Stimulerat bostadsbyggande

Motion 2001/02:Bo314 av Ronny Olander m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ökat bostadsbyggande.

Motivering

Det svenska bostadsbeståndet består av 4,2 miljoner bostäder. Av dessa finns 2 miljoner i småhus och 2,2 miljoner i flerbostadshus. Ungefär 40 procent av det totala antalet bostäder är upplåtna med hyresrätt och 16 procent med bostadsrätt.

Bostadsbyggandet har varierat kraftigt. Efter andra världskriget ökade behovet av bostäder snabbt. Visserligen hade inga hus förstörts i Sverige under kriget, men bostadsbyggandet blev eftersatt. 1950- och 1960-talen var en tid med snabb ekonomisk tillväxt. De stigande inkomsterna gjorde att många fick råd med större och bättre bostäder än tidigare.

När miljonprogrammet var färdigt i början av 70-talet var tillgången på bostäder god i hela landet. Nyproduktionen minskade snabbt. Den blev i mitten av 80-talet till och med lägre än vad som är långsiktigt hållbart. Under den ekonomiska överhettningen omkring 1990 blev det en ny period av ett omfattande byggande.

1990-talets kris och krislösningen har medfört att bostadsbyggandet nu ligger på en nivå som är helt orimlig på sikt. Jämfört med andra länder är bostadsbyggandet i Sverige mindre än hälften så stort som det borde vara. Man räknar normalt med att bostäder i genomsnitt har en livslängd som understiger 100 år. Om Boverkets prognoser slår in kommer byggandet i Sverige att nå upp till cirka 25 000 bostäder år 2001 och 2002. För att bostadsbeståndet inte ska minska, med ett så lågt byggande, måste bostäderna hålla i 160 år. Det verkar mycket osannolikt. Därför måste bostadsbyggandet på sikt fördubblas.

Sverige består inte av en enda bostadsmarknad. Varje kommun eller region har sin egen bostadsmarknad och det är stora skillnader mellan dessa. Sett till landets yta är det god tillgång på bostäder i större delen av Sverige. Cirka 160 kommuner har ett överskott. Men om man ser till befolkningen är det akut brist på bostäder för hälften av befolkningen. Störst är bristen i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna, men totalt uppger ett 60-tal kommuner att det råder brist på bostäder. Totalt sett är det ganska gott om lediga lägenheter. Problemet är att dessa inte finns där de behövs.

Den bristen bromsar den ekonomiska utvecklingen. Ungdomar som bestämt sig för att studera vidare på högskolan tvingas ompröva sitt beslut, då det inte finns någonstans att bo under studietiden. Företag som behöver nyanställa har svårt att rekrytera personal från andra delar av landet.

I Stockholm var det till helt nyligen något som liknar balans på byggarbetsmarknaden. Den balansen håller dock på att snabbt slå över i en kraftig brist på byggnadsarbetare. Och bristen på bostäder är åter akut.

Under de senaste åren har bostadsbyggandet långsamt segat sig upp till en nivå, som motsvarar hälften av vad som var normalt förut. Denna ganska måttliga uppgång har dock medfört att praktiskt taget alla byggnadsarbetare i Stockholms län nu har fått arbete.

Av de cirka 500 som fortfarande är arbetslösa saknar hälften yrkesbevis och många av de övriga behöver någon typ av reaktivering eller vidareutbildning efter många års arbetslöshet. Arbetsgivarna anser inte att de är anställningsbara.

Inför innevarande år och 2002 planerar kommunerna i Stockholms län för en kraftig ökning av bostadsbyggandet – cirka 50 procent båda åren. Detta skulle höja byggandet till den gamla nivån. Men det är svårt att se hur detta kan bli möjligt med en arbetsmarknad som redan är fullt utnyttjad.

Rimligtvis går det inte.

När byggföretagen inser detta kommer de att lämna allt högre anbud. Sedan får de försöka rekrytera byggnadsarbetare från varandra. Detta driver upp lönerna och priserna, men leder knappast till att så mycket mera blir byggt. Dessutom kan de stigande priserna bli en anledning för Riksbanken att höja ränteläget – för att kyla ner inflationen.

Detta bromsar den ekonomiska tillväxten i hela landet. Arbetslösheten ökar igen.

Ett försök med ett tillfälligt pendlingsstöd för arbetslösa byggnadsarbetare kan vara ett alternativ för att motverka denna olyckliga utveckling. Då kan fler arbetslösa utanför storstäderna få jobb, samtidigt som de ekonomiska hjulen kan fortsätta att snurra fort ett tag till – till glädje för alla i Sverige.

Byggnadsarbetareförbundets återkommande enkätundersökningar visar att hälften av förbundets medlemmar är beredda att långpendla för att få arbeta. Detta blir dock väldigt dyrt för den enskilde.

Att flytta är oftast inget alternativ. För det första så är alla byggnadsarbeten fortfarande tidsbegränsade. Bygget blir färdigt någon gång. För det andra så är det komplikationen med hustruns arbete. För det tredje finns det inga lediga lägenheter i Stockholm att flytta till. Och om man mot förmodan hittar en lägenhet är den för dyr för en byggnadsarbetare, eftersom bara dyra lägenheter produceras just nu.

Den regionala obalansen i den ekonomiska tillväxten skapar problem för arbetsmarknad och bostadsbyggande, både för tillväxtregionerna och resten av landet.

Stockholm den 5 oktober 2001
Ronny Olander (s)
Reynoldh Furustrand (s)	Ola Rask (s)
Hans Stenberg (s)	Claes-Göran Brandin (s)
Anders Karlsson (s)