Utrotningshotade lantraser

Motion 1999/2000:MJ223 av Gudrun Lindvall (mp)

Inledning

Miljöpartiet de gröna har i flera motioner lyft stödet till utrotningshotade
lantraser. Det gäller fjällko, rödkulla och allmogekor som fjällnära ko,
bohuskulla, vänerko och ringamålako, gutefår, ryafår och olika
allmogefår som skogsfår, dala pälsfår och roslagsfår, svensk lantrasget
och allmogegetterna göingeget och jämtget samt linderödssvinet. För
lantfjäderfä som skånsk blommehöna, åsbohöna, ölandshöna,
gotlandshöna, orusthöna, bohusläns-dals svarthöna, hedemorahöna,
öländsk dvärghöna, gammal svensk dvärghöna, skånegås, ölandsgås,
blekingeanka, svensk blå anka, svensk gul anka och svensk myskanka
utgår stöd till föreningen för dessa, Svenska lanthönsklubben, men inte
till bevarandet, genbanksbesättningarna. För hästar ges idag inget stöd.

Dessa gamla raser har inte bara funnits i Sverige under lång tid. De har
också utvecklats till att klara sig på betydligt mindre högvärdigt foder än det
som många av dagens raser kräver och ändå producera mjölk, ägg, ull eller
kött. Dessutom är de ofta mycket friska, når en hög ålder och är mycket
fruktsamma. Många är mycket lika de husdjur vikingatidens människor hade.
Det gäller framför allt vissa av hönsen.

Alla egenskaper bör bevaras

De har egenskaper som det är viktigt att bevara för framtiden. Det är
alltså inte av några museala skäl som bevarandet är viktigt, även om de
kulturhistoriska skälen givetvis finns. Det är därför att de egenskaperna
de har kan behövas i framtiden. Dagens husdjur behöver näringsrik mat
producerad på de bästa jordarna. Idag går ca 70 % av all spannmåls-
produktion till djurfoder. De gamla lantraserna klarade sig på betydligt
sämre mark. De utnyttjar helt enkelt födan bättre. I en värld med alltfler
människor kan sådana egenskaper vara oerhört viktiga i framtiden.
Generna måste få finnas kvar.

Det betyder att det är lika viktigt att bevara fjällkor som åsbohöns. Dagens
stöd, som bevarar vissa lantraser men inte alla, är utifrån det resonemanget
inte rimligt. Det är helt ologiskt och helt feltänkt att det utgår bevarandestöd
enbart till nöt, får, getter och svin. De andras gener är lika viktiga att
bevara.
Idag sker det bevarandet av idealister.

Antingen är det viktigt att bevara de utrotningshotade raserna - och då
måste det gälla samtliga raser - eller så är det inte det. Det är dags för
regeringen att bestämma sig.

Ändra stödet!

Vi har inget emot ett stöd av nöt, får, getter och svin över miljöstödet,
men anser att de andra raserna måste in i stödet. I den utredning som kom
i somras om det framtida miljöstödet, Jordbruk och miljönytta SOU
1999:78, motiveras varför det är olika för olika djurslag. Man skriver att
motivet för att hästar, höns och ankor kan få stöd är att de inte finns
upptagna på EU:s lista över raser som är berättigade till stödet.

I avvaktan på att hästar, höns, gäss, ankor och bin upptas på denna lista
anser vi att ett nationellt stöd skall inrättas. Det är viktigt att de
entusiaster
som idag bevarar många mycket gamla raser på ideell basis får stöd. Annars
är risken uppenbar att raser som ölandsgås försvinner för alltid. Stödet bör
utformas i samråd med de föreningar för bevarandet som finns. Eftersom
man med ett nationellt stöd "slipper" EU-byråkratin är vi övertygade om att
det i samarbete kan göras administrativt enkelt, men det är viktigt att det
utgår till de enskilda genbanksbesättningarna, inte bara till föreningarna som
idag.

För, som sagt, i en framtid kan gener i höns visa sig lika viktiga som gener
i rödkullor. Det kan inte anses viktigare att bevara mulbetande raser av
kulturhistoriska och andra skäl än ankor och höns. Och absolut inte av
genetiska skäl. Vad framtiden har i sitt sköte vet vi inte mycket om - vi vet
bara att vi inte ska begränsa kommande generationers möjligheter. Att bevara
en genetisk mångfald är att ge den möjligheten.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att bevara samtliga lantraser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nationellt stöd till de lantraser som i dag inte får
stöd via jordbrukets miljöstöd.

Stockholm den 3 oktober 1999

Gudrun Lindvall (mp)