Styrningen av skolan

Motion 2002/03:Ub204 av Sten Tolgfors (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att landets kommunala skolor skall omvandlas till självständiga enheter, där medarbetarna med fullt ansvar för verksamhetens utveckling har att besluta om skolans angelägenheter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hur de nationella riktlinjerna och målen för skolans verksamhet skall uppnås skall avgöras av respektive skola.

Skolan styrs bäst av lärare och rektorer

Skolledningar och lärare är bakbundna av lager på lager av politiska beslut. De som har att verka i skolan saknar tillräckligt inflytande över sin situation. Det sätt den svenska skolan organiseras och drivs på är föråldrat, vilket är en grund för de problem som visar sig i undersökningar om skolans resultat.

I dag styrs skolan av riksdagen, Skolverket, kommunfullmäktige, barn- och ungdomsnämnder, kommundelsnämnder och brukarstyrelser. Det är en topptung och byråkratisk organisation, med starkt begränsad frihet för skolornas ledningar.

De som arbetar i skolan – skolledning, lärare och elever – har alldeles för litet inflytande över skolans arbete. De som har det praktiska ansvaret har inte rätten att fatta beslut. De som inte arbetar i skolan – politiker på olika nivåer – har alldeles för stort inflytande. De som fattar beslut behöver aldrig se de praktiska konsekvenserna av besluten.

Den uppdelade och oklara ledningen av skolan gör också ansvarsutkrävande mycket svårt för föräldrarna. Vem skall man som förälder vända sig till om man är missnöjd med skolans miljö, som i sin tur beror på skolans ekonomi, som i sin tur bygger på skolans anslag och lokalkostnader, som i sin tur är beroende av kommunens budget, som i sin tur är beroende av statsbudgeten?

Ansvaret och möjligheten att ta beslut måste flyttas till skolorna, där skolledning och lärare tillsammans med barn och föräldrar kan forma verksamheten.

För att åstadkomma detta måste kommunfullmäktige, barn- och ungdomsnämnder, kommundelsnämnder och politiskt frammanade brukarstyrelser lyftas bort från styrningen av skolan. Det innebär inte att det inte skall finnas kommunala skolor, men väl att de som arbetar i skolan styr verksamheten bättre än de som inte gör det.

Riksdagen skall lägga fast nationella riktlinjer och mål för skolans verksamhet. Det skall finnas en nationell målbaserad läroplan. Men hur målen nås skall avgöras av respektive skola.

Alla skolor måste frigöras från politiken, göras till självständiga enheter för att få fungera som friskolarna gör, med fullt ansvar för verksamhetens utveckling och fulla beslutsmöjligheter över skolans angelägenheter placerade hos skolans medarbetare och ledning.

Konkurrens mellan skolor bidrar till en kvalitetsökning. Ingen söker sig till en dålig skola. Många söker sig till skolor som kan visa goda kunskapsresultat bland sina elever och som tillförsäkrar eleverna en god studiemiljö.

Konkurrens bidrar också till att många idéer kommer att prövas och till att ge besked om vilka idéer som är lyckosamma.

Såvitt känt finns det inget forskningsstöd för att hävda att stora klasser, eller besparingar i sig, ligger bakom skolans bristande resultat. Däremot finns det, enligt Industriförbundet, forskning som visar att inslag av konkurrens mellan skolor har betydelse för skolornas kvalitet.

Stockholm den 7 oktober 2002

Sten Tolgfors (m)