med anledning av prop. 2006/07:126 Tillsyn över hundar och katter

Motion 2007/08:MJ2 av Ulla Andersson och Wiwi-Anne Johansson (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska tillsätta en kattutredning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det ska införas krav på registrering och märkning av katter.

Kattens situation idag

Vi har inget att invända mot regeringens förslag om hund i proposition 2006/07:126 Tillsyn över hundar och katter. Vi anser emellertid att titeln är missvisande då propositionen nästan helt uteslutande rör hund med anledning av problemet med aggressiva hundar. Förvildade katter är också ett stort problem, inte minst ur djurskyddssynpunkt, eftersom de inte hittar tillräckligt med mat och skydd. Detta hade också behövt behandlas i propositionen.

Tamkatten har en lång historia som husdjur och är idag Sveriges vanligaste sällskapsdjur.

Mellan åren 1998 och 2006 ökade antalet katter i svenska hushåll från 1,2 miljoner till 1,6 miljoner. Samtidigt finns det uppskattningsvis mer än 100 000 katter som saknar en ägare och ett hem. En del har haft en ägare som har övergivit dem medan andra har fötts ute av en hemlös och övergiven katthona. Dessa förvildade och övergivna katter utsätts för ett kraftigt och utdraget lidande och går ofta en plågsam död tillmötes p.g.a. svält, obehandlade parasitangrepp, infektioner och skador.

En hund som återfunnits i detta skick skulle ge stora rubriker i media, och leda till rättsliga följder för ägaren. För det är självfallet ett brott mot djurskyddslagen att medverka till att ett djur utsätts för ett sådant lidande. Man lämnar inte ostraffat en hund eller häst att svälta ihjäl. Varför ser vi då så annorlunda på katten? Varför tillåter vi oss att överge katten och utsätta den för ett svårt liv och ett så utdraget lidande?

En del av svaret är att det finns en myt om att katter är halvvilda djur som klarar sig själva utomhus. De katter som finns i Sverige kommer alla från den domesticerade katten och är alltså inte vildkatter. Det finns inga vilda katter i Sverige idag – endast förvildade tamkatter som har reproducerat sig. Vår domesticerade katt klarar inte ett liv ute i ett så kallt klimat som Nordens, om den inte har kontinuerlig tillgång till föda, samt tillräckligt skydd för väder och vind. En katt som tvingas leva ute året om klarar inte att försörja sig på enbart jakt, särskilt inte vintertid. Men tusentals katter överges och lämnas åt sitt öde varje år. Detta fortgår alltjämt i det land som utger sig för att ha en av världens mest långtgående djurskyddslagar.

Det är helt klart i strid med djurskyddslagen att utsätta ett djur för lidande. Att överge sin katt till att försörja sig och skaffa skydd på egen hand är alltså ett brott mot lagen, och ägaren kan ställas till rättsligt ansvar för att ha brustit i sin vård av katten. Trots det är det idag lätt att utan påföljd göra sig av med sin katt. I de allra flesta fall kan man inte ställa ägaren till svars eftersom man inte vet vem det är. Detta är en stor och allvarlig brist i vårt rättssamhälle.

Kattutredning samt märkning och registrering av katter

Det är dags att ta detta problem på allvar. Djurskyddsmyndigheten har uttalat att problemet kring förvildade och bortsprungna katter borde utredas då svensk lagstiftning saknar klara direktiv om vem som har ansvaret för förvildade katter (skrivelse dnr 2006-1471-2). Sveriges stora djurskyddsorganisationer anser också att en kattutredning är nödvändig och förespråkar dessutom märkning och registrering av katter. Sverige har undertecknat Europarådets sällskapsdjurskonvention (ETS nr 125, av den 3.11.1987), och enligt den skall ett land som finner att antalet herrelösa djur presenterar ett problem vidta de lagmässiga och administrativa åtgärder som är nödvändiga för att reducera deras antal utan att orsaka dem onödig smärta, lidande och stress. Länderna uppmanas också att överväga att ID-märkning, registrering samt kastrering.

Vi uppmanar regeringen att skyndsamt tillsätta en kattutredning som ser över lagstiftningen för katt. Utredningen skall se över bl.a. märkning, registrering, kastrering och försäkring av katt. Detta skall ges regeringen till känna.

Vi anser att det är dags att på motsvarande sätt som för hund införa krav på obligatorisk märkning och registrering av katt i Sverige. Detta skall ges regeringen till känna.

Stockholm den 21 september 2007
Ulla Andersson (v)	Wiwi-Anne Johansson (v)