11. att riksdagen med hänvisning till vad i motionen anförs om
skärpt kontroll över bankernas och företagens valutaavdelningar
hos regeringen begär förslag till åtgärder i enlighet härmed,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om en utredning angående centraliseringen av
valutahandeln,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om en sänkning av räntan,

Mot. 1984/85:3241

27

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om återinförande av
ränteregleringen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om realräntebeskattningen,

16. att riksdagen beslutar anvisa ett särskilt anslag om 50000000 kr.
avseende utveckling av kollektivtrafik.

Stockholm den 28 maj 1985

LARS WERNER (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk)
HANS PETERSSON (vpk)
i Hallstahammar

NILS BERNDTSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)