Skydd av vattendrag

Motion 1998/99:Bo505 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

Inledning

Runt om i landet planeras nu utbyggnader av mindre
vattendrag med höga naturvärden - i många fall är de eller
kan de betraktas som orörda naturvatten i ekologiskt
hänseende. Det gäller bl.a. Ljungån i Bräcke kommun,
Sörforsån i Sundsvalls kommun och Svågan i Hudiksvalls
kommun. Dessa utbyggnadsplaner utgör ett betydande hot
mot mycket stora och ofta oersättliga naturvärden. Det sker
mot bakgrund av att vattenkraften i landet redan är mycket
kraftigt utbyggd - en vanlig bedömning är att ca 90 % av den
kommersiellt tillgängliga vattenkraften redan är utbyggd!

Akuta hot - småskalig
vattenkraft

Nu hotas många strömmande vatten med hotade arter. Det
har blivit som vi befarade. Investeringsbidraget har fått
kraftbolagen att vilja bygga ut små hittills rörda biotoper, i
många fall helt unika sådana i en tid när strömmande vatten
är en bristvara. Här följer några exempel sammanställda av
Naturskyddsföreningen på hotade småvatten där man vill
anlägga småskalig vattenkraft.

Östafors i Holjeån, Olofström

Holjeån rinner genom gränstrakterna mellan nordöstra Skåne
och nordvästra Blekinge. Den övre delen av ån har fall,
forsar och strömmande vatten, den nedre delen slingrar sig
fram genom den kuperade Sibbarpsdalen. Under senare år
har vattenkvaliteten förbättrats i Holjeån, tack vare
utbyggnad av ett reningsverk och kalkning i det övre loppet.
Öring förekommer nu åter i ån. Vid Östafors finns en
förfallen kraftverksanläggning. Den lades ned för cirka 30 år
sedan, men en del av fördämningarna är kvar. Vid forsarna
häckar forsärla, strömstare och kungsfiskare regelbundet.

Drygt 26 hektar kring Östafors är naturreservat sedan 1985. Men skyddet
gäller inte mot kraftverksbyggen. Det är inte så märkligt som det verkar,
markägaren är ett kraftbolag, Olofströms kraft AB. Det ägs av Olofströms
kommun. Bolaget har länge varit intresserat av att bygga upp kraftverket vid
Östafors igen. Redan för tio år sedan fick det nej från sin ägare, men har
ständigt återkommit med sina planer.

Trots protester från såväl Olofströmsbygdens Naturskyddsförening,
länsstyrelsen i f.d. Kristianstads län som kammarkollegiet står kraftbolaget
fast vid sina planer.

Årån, Värnamo

Årån är ett av de få kvarvarande strömmande vattendragen i
södra Sverige. Striden står mellan kraftbolaget Eds Kraft
Abrahamsson AB och naturvärnare med SNF och
länsstyrelsen i spetsen. Årån är ett 10 km långt fritt
strömmande vatten med flera forspartier. Utter fanns här
fram till mitten av 1970-talet. I Åråns vatten finns en stor
och snabbväxande öringstam och en mycket artrik
bottenfauna med flera hotade insektsarter. Här växer den
fridlysta ormbunken safsan och fågellivet är rikt med
kungsfiskare och strömstare.

Vattendomstolen gav i februari 1995 tillstånd till ett minikraftverk vid Eds
kvarn i Årån. Det får en effekt på 520 kW och ska ge 2,2 GWh el per år.
Värnamo kommun och markägare överklagade detta beslut. Länsstyrelsen
beslöt i mars i år att bilda ett permanent naturreservat för att skydda det
hotade området. Det beslutet överklagades av kraftbolaget och några andra
markägare. Nu blir det regeringens sak att avgöra om Årån ska få ett
permanent skydd i framtiden.

Svågan, Hudiksvalls kommun

Aktiebolaget Hälsingekraft/Gullspång ansöker hos
Vattendomstolen om att få bygga två minikraftverk vid
Skånsjön och Digerön i Svåga älv. Ansökan ersätter en
gammal från 1990 om utbyggnad av Styggforsen. Den
gången var motståndet så stort att projektet inte gick att
genomföra.

De nya kraftverken ska få en sammanlagd effekt om 1 720 kW. Vattnet
ska ledas förbi forssträckorna via en tilloppskanal, tunnel, kraftverk och
utloppskanal. Svågan och dess dalgång är klassade som riksintresse för
naturvården. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har klassat Svågan, från
Skånsjön till Norra Dellen, i skyddsklass ett. Anledningen är älvens höga
geologiska och botaniska naturvärden samt dess betydelse som reproduk-
tionsområde för Dellenöringen. Det är en stor och snabbväxande öring, som
är betydelsefull för sportfisket och har stort genetiskt värde.

Svenska naturskyddsföreningen säger nej till utbyggnad av Svågan, som
bortsett från Tvärforsens kraftverk är en fritt strömmande mindre skogsälv. I
Svågan finns också flodpärlmussla, som är klassad som sårbar på Natur-
vårdsverkets lista över hotade och sällsynta arter. Arten finns också med på
Internationella naturvårdsunionens lista över globalt hotade arter. Den är
strikt skyddad enligt EU:s habitatdirektiv. Flodpärlmusslans föryngring är
hotad om den planerade kraftverksutbyggnaden genomförs.

Sörforsån, Sundsvalls kommun

Sörforsån är ett rikt varierat vattendrag med en intressant
mångfald av vattenbiotoper. Den är viktig för vandrande
fiskarter. Det finns gott om fisk, bl a öring. Det finns även
fina områden för fåglar i sjöarna Åmingen och
Malstabodsdeltaland. Flodpärlmussla finns uppströms i
delsystemen Limån och Täljslättsån. 95 procent av den
ekonomiskt tillgängliga vattenkraften har redan byggts ut i
länet, jämfört med 70 procent för landet som helhet. De få
återstående oreglerade vattendragen är av oskattbart värde
för den biologiska mångfalden. En lokal intressent vill bygga
ett minikraftverk i Sörforsån. Kommunens miljökontor
utredde ärendet och rekommenderade avslag. Trots det sade
politikerna i miljönämnden ja till utbyggnad. Ärendet avgörs
av Vattendomstolen.

Parbäckarna, Gäddede, Strömsunds
kommun

Parbäckarna är en liten, hittills orörd fjällbäck i nordligaste
Jämtland. Den tillhör Ångermanälvens vattensystem. Det
planerade kraftverket ska ligga strax ovanför Parbäckarnas
mynning, i ett flackt område med goda lekmöjligheter för
öring. Bäcken kommer att torrläggas längs nära två
tredjedelar av sin längd under vintern. Kraftverket ska
producera 0,8 GWh per år. Vattendomstolen har gett tillstånd
till utbyggnaden och bidrag från energimyndigheten är sökt.

Alterälven, Piteå kommun

Alterälvens dalgång är en vacker kulturbygd med skiftande
natur och stor variation på fauna och flora. Bland annat finns
den sällsynta orkidén norna. I älven lever bland annat bäver,
flodkräfta och strömstare. Nu hotas en orörd strömsträcka i
älven av utbyggnad med minikraft. En lokal kraftbolagsägare
vill anlägga en regleringsdamm, kraftstation och
utloppskanal och ta ut en årlig energimängd på 2,1 GWh
vilket motsvarar energibehovet för ca 70 hushåll.
Vattendomstolen har sagt ja till utbyggnad, men beslutet är
överklagat till Vattenöverdomstolen. I kraftbolagets
miljökonsekvensbeskrivning hävdar man att inga negativa
miljöeffekter kan väntas. Ingen biologisk inventering har
gjorts och skadorna på miljön blir orimliga i förhållande till
den energi som kan tas ut. Färska exempel från liknande
projekt i Lillpiteälv visar att det är svårt att få ekonomi på
projekt av denna omfattning (liten fallhöjd, låg vattenföring).
Trots detta säger Vattendomstolen ja till att bygga ut ännu en
av de få orörda strömsträckorna som finns kvar i landet.

Moån, Kalix kommun

Moån är en del av Sangisälvens vattensystem i Norrbottens
kustland. Utöver rensning för timmerflottning har det aldrig
gjorts några ingrepp i Moån. Nu planeras ett kraftverk vid
Fallfors. Det skall ge 0,9 GWh per år. Moån har ganska få
forssträckor, men längs en sträcka på 1,5 km finns fyra
forsar. Det avsnittet har de högsta naturvärdena, enligt
Länsstyrelsen i Norrbotten. Just denna sträcka kommer att
torrläggas helt under större delen av året, om kraftverket
byggs. Vatttendomstolen har gett tillstånd för bygget, och
bidrag från energimyndigheten är sökt.

Hot - större älvar

Men hot finns även av större vattendrag. Inte ens våra
nationalälvar går säkra idag.

Ljungån, Bräcke kommun, storskalig
vattenkraft

Tvisten om Ljungån började 1993 då Ljungåfors Kraft AB
sökte tillstånd att bygga ett kraftverk strax söder om byn
Ljungå på gränsen mellan Jämtland och Medelpad.
Kraftveket skulle ge 4,6 GWh per år, dvs ström till 2 000
villor. Vattendomstolen avslog, men kraftbolaget
överklagade till Vattenöverdomstolen som gav klartecken för
kraftverksbygget. Kommunen och Naturskyddsföreningen i
Bräcke har sedan dess kämpat för att Ljungån ska skyddas
enligt naturresurslagen bland annat för den unika öringen,
båthällanöring, som finns i älven. I juni 1998 beslöt
regeringen att Ljungån ska skyddas som tillfälligt
naturreservat till dess frågan om ett permanent naturreservat
har utretts. Under tiden får Ljungåns naturvärden inte
äventyras. Det tillfälliga skyddet gäller längst till den 19 juni
1999.

Ljungån har en unik sammansättning av bottenfauna. Den innehåller ett
mycket stort antal sällsynta eller ovanliga djurformer. Ljungåns fauna är
mindre påverkad av försurning och föroreningar än de flesta andra svenska
vatten. Miljön vid Ljungån är på grund av hög luftfuktighet mycket gynnsam
för känsliga arter, och artrikedomen är stor.

Långforsen, Nedre Långan, Krokom,
utbyggnad av befintlig vattenkraft

Långan rinner upp i Offerdalsfjällen. Nedre Långan är
välbevarad och flyter genom otillgänglig skogsmark.
Berggrunden är mycket kalkrik. Orkidérikedomen är stor
men fjällfloran samtidigt riklig med flera sällsynta och
typiska arter. Fågellivet är rikt. Vid Landösjöns nedre del
breder mäktiga och högintressanta isälvsavlagringar ut sig.
Vid Långan i höjd med Aspånäset finns ett av världens
tätaste fångstgropområden. Det är av riksintresse för
kulturminnesvården. Men även på andra ställen längs
Långan finns stora fångstgropsystem. Groparna är totalt över
3 000. Långan nedströms Landösjön är skyddad enligt
naturresurslagen (NRL). Guckusko, ängsnycklar,
blodnycklar och brudsporre växer i rikkärren.

Hotet mot nedre Långan gäller ombyggnad av ett befintligt kraftverk från
1918 som fortfarande är i drift. Jämtkraft AB har fått tillstånd från
Vattendomstolen att effektivisera kraftverket. Detta kommer att innebära att
vattenföringen drastiskt minskar med stora konsekvenser för flora och fauna.

Vattendomen har överklagats och ärendet ligger för närvarande hos
regeringen. Nedre Långan är nämligen skyddad enligt naturresurslagen på
grund av älvens höga naturvärden och stora betydelse för fritidsfiske och
turism. Kammarkollegiet och Naturvårdsverket har uttalat sig emot en ut-
byggnad. Kommunen, länsstyrelsen och Fiskeriverket är för en restaurering.

Regeringen har lovat att ge besked i år. För närvarande utvinns 2 GWh per
år. Efter en utbyggnad ska kraftveket ge 12 GWh.

Torneälven, nationalälv

Torneälven är Sveriges nordligaste älv och rinner upp i
Torne träsk, landets största fjällsjö. Sjutton tätorter ligger
utmed älven som är runt femtio mil lång. För trettio år sedan
redovisades möjligheterna till utbyggnad omfattande 26
kraftverk och en elproduktion på 6,1 TWh per år. Torneträsk,
som är mycket viktig för den naturvetenskapliga
forskningen, skulle då reglerats kraftigt. Idag finns bara ett
par obetydliga kraftverk strax nedströms Pajala, älven är i
övrigt helt orörd. Torneälven är en gränsälv, som längs en
lång sträcka bildar riksgräns mellan Sverige och Finland.
Detta är en viktig orsak till att älven har fått vara ifred så
länge. Tärendö älv leder 56,5 procent av älvens vatten över
till Kalixälven. Torneälven rinner genom fjäll, barrskog,
myrar och odlingsmarker. Älven har den längsta sträckan i
landet som lax kan vandra från havet utan att möta hinder.

Tornedalen är känd för sitt varma sommarklimat och sin rika växtlighet.
Torneälven är idag skyddad enligt naturresurslagen. I samband med
avvecklingen av kärnkraften höjs röster om att bygga ut de sista stora
älvarna, dit hör Torneälven, en av Europas sista orörda storälvar.

Kalixälven, nationalälv

Kalixälven är 45 mil lång och rinner upp i Kebnekaise- och
Kaitumfjällen. Nedanför fjällkedjan rinner den mest genom
skogsmark. Övre delen är vildmark och från Tärendö tar
bebyggda och uppodlade trakter alltmer över landskapet.
Tätorterna, sammanlagt 18 stycken, ligger särskilt tätt nära
mynningen. Omkring 40 000 människor bor i älvdalen. Vid
Tärendö tar Kalixälven emot en stor mängd vatten från
Torneälven, genom den unika bifurkationen Tärendö älv,
som sammankopplar Kalix-Torne till ett enda älvsystem.
Fiskets värde kan i framtiden bli oerhört stort. Bortsett från
biflödena finns 30 mil strömmande vatten och idealiska
lekplatser för vandrande lax och havsöring från Bottenviken.
Älven är fullständigt orörd vad gäller vattenkraft och
förutsättningarna för utbyggnad är inte speciellt goda
eftersom älven är sjöfattig, med flacka omgivningar och få
vattenfall. Ingreppen och skadorna skulle därför bli större än
i de flesta älvar. Kalixälven hör till nationalälvarna, som är
skyddade enligt naturresurslagen. Skyddet kan rivas upp
genom ett riksdagsbeslut. En utbyggnad av Kalixälven har
debatterats nyligen både i kommunen och bland
kraftintressenterna.

Energiuppgörelsen hotar
biologisk mångfald

Hotet är energiuppgörelsen mellan Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Centerpartiet, proposition 1996/97:84 En
uthållig energiförsörjning. I den föreslås en utbyggnad av
just småskalig vattenkraft, alltså precis de vattendrag som
måste sparas för att de arter, som behöver rinnande vatten
och som redan är trängda ska kunna finnas kvar. Man
införde ett investeringsbidrag om 15 % och beräknar stödet
till 150 miljoner kronor under en 5-årsperiod. De nu aktuella
utbyggnaderna av mindre vattendrag är i regel inte
kommersiellt motiverade, men med det här bidraget har det
blivit en klart bättre affär för exploatörerna. I en rad debatter
i riksdagen och annorstädes som följde på uppgörelsen och
riksdagsbeslutet försäkrade såväl miljöministern som
representanter från (v) och (c) att detta inte alls skulle hota
outbyggda, i huvudsak opåverkade eller skyddsvärda
vatttendrag. Var dessa försäkringar blott dimridåer eller
förstod inte alla parter vad man föreslog? Nu ser vi
resultatet; nu kommer ansökningar om att få bygga ut precis
sådana vatten som Miljöpartiet varnade för. Naturligtvis
upprörs alla naturintresserade.

Ska biodiversiteten i strömmande
vatten skyddas eller inte?

I Naturvårdsverkets aktionsplan för biologisk mångfald slås
fast: "Vattenkraftutbyggnaden har påverkat en mycket stor
del av Sveriges vattendrag vilket har fått starkt negativa
konsekvenser för biodiversiteten." (sid 12 i rapporten).

I kommentaren till det beslutade åtgärdsmålet står: "De outbyggda
vattendragens betydelse för biologisk mångfald är sådan att bevarande-
intressena i fortsättningen måste sättas före exploatering av vattendragen.
Kvarvarande opåverkade forsar och strömsträckor ska inte exploateras." (sid
41 i rapporten).

I propositionen 1996/97:75 Skydd av hotade arter samt aktionsplan för
biologisk mångfald anförs på sid 48 att energisektorn vid planering ska verka
för att säkerställa den biologiska mångfalden.

Det är uppenbart att energiöverenskommelsen och viljan att värna
biologisk mångfald inte går ihop. Eller är det så illa att talet om skydd av
biologisk mångfald inte är värt något om andra intressen dyker upp?

Många arter i rinnande vatten

Detta ska ses mot att livet i rinnande naturliga vatten är
mycket rikt. Många av de mindre vattendragen har ett så
omfattande näringsutbyte med omgivningen och god
syresättning att de uppvisar en biologisk produktivitet i nivå
med korallrev. De opåverkade mindre vattendragen är
mycket värdefulla för den biologiska mångfalden. Arter som
behöver strömmande vatten kan inte klara sig på andra
ställen. De här arterna har trängts tillbaka under hela den tid
vattenkraften byggts ut i landet och slutligen förpassats till
små vattendrag, som inte varit intressanta för exploatörer.
Det finns alltså mycket mindre populationer av dessa arter än
vad som funnits förr. Många är dessutom känsliga för
miljöförändringar som övergödning och utsläpp. Därav följer
att flera är hotade och uppförda på ArtDatabankens hotlistor.

Även strandmiljön längs de mindre vattendragen är av mycket stort värde
för en lång rad växt- och djurarter som inte direkt förknippas med vatten-
miljön som sådan.

Nyttan marginell

Samtidigt är "nyttan" vid utbyggnad i form av elkraft mycket
begränsad, för att inte säga marginell. Det skulle enligt
uppgift ge betydligt mer energi att modernisera de redan
utbyggda stora anläggningarna. Ett exempel är de fyra stora
vattenkraftverk i Indalsälven (Krångede, Gammelänge,
Stadsforsen och Hammarforsen) som idag är
underdimensionerade och som med fler turbiner skulle
kunna utnyttja ytterligare 100-200 kubikmeter vatten per
sekund vardera för elproduktion. Det kan jämföras med att
kraftverken som nu planeras i de mindre vattendragen
kommer att utnyttja några få kubikmeter vatten per sekund
vardera. En förbättring av sådana befintliga stora
vattenkraftverk skulle ge ett långt större energiutbyte till en
väsentligt lägre kostnad. En utbyggnad av befintliga
anläggningar i enbart Indalsälven skulle sannolikt ge ett
större energitillskott än alla minikraftverken som kan bli
aktuella för statsbidraget tillsammans.

Trots de muntliga uppgifter som givits av bl.a. miljöministern, nämligen
att bidragen endast skulle användas till utbyggnader av kraftverk vid redan
befintliga, äldre dammar och inte hota den biologiska mångfalden kan vi nu
konstatera att flera av de nu aktuella exploateringarna avser just orörda,
opåverkade eller skyddsvärda vattendrag.

Det är helt orimligt att skattepengar ska användas till att fördärva stora
naturvärden till obetydlig nytta för landets energiförsörjning.

Dessa mindre vattendrag representerar som outbyggda fiskevatten ett
betydligt större långsiktigt värde, även ekonomiskt. Fisketurismen ökar
kraftigt i Nordeuropa. Men många vandringshinder i form av bl.a. rester från
flottningsepoken hindrar många gånger uppvandring av havsöring (och lax),
liksom vandring av vanlig öring inom sjösystemen. En aktivare fiskevård och
restaurering av dessa vatten skulle generera betydligt större ekonomiska
värden än en hårdexploatering för energiändamål.

Slutsats

Miljöpartiet de gröna anser att vattenkraften i Sverige är
färdigutbyggd. Kan man få ut mer energi genom byte av
teknik i befintliga verk är det bra, men det får inte innebära
nya hot mot vattnen. De vattendrag som inte byggts ut ska
sparas. Inga nya strömmande vatten får försvinna - de hör de
arter till som lever i sådana biotoper och som blivit färre och
färre. Exploatering av hittills orörda, opåverkade eller
skyddsvärda vattendrag får inte ske. Det finns många arter
som behöver rinnande vatten för att kunna leva kvar. Sådana
biotoper hotas och har minskat under lång tid. Nu måste den
biologiska mångfalden ges företräde. Det handlar om såväl
hotade som mer vanliga arter. Det är beklämmande att vi
idag med allt tal om ekologisk hållbarhet och biologisk
mångfald ånyo ska behöva ha strid mellan kraftexploatörer
och naturvården.

I valrörelsen har såväl Socialdemokraterna, Vänsterpartiet som Center-
partiet sagt sig inte alls värna om detta stöd. Något hot mot skyddsvärda
vattendrag säger man sig inte stå bakom. Det borde alltså vara möjligt att ta
bort stödet alternativt omvandla det till stöd för att förbättra och teknik-
utveckla redan befintlig vattenkraft.

Miljöpartiet de gröna yrkar att ingen ytterligare utbyggnad av vattenkraft
ska ske i Sverige utan att de rinnande vattendrag som finns kvar, oavsett
storlek, ska bevaras.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ingen ytterligare utbyggnad av vattenkraft skall ske i Sverige
utan att de rinnande vattendrag, oavsett storlek, som finns kvar skall bevaras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av skydd av arter som behöver strömmande vatten, 1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
investeringsbidraget till utbyggnad av vattenkraftverk i mindre vattendrag i
kommande års budgetarbete skall slopas eller överföras till teknikförbättring
i befintliga vattenkraftverk. 2

Stockholm den 19 oktober 1998

Gudrun Lindvall (mp)

Matz Hammarström (mp)

Helena Hillar Rosenqvist (mp)

Mikael Johansson (mp)

Thomas Julin (mp)

Per Lager (mp)

Peter Eriksson (mp)

1 Yrkande 2 hänvisat till MJU.

2 Yrkande 3 hänvisat till NU.