Samverkan mellan BUP och kommunerna

Motion 2010/11:So218 av Carin Runeson och Roza Güclü Hedin (S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om samverkan mellan BUP och kommunerna.

Motivering

För fem år sedan gav den dåvarande socialdemokratiska regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över ungdomars livssituation utifrån stress och dess konsekvenser för den psykiska ohälsan.

De flesta barn och unga mår bra, men de som mår dåligt mår tyvärr allt sämre. Detta är en oroande utveckling som måste mötas med större och klokare satsningar och samarbete av både kommuner och landsting bland annat när det gäller elevhälsan, skolhälsovården och barn- och ungdomspsykiatrin. Föräldrastödet under barnets hela uppväxttid är ytterligare en viktig prioritering.

Dagens långa väntetider inom barn- och ungdomspsykiatrin är inte acceptabla, och det är därför av största vikt att samverkan utökas såväl kvalitativt som kvantitativt mellan kommuner och landsting för att bättre fånga upp ungdomar med problem och nå tidiga och goda resultat med bra uppföljning.

Under de senaste åren har det bland annat visat sig i olika enkätundersökningar att fler än hälften av BUP-enheterna uppger att de kan styra över sina satsningar och 65 % uppger att de satsat på att minska köerna, vilket är mycket positivt.

Men det är alltför många som redovisar att de inte kan påverka resurstilldelningen. Vidare uppgav nästan hälften av de tillfrågade enheterna att de inte har fått del av de resurser som tillkom i samband med den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvårdens utveckling.

Alla BUP-enheter samverkar med ett flertal aktörer, vilket är en förutsättning för att komma till rätta med den psykiska ohälsan bland barn och unga. Men landstingens verksamheter måste i större utsträckning samverka med den kommunala elevhälsan och med skolhälsovården för att snabbt och effektivt påbörja det stödjande arbete som krävs för att komma till rätta med ungdomars problem.

Många aktörer belyser dessutom att de ibland upplever svårigheter med det viktiga gränsöverskridande arbetet med att på ett bra sätt gemensamt vara en resurs för den hjälpsökande. Ingen ska riskera att hamna mellan stolarna. Det är därför viktigt att en översyn sker som möjliggör ett mer effektivt samarbete för barns och ungdomars bästa.

Stockholm den 18 oktober 2010
Carin Runeson (S)	Roza Güclü Hedin (S)