Statens engagemang i STIMs styrelse

Motion 2001/02:L297 av Åke Gustavsson och Annika Nilsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den statliga representationen i STIM:s styrelse.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för en harmonisering inom EU vad gäller STIM-lagstiftning.

Motivering

Genom STIM – Svenska tonsättares internationella musikbyrå – har kompositörer och textförfattare organiserat sig för att tillvarata sina intressen. Det var inledningsvis kulturpolitiskt viktigt att staten engagerade sig i detta genom bl.a. lagstiftning och deltagande i STIM:s styrelsearbete. Numera har STIM-organisationerna i många länder vuxit sig starka och statens deltagande är inte längre lika berättigat. Det statliga deltagandet i den svenska STIM-organisationens styrelsearbete kan t.o.m. få negativa kulturpolitiska konsekvenser.

STIM säljer en vara, d.v.s. musik, som dess styrelse sätter ett pris på. Priset är enligt STIM inte förhandlingsbart, med hänvisning till lagstiftningen.

Genom nuvarande lagstiftning, och framförallt genom den statliga styrelserepresentationen, får STIM i många fall ett starkt statligt stöd för beslutade avgiftsnivåer.

Som styrelserepresentant ska man alltid verka för organisationens bästa – i detta fall handlar det om att verka för högsta möjliga STIM-avgift. Statens styrelserepresentanter har i detta sammanhang en bejakande roll.

Som statlig styrelserepresentant ska man också verka för att STIM-avgifter hålls på rimliga och rättvisa nivåer samt att de fördelas på rätt sätt mellan skilda aktörer – radio/TV i förhållande till levande musik m.m. Här har statens styrelserepresentanter en övervakande roll.

Man kan anta att statens representanter främst deltar i styrelsearbetet utifrån den bejakande rollen, vilket tyvärr får negativa kulturpolitiska konsekvenser. Det är därför angeläget att diskutera huruvida staten ska delta i arbetet med att tillvarata STIM:s intressen. Staten bör snarare se till att STIM inte växer sig så stark att det får negativa konsekvenser för det svenska kulturlivet.

STIM-avgiften för offentlig dans har under en tjugoårsperiod, jämfört med konsumentprisindex, ökat mycket kraftigt. Detta får naturligtvis negativa konsekvenser för dem som köper musik, såsom folkparker och andra musikarrangörer.

Staten bör därför överväga sitt deltagande i den svenska STIM-organisationens styrelsearbete. Staten tar sitt ansvar genom den befintliga lagstiftningen.

Däremot bör staten, utifrån befintlig lagstiftning kring STIM-avgifter, ta ett ansvar för att avgifterna inom EU harmoniseras.

Olika avgiftsstrukturer har utvecklats i olika EU-länder. Det är av konkurrensskäl viktigt att dessa harmoniseras så att inte någon särskild aktör ges möjlighet att utnyttja systemet. Ett exempel på när en problematisk situation kan uppstå är när ett TV-bolag sänder för svenska tittare från ett annat land. Vems STIM-avtal ska då gälla? Sändarlandets eller mottagarlandets? Ett annat exempel är avgifter för den verksamhet som ideella organisationer bedriver. I Sverige finns, till skillnad från de flesta andra länder, ingen särbehandling. En särbehandling av den ideella verksamheten skulle naturligtvis gynna de ideella organisationerna. Det ideella arbetets fortlevnad är mycket viktig för det svenska musik- och kulturlivet.

Med anledning av detta resonemang är det viktigt att regeringen verkar för en harmonisering av STIM-lagstiftningen inom EU.

Stockholm den 2 oktober 2001
Åke Gustavsson (s)	Annika Nilsson (s)