Samhällets ansvar för kvinnofrid

Motion 2007/08:Ju270 av Carina Ohlsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att försöken inom polis och rättsväsende med s.k. snabb lagföring av kvinnofridsbrott bör utredas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att alla män som dömts för kvinnofridskränkning och frihetsberövats ska bli föremål för brottspreventiva åtgärder inom kriminalvården.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att man bör följa upp hur enskilda myndigheter lever upp till sitt ansvar för kvinnofrid.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett nationellt utvecklingsprogram för dokumentation, uppföljning och utvärdering samt erfarenhetsutbyte.

Motivering

Samhällets ansvar för kvinnofrid är att förebygga våld mot kvinnor, hjälpa de kvinnor som redan drabbats samt rehabilitera när kvinnan tagit sig ur den direkta våldssituationen. Samhällets ansvar innefattar även barn i misshandelsförhållanden och homosexuella som drabbas av våld i relationen.

Detta gör att samordningen på kvinnofridsområdet är viktig eftersom åtgärder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor berör så gott som alla samhällssektorer. Därför bör man följa upp hur enskilda myndigheter lever upp till sitt ansvar gällande kvinnofrid.

En allmän utgångspunkt för rättssäkerheten är att vålds- och kvinnofridsbrott ska anmälas. Därför är det allvarligt att så få fall av våldsbrott mot kvinnor anmäls. De höga mörkertalen är ett av de största hindren för att kvinnofridslagstiftningen ska kunna fungera fullt ut.

Därför bör regeringen verka för att försöken inom polis och rättsväsende med s.k. snabb lagföring av kvinnofridsbrott utreds, bl.a. med avseende på ökad rättssäkerhet. Effektivitet kan inte med självklarhet likställas med snabbhet. Ett initiativ bör också tas för att alla män som dömts för kvinnofridskränkning och frihetsberövats ska bli föremål för brottspreventiva åtgärder inom kriminalvården.

I rapporten Mäns våldsutövande – barns upplevelser – en kartläggning av interventioner, kunskap och utvecklingsbehov, visar att i verksamheter riktade till män finns i många fall stora brister när det gäller såväl säkerhet för kvinnor och barn som dokumentation av interventionsmodeller, uppföljningsrutiner och utvärdering av interventionens effekter. I verksamheter riktade till barnen finns liknande brister. Därför bör regeringen verka för tillkomsten av ett nationellt utvecklingsprogram för dokumentation, uppföljning och utvärdering samt former för erfarenhetsutbyte och fortbildning på området interventioner mot mäns våld mot kvinnor och barn.

Stockholm den 28 september 2007

Carina Ohlsson (s)