Utrotning av polio i u-länder

Motion 2004/05:U233 av Ewa Björling (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att rikta specifika polioutrotningsanslag inom ramen för de anslag Sverige förmedlar till WHO samt att utöka informationen angående poliovaccination till u-länder i enlighet med vad om anförs i motionen.

Motivering

Polio är en mycket smittsam virussjukdom som kan orsaka livslånga handikapp. I Sverige har vi infört allmän poliovaccination sedan lång tid tillbaka. WHO har som mål att utrota polio redan år 2007 genom allmän vaccination över hela världen. I dag har de flesta av världens länder möjlighet att ge vaccin, men i u-länderna finns fortfarande många ovaccinerade personer, framförallt barn.

Antalet insjuknade i polio varierar beroende på hur bred vaccintäckningen är i respektive land. För att nå full täckning av ett poliovaccin krävs att ca 96 procent av befolkningen är skyddad. Om man väljer att vaccinera barnen senare i livet riskerar de att bli smittade om en lokal epidemi förekommer. Vidare blir då en större del människor mottagliga och kan fungera som reservoar och kan då sprida polio till hela områden där vaccinationsfrekvensen är bristfällig. Om vi inte lyckas nå fullgod täckning kommer sjukdomarna tillbaka och risken att bli sjuk blir lika stor som förr i tiden. Det kan inte vara rätt väg att gå vare sig för ett friskt Sverige eller för andra länder.

Flera organisationer arbetar för att målet om utrotning av polio skall vara nått redan senast år 2007. WHO är huvudansvarig tillsammans med Unicef och flera frivilligorganisationer med stora lokala nätverk som bedriver ett utomordentligt arbete för att genomföra massvaccinering i de områden där vaccin tidigare saknats.

Förutom ekonomiska resurser krävs också en kulturell acceptans av befolkningen i de områden där vaccin i dag saknas. Just denna acceptans är ett svårt hinder att övervinna. Som exempel kan nämnas problemen i Nigeria helt nyligen då en kampanj mot vaccinering mot polio plötsligt startade på grund av ren okunskap och kulturella svängningar.

Vi har alla ett stort ansvar att en seriös debatt bedrivs i media, tvärtemot de osakliga skriverier som förekommit. Det som i stället behövs är ansvarstagande och korrekta upplysningar från många olika grupper. Saklig information som sprids via media, barnläkare och övrig vårdpersonal, och inte minst att vi lyssnar till alla våra äldre som vet hur det var innan allmän vaccinering infördes. Det är därför av yttersta vikt att även Sverige tar sitt ansvar i denna fråga. Detta kan vi göra, dels genom att konkret bidra med riktade anslag till polioutrotning inom ramen för de WHO-anslag Sverige i dag förmedlar där för övrigt nästan alla EU-länder redan bidrar i samma anda, dels att Sverige tar sin del av ansvaret för information angående poliovaccin inom ramen för de landstrategier vi utformar inom internationellt bistånd.

Stockholm den 29 september 2004

Ewa Björling (m)