Sekretess i hälso- och sjukvården m.m. vid misstanke om vissa vålds- och sexualbrott

Motion 2002/03:K227 av Inger René (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en sänkning av sekretesstiden för uppgifter om enskildas personliga förhållanden i vissa fall.

Motivering

En av socialtjänstens viktigaste utgångspunkter är att dess insatser i individuella ärenden skall präglas av frivillighet och självbestämmande. Socialnämndens insatser för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med vederbörande. I motiven till lagen sägs också att samråd med andra myndigheter i regel inte bör ske utan att den enskilde samtycker till det. Lagstiftningen har utformats så att den enskilde skall känna förtroende och respekt för socialtjänsten och så att den enskilde skall våga vända sig till denna.

På motsvarande sätt anger hälso- och sjukvårdslagen att en god hälso- och sjukvård särskilt skall bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Även här betonas att vården och behandlingen så långt det är möjligt skall utformas och genomföras i samråd med patienten.

När det gäller hälso- och sjukvårdsområdet och socialtjänstområdet gör sig kravet på sekretess för enskildas personliga förhållanden med hänsyn till ovanstående särskilt starkt gällande. Samtidigt är det självklart angeläget att sekretessen inte är så sträng att den försvårar polisens spaning- och utredningsverksamhet när det gäller allvarliga brott. Att en sådan avvägning mellan intresset av sekretess och intresset av en effektiv brottsbekämpning är svår att göra visar inte minst diskussionerna sedan sekretesslagen tillkom.

Det har hävdats att det kan finnas vissa typer av brott där det finns ett större intresse av effektiv brottsbekämpning än vad gäller andra. Utöver brott mot barn och ungdomar, för vilka det redan i dag finns vissa lättnader i sekretessen, gäller det enligt mitt förmenande också grova våldsbrott, inte minst de som riktar sig mot kvinnor. Det kan där finnas goda skäl att ge personalen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten möjlighet att utan samtycke från den enskilde lämna polisen uppgifter om brott i större utsträckning än i dag.

Jag anser att uppgifter skall få lämnas från hälso- och sjukvården och socialtjänsten när det gäller misstanke om brott med ett straffminimum på ett års fängelse. Jag anser också att denna generella sänkning av gränsen på fängelsestraffets längd skall gälla inte bara när det gäller fullbordade brott utan också vid misstankar om försök till brott.

Intresset av att beivra våldsbrott får i vissa fall ta över den enskildes intresse av integritet och sekretess. Det är därför motiverat att begära en sänkning av sekretessgränsen till ett år för vissa, särskilt angivna vålds- och sexualbrott.

Stockholm den 15 oktober 2002

Inger René (m)