Slopad fastighetsskatt

Motion 2001/02:Fi246 av Karin Enström (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ett omedelbart avskaffande av fastighetsskatten.

Motivering

Frågan om fastighetsskatten har varit aktuell länge. Med jämna mellanrum aktualiseras den och det är så gott som alltid av två skäl: Antingen vill regeringen höja fastighetsskatten eller också vill de höja taxeringsvärdena. Vad är det då som orsakar dessa folkstormar, för det är vad de bör kallas, få skatter upprör människor så mycket som fastighetsskatten. I ett land med världens högsta skatter borde inte en enda skatt, liten såväl procentuellt som sett till statliga intäkter, förmå röra upp så starka känslor. Svenskarna plundras varje år på över hälften av sin bruttonationalprodukt i skatt. För en vanlig löntagare går över 60 procent av allt han tjänar ihop till staten. Sex timmar av tio. Fastighetsskatten är en liten del i den sorgliga helheten.

Ändå utmärker sig fastighetsskatten som speciell av flera skäl: För det första är fastighetsskatten en skatt på boende, vilket med rätta irriterar människor. Alla måste bo någonstans och de flesta vill någon gång i sitt liv äga ett eget hus, det är en del av den svenska drömmen. Att sedan behöva betala skatt för det upplevs som kränkande. Skatten är också extra tydlig eftersom den kommer som ett besked i samband med deklarationen och då ”äter upp” eventuell skatteåterbäring, eller ännu värre tvingar husägaren att ta av sina små besparingar för att betala staten för att få bo kvar.

För det andra är fastighetsskatten till sin natur orättvis. Den beräknas efter taxeringsvärde, vilket är ett av staten estimerat värde på en fastighet. Oftast är taxeringsvärdet lägre än marknadsvärdet, men statens kriterier för att beräkna fastigheters värden upplevs av många som smått oförskämda.

En episod från förra årets svåra översvämningar är talande: En man som fått hela sin tomt översvämmad säger till statsministern: ”Nu kommer ni förstås höja taxeringsvärdena för oss”, varpå Persson snabbt replikerade: ”Javisst, nu har ni ju fått sjöutsikt allihop.”

Historier om skattemyndigheterna som skickar ut basketspelare för att klättra upp i skorstenen och sträcka sig för att skymta en pöl i horisonten och sedan beskatta tant Agda för hennes sjöutsikt är folklore bland befolkningen i världens mest söndertaxerade land. Något som också får människor att reagera är förstås att många som drabbas av fastighetsskatten inte har råd att bo kvar. Det kan röra sig om äldre människor som köpt, eller själv byggt, sig ett hus för många år sedan, som idag är så högt taxerat att de helt enkelt inte har råd att ha kvar huset. En annan sak som också retar många är att taxeringsvärdet för huset räknas in i förmögenheten, vilket gör att människor med höga taxeringsvärden måste betala både fastighets- och förmögenhetsskatt för samma hus. Tillsammans kan det bli mycket pengar för människor, i synnerhet för äldre med små resurser där det ofta blir övermäktigt och man tvingas från hus och hem. I många sådana fall handlar det om hus som gått i arv i generationer, t ex i Stockholms skärgård och där de boende inte alls haft ekonomiska möjligheter att betala ett hutlöst skatteuttag.

För det tredje är fastighetsskatten konfiskatorisk. Det är pudelns kärna och det vanvettiga med själva skatten som sådan. Den beskattar inga former av inkomster, vinster eller transaktioner. Den är en skatt på ett innehav. Du betalar skatt därför att du äger ett hus. Skatten är inte förenad med någon form av verksamhet som genererar pengar. Det är en straffskatt på en viss form av ägande.

Tanken med att beskatta innehav av fastigheter är att dessa inte går att flytta. Det är därför en säker skattebas jämfört med mer lättrörliga saker som kapital och arbetskraft. Enligt vissa skolor i nationalekonomi skulle det ur ekonomiska aspekter kunna vara optimalt att statens inkomster bara kom genom fastighetsskatter. Det är förstås utopiskt och knappast politiskt möjligt med tanke på allmänhetens stora missnöje med fastighetsskatten.

Nej, fastighetsskatten är en djupt omoralisk skatt och symbolisk för det samhälle vi lever i. Inga ekonomiska teorier i världen kan legitimera en skatt på ägandet av ett hus, oavsett ägarens inkomster och helt utan att vederbörande tjänar några pengar på sitt innehav av fastigheten. Staten har aldrig rätt att ta ut en sådan skatt av sina medborgare. Människor köper hus med pengar de redan betalat skatt på, när de tjänade dem. Sedan får de betala skatt igen när de säljer huset, för värdeökningen. En skatt på själva innehavet är befängd.

Finansminister Bosse Ringholm har reagerat på opinionsstormen kring fastighetsskatten genom att skriva ett brev till oroliga villaägare som fruktar att höjd fastighetsskatt i kombination med höjda taxeringsvärden skulle rasera deras ekonomi. I brevet förklarar han fastighetsskatten genom att hävda att villaägarens kostnader för att bo i sitt hus (räntor, avbetalningar, el, vatten osv) är lägre än vad han skulle kunna få ut i hyra om han hyrde ut sitt hus. På så sätt, menar finansministern, gör man en vinst bara genom att äga sitt eget hus. Detta fiktiva mervärde beskattar regeringen genom fastighetsskatten.

Den förklaringen är bland de mest intellektuellt ohederliga en svensk politiker hävt ur sig. Människor skall alltså beskattas för inkomster de skulle kunna ha. Ifall de hade haft dem så hade de ju beskattats som vanliga inkomster. Fastighetsskatten är således en skatt på möjligheten att tjäna pengar. Ungefär som att beskatta begåvning eller god kondition. Eller varför inte införa en akademiskatt för varje högskolepoäng man tar, eftersom utbildning oftast kan omsättas i pengar och det oftast betydligt mer än vad det ”kostar” att upprätthålla en uppnådd bildningsnivå? Allt med ledning av finansminister Ringholms haltande resonemang.

Vilken slags moral har ett samhälle där staten driver människor från sina hem med en skatt som baserar sig på vansinniga principer och är djupt orättfärdig? Där systemen är mer värda än människorna. Sverige behöver en politik för människor – inte emot dem. Ett viktigt första steg i riktning mot ett nytt Sverige är att omgående avskaffa fastighetsskatten.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 3 oktober 2001

Karin Enström (m)