Samhällsgemenskap för alla - motion om HBT-frågor

Motion 2004/05:So604 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

1 Sammanfattning

Det är dags att fullt ut erkänna alla personers lika rätt och värde oavsett vem man älskar. Samhällsgemenskapen är till för alla! Familjen är viktig och lika mycket värd oavsett om den består av ensamstående med barn, två kvinnor med barn, två män med barn eller en kvinna och en man med barn. Arbetet med att bekämpa förtryckande attityder måste pågå på alla samhällets arenor, inte minst i det civila samhället.

I stora delar av världen utsätts homo-, bi- och transpersoner av ett brutalt förtryck. Sverige måste vara en stark och verksam kraft för HBT-personers mänskliga rättigheter i hela världen.

Bland förslagen i motionen kan nämnas:

• Könsneutral äktenskapslagstiftning.

• Lika rätt för homosexuella par till assisterad befruktning.

• Internationellt erkännande genom FN-konvention att rätt till likaberättigande och frihet från diskriminering för homo-, bi- och transpersoner är en mänsklig rättighet.

Nya förslag är:

• Gör familjerådgivningen tillgänglig för "HBT-familjer".

• Inför HBT-indikatorer i UNDP:s Human Development Report.

2 Innehållsförteckning

1Sammanfattning1

2Innehållsförteckning2

3Förslag till riksdagsbeslut3

4Inledning5

5Familjen5

5.1Könsneutral äktenskapslagstiftning6

5.2Adoptioner7

5.3Likaberättigande till insemination7

5.4Mödravård, barnavård och familjerådgivning8

6Samhällsgemenskapen8

6.1Grundlagen9

6.2Diskriminering9

6.3Bemötande inom socialtjänsten m.m.9

6.4Skola och utbildning10

6.5Våld och brott mot homo-, bi- och transpersoner11

6.6Homosexuella inom försvaret11

7Internationellt12

7.1HBT-flyktingar12

7.2HBT-kompetens i utrikesförvaltningen12

7.3FN-konvention om rättigheter avseende sexuell läggning och könstillhörighet12

7.4Ta upp HBT-indikatorer i Human Development Report13

7.5Sveriges arbete i EU13

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den svenska HBT-politikens allmänna inriktning på att bekämpa formell och social diskriminering och på familjeperspektiv, attitydpåverkan och internationellt perspektiv. 1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en könsneutral äktenskapslagstiftning.2

3. Riksdagen beslutar att vigselförrättare också skall vara partnerskapsförrättare.2

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om lagstiftning som ger homosexuella par tillgång till assisterad befruktning på lika villkor som heterosexuella par i enlighet med vad som anförs i motionen.2

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om familjerådgivningen.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ändring av lagen om diskriminering i arbetslivet i enlighet med vad som anförs i motionen.3

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ändring av lagen om likabehandling av studenter i högskolan i enlighet med vad som anförs i motionen.4

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvalitetssäkrat bemötande av HBT-personer inom socialtjänsten och liknande myndigheter.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skolan skall vara en miljö som ger goda förutsättningar för alla elevers personliga utveckling och de krav det ställer på personalens medvetenhet och kompetens, på samlevnadsundervisningens kvalitet och på läromedlens innehåll vad avser sexuell läggning, i enlighet med vad som i motionen anförs.4

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om HBT-kompetens för yrkesgrupper som möter människor i känsliga situationer eller fattar beslut om människors personliga förhållanden.4

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om våld och brott mot homo- och bisexuella samt transpersoner.5

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om internationella insatsstyrkor och svenska soldaters villkor i dessa.6

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett tydligt markerat HBT-perspektiv i Sveriges utrikespolitik.7

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om efterlevnad av riksdagens beslut att förföljelse på grund av sexuell läggning skall vara giltigt asylskäl.8

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att höja utrikesförvaltningens HBT-kompetens.7

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i FN bör arbeta för antagande av en konvention som erkänner likaberättigande och frihet från diskriminering för homo- och bisexuella samt transpersoner som en mänsklig rättighet.7

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om HBT-perspektiv i Human Development Report.7

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om HBT-perspektivet i Sveriges arbete i EU.1

1 Yrkandena 1 och 18 hänvisade till KU.

2 Yrkandena 2-4 hänvisade till LU.

3Yrkande 6 hänvisat till AU.

4 Yrkandena 7, 9 och 10 hänvisade till UbU.

5 Yrkande 11 hänvisat till JuU.

6 Yrkande 12 hänvisat till FöU.

7 Yrkandena 13 och 15-17 hänvisade till UU.

8 Yrkande 14 hänvisat till SfU.

4 Inledning

Människor som älskar en person av samma kön är lika mycket värda och skall ha samma rättigheter och skyldigheter och samma delaktighet i samhällsgemenskapen som människor som älskar en person av motsatt kön. Det är en viktig politisk uppgift att fördriva de sista resterna av formell diskriminering av homo-, bi- och transpersoner samt för att intensifiera kampen mot den sociala diskriminering som fortfarande pågår i stora delar av samhället trots stora framsteg under senare år. Samhällsgemenskapen är till för alla!

Familjeperspektivet är särskilt viktigt eftersom nära och ansvarsfulla mellanmänskliga band är av största betydelse för människors livskvalitet och bidrar till ett bättre fungerande samhälle. Familjer kan se ut på olika vis men är alla lika värdefulla, förutsatt att de bygger på respekt och kärlek.

Det senaste decenniet har präglats av en mycket stark positiv förändring av både allmänhetens och politikens attityder till homo-, bi- och transpersoners likaberättigande. Detta får dock inte dölja det faktum att förtrycket fortfarande är stort - inte minst i många sociala sammanhang - och att många HBT-personer känner utanförskap och rädsla. Alltför många tvingas leva i lögn av fruktan för omgivningens fördomar. Det är rädslor som har sitt pris i form av psykisk ohälsa och självmord. Politiken måste helhjärtat ta ställning för att ändra dessa attityder.

I stora delar av världen är läget mycket mörkare. Förbud mot homosexualitet, dödsstraff och stark social intolerans förekommer i många länder. Även inom Europeiska unionen skiftar HBT-personers ställning kraftigt från land till land. Även om likaberättigande för HBT-personer inte finns med bland FN:s mänskliga rättigheter, har de precis samma status som andra stadganden om minoriteters likaberättigande. Den svenska HBT-politiken måste ha ett tydligt internationellt perspektiv för att hävda alla människors lika rätt och värde oavsett vem man älskar och oavsett var man bor.

Vad som ovan anförs om den svenska HBT-politikens allmänna inriktning mot att bekämpa formell och social diskriminering, om familjeperspektiv, attitydpåverkan och internationellt perspektiv bör ges regeringen till känna.

5 Familjen

Kvinnor och män som älskar personer av samma kön skall ha samma möjligheter att bilda familj och samma rätt till respekt för sin familjebildning som heterosexuella. En repressiv syn på homo-, bi- och transsexualitet bidrar till att försvåra fasta och ärliga relationer för dessa människor och undergräver därmed indirekt familjens värde. Ett öppnande för samkönade par att gifta sig och skaffa barn är en viktig signal att de vackra orden om familj och gemenskap omfattar alla älskande människor på samma villkor. Ett erkännande av alla familjers likaberättigande bidrar till att stärka även de heterosexuella familjebildningarnas ställning i samhället och politiken.

5.1 Könsneutral äktenskapslagstiftning

Människor som älskar varandra och har för avsikt att bilda en varaktig familjerelation vill ofta tydliggöra detta ställningstagande för sig själva och för omvärlden genom att ingåäktenskap. De juridiska aspekterna är naturligtvis viktiga, men det ceremoniella bekräftandet av kärlekslöftena är troligen ännu viktigare för många. Alla par, oavsett könssammansättning, bör ges samma möjlighet såväl till de juridiska rättigheterna som till den offentliga bekräftelse som äktenskapet innebär.

Den nuvarande äktenskapslagstiftningen har sitt ursprung i den tid då Svenska kyrkan var en del av staten och bör därför förändras. Naturligt är att gällande lagstiftning skall omfatta alla människor, oavsett religion och trosåskådning med respekt för deras särart och traditioner. Att t.ex. i lagen föreskriva att alla religioner från ett visst datum skall viga människor av samma kön eller att detta skall ske på ett visst sätt är vare sig lämpligt eller möjligt. Samtidigt är det viktigt att lagstiftningen också uppfyller kriterierna att kunna reglera samlevnaden för människor av samma kön, för att garantera samma rättstrygghet oavsett val av levnadsform. På denna grundval eftersträvar Centerpartiet en könsneutral äktenskapslagstiftning och att familjeinstitutionen därigenom öppnas för alla par på lika villkor.

Utgångspunkterna för en ny äktenskapslagstiftning bör vara följande:

1. Skapa en juridiskt reglerad samlevnadsform, dvs. för samman äktenskapsbalken och lagen om registrerat partnerskap i en lagstiftning.

2. Samfund, inklusive Svenska kyrkan, skall kunna godkännas så att en religiös ceremoni i det enskilda samfundets regi även gäller som legal vigsel i lagstiftningens mening. Staten bör ej reglera formen för vigseln eller personernas kön.

3. Vigselförrättare som regleras i den nya äktenskapsbalken skall ej kunna neka förrättning med hänvisning till personernas kön.

Centerpartiet ställer sig avvisande till ett generellt avskaffande av samfundens vigselrätt eftersom den officiella och religiösa sanktioneringen är av stor betydelse för många människor och eftersom vi, som parti, inte ser någon anledning att bidra till ett försvagande av äktenskapsceremonins betydelse. Centerpartiet har gott hopp om att de kyrkliga och religiösa samfundens vigselakter så småningom kommer att öppnas också för homosexuella. Utvecklingen inom Svenska kyrkan är löftesrik och kan troligen komma att bidra till att frågan kan behandlas även inom andra samfund.

Riksdagen gav våren 2004 regeringen i uppdrag att utreda frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Centerpartiet förutsätter att regeringen snarast möjligt låter utredningen följas av förslag till lagstiftning så att frågan inte ytterligare förhalas.

Vad som ovan anförs om en könsneutral äktenskapslagstiftning och utgångspunkterna för denna bör ges regeringen till känna.

I avvaktan på riksdagsbeslut om könsneutral äktenskapslagstiftning bör lagstiftningen ändras så att vigselförrättare också skall vara partnerskapsförrättare. Detta bör riksdagen besluta.

5.2 Adoptioner

För många människor är ett av livets stora meningar och mål att skaffa barn. Det är en behjärtansvärd önskan som bygger på kärlek och ansvarstagande. Tendensen i den allmänna debatten att framställa det som ett uttryck för egoism när homosexuella par uttrycker önskemålet att t.ex. adoptera barn är missriktad.

Centerpartiet var det borgerliga parti som först tog ställning för att homosexuella par skulle ha rätt att ansöka om och prövas för adoption på samma villkor som heterosexuella par och bidrog på ett tydligt sätt i riksdagen till att beslut i frågan kunde fattas våren 2002. Ännu har inte något homosexuellt par godkänts för adoption och antalet ansökningar är mycket lågt. En förklaring till detta är bristande tilltro till att de i praktiken skulle bli godkända. Det har markerats att många länder som svenskar adopterar barn ifrån inte skulle godkänna adoptioner till homosexuella par. Det kan också bero på att homosexuella par misstror den svenska adoptionsbyråns goda vilja när det gäller att tillämpa den beslutade lagstiftningen. Centerpartiet framhöll i förra årets HBT-motion att det finns behov att följa tillämpningen av den ändrade lagen noggrant liksom att undersöka huruvida det finns behov av informationsinsatser för att tydliggöra lagens mening att alla par, oavsett könssammansättning, skall prövas på samma villkor. Ett sådant arbete är nu på gång och vi avvaktar resultatet av detta arbete.

5.3 Likaberättigande till insemination

Liksom heterosexuella önskar många homosexuella få egna biologiska barn. I dagens läge försvåras detta av en lagstiftning som utestänger kvinnor i samkönade relationer från möjligheten till assisterad befruktning vid klinik. Homosexuella kvinnor som vill inseminera sig på klinik tvingas i dag resa utomlands med stora kostnader och väsentligt ökat besvär vid den tämligen påfrestande behandlingen. Centerpartiet har varit pådrivande för att homosexuella par skall ha möjlighet att få assisterad befruktning vid klinik på likartade villkor som heterosexuella.

Frågan om de juridiska konsekvenserna av att tillåta assisterad befruktning för kvinnor som lever i samkönade relationer har varit föremål för utredning och resultatet presenterades under våren 2004 i departementspromemorian Föräldraskap vid assisterad befruktning av homosexuella. Promemorian tar som sådan inte ställning för eller emot möjligheten för homosexuella par att inseminera men förordar - för den händelse sådan lagstiftning blir aktuell - att partnern till den inseminerade kvinnan skall anses vara förälder. I fall där insemination inte sker vid klinik skall dock faderskap fastställas. Preliminärt betraktar Centerpartiet detta som rimliga bedömningar.

Utredningen förordar att insemination av homosexuella kvinnor skall räknas till prioriteringsgrupp 4 inom sjukvården och därmed inte vara berättigade till offentlig finansiering. Detta till skillnad från inseminationer av heterosexuella par som hör till prioriteringsgrupp 3. Centerpartiet anser att detta är en oskälig och diskriminerande bedömning. Hetero- och homosexuella par bör i detta avseende bedömas på samma sätt och vara föremål för en likvärdig offentlig finansiering vid assisterad befruktning.

Det är oklart huruvida regeringen nu avser att lägga förslag till riksdagen om en lagstiftning i frågan. Det är viktigt att riksdagen tillser att så blir fallet. Riksdagen bör av regeringen begära förslag om lagstiftning som ger homosexuella par tillgång till assisterad befruktning på likvärdiga villkor med heterosexuella par i enlighet med vad som ovan anförs.

5.4 Mödravård, barnavård och familjerådgivning

Förtroendefulla kontakter med mödravårds- och barnavårdscentraler är betydelsefull för alla föräldrar och barn. Det måste finnas kompetens och medvetenhet om HBT-frågor inom barna- och mödravård så att ett bra bemötande kan säkerställas. På annan plats i motionen uppmanar vi riksdagen att begära att regeringen skall lägga fram förslag utifrån en departementspromemoria som föreslår skärpt antidiskrimineringslagstiftning inom bl.a. hälso- och sjukvården.

Familjerådgivningen kan ofta spela en viktig roll för att hjälpa makar att hantera relationsproblem och rädda och förbättra sitt familjeliv. Familjerådgivningen skall också stå till förfogande för homosexuella par med eller utan barn på ett så kompetent och kvalitativt sätt att dessa känner sig bekväma att ta familjerådgivningens tjänster i anspråk. Detta bör ges regeringen till känna.

6 Samhällsgemenskapen

Som ovan nämnts har det senaste decenniet inneburit en dramatisk förbättring av HBT-personers ställning i samhället såväl juridiskt som vad beträffar allmänhetens attityder. Både formellt och praktiskt har diskrimineringen minskat, men fortfarande återstår mycket att göra för att homo-, bi- och transpersoner skall behandlas lika som heterosexuella i samhället. Centerpartiets mål är att samhällsgemenskapen fullt ut skall välkomna och bekräfta alla människor som lika mycket värda.

Centerpartiet väckte under förra motionsperioden förslag (motion L350) om en undersökning av HBT-personers psykosociala situation, om åtgärder för att underlätta situationen för unga HBT-personer samt om en regional dimension i HBT-politiken. Dessa förslag har ännu inte behandlats av socialutskottet varför de inte upprepas i denna motion.

6.1 Grundlagen

Grundlagen skall tydligt markera att alla människor är lika mycket värda samt att ingen diskriminering av samhällsmedborgare eller grupper skall vara tillåten. En ändring i 2 kap. regeringsformen är under behandling och bred politisk enighet har nåtts om en formulering som säkerställer att människor inte skall kunna särbehandlas eller missgynnas av lag eller annan föreskrift på grund av sexuell läggning. Centerpartiet inväntar denna förändring med tillfredsställelse.

6.2 Diskriminering

Många homo-, bi- och transpersoner upplever fortfarande diskriminering i arbetslivet och andra delar av samhällslivet. Undersökningar i andra jämförbara länder tyder på att homo-, bi- och transpersoner missgynnas i löneutveckling och karriärutsikter jämfört med personer med motsvarande utbildnings- och kompetensnivå. En nyligen publicerad svensk undersökning visar att många HBT-personer känner sig besvärade eller hindrade av fördomar på sin arbetsplats.

För att råda bot på detta krävs en grundlig samhällsdebatt och den typ av attitydförändringar som blir följden av samtal mellan människor på arbetsplatser, i familjer, i föreningar och andra delar av det civila samhället. Samtidigt måste lagstiftningen mot diskriminering vara stark och hävdas kraftfullt av de lagvårdande myndigheterna. Skärpningar av diskrimineringslagstiftningen har skett under medverkan av Centerpartiet så att den nu är relativt heltäckande.

De olika ombudsmän som har i uppgift att försvara medborgarna mot diskriminering bör sammanföras i en myndighet för att ge arbetet ökad styrka. Detta har Centerpartiet föreslagit i en annan motion.

Lagen om diskriminering i arbetslivet omfattar inte elever vid grundskolor och gymnasier, vuxenstuderande och värnpliktiga. Lagen om likabehandling av studenter i högskolan omfattar inte värnpliktiga och studerande vid militärhögskolorna vilket med tanke på lagens innehåll vore lämpligt. Detta bör åtgärdas. Riksdagen bör av regeringen begära förslag om ändring av lagen om diskriminering i arbetslivet och lagen om likabehandling av studenter i högskolan i enlighet med vad som anförs i motionen.

6.3 Bemötande inom socialtjänsten m.m.

En rapport från Socialstyrelsen som presenterades under våren 2004 avslöjar brister i socialtjänstens bemötande av homo- och bisexuella personer. Enligt undersökningen förekommer diskriminerande särbehandling samt nedlåtande och kränkande bemötande. Det vanligaste är emellertid okunskap och bristande observans. I flertalet fall har troligen inte dessa brister någon avgörande betydelse för socialtjänstens förmåga att biträda personen, men i vissa situationer finns risker för att kvaliteten i hjälpinsatserna blir lidande. Det gäller enligt Socialstyrelsen bl.a. när personerna är barn och ungdomar, eller har utsatts för partnervåld. Det är viktigt att medvetenheten inom socialtjänsten om att sexuell läggning kan ha betydelse för personers sociala situation, att kunskapen stärks samt att nedlåtande och kränkande bemötande motverkas, för att säkerställa att HBT-personer får en likvärdig och adekvat behandling. Departementspromemoria 2004:20 som publicerades under våren föreslår lagändringar som skall skydda HBT-personer mot diskriminering och dåligt bemötande inom områdena socialförsäkringen och anslutande bidragssystem, arbetslöshetsförsäkringen, socialtjänsten, färdtjänst, riksfärdtjänst och bostadsanpassningsbidrag, samt inom hälso- och sjukvården.Det är önskvärt att detta också medför att åtgärder vidtas för att ett kvalitetssäkert bemötande inom socialtjänsten och liknande myndigheter åstadkoms. Detta bör ges regeringen till känna.

6.4 Skola och utbildning

Ungdomstiden kan vara jobbig för alla. Funderingar kring den egna personligheten, framtiden, relationer och sexualitet upptar en stor del av alla unga människors tankeverksamhet. För unga HBT-personer tillkommer den komplexa frågan om hur omvärlden skall hantera deras sexuella läggning eller könsidentitet. Risken för mobbning eller språkvåld är också särskilt stor för denna grupp.

Skolpersonal står för en viktig del av skolungdomars vuxenkontakt och formar deras arbetsmiljö. Det kan inte accepteras att skolpersonal - lärare, skolsköterskor, kuratorer, syokonsulenter m.m. - uppträder diskriminerande eller fördomsfullt i sin yrkesutövning och i bemötandet av eleverna. Sex- och samlevnadsundervisningen är viktig för att ge unga människor kunskaper och möjligheter att reflektera över relations- och samlevnadsfrågor och den egna identiteten. Det finns dock tydliga indikationer på att homo-, bi- och transsexualitet inte behandlas på ett tillfredsställande sätt i alla skolor. Läromedel skall inte bidra till att förstärka negativa attityder till homo-, bi- och transsexualitet, oavsett om det sker i grundskolan, gymnasiet eller i universitetsvärlden. Skolverkets och Högskoleverkets tillsyn av utbildningsverksamheten skall också innefatta förekomsten av fördomsfulla läromedel eller kurslitteratur.

Skolan skall vara en miljö som grundlägger jämlika värderingar vad avser elever med olika sexuell läggning, som ger goda förutsättningar för alla elevers personliga utveckling och som är skyddad från trakasserier, mobbning och kränkande behandling på grund av sexuell läggning. Skolan och den högre utbildningen skall också förmedla en kunskap som är fri från fördomar och använda sig av läromedel som inte motverkar detta.

Vad som ovan anförs om att skolan skall vara en miljö som ger goda förutsättningar för alla elevers personliga utveckling, och de krav det ställer på personalens medvetenhet och kompetens, på samlevnadsundervisningens kvalitet och på läromedlens innehåll vad avser sexuell läggning, bör ges regeringen till känna.

I många yrken där man möter människor i känsliga situationer eller fattar beslut om människors personliga förhållanden är det viktigt att personalen har HBT-kompetens för att undvika diskriminerande eller kränkande behandling. Högskoleverket bör undersöka för vilka yrken det kan vara befogat att säkerställa att kunskaper om HBT-frågor och bemötandefrågor förmedlas och på vilket vis detta bör ske. Detta bör ges regeringen till känna.

6.5 Våld och brott mot homo-, bi- och transpersoner

Trots att attityderna till HBT-personer generellt sett förbättrats i samhället förefaller det inte som om våldet mot dessa grupper minskat. Flera aktuella utredningar har påvisat att en stor del av homo-, bi- och transexuella kvinnor och män utsatts för våld eller hot om våld på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet och att denna andel förefaller öka. En del av detta våld är troligen politiskt organiserat eller inspirerat av nynazistiska grupper. De rättsvårdande myndigheterna måste ta detta våld på stort allvar. Vissa rättsfall tyder på att brott mot HBT-personer med ideologiskt syfte inte medfört ökad straffpåföljd. Om såär fallet måste åtgärder vidtas för att säkerställa en riktig rättstillämpning. Många HBT-personer som inte är öppna med sin sexuella läggning är särskilt utsatta, eftersom de ogärna tar kontakt med myndigheter för att anmäla brott av homofobisk karaktär. Detta ställer särskilda krav på polis och rättslig personal vid bemötandet av sådana personer och kan eventuellt motivera kompetenshöjande insatser.

Vad ovan anförs om våld och brott mot homo-, bi- och transpersoner personer bör ges regeringen till känna.

6.6 Homosexuella inom försvaret

Sexuell läggning får självfallet inte vara grund för diskriminering eller kränkande behandling inom försvarsmakten. Ett medvetet arbete med dessa frågor bedrivs nu med tydligt stöd från försvarsledningen, även om mycket återstår att göra. Detta arbete har riksdagens starka stöd.

I Förenta Staternas försvarsmakt praktiseras med lagens stöd en systematisk diskriminering mot homo- och bisexuella anställda som varje år leder till att omkring 1 000 personer avskedas. Liknande lagstiftning eller praktik förekommer även i andra länder, även i enstaka EU-länder - något som tydligt strider mot EU:s värdegrund.

Bortsett från att detta är ett flagrant brott mot något som borde vara en internationellt erkänd mänsklig rättighet berör detta också direkt Sverige och svenska intressen. Svenska soldater i internationella insatsstyrkor riskerar att hamna under amerikanskt befäl. Det kan inte accepteras att svenska soldater i sin professionella roll riskerar att utsättas för kränkande attityder, behandling och diskriminering på grund av sin sexuella läggning. Det är inte heller lämpligt att multinationella insatsstyrkor som verkar på FN-mandat tillämpar bestämmelser som strider mot andan i de rättigheter FN är satt att försvara. Detta bör ges regeringen till känna.

7 Internationellt

I stora delar av världen är homo-, bi- och transpersoner personer utsatta för ett brutalt förtryck av statsmakten eller inflytelserika religiösa eller sociala rörelser. Centerpartiet anser att HBT-perspektivet i Sveriges utrikespolitik måste vara tydligt markerat och innebära en ambition att hjälpa de personer som är utsatta för förtrycket och samtidigt påverka attityder och lagstiftning i de länder där förtryck förekommer. Konkret bör detta innebära att Sveriges regering och andra företrädare och representanter för Sverige har som uppdrag att påtala det oacceptabla i förföljelser av HBT-personer i tillämpliga internationella sammanhang samt i kontakterna med länder där HBT-personer kränks. Detta bör ges regeringen till känna.

7.1 HBT-flyktingar

Centerpartiet har upprepade gånger påpekat att riksdagens beslut att förföljelse på grund av sexuell läggning och könsidentitet skall vara giltigt asylskäl inte på ett tillfredsställande sätt implementerats i Migrationsverkets och Utrikesdepartementets verksamhet. Det är anmärkningsvärt att såännu inte har skett. Regeringen bör omgående vidta åtgärder för att säkerställa att beslutet efterlevs. Detta bör ges regeringen till känna.

7.2 HBT-kompetens i utrikesförvaltningen

Det har uppmärksammats att UD:s ambassadrapporter, som bl.a. ligger till grund för Migrationsverkets prövning av asylansökningar, haft kvalitetsbrister med avseende på beskrivningen av HBT-personers ställning i vissa länder. Konsekvensen kan bl.a. bli att asylsökande avvisas till länder där deras liv är i fara, liksom att de utrikespolitiska övervägandena blir felaktiga. Åtgärder bör vidtas för att höja utrikesförvaltningens HBT-kompetens. Detta bör ges regeringen till känna.

7.3 FN-konvention om rättigheter avseende sexuell läggning och könstillhörighet

Rätten att älska vem man vill oberoende av kön är, enligt Centerpartiet, en mänsklig rättighet och borde erkännas som en sådan. Vi vet att det finns många länder som motarbetar antagandet om en FN-konvention som säkerställer homo-, bi- och transpersoners likaberättigande, men ambitionen måste ändå vara att en sådan skall antas. Arbetet för en sådan konvention är i sig opinionsbildande och attitydpåverkande. Sverige bör i FN arbeta för antagandet av en konvention som erkänner likaberättigande och frihet från diskriminering för homo-, bi- och transpersoner som en mänsklig rättighet. Detta bör ges regeringen till känna.

7.4 Ta upp HBT-indikatorer i Human Development Report

Ett sätt att stärka HBT-perspektivet inom FN:s arbete skulle vara att få upp en redovisning av ländernas lagstiftning och behandling rörande HBT-personer i UNDP:s årliga benchmarking Human Development Report. Sverige bör verka för att indikatorer som beskriver HBT-personers rättsliga ställning följs av UNDP och redovisas i Human Development Report. Detta bör ges regeringen till känna.

7.5 Sveriges arbete i EU

Inom EU varierar HBT-personers juridiska rättigheter och levnadsförhållanden betydligt. Storbritannien och Grekland är två länder som fortfarande har lagar och förordningar som tydligt diskriminerar homo-, bi- och transpersoner. I flera av de nya medlemsländerna saknas lagstiftning mot diskriminering. De faktiska livsvillkoren för HBT-personer präglas ofta av en hård social repression, som i vissa fall förstärks genom trakasserier från polisväsende och andra myndigheter. Medlemskapet i sig medför dock förbättringar för dessa grupper. Det räcker emellertid inte. Sverige bör i sitt EU-arbete tydligt markera att icke-diskriminering och respekt för olikheter är en del av EU:s värdegrund och måste leda till konsekvenser i medlemsländernas lagstiftning och politik. Vad som ovan anförs om HBT-perspektivet i Sveriges arbete i EU bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 4 oktober 2004
Kenneth Johansson (c)
Birgitta Sellén (c)	Sofia Larsen (c)
Jan Andersson (c)	Margareta Andersson (c)
Lars-Ivar Ericson (c)	Annika Qarlsson (c)