Regionalisering av Allmänna arvsfonden

Motion 2016/17:3115 av Peter Helander och Helena Lindahl (båda C)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en översyn av vilka myndigheter som ska fördela arvsfondsmedlen och om att fördelningen ska ske på regional nivå och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Allmänna arvsfonden bildades 1928 i samband med att riksdagen beslutade att avskaffa arvsrätten för kusiner och avlägsnare släktingar. Om inga andra arvtagare finns vid ett dödsfall går pengarna till arvsfonden. Man kan också testamentera medel till arvsfonden.

De senaste tre åren har det delats ut mer pengar ur arvsfonden än någonsin tidigare. Under 2015 betalade arvsfonden ut nästan 642 miljoner kronor till olika projekt. Den 31 december 2014 uppgick fondens bokförda värde till knappt 4 739 miljoner kronor, och marknadsvärdet var drygt 7 124 miljoner kronor. Tillgångarna är placerade i andelar i Kammarkollegiets aktie-, aktieindex- och räntekonsortier.

Under 2014 fick Allmänna arvsfonden in 469 miljoner kronor netto. En tiondel av de medel som betalas in under ett år läggs till fonden. Resten får delas ut till olika projekt tillsammans med årets direktavkastning.

För de medel som Allmänna arvsfonden finansierar handlar det om nyskapande och utvecklande projekt för barn, ungdomar och personer med funktionsnedsättning. Två statliga myndigheter har hand om hanteringen av medlen, Kammarkollegiet och Arvsfondsdelegationen.

Av och till har regeringar gjort särskilda insatser som man bekostat med medel ur arvsfonden. Bra exempel på detta är när det gjordes insatser för att främja utvecklingen av nya idéer inom föreningslivet. De medlen gav en ny dimension i arbetet mellan kommuner och föreningar och inom föreningslivet och fick stor betydelse under lång tid framöver.

Det finns anledning dels att se över om det är funktionellt hanterat, dels att fundera över om inriktningen att stödja föreningslivet och föreningslivets samverkan med kommunerna når förväntade resultat.

Det är också viktigt att medel som ges till organisationer lever kvar även efter projekttidens slut för att kunna dra erfarenhet av de genomförda projekten. Av den anledningen finns det skäl att också fundera över vilka som skall vara framtida mottagare av stöd från Allmänna arvsfonden. Det kan således finnas anledning att bidragsgivningen blir mer distinkt.

På många områden pågår en regionalisering, och det bör även omfatta den Allmänna arvsfondens verksamhet. Förslagsvis förs de medel som kommer till fonden över till berörd region som fördelar medlen.

Med anledning av vad som här har anförts föreslår vi att en översyn görs för att i enlighet med motionens intentioner analysera en mer modern inriktning av hur arvfondsmedlen disponeras samt att de fördelas på regional nivå.

Peter Helander (C)

Helena Lindahl (C)