Stationer i Andra kammaren, Nr dl

Motion 1918:31 Andra kammaren - urtima

Stationer i Andra kammaren, Nr dl.

1

Sr *1.

Av herr Hage, i anledning ar Kung!. Maj.is proposition, nr 1,
angående extra krigstidstillägg för senare halvåret av
1918 och tills vidare under år 1919 åt befattningshavare
i statens tjänst.

Då riksdagen går att fatta beslut i en fråga, som -omfattar en sä
stor och efter så olika avlöningsprinciper avlönad kår som landets statstjänare,
är det ej så mycket att förvåna sig över om riksdagen ej skulle
i varje detalj kunna överblicka konsekvenserna av de fattade besluten
och om alltså på en eller annan punkt åstadkommes ett beslut, som
leder till uppenbar orättvisa. Men om detta sedan kan konstateras,
bör det vara riksdagens plikt att söka göra något för att rätta till
misstaget.

Ett sådant beslut skall här påpekas, vilket man kanske ej kunde
förutse, då beslutet vid senaste riksdag fattades, men som trätt i dagen
under beslutets tillämpning.

Mitt påpekande härvidlag gäller den omständigheten, att befattningshavare
i såväl ordinarie som icke ordinarie anställning ej under
år 1918 erhållit den s. k. grundplåten i det fall, då befattningshavare
varit ledig för fullgörande av sin värnplikt vid 1918 års ingång samt
denna ledighet sträckt sig utöver januari månad.

Denna praxis har grundat sig på vissa tämligen oklara bestämmelser
i kungl. kungörelsen om krigstidstillägg (Svensk författningssamling
138) och särskilt på ordalydelsen i § 4 i nämnda förordning,
där det heter: »Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag
eller för sjukdom eller som åtnjuter semester, ferier eller därmed
jämförlig tjänstledighet, skall under sådan ledighet icke vidkännas något
avdrag å honom tillkommande krigstidstillägg.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 4 samt. Vi höft. (Nr 31—33).

1

9

Motioner i Andra kammaren,'' Nr'' 31.

Befattningshavare må icke på grund av annan tjänstledighet vid
årets början, som ej sträckt sig över längre tid än januari månad, förlora
rätt till krigstidstillägg enligt § 1 mom. 3.»

Det är efter allt att döma den senare delen av paragrafen, som
varit anledning till att nämnda befattningshavare gått förlustig den s. k.
grundplåten. Nu förefaller det, som om tjänstledighet för fullgörande
av värnplikt i överensstämmelse med andan och lydelsen i paragrafens
första del måste anses vara jämförlig med tjänstledighet för offentligt
uppdrag. Det är därför kanske tänkbart, att de 365 kronorna grundplåten)
utan vidare hade kunnat utbetalas. Men oavsett huruvida vederbörandes
tolkning är riktig eller ej så har här åstadkommits eu orättvisa
mot dem det här gäller, då utanordning av grundplåten ej skett.
Ty det torde vara svårt att finna någon bärande motivering för att
endast de befattningshavare, som voro tjänstlediga under januari månad,
icke skola erhålla grundplåten, under det att t. ex. de som togo tjänstledighet
den 1 februari och äro lediga hela året skola erhålla densamma.
Soin exempel kan också anföras, att, de befattningshavare som efter fullgjord
värnplikt inträdde i tjänstgöring den 5 februari icke erhöllo någon
oTundplåt. De, som däremot voro i tjänst under januari och februari
och erhöllo tjänstledighet i början på mars till och med årets slut,
torde däremot ha allesammans erhållit grundplåten. Och likväl ha de
förra tjänstgjort i det närmaste under 11 månader och de senare endast
något mer än 2.

Men härtill kommer en omständighet, som ytterligare motiverar,
att grundplåten bör utgå jämväl till de befattningshavare, som fullgjorde
värnplikt under januari månad. Flera verks styrelser ha nämligen
måst utanordna ett särskilt krigstidstillägg av en krona per dag till sin
extra och tillfälliga personal. Denna krona utgör följaktligen en motsvarighet
till den grundplåt, som utgår till den ordinarie och extra
ordinarie personalen.

Kan man tänka sig något mera absurt än att en person som nu
antagits under årets lopp i mer eller mindre tillfällig anställning erhåller
eu krona om dagen som ersättning för grundplåten, under det att en
fast anställd, som fullgjort en medborgerlig plikt, icke skall komma i
åtnjutande av en liknande förmån?

Med hänvisning till vad här ovan sagts, kan man påstå, att det
är en svnnerligen rimlig och rättvis begäran som härmed framställes;
nämligen att riksdagen nu skall söka rätta till denna orättvisa genom
att giva nämnda befattningshavare utöver det extra krigstidstillägget ett

3

Motioner i Andra kammaren, Nr dl.

tillskott, soni motsvarar deri förlust, som vederbörande gjort genom
ovannämnda bestämmelses tillkomst.

Det vrkas alltså,

att riksdagen måtte besluta, att det i Kungl.
Maj:ts proposition nr 1 föreslagna extra krigstidstillägget
skall för befattningshavare, som på grund av
åtnjuten tjänstledighet för värnplikt vid 1918 års början
erhållit minskning i krigstidstillägget, ökas med det
belopp, varmed befattningshavarens krigstidstillägg av
denna anledning reducerats.

Stockholm den 9 november 1918.

%

>