Södertörn

Motion 2003/04:T470 av Karin Pilsäter och Mia Franzén (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbyggnad av väg 73.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Södertörnsleden och Citybanan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beslutsformerna för införande av trängselavgifter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om staten, Vasallen AB och storskaliga byggprojekt på F 18.1

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om universitetsansökan från Södertörns högskola.2

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheterna för företagare att teckna försäkring.3

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fördelning av polisresurser till Södertörnspolisen.4

1Yrkande 4 hänvisat till BoU.

2Yrkande 2 hänvisat till UbU.

3Yrkande 3 hänvisat till LU.

4 Yrkande 7 hänvisat till JuU.

Motivering

Södertörn är en möjligheternas region. Det kuperade landskapet, det gröna naturnära mellan det blå vattnets Mälaren och Östersjön, bondgårdar, höghus, tokroliga villor, tätort och glesbygd med starka internationella influenser – Södertörn är först och främst vackert. Här finns några världsledande storföretag som Astra Zeneca, Scania, Alfa Laval och Ericsson liksom många små företag med stora idéer. Här bor nästan en halv miljon människor strax utanför Sveriges enda världsstad, Stockholm, och Södertörn fortsätter att växa.

Södertörn präglas dock också av sin stora andel människor som upplever ett utanförskap, människor vars kompetens inte tas tillvara, människor som känner det dyrt eller t.o.m. meningslöst att studera eftersom arv och miljö ger usla förutsättningar på arbetsmarknaden. När personliga kontakter är en vanlig väg till ett jobb och många ungdomar kanske inte har någon i sin nära omgivning som försörjer sig på vanligt arbete leder utanförskapet till ännu mer utanförskap. Den sociala segregationen är stor, såväl bland infödda svenskar som bland dem med invandrarbakgrund. Socialbidrag, sjukbidrag och arbetslöshetsbidrag jämte svartjobb är det vi hänvisar många unga och helt arbetsföra människor till på Södertörn. Det skapar inte tillväxt, det skapar missväxt.

Förutsättningarna för och behovet av utveckling är stort och efterlängtat. Trots det har många röster som kräver infrastrukturella åtgärder för Södertörn tystnat. Det är dags att se Södertörn som en möjlighet och inte som ett problem. Projektbidrag och riktade bidrag från den socialdemokratiska regeringen har i många fall ökat problemen i förortskommunerna eftersom långsiktigheten inte finns i sådana medel. Södertörns invånare vill ha jobb i stället för bidrag, respekt i stället för medlidande!

Tillväxt

Bra villkor för jobb och företagande är i hög utsträckning en bristvara i hela vårt land. De regionala förutsättningarna påverkas starkt av tillgång till utbildning, bostäder och kommunikationer. Storstockholm ses i nationellt perspektiv som en enda enhet, men Storstockholm är stort, och den inomregionala balansen är väl så viktig att försöka uppnå. Södertörn har under decennier på många områden blivit eftersatt. En hel del bra investeringar har genomförts, såsom exempelvis uppbyggnaden av Södertörns högskola med satsningarna kring Huddinge sjukhus och Novum. Dock återstår fortfarande mycket för att även Södertörn ska kunna fungera som en tillväxtmotor såväl som en fungerande hembygd för oss som bor där.

Kommunikationer

Södertörn har i årtionden hamnat på undantag i prioriteringen av infrastrukturprojekt. Utöver den evighetslånga långbänken om flygplats finns ett antal mycket angelägna väg- och järnvägsprojekt som är viktiga nycklar för en positiv utveckling. Vi vill särskilt nämna tre.

Det första är väg 73, en av landets mest olycksdrabbade vägar. Särskilt sträckan mellan Nynäshamn och Västerhaninge är underdimensionerad för den stora trafiken till bland annat Gotlandsfärjorna. Detta är inte bara ett problem för Gotlandstrafiken, vägen utgör en viktig del av gotlänningarnas kommunikation med fastlandet. Det är även viktigt för hela Södertörn. Nynäshamn och östra Södertörn skulle genom en fungerande trafiksituation få en betydligt bättre situation som attraktiv del av en dynamisk region. Nynäshamns hamn kan få en betydligt större roll i transportapparaten både mot öst och norr, men det förutsätter att kommunikationerna fram och åter till hamnen fungerar och är säkra.

”I de flesta övriga länen i Sverige har vägar med motsvarande trafikmängder sedan länge en högre standard”, skriver Vägverket i en beskrivning över sina planer för en ombyggnad av vägen. Utbyggnadsplanerna av väg 73 (Fors–Älgviken) måste förverkligas snarast.

Det andra är järnvägens ”getingmidja”, vilken är ett hinder i all spårbunden trafik mellan norra och södra Sverige. Så också mellan Södertörn och Stockholm. Den dagliga arbetspendlingen försvåras påtagligt av det stundvisa infarktliknande tillståndet på centralbron. Att Citybanan får en snar byggstart är viktigt för hela Sverige, men det är av särskild vikt för Södertörn.

Den tredje frågan gäller trängselavgifterna. Det är enligt vår uppfattning oacceptabelt att trängselavgifter införs som en överenskommelse i regeringsförhandlingar, och sedan beslutas av den rödgröna majoriteten i riket tillsammans med samma rödgröna majoritet i Stockholms stadshus. Frågan berör i allra högsta grad de boende och verksamma i kranskommunerna. Stockholmsregionen är en i många stycken gemensam bostads- och arbetsmarknad. Från Södertörn till norrort kan man inte ta sig utan att passera Stockholm. På Södertörn var det endast Salem som genomförde en folkomröstning om trängselavgifterna. Svaret var där, som i alla de övriga kommuner som genomförde en folkomröstning, ett förkrossande nej. Alldeles oavsett lämpligheten i själva sakfrågan är det oacceptabelt att ett sådant beslut fattas utan att de som är mest berörda får möjlighet att påverka.

För Södertörns del är färdigställandet av ringleden runt Stockholm mycket viktig. Köerna ringlar långsamt, långsamt mot Stockholm långt ut på Södertörn i öster, söder och väster. De sydöstra förorterna behöver också bättre vägförbindelser till E 4:an genom Södertörnsleden från Huddinge.

Boende

Det byggs för få nya bostäder i vår region. Lösningen är dock inte att ålägga en kommun, Botkyrka, som redan har allt för stor erfarenhet av att få nya storskaliga bostadsområden byggda på order av andra makthavare att bygga ytterligare ett storskaligt bostadsområde. Den främsta orsaken till den bristande nybyggnationen i allmänhet och bristen på hyresrätter i synnerhet är nämligen den av regeringen förda bostadspolitiken. Det är därför ett oskick av staten, via Vasallen AB, att driva fram ett storskaligt byggprojekt där kommuninvånarna riskerar att få stå för notan. För att större bostadsområden ska kunna bli attraktiva och ej ekonomiska högriskprojekt krävs infrastruktur i form av tillfartsleder och väl fungerande allmänna kommunikationer. Att staten skulle stå för detta i samband med en storskalig exploatering av F 18 är dock att betrakta som en utopi. Staten bör därför inte heller vara drivande för en storskalig exploatering.

Högre utbildning

Ett viktigt led i att ge invånarna på Södertörn bättre livschanser är en fortsatt utbyggnad av den högre utbildningen. Uppbyggnaden av Södertörns högskola har betytt enormt mycket, inte bara för de ökade möjligheterna för ungdomar på Södertörn att kunna få högskoleutbildning på hemmaplan. Den har alla förutsättningar att få en ökande betydelse för den regionala utvecklingen. Detta får inte bromsas av dogmatisk negativism mot Storstockholmsregionen. Södertörns högskola har våren 2002 lämnat in en ansökan om att bli godkänd som universitet. Denna måste bedömas på sina akademiska meriter. För Södertörns fortsatta utveckling till attraktiv region för människor och företag skulle Södertörns universitet bli en viktig byggsten.

Tryggheten och företagandet

Idag har flera småföretagare svårt att få teckna försäkringar, särskilt om deras verksamhet innebär en stor risk att utsättas för vandalisering, rån, stöld eller på grund av att småföretagaren redan, kanske vid ett flertal tillfällen, utsatts för dylika brott. Främst visar detta bristen på möjligheten för polisen att skydda den enskilde mot brott och polisens bristande möjligheter att stävja brottsligheten. Det finns gott om exempel på att företagarna i olika förortscentrum helt enkelt inte godtas som försäkringstagare, andra får betala fullkomligt horribla premier.

Många människor som bor på Södertörn upplever otrygghet i sin vardag. Säkerheten till och från arbete och fritidssysselsättningar känns inte tillfredsställande, föräldrar känner det otryggt att låta sina barn och ungdomar växa upp för att bli självständiga i förortens många betongmiljöer. Polisens bristande resurser gör att det förebyggande arbetet får stryka på foten för det mer akuta omhändertagandet av grövre brottslighet, i den mån man har möjlighet att arbeta med det. Där den sociala segregationen är stor blir det inte lättare för tonåringarnas föräldrar att visa på ”den rätta vägen”.

När få brott reds upp och t.ex. vandalisering och stölder nedprioriteras tappar inte bara medborgarna förtroendet för rättsväsendet, inklusive polisen, premierna stiger och färre har råd att teckna försäkringar. De som bor i ett s.k. högriskområde vet att de måste ha sin bil helförsäkrad eftersom bilinbrott och stöld inte är de fall som oftast reds upp. Detta är negativt för tillväxten eftersom varje boende och företagare själv måste göra en riskbedömning utifrån det verkliga eller ickebefintliga skyddet av deras egendom.

Eftersom riskbedömningen hos försäkringsbolagen ger ett ytterligare straff för den som bor eller har sitt företag i utsatta förortsområden på Södertörn, skulle Folkpartiets förslag om en utredning och konsekvensanalys av det rådande försäkringssystemet vara en fördel. Det bör vara möjligt för alla att teckna en försäkring. Det är inte rimligt att alla Södertörns invånare ska straffas samtidigt av både otrygghet och höga premier för försäkringar för att resurserna för polisen är så utarmade.

Folkpartiet anser att polisen totalt sett behöver tillskott av pengar. Vi avsätter en halv miljard årligen. Att mer resurser avsätts för det förebyggande polisarbetet ute i Stockholms förorter måste vara en gemensam angelägenhet. Om ingen tro finns på en ljusare framtid där, finns grogrund för mörka krafter, både med kriminella och extrempolitiska förtecken. Södertörnspolisen måste helt enkelt få en större andel av polisresurserna.

Stockholm den 6 oktober 2003
Karin Pilsäter (fp)	Mia Franzén (fp)