Reklamskatt

Motion 2003/04:Fi227 av Bo Bernhardsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av översyn av reklamskattepolitiken.

Motivering

Den nuvarande situationen på reklamskatteområdet är synnerligen otillfredsställande.

Reklamskatten har tagits bort för viss reklam och annonsering, exempelvis den som förmedlas via den snabbt växande direktreklamen.

Andra områden, det gäller t ex radio- och TV-reklam, har aldrig beskattats (låt vara att kommersiella radio och TV-kanaler åberopar att de istället betalar för sina sändningstillstånd), medan alltså reklamskatt fortfarande betalas av tidskrifter, dagspress och andra allmänna nyhetstidningar.

Detta innebär en snedvridning av konkurrensen som missgynnar de medier som borde gynnas, nämligen dem för vilka annonsintäkterna är en väg att finansiera ett långt viktigare publicistiskt uppdrag; att förmedla nyheter och analyser, att granska makten och att bidra till ett meningsfullt demokratiskt samtal.

Riksdagen beslutade den 10 april 2002 att reklamskatten helt bör avvecklas och att frågan, med beaktande av de budgetpolitiska målen, bör prioriteras vid kommande budgetberedningar.

Regeringen har dock ännu inte, vare sig i den förra eller den föreliggande budgetpropositionen, funnit möjligheter att finansiera en avveckling av den resterande reklamskatten.

Bakgrunden till dagens reklamskattepolitik skall bland annat sökas i det betänkande, Avskaffa reklamskatten, som presenterades av 1996 års reklamskatteutredning.

Utredningens slutsatser kan och bör dock ifrågasättas av flera skäl, därför att det som hänt sen dess, enligt min mening, på viktiga punkter gett utredningen fel. Man överdrev således tillväxten av reklam i nya medier och producerad med ny teknik, liksom svårigheterna att beskatta den. Det kan inte hjälpas att utredningen ger intrycket att den inte med något större allvar granskade möjligheterna att faktiskt beskatta också den reklam som växte fram i nya medier och med ny teknik och att förhindra skatteflykt i en internationaliserad informationsmiljö.

Istället konstaterade man snabbt att framväxten av nya reklamkanaler och ny teknik skulle medföra att reklamskatten urholkas ytterligare och att konkurrenssituationen på reklammarknaden blir än mer snedvriden.

Man skulle, tvärtemot den rådande ordningen, önska sig en ordning där tidskrifter, dagspress och andra allmänna nyhetstidningar gynnades skattemässigt. Helst att dessa helt befriats från reklamskatt, medan andra annons- och reklammedier, som idag inte beskattas, bland annat den snabbt växande direktreklamen, i framtiden får betala reklamskatt.

Det handlar med andra ord om en avsiktlig och omvänd snedvridning av konkurrensen med syftet att gynna annonsering i just dagspress och tidskrifter för att på så sätt stödja angelägnare publicistisk verksamhet.

Reklamskatten för tidskrifter och dagspress bör helst så snart möjligt avskaffas. Men samtidigt bör frågan om att istället beskatta andra reklamkanaler beaktas.

En förändrad och utvidgad reklamskatt, som också tas ut på direktreklam och reklam i kommersiell radio och TV, torde för övrigt ha alla chanser att bli en folkligt omtyckt skatt.

Det går förvisso att peka på problem av skatteteknisk natur som skulle kunna drabba en reklamskatt inom vissa sektorer. Andra problem beror på internationaliseringen av informationssamhället. Men problem är till för att övervinnas. Framför allt förefaller det mig som om möjligheterna att bibehålla och utveckla reklamskatten aldrig ordentligt prövats.

Stockholm den 1 oktober 2003

Bo Bernhardsson (s)