Spaniens ordförandeskap i EU

Motion 2001/02:U348 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 2

3 Inledning 3

4 Hållbar utveckling 6

5 In med miljöhänsyn i hela EU-systemet 8

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige i ministerrådet skall fortsätta att aktivt verka för att få miljöfrågorna på dagordningen, t.ex. genom att driva frågan om ett ramprogram för integrering av miljöfrågorna i övrig verksamhet, även under det spanska ordförandeskapet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att man bör verka för inrättandet av en miljökommitté som enligt fastlagda principer för miljöpolitiken granskar förslag till beslut.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inom EU verka för utökade anslag och befogenheter till Europeiska miljöbyrån.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen verkar för att beslut inom EU skall föregås av en grundlig kontroll gentemot en checklista med gällande miljöprinciper.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör verka för att uppnå en bättre tillämpning av gällande gemenskapslagstiftning på miljöområdet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör verka för att EU skall utveckla systemet med gröna räkenskaper, och att systemet med gröna nyckeltal införs även på EU-nivå.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen skall verka för att en plan för att underlätta användandet av miljörelaterade skatter, bl.a. genom gemensamma miniminivåer för energi- och koldioxidskatter tas fram.1

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen skall verka för att systemet med ekologiska fotavtryck skall kunna implementeras i EU:s ekonomiska politik.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör verka för att användandet av miljökonsekvensbeskrivningar, strategiska miljökonsekvensanalyser och miljöcertifiering såväl i offentlig förvaltning som i den privata sektorn skall ges en större tyngd i gemenskapspolitiken.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att substitutionsprincipen skall infogas i EG-fördraget.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om offentlig upphandling, genmanipulerade livsmedel och miljöinformation till konsumenter.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att fördragens miljöprinciper skall ges en bindande karaktär.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om artikel 95 i EG-fördraget, även kallad miljögarantin.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om transportpolitiken.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om energipolitiken.2

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att vara en aktiv part i framtagandet av indikatorer inför utvärderingen av strategin för hållbar utveckling.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att påverka det dokument som skall ligga till grund för EU:s gemensamma röst vid Rio +10-mötet i Johannesburg.

1 Yrkande 7 hänvisat till SkU.

2 Yrkande 15 hänvisat till NU.

3 Inledning

Första halvåret 2003 kommer Spanien att vara ordförandeland inom EU för tredje gången. Precis som övriga ordförandeländer ärver Spanien frågor från tidigare ordförandeskap, men naturligtvis finns ett handlingsutrymme att prioritera vissa områden. Spanien har hittills sagt att man kommer att arbeta med de frågor som tidigare spanska ordförandeskap prioriterat, förutom de frågor som ärvs från det belgiska ordförandeskapet. Spanien vill arbeta för att konsolidera de överenskommelser som uppnåtts inom olika områden och ge en beslutsam impuls till de mest ambitiösa målen som satts för unionen samt delta i förberedelserna av nästa regeringskonferens år 2004.

Enligt spanska regeringens rapport om det kommande ordförandeskapet befinner sig det europeiska bygget i en dynamisk tid, vilket gör det möjligt och kräver att ordförandeskapet skall vara europeistiskt. Man vill däremot inte ha ett ordförandeskap à la carte, utan alla frågor som finns på gemenskapens dagordning skall ges en beslutsam impuls framåt. Det låter naturligtvis mycket ambitiöst men kanske inte lika realistiskt. För att kunna vara så effektiva som man föresatt sig har Spanien beslutat sig för att koppla allt detta till tolv grundområden.

• Utvidgningen: Ordförandeskapet vill se till att förhandlingarna går framåt enligt satta tidsramar.

• Europas framtid: Ordförandeskapet vill arbeta för att ta fram riktlinjerna inför regeringskonferensen och få igång en öppen debatt om densamma.

• En stark euro: Ordförandeskapet tar upp vikten av att EMU:s tredje fas skall kunna genomföras inom ramen för stabilitet och ekonomisk tillväxt.

• En balanserad tillväxt: Ordförandeskapet vill konsolidera Lissabonmodellen – konsolidering av den makroekonomiska stabiliteten, inklusive strukturreformer, avreglering och ökning av konkurrensen.

• Full sysselsättning: Ordförandeskapet vill uppnå full sysselsättning år 2010 med hjälp av en balanserad tillväxt. Utbildning av arbetskraft, anpassning och existens av en miljö som i administrativt och skattemässigt hänseende är gynnsam för att företagen skall kunna skapa nya arbetstillfällen är viktiga frågor.

• Social sammanhållning: Ordförandeskapet menar att full sysselsättning ger bättre kvalitet på sysselsättningen, jämställdhet mellan könen, bättre hälsa och säkerhet, särskilt i syfte att förlänga det aktiva arbetslivet och garantera våra pensionssystem genom att modernisera dem.

• Hållbar utveckling: Ordförandeskapet kommer att göra den första utvärderingen av strategin för en hållbar utveckling enligt ett antal indikatorer som rådet skall fastställa. Ordförandeskapet skall också ta fram den gemensamma EU-ståndpunkten inför Rio+10-mötet i Johannesburg i augusti 2002.

• I medborgarnas tjänst: Ordförandeskapet vill att ekonomin bör vara mer till medborgarnas tjänst, att unionen har ett ansvar för och bör använda sig av de möjligheter ett gemensamt agerande ger vad gäller IT-utbildning, en globaliserad ekonomi, livsmedelssäkerhet och ett effektivt och säkert kommunikations- och transportsystem.

• Mer Europa i världen: Ordförandeskapet anser att EU med sitt system för mellanstatligt arbete i utrikespolitiken gör att EU bättre kan göra sig hört i världen och bättre försvara sina principer och intressen.

• Gemensamt försvar: Ordförandeskapet insisterar på att stärka unionens politiska roll i världen för att uppnå samma nivå som unionens ekonomiska roll och man vill arbeta för en verklig politik för europeisk säkerhet och försvar.

• Säkerhet och frihet: Ordförandeskapet vill arbeta vidare med det gemensamma området för frihet, säkerhet och rättvisa i syfte att klara av gemensamma utmaningar som invandring och organiserad och gränsöverskridande brottslighet medför.

• Ett europeiskt rättsområde: Ordförandeskapet vill följa upp slutsatserna från Tammerfors för att definitivt ge form åt det enda område som EU skall ha avslutat år 2004.

Redan av dagordningen att döma kan vi se att Miljöpartiets och det spanska ordförandeskapets åsikter skiljer sig åt på en rad punkter, t.ex. när det gäller den europeistiska andan och önskan att fördjupa samarbetet i riktning mot en, som vi ser det, alltmer överstatlig union. Att Spanien har en annan syn på unionens utveckling än vi har kan vi naturligtvis inte göra något åt. Däremot kan vi med hjälp av den svenska riksdagen och regeringen försöka påverka EU:s utveckling i så grön riktning som möjligt. Det är särskilt viktigt att Sverige är en aktiv part i miljödiskussionerna eftersom vi står inför Rio+10-mötet i Johannesburg där EU:s medlemsländer skall tala med en röst och framföra en gemensam ståndpunkt. Den tid vi hade en egen röst i sådana sammanhang är som bekant förbi.

Den enda miljörelaterade frågan av de tolv punkterna är den om uppföljningen av strategidokumentet samt avslutandet av det dokument som skall ligga till grund för gemenskapens agerande i Johannesburg i augusti 2002.

Det är en fråga som av nödvändighet faller på det spanska ordförandeskapet på grund av den tidtabell som tidigare satts. Men miljöfrågorna som enligt fördragen skall genomsyra all verksamhet kan, och bör, med fördel även kopplas till övriga punkter i det spanska ordförandeskapets program.

Med tanke på att miljöfrågorna ännu inte slagit rot i unionens alla medlemsländer anser vi att den svenska regeringen under det spanska ordförandeskapet skall fortsätta det arbete som inleddes under vårt eget ordförandeskap i syfte att miljöfrågorna skall vara en självklar del vid allt beslutsfattande.

Ett av de länder som haft uppenbara problem med tillämpningen av befintlig gemenskapslagstiftning på miljöområdet är just Spanien, där bl.a. en ohämmad utbyggnad av infrastrukturprojekt, semesteranläggningar m.m. sker i vissa regioner utan att miljökonsekvensbedömningar görs, i Natura 2000-områden och ofta t.o.m. utan kommunala tillstånd.

4 Hållbar utveckling

Under det svenska ordförandeskapet fick miljön för första gången status av prioriterad fråga av ett ordförandeland. Det sjätte miljöhandlingsprogrammet antogs och en strategi för hållbar utveckling likaså. Även om Miljöpartiet anser att strategin för en hållbar utveckling inte gick tillräckligt långt är det, tillsammans med sjätte miljöhandlingsprogrammet, de dokument medlemsländerna i nuläget har att rätta sig efter.

EU vill gärna framstå som en garant för en bättre miljö i medlemsländerna, men är fortfarande idag mer miljöbov än miljövän. Det är lätt att skapa dokument men betydligt svårare att få medlemsländerna att efterleva dem. Det är också allmänt känt att det alltid varit alldeles för lätt att slippa sanktioner när det gäller miljöbrottslighet eller avgifter vid andra överträdelser, såväl i Sverige som i övriga EU-länder.

I miljöfrågorna måste vi samarbeta på internationell nivå, inte bara i EU, för att nå gemensamma lösningar, men trots många konventioner och andra överenskommelser har vi ändå inte kommit särskilt långt när det gäller att efterleva dem. Ett steg fram har ofta följts av två eller flera steg bakåt. Orsakerna är flera men torde när det gäller EU framför allt bero på politisk ovilja förutom kontraproduktiva målsättningar och regelverk i EU:s fördrag och struktur. Det som krävs är en rejäl omorganisering och ett radikalt nytänkande inom många av unionens politikområden för att det över huvud taget skall vara möjligt att kunna nå en ekologiskt hållbar utveckling.

Sverige tog på sig rollen att som ordförandeland ge frågan om den ekologiskt hållbara utvecklingen ett större utrymme, men nya tankar behöver tid för att slå rot och det kommer att ta tid att få EU-projektet att bli ett grönt EU, särskilt när det gäller medlemsstaternas vilja att efterleva det som beslutas på gemenskapsnivå.

Sedan ett antal år tillbaka har gröna partier tagit plats i röd-gröna regeringar i både EU-länder och länder utanför. I Sverige har Miljöpartiet de gröna under innevarande mandatperiod ett samarbete med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det har inneburit en positiv kursändring i miljöpolitiken. I vissa EU-länder står dock de gröna fortfarande utanför den politiska makten på nationell nivå, däribland Spanien, och det avspeglar sig naturligtvis i bristande efterlevnad av gemenskapens miljölagstiftning. Därför är det viktigt att de länder där miljöfrågorna tas på större allvar trycker på för att få till en verklig förändring även i övriga medlemsländer.

Från svensk sida finns det ett flertal anledningar till att fortsätta att lyfta fram frågan om ekologiskt hållbar utveckling under det spanska ordförandeskapet; Sverige var ett av de länder som drev införandet av principen om hållbar utveckling under regeringskonferensen i Amsterdam. Hållbar utveckling innefattar som bekant tre områden: ekonomisk, ekologisk och social utveckling.

Ett ekologiskt hållbart samhälle skall således vara ett huvudmål för unionen. Detta utgör ett viktigt konstitutionellt stöd för det framtida miljöarbetet samtidigt som det är en signal om integrering av miljöfrågorna inom alla EU:s sektorer. Skall målet ha någon reell betydelse krävs att man sätter handling bakom orden och skapar tuffa miljöregler för den inre marknaden. Därför bör regeringen driva på för att verkligen integrera detta i praktisk politik i ministerråden och även i kommissionens verksamhet.

Att principen om hållbar utveckling formulerats som just en princip får konsekvenser för unionens arbete. Principer skall nämligen integreras i all verksamhet. Det förtydligas också av artikel 6 i EG-fördraget: Miljöskyddskraven måste ingå i utformning och genomförande av gemenskapens politik och verksamhet enligt artikel 3, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling. Under det svenska ordförandeskapet antogs EU:s strategi för hållbar utveckling. Inget land har tidigare valt att prioritera miljöfrågorna. Det är viktigt att Sverige fortsätter att vara en drivande kraft även under andras ordförandeskap. Det spanska ordförandeskapet skall göra den första uppföljningen av strategin för hållbar utveckling. Rådet skall då ange vilka indikatorer som skall utvärderas.

Valet av indikatorer är av avgörande betydelse för om utvärderingen skall få någon reell innebörd eller ej. Den svenska regeringen bör vara en aktiv part i framtagandet av dessa indikatorer.

Det spanska ordförandeskapet skall ta fram EU:s gemensamma dokument för en hållbar utveckling inför toppmötet i Johannesburg i augusti 2002. Det är viktigt att detta dokument arbetas fram i god tid så att nationella parlament och Europaparlamentet har möjlighet att yttra sig före sommaren. EU vill gärna visa framfötterna och framstå som en union som tar miljöfrågorna på yttersta allvar. Det ger oss möjlighet att verka för en långtgående önskelista till toppmötet.

Det är inte bara frågor kopplade till principen om en hållbar utveckling som gör att Sverige bör fortsätta att driva miljöfrågorna under Spaniens, och övriga länders, ordförandeskap. Orsakerna är flera, t.ex.; Margot Wallström har på begäran av den svenska regeringen som kommissionär fått ansvar för miljöfrågorna, vilket visar att regeringen anser att miljöfrågan är av stor vikt. Vår svenska kommissionär har i nuläget svårt att hävda miljöfrågorna i en EU-struktur där den inre marknaden och ekonomi av tradition stått högst upp på prioriteringslistan, trots att miljöfrågorna enligt fördraget skall införlivas i all gemenskapspolitik. Vikten av att lyfta upp miljöfrågorna på EU-nivån är en av de få frågor där svenska folket är i stort sett enigt.

EU-parlamentet har en konservativ majoritet, vilken under tidigare mandatperiod visat sig vara mer ekologiskt bakåtsträvande i miljöarbetet än den socialistiska gruppen. Den spanska regeringen har inte gjort sig känd för något aktivt miljöarbete, snarare tvärtom.

De stora brister som finns i EU:s miljöarbete har gjort sig alltmer påminda under de senaste åren. Tillämpningen av befintlig lagstiftning varierar i hög grad och är i vissa fall obefintlig. Trycket från befolkningen inom EU att ta tag i miljöfrågorna har ökat, vilket bland annat inneburit att den gröna gruppen i EU-parlamentet fått fler ledamöter. Efterlevnaden av gemenskapslagstiftningen på miljöområdet är en av de frågor kommissionär Margot Wallström efterlyser i det sjätte miljöhandlingsprogrammet.

Tidigare har miljöpolitiken ofta karakteriserats av att man försökt lösa redan etablerade miljöproblem. Framtidens miljöpolitik ställer hårdare krav på helhetssyn och kollektivt ansvarstagande hos samtliga delar av samhället så att miljöproblemen åtgärdas redan vid källan. Att problemen skall åtgärdas vid källan är också en av fördragets principer, men problemet med alla dessa principer är att de måste följas av någon form av åtgärd från rådets eller kommissionens sida, dvs. förordningar, direktiv, rekommendationer, riktlinjer.

Av dessa åtgärder är bara förordningar och direktiv bindande för medlemsstaterna, vilket i många fall gör principerna till tomma och vackra ord utan reell innebörd. En annan viktig princip i fördraget är försiktighetsprincipen. Den definierades i ett dokument vid toppmötet i Nice men har inte utformats på ett sådant sätt att den binder länderna att följa den. Substitutionsprincipen, som vi har i svensk rätt, existerar över huvud taget inte i gemenskapslagstiftningen. Miljöpartiet anser att regeringen aktivt bör verka för att de åtgärder dessa principer ger upphov till skall vara bindande.

5 In med miljöhänsyn i hela EU-systemet

I en motion som Miljöpartiet de gröna lämnade in inför det svenska ordförandeskapet togs ett antal frågor som ännu inte fått en lösning upp. Eftersom det spanska ordförandeskapet föresatt sig att det skall hantera alla frågor och beslutsamt driva gemensamt fattade beslut framåt torde detta även innefatta miljöfrågorna. Med tanke på den digra dagordningen och att miljöfrågorna oftast nedprioriteras, tvivlar vi på att så blir fallet, och därför är det viktigt att något medlemsland envist arbetar för att miljöfrågorna jämställs med övriga politikområden. Eftersom miljöfrågorna skall genomsyra alla politikområden anser vi att de naturligtvis också innefattas i övriga punkter i det spanska ordförandeskapets tolvpunktlista.

Miljöpartiet de gröna vill att regeringen i ministerrådet i de sammanhang där det lämpar sig skall driva frågan om ett ramprogram för integrering av miljöfrågorna i övrig verksamhet. Insatser som bör ingå i ett ramprogram för integrering av miljöfrågorna i övrig verksamhet är:

• Inrätta en miljökommitté som granskar kommissionens förslag till beslut utifrån fördragens miljöprinciper.

• Ge ökade resurser och befogenheter till EEA, European Environment Agency, som idag samlar in och sammanställer information om miljötillståndet i unionen.

• Miljöchecka alla beslut med hjälp av en checklista där miljöprinciperna kollas av mot föreslagna beslut. Detta skulle öka tydligheten och integreringen i miljöarbetet.

• Ge ekonomin ekologiska spelregler. Ökad konsumtion, dvs. ökad BNP, är ett av unionens huvudmål trots att miljöforskning visar att det är just ett ökat materialflöde som är ett av de stora hindren på vägen mot ett ekologiskt hållbart samhälle.

• Utveckla systemet med så kallade gröna räkenskaper eller grön NNP där även slitage på det naturliga kapitalet finns med i kalkylen.

Behovet av, och stödet för, en grön skatteväxling där de miljörelaterade skatterna höjs och skatten på arbete sänks, delas idag av många aktörer i EU. Kommissionen menar att detta är en avgörande komponent i arbetet för ökad sysselsättning. Detta gäller framför allt skatterna på energi och koldioxid. En viktig princip är att beslut om skatter endast skall vara miniminivåer.

Många miljöindikatorer är komplicerade och svåröverskådliga för gemene man. För att råda bot på detta har ett system för s.k. ekologiska fotavtryck introducerats av miljöorganisationer över hela Europa. Beräkningarna visar hur mycket en enskild individs aktivitet påverkar miljöns tillstånd. Miljöpartiet de gröna anser att en plan för hur systemet med ekologiska fotavtryck ska kunna implementeras i unionens ekonomiska politik bör tas fram.

Exempel på horisontella styrmedel är miljökonsekvensbeskrivningar, MKB, för enstaka konkreta projekt, samt miljöcertifiering av företag. Om några år kommer också övergripande strategiska miljökonsekvensanalyser att krävas vid större projekt. Rätt utformade kan dessa styrmedel spela en viktig roll i arbetet med ett grönt näringsliv. EU har sedan en tid tillbaka också ett eget miljöcertifieringssystem. Miljöpartiet de gröna anser att regeringen bör arbeta för att användandet av miljökonsekvensbeskrivningar och miljöcertifiering i såväl offentlig förvaltning som i den privata sektorn skall öka.

Miljöpartiet de gröna vill att EU:s fördragstexter skall kompletteras med ytterligare ett antal miljöprinciper i syfte att stärka miljöns konstitutionella ställning inom EU. Detta skulle samtidigt vara en viktig signal om att det förebyggande miljöarbetet måste stärkas. Viktiga miljöprinciper som inte ännu finns med i gällande fördrag är substitutionsprincipen samt ett uttalat Faktor 10-mål, dvs. att producenter endast använder en tiondel så mycket råvaror och energi som dagens nivåer. Eftersom Spanien vill lyfta fram de strukturella frågorna till diskussion under ordförandeskapet är det möjligt att redan nu skapa en grogrund för förändringar vid en kommande regeringskonferens. Att stärka miljögarantin är ytterligare en fråga som regeringen med kraft bör driva under nästa regeringskonferens.

Nämnda miljögaranti är ännu inte värd namnet. Själva ordet miljögaranti verkar vi dessutom ha hittat på alldeles själva och det återfinns inte i fördragen, och känns inte igen i många andra länder. Kanske är det därför det är så svårt att komma längre med denna fråga som var av så avgörande betydelse för många svenskar vid vår folkomröstning om EU-medlemskapet. Miljögarantin är kanske det mest uppenbara exemplet på hur EU:s strukturer är kontraproduktiva i miljöarbetet.

Flexibla regler som möjliggör en progressiv och offensiv politik är en viktig del i att utveckla miljöarbetet. Några viktiga områden är möjligheten att ställa miljökrav vid offentliga upphandlingar, införa tuffare regler för genmanipulerade livsmedel och hårdare regler vad gäller miljöinformation till konsumenter.

Ett oerhört viktigt område är transportpolitiken där det är särskilt angeläget att skapa gynnsamma förutsättningar för att styra över väg- och lufttransporter av både gods och personer till järnväg och sjöfart samt förbättra möjligheterna för kollektivtrafiken. Skall EU kunna leva upp till sina åtaganden enligt Kyotoprotokollet är en förändring av nuvarande trafik- och transportsituation nödvändig.

Energiförsörjningen och en övergång till förnyelsebara bränslen är en lika viktig fråga där EU måste få enskilda medlemsländer att minska sitt beroende av både fossila bränslen och av kärnkraft. De fossila bränslena p.g.a. klimatpåverkan och kärnkraften p.g.a. de stora risker den utsätter befolkningen för i alla led från brytning till slutförvar. Kärnkraftsanläggningar och transporter av kärnavfall är också potentiella mål för sabotage och terrordåd. EU bör försöka få de länder som fortfarande vill bygga ut sin kärnkraft att ändra inställning. Oljebaserade kraftverk byggs fortfarande och är t.o.m. den huvudsakliga energikällan i vissa länder där solen flödar året runt.

Stockholm den 4 oktober 2001
Yvonne Ruwaida (mp)
Marianne Samuelsson (mp)	Per Lager (mp)
Kia Andreasson (mp)	Gudrun Lindvall (mp)
Lars Ångström (mp)