Våld och läkemedel

Motion 2009/10:So232 av Thomas Nihlén m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta utreda eventuella samband mellan viss läkemedelsbehandling och våldsagerande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vilka åtgärder man kan behöva vidta för att åtgärda problemet med läkemedelsbehandling och våldsagerande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att reglera vilken myndighet som ska ges ansvaret att bevaka frågan kring läkemedelsbehandling och våldsagerande.

Motiv

Bakomliggande faktorer som leder till våldsagerande, både våld mot andra och självmord, är viktiga att utreda för att kunna minska risker för all typ av våldsagerande.

Eventuell läkemedelsbehandling är en självklar viktig faktor som behöver lyftas fram och analyseras. Det kan gälla både om en viss läkemedelsbehandling ofta finns med i bilden vid våldsagerande och om det i så fall kan finnas ett samband med läkemedelsbehandlingen. Det kan röra sig om kända eller okända biverkningar, individuell känslighet, eller det kan vara fråga om felaktig läkemedelsanvändning i form av över/underförskrivning eller brist på uppföljning. En annan viktig fråga som bör belysas är huruvida personen själv påtalat känslan av aggressivitet eller självskadligt beteende och sätter den i samband med läkemedelsbehandlingen.

Vi vet idag att många av de narkotikaklassade läkemedlen, antipsykotiska läkemedel och antidepressiva läkemedel kan ha allvarliga biverkningar i form av ökad risk för självmord samt emotionell instabilitet, vanföreställningar, förföljelseidéer och bisarra beteenden. Allvarliga biverkningar uppträder oftast då man påbörjar, ändrar eller avslutar den aktuella läkemedelsbehandlingen.

EMEA – den europeiska läkemedelsmyndigheten – varnade i april 2005 för förskrivning av antidepressiva mediciner (så kallade SSRI-preparat) till barn och ungdomar med depression. Myndigheten slår fast att självmordsförsök, självmordstankar och aggressivt beteende är betydligt vanligare hos barn och unga som intar SSRI-preparat.

Vid flera av de senaste årens uppmärksammade våldsdåd har det framkommit att personerna som utfört dessa våldsdåd varit ordinerade läkemedelsbehandling med antipsykotiska och antidepressiva läkemedel. Enligt Socialstyrelsen har de personer som begått självmord i samband med att personerna vårdats inom hälso- och sjukvården, i de flesta fall haft en läkemedelsbehandling bestående av antipsykotiska och/eller antidepressiva läkemedel. Det gjordes dock ingen analys av detta från Socialstyrelsens sida.

Det är viktigt att den eventuella förekomsten av ett samband mellan dessa former av våldsagerande och den aktuella läkemedelsbehandlingen klarläggs.

Miljöpartiet anser därför att regeringen bör ta initiativ till att utreda frågan om det eventuella sambandet mellan läkemedel och våldsagerande. Det behövs även att ett tydligt ansvar ges till någon myndighet att följa denna fråga vad gäller tillsyn och uppföljning samt skapa tydliga rutiner och regler för hur dessa frågor skall hanteras av rättsväsendet, hälso- och sjukvården och andra berörda myndigheter.

Under förra årets motionstid skrev vi en motion med liknande innehåll. Den behandlades tillsammans med andra yrkanden på läkemedelsområdet i socialutskottets betänkande 2008/09:SoU24. Motionens yrkande avslogs med allmänna hänvisningar till vad som pågår på läkemedelsområdet, dock utan att bemöta de specifika frågor som togs upp i motionen. Vi anser att frågan är av stor vikt och väljer därför att på nytt skriva en motion i frågan.

Stockholm den 25 september 2009
Thomas Nihlén (mp)
Gunvor G Ericson (mp)	Jan Lindholm (mp)
Bodil Ceballos (mp)	Mats Pertoft (mp)