Regional utveckling och utjämning, utgiftsområde 19

Motion 2003/04:N345 av Lars Lindén m.fl. (kd)

1 Sammanfattning

Det går att åstadkomma regional utjämning och utveckling

Den socialdemokratiska regeringen har inte lyckats åstadkomma regional utjämning och utveckling i Sverige. Cirka 25 procent av landets befolkning bor i överhettade områden med brist på bostäder, brist på arbetskraft, höga boendekostnader, stressig tillvaro med ofta sämre livskvalitet, stora trafikproblem och inte sällan en olämplig uppväxtmiljö för barn och ungdomar. Samtidigt bor nästan lika många människor i inlands- och glesbygdskommuner som har motsatta problem. Arbetslöshet, tomma bostadsområden och minskade skatteintäkter skapar obalans och försämrad livskvalitet.

För att vända trenden för den svenska glesbygden krävs tillväxtfrämjande åtgärder. Satsningar på infrastruktur i glesbygd är nödvändiga för att näringslivet ska kunna överleva.

Kristdemokraternas näringspolitik skulle radikalt förbättra näringslivsklimatet i Sverige, inte minst i glesbygd. För att fler människor ska kunna starta och driva framgångsrika företag måste vi sänkta skatterna, förenkla reglerna som omgärdar företagen och arbeta för förbättrade attityder, inte minst från myndigheterna.

För att Sverige ska ligga i framkant när det gäller den ständigt växande turistsektorn föreslår Kristdemokraterna kraftsamling på turistfrämjande åtgärder. Svensk landsbygd har stor potential att locka turister från hela världen. Denna satsning ska ske i samråd med glesbygdkommunerna och det lokala näringslivet.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 3

4 Kristdemokratiska principer för regional utveckling 4

5 Näringslivet är grunden för välfärden 5

5.1 Nedsättning av arbetsgivaravgiften 6

5.2 Nedsättning av socialavgifterna i inlandskommuner (stödområde a) 6

5.3 Riskkapitalförsörjning 7

5.4 Kvittning av förluster mot intäkt av tjänst 7

5.5 Infrastruktur 7

5.6 Infrastruktur för tillväxt, säkerhet och miljö 7

5.7 Bilen – en nödvändighet 8

5.8 Differentierad drivmedelsskatt 8

5.9 Luftfart 8

5.10 Informationsteknik (it) 9

5.11 Kommunikationsminister 9

6 Regional utvecklingspolitik 9

7 Kommunernas roll i den regionala politiken 10

7.1 Regionutveckling 10

7.2 Servicepunkter 11

7.3 Grundservice 11

7.4 Kommersiell service 11

7.5 Offentlig upphandling 12

7.6 Medborgarkontor 12

7.7 Kultur 12

7.8 Positiva processer skapas av innovatörer och eldsjälar 12

7.9 Arbetskraftsinvandring 13

8 Det mellankommunala utjämningssystemet hämmar tillväxt 13

9 De regionala tillväxtavtalen – låg utväxling 14

10 De nya tillväxtprogrammen 15

10.1 Universitetens och högskolornas uppgift 15

10.2 Näringslivet 15

11 Jord- och skogsbruk 16

12 Fördubbla marknadsföringen av sverige som turistland 16

13 Den europeiska sammanhållningspolitiken 17

14 Anslagen 18

14.1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder 18

14.2 Landsbygdslån 18

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om principer och mål för regional utveckling.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillväxtavtalen/tillväxtprogrammen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om infrastrukturen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av ett statligt utjämningssystem.1

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om generellt nedsatta arbetsgivaravgifter.1

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om differentierad drivmedelsskatt.2

7. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2004 anvisa anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling, med följande förändringar i förhållande till regeringens förslag, enligt uppställning:

Anslag	Regeringens förslag, tkr	Anslagsändring, tkr
33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder	1 514 835	–240 000
33:2 Landsbygdslån	20	–10
Totalsumman för hela utgiftsområdet	3 106 447	– 250 000

1Yrkandena 4 och 5 hänvisade till FiU.

2Yrkande 6 hänvisat till SkU.

4 Kristdemokratiska principer för regional utveckling

Ett samhälle byggs underifrån. Naturliga gemenskaper som familjer, grannskap, byalag och mindre samhällen bildar i sin tur större lokala och regionala politiska gemenskaper, kommuner och regioner. Därefter finns den statliga nivån och till slut kommer internationella organisationer som EU och FN. Varje nivå, är ägnad att lösa uppgifter som inte på ett tillfredsställande sätt kan lösas på en lägre nivå. Varje gemenskapsnivå är således i första hand kompletterande till de lägre och inte avsedda att ersätta eller beröva dem vare sig deras uppgifter eller frihet.

De naturliga gemenskaperna motiverar en maktfördelning sinsemellan. En familj har sina uppgifter och mål, som kommunen inte ska ta över. Familjen har också rättigheter, som kommunen ska respektera. På samma sätt har kommuner och regioner (landsting) uppgifter och mål, som staten inte ska ta över. För regionerna finns det viktiga övergripande uppgifter, som kommunerna inte vare sig på ett ändamålsenligt eller effektivt sätt kan hantera var för sig. Kommunala och regionala rättigheter ska respekteras av staten, såsom de har erkänts av staten genom den kommunala självstyrelsen. I detta sammanhang är det relevant att även använda begreppet regional självstyrelse. Även regional självstyrelse måste respekteras av statsmakterna.

Bevisbördan ligger på till exempel staten i förhållande till kommunerna att motivera, varför staten skall bestämma i uppgifter som ligger eller borde ligga på kommunerna respektive regionerna/landstingen. Ytterligare en logisk konsekvens är att regering och riksdag skapar en ekonomiskt stabil grund för den kommunala respektive regionala självstyrelsen med legitima och stabila skattebaser.

Alla människor ska oavsett bostadsort kunna få del av samhällets grundläggande sociala rättigheter och ges rimliga förutsättningar att försörja sig och utveckla sin bygd. Detta är en konsekvens av solidaritetsprincipen. En väl utbyggd infrastruktur är ett av de viktigaste medlen för att skapa goda förutsättningar för hela Sveriges utveckling. En annan är ett ekonomiskt utjämningssystem så att ekonomiskt svagare kommuner kan erbjuda sina medborgare en rimlig grundservice. Ytterligare en förutsättning är att de lokala och regionala förutsättningar som finns i form av naturresurser och mänsklig kompetens ska stödjas och främjas.

Den regionala utvecklingspolitikens främsta uppgift är att bidra till utvecklingen av livskraftiga regioner i hela landet. Men regioner bildas av kommuner som i sin tur består av byar, små samhällen och tätorter. Enligt kristdemokratisk uppfattning byggs livskraftiga regioner när människor med kraft och vilja samverkar lokalt i ett underifrånperspektiv. Eldsjälar som brinner för en idé kan betyda mycket för en bygds utveckling.

Den regionala utvecklingspolitiken kan och ska inte ersätta processer som dessa men väl underlätta dem. I första hand sker det genom generella åtgärder ägnade att ge goda förutsättningar för näringslivet. Lands- och glesbygdens kännemärke är småföretagande. Avgörande för välfärd och tillväxt är att människor som driver dessa tusentals små verksamheter kan verka i ett näringslivsklimat som är uppmuntrande och underlättande. Alltför ofta möts vi av det motsatta, man tycker de offentliga regelverken är krångliga, svårförståeliga och betungande. Ytterligare förutsättningar för lands- och glesbygd är ett väl underhållet och utbyggt väg- och järnvägsnät för effektiva kommunikationer.

När till exempel Banverket och Vägverket upprättar sina planer för framtida investeringar måste de ta ett större helhetsansvar för hur olika beslut påverkar hela regionens utveckling och förutsättningar att leva vidare. Alternativ finansiering av olika väg- och järnvägsprojekt måste alltid belysas för att i möjligaste mån tidigarelägga lönsamma projekt och därmed trygga en god regional utveckling. Det krävs ett utvecklat skol- och utbildningssystem. Bosättning både kan och ska underlättas. Nätverk ska skapas som målmedvetet och effektivt främjar tillgång till arbete för medflyttare. Så skapas möjligheter för arbetsmarknaderna att vidgas. Arbetspendling, distansarbete och mänsklig kontakt som främjar ekonomisk utveckling kan växa fram. Men ny teknik föder också möjligheter till decentralisering av tjänsteproduktion, beslutsfattande och tillverkning.

En av de viktigaste generella åtgärderna för regional utveckling är ett legitimt statligt utjämningssystem som ökar de svagare kommunernas förutsättningar att erbjuda sina medborgare en rimlig offentlig service.

Målet är att hela Sverige ska leva och att varje kommun ska vara ett fungerande samhälle, där människor kan få sina grundläggande behov av boende, arbete, service, rekreation, gemenskap och kultur tillgodosedda.

5 Näringslivet är grunden för välfärden

Goda förutsättningar för näringslivet är en av de viktigaste förutsättningarna för en levande gles- och landsbygd. I Kristdemokraternas motion på utgiftsområde 24 Näringsliv, föreslår vi en rad viktiga åtgärder för ett bättre fungerande näringsliv. I vår budgetmotion utvecklar vi förslag som är av särskilt stor betydelse för en livskraftig utveckling över hela landet med sikte på att förbättra villkoren för de små företagen, som är lands- och glesbygdens kännemärke.

Det räcker inte med förändringar enbart på arbetsmarknadsområdet för att minska den höga arbetslösheten. Den ekonomiska politiken måste ge stabila, goda och förenklade villkor för fler och växande företag. Det privata näringslivet har varit, är och kommer att vara ryggraden för Sveriges välfärd. De nya jobben skapas när enskilda människor finner det mödan värt att starta eller utveckla ett företag. Kristdemokraterna anser att det är av största vikt att förbättra för framför allt de små och medelstora företagen. Det behövs ett bättre företagsklimat där statens roll blir tydligare som skapare och upprätthållare av regelverk. Samtidigt måste direkt företagsfientliga regler som exempelvis förtida inbetalning av moms avskaffas. Riskkapitalavdrag som förbättrar särskilt småföretagens tillgång till riskkapital måste införas. Småföretagsdelegationens förslag måste genomföras. Det är bara ett fåtal av dem, de enklaste och minst kontroversiella, som har beslutats. Ännu har inte mycket märkts ute i företagen.

Den privata sektorns andel av den totala ekonomin behöver öka. Därför är det olyckligt – även när det gäller villkoren för företagande – att så många fortfarande uppfattar det som om staten har huvudansvaret för våra liv. Den höga skattenivån, inte minst på arbete, som krävs för att finansiera ett sådant offentligt åtagande försvagar dessutom tillväxtkraften i ekonomin och de nya jobben blir färre. Nedan följer några förslag för ett bättre företagsklimat.

5.1 Nedsättning av arbetsgivaravgiften

Sysselsättningen har utvecklats mycket olika över landet och många av de beslut regeringen tagit under senare år har slagit hårt regionalt. Aktiva arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder som tillförsäkrar de lokala områdena och regionerna möjligheter till fortsatt sysselsättning är nödvändigt om hela Sverige ska leva.

Vi vill sänka arbetsgivaravgifterna med 7 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kronor per år. För egenföretagare utökas den nedsättningsberättigade lönesumman till 250 000 kronor per år. Förslaget gäller alla företag (arbetsgivare), men gynnar främst småföretagen.

5.2 Nedsättning av socialavgifterna i inlandskommuner (stödområde A)

Sedan några år har alla företag fått göra ett avdrag på socialavgifterna med 5 procent av avgiftsunderlaget upp till en lönesumma motsvarande 852 000 kronor. I vissa delar av norra Norrland har därtill en viss kompensation för lägesnackdelarna tillgodoräknats företag i vissa branscher genom ett ytterligare avdrag med 8 procent på avgiftsunderlaget. När stödområdesindelningen förändrades i samband med den nya programperioden för EU:s strukturfondsprogram vägrade EU-kommissionen i december 2000 efter långdragna förhandlingar att godkänna nedsättningen såsom icke förenlig med EU:s statsstödsregler. Den betraktades som ett direkt företagsstöd och därmed som konkurrenssnedvridande.

Regeringen föreslår att den extra nedsättning av arbetsgivaravgifterna till 10 procent för lönesummor upp till 852 000 kronor, i stödområde A, som beslutades 2002, ska fortsätta. Den ska också omfatta enskilda näringsidkare.

Efter att i flera motioner och debatter i kammaren ha hävdat behovet och nödvändigheten av den tidigare nedsättningen av socialavgiften konstaterar vi att regeringen gått oss tillmötes.

Genom regeringens hantering av ärendet har dock de berörda småföretagen drabbats av en onödig ryckighet i förutsättningarna för sin verksamhet som vi anser att regeringen ska ha kritik för.

Förslaget liknar Kristdemokraternas sedan flera år framförda förslag om nedsättning av arbetsgivaravgiften med 7 procentenheter. Den stora skillnaden är att vårt förslag om avgiftsnedsättning omfattar hela riket.

5.3 Riskkapitalförsörjning

Riskkapitalförsörjningen är ett stort problem i glesbygd där låga fastighetsvärden betyder brist på realsäkerheter. Detta påverkar såväl företags möjligheter att lånefinansiera investeringar som enskilda personers möjlighet att finansiera bostadsinvesteringar. Riskkapitalförsörjningen måste lösas både för företag och privatpersoner. Hela kreditmarknadssituationen behöver genomlysas i en parlamentarisk utredning. Då kommer också villkoren för riskkapitalavdrag att belysas.

För att frigöra riskkapital vill Kristdemokraterna införa rätt till riskkapitalavdrag på summor upp till 100 000 kronor per år. Dessutom vill vi göra det möjligt att spara skattefritt till en framtida företagsstart i ett så kallat etableringskonto.

5.4 Kvittning av förluster mot intäkt av tjänst

Det skulle betyda mycket för landsbygds- och glesbygdsboende att kunna kvitta förluster på exempelvis upp till 50 000 kronor per år i en förvärvskälla mot inkomst av tjänst. Vi föreslår att regeringen utreder och återkommer till riksdagen med ett förslag.

5.5 Infrastruktur

I Kristdemokraternas motion på utgiftsområde 22 Transportpolitik och infrastruktur, redogörs utförligt för den kristdemokratiska politiken avseende infrastruktur med mera. För att mäta det transportpolitiska målet regional utveckling använder sig Vägverket av måttet restidsförändringar av investeringar i det statliga vägnätet. I de områden som betraktas som stödområden (med 25 procent av landets befolkning) var restidsförändringarna under år 2000 betydligt mindre positiva än i resten av landet. Vägverket bedömer därför att den regionala utvecklingen försämrats. Statens institut för kommunikationsanalys, SIKA, konstaterar att förbättrade transporter, som kan bidra till ökad effektivitet i ekonomin som helhet, ställer krav på en upprustning av vägnätet som inte kunnat tillgodoses.

5.6 Infrastruktur för tillväxt, säkerhet och miljö

Satsningar på infrastruktur är inte bara en fråga om ekonomisk tillväxt utan handlar om en lång rad samhälleliga värden. Den svaga infrastrukturpolitiken resulterar i miljöförsämringar. Också trafiksäkerheten blir lidande utan en förbättrad infrastruktur.

Det är helt oacceptabelt att stora delar av Norrlands vägnät stängs av för trafik under tjällossningen varje år med miljardförluster för speciellt skogsnäringen.

5.7 Bilen – en nödvändighet

Bra service och lägre bensinpris är de åtgärder som svensken tror mest på när det gäller att underlätta livet på lands- och i glesbygd. Därefter är det bättre vägar och kommunikationer och ökade möjligheter till distansarbete med hjälp av IT som svenskarna anser vara viktigast för att underlätta landsbygdsboende (Sifo, 2000).

Även med väl utbyggda kollektivtrafiksystem kommer bilen att vara nödvändig i framtiden. Därför måste miljöbilen bli en självklarhet i framtidens miljövänliga samhälle. Kunskapen finns och tekniken utvecklas snabbt. Samordning, stimulans och investeringar saknas.

Bilismen och godstransporterna står för en stor del av den ökande energiförbrukningen och de ökade koldioxidutsläppen. Samtidigt är bilen en nödvändighet för rörelsefrihet och bekväma transporter för många människor. För många glesbygdsbor är bilen den enda transportmöjligheten. Kristdemokraterna vill därför minska kostnaderna för dem som är tvungna att använda bilen till och från arbetet genom att öka avdragsrätten för dessa resor, från dagens 7 000 kronor ned till 5 000 kronor.

5.8 Differentierad drivmedelsskatt

Eftersom glesbygdsbor har bristfällig kollektivtrafik och långa avstånd till arbete, service och nöjen bör någon form av kompensation utgå för de merkostnader det innebär.

Generellt föreslår vi sänkt skatt på diesel med 1 krona litern över hela riket. För att jämställa diesel och bensin inom stödområde A föreslår vi en skattesänkning med 25 öre på bensin inom detta område. Det motsvarar 31 öre lägre pris per liter inklusive moms.

5.9 Luftfart

Flyget är överlägset som transportmedel på långa distanser. Det är av stor betydelse att regionalpolitiskt prioriterade områden får förutsättningar för en rimlig luftfartsverksamhet. De lägesnackdelar som till exempel Norrlands inland har är inte så lätta att överbrygga och kan bli till svåra konkurrenshinder. Vi konstaterar att flyget är en del i den transportinfrastruktur som blir mer och mer nödvändig för ett väl fungerande näringsliv.

5.10 Informationsteknik (IT)

Sverige har en ledande position inom IT-området. En förutsättning för att också glest befolkade delar av vårt land skall kunna nyttja tekniken är att man får del av de satsningar som görs på utbyggnad av bredband. Vi är kritiska till och har tidigare avvisat de summor staten vill satsa på utbyggnad av kabelnätet i tätbefolkade delar av landet. Kristdemokraterna anser att staten istället borde ha stöttat den utbyggnad som krävs för att täcka in glesbygden.

5.11 Kommunikationsminister

Bristerna inom väg- och järnvägsunderhållet visar att dessa frågor inte får den politiska tyngd som de rätteligen kräver. En orsak är konstruktionen med ett näringsdepartement där en särskild kommunikationsminister saknas. En kommunikationsminister skulle helhjärtat behöva ägna sig åt de viktiga infrastrukturfrågorna. Vi anser att statsministern omgående ska utnämna en kommunikationsminister med eget departement. Sverige behöver en person med kompetens och intresse för att vår infrastruktur och våra kommunikationer skall utvecklas i den takt som krävs för näringslivets och människornas behov i det framtida Sverige.

6 Regional utvecklingspolitik

Den traditionella regionalpolitiken som härleddes ur 1960-talets glesbygdsproblematik är inte längre helt relevant. Framtidens regionala utvecklingspolitik kan inte i huvudsak handla om att tvångsförflytta människor, företag och myndigheter genom olika regionalpolitiska åtgärder. Men vissa statliga myndigheter och företag borde tvingas att ta ett mycket större ansvar för en positiv regionalpolitisk utveckling. Luftfartsverkets beslut nyligen att förflytta ett 50-tal flygledare från Sundsvall till Arlanda är exempel på beslut i fel riktning. Trots riksdagens beslut om att nya myndigheter ska placeras i inlandskommuner, eller inom pendlingsavstånd till dessa, visar statistiken att så inte skett. Av nya eller ombildade myndigheter har 65 av 88 under tiden 1992–2002 hamnat i Stockholms län.

Folkrörelserådet, länsbygderåden, de många lokala byalagens, sockenrådens, samhällsföreningarnas och de lokala utvecklingsgruppernas arbete ger många bra exempel på lokal demokrati i ett underifrånperspektiv. Efter många års arbete och flera landsbygdsriksdagar handlar det nu om att stimulera alla krafter i arbetet med att få igång tillväxt på landsbygden och de mindre orterna. Vi förespråkar småskalighet med tillgång till service, fungerande kommunikationer och en god miljö. Vi är övertygade om att det kommer att skapa möjligheter till utkomst och arbetstillfällen för många.

För att lyckas med detta är det nödvändigt att skatte-, närings-, arbetsmarknads- och jordbrukspolitiken samverkar med den regionala utvecklingspolitiken. I huvudsak krävs en generell regional politik där människor, näringsliv och offentlig sektor får möjlighet att verka på landsbygd och i glesbygd trots långa avstånd, avfolkning, små lokala marknader, brist på utbildad personal med flera svårigheter.

Det är genom att lägga ett underifrånperspektiv på de regionala utvecklingsfrågorna och problemen som vi försöker finna lösningar på dessa. I det följande beskrivs därför några samhällsfunktioner som Kristdemokraterna anser är av avgörande betydelse för att stimulera människors vilja och förmåga att ta ansvar för både sig själva, sin familj och den bygd och kommun man bor i. Eftersom den minsta administrativa enheten är kommunen börjar vi i denna.

7 Kommunernas roll i den regionala politiken

I enlighet med den kristdemokratiska tanken att bygga samhället underifrån har kommuner, regioner och landsting en stor uppgift i processen för att hela Sverige ska leva. Det måste bli ett högprioriterat område för kommunsektorn att utveckla lands- och glesbygd såväl på fastlandet som på skärgårdens många öar. Målet är att få tillväxt och välfärd att frodas. Undantag måste kunna göras vad gäller till exempel strandskyddet för att locka fler att vilja bosätta sig i glesbygden.

7.1 Regionutveckling

För att på bästa sätt ta till vara de lokala och regionala förutsättningarna krävs ett tydligt och starkt lokalt och regionalt utvecklingsansvar, inte minst för att åstadkomma demokratiskt förankrade och effektiva lösningar. Den lokala och regionala attraktionskraften är beroende av hur kommuner, landsting och regioner utvecklar sina verksamheter och skapar förutsättningar för näringsliv, boende, utbildning etc.

Intresset från lokala och regionala folkvalda organ att ta ett större ansvar för att formulera en strategi och att kraftsamla för den egna regionens utveckling är stort. Det visar inte minst engagemanget i bildandet av regionala självstyrelse- och samverkansorgan.

Kristdemokraternas ståndpunkt är att en demokratisk, dynamisk- och tillväxtinriktad regionpolitik förverkligas bäst genom att de folkvalda på regional nivå själva ansvarar för utvecklingsplaneringen av den egna regionen. Därmed ser vi också positivt på utvecklingen mot regionala självstyrelseorgan där det indirekt valda samverkansorganet blir ett steg på vägen till regionalt självstyre.

7.2 Servicepunkter

I varje kommun spelar centralorten en viktig roll. Beroende på kommunens storlek och struktur borde därutöver kanske ytterligare något eller några mindre samhällen eller större byar utvecklas till servicepunkter för de omkringliggande byarna. Detta bör naturligt växa fram i samarbete mellan intresseföreningar, byautvecklingsgrupper eller sockenråd och kommunen. Det ska inte ske i ett uppifrånperspektiv och det måste vara naturligt för alla som deltar i processen att denna utveckling kommer igång.

7.3 Grundservice

Förutsättningen för ett levande samhälle är att det finns en grundservicenivå. Alla, ung som gammal, ska inom rimligt avstånd ha tillgång till det som krävs för att leva ett bra liv. Idag hotas den tryggheten genom att vissa glesbygdskommuner eller glesbygdsdelar i kommuner avfolkas och skolan, affären, posten, hälsocentralen och kulturutbudet försvinner.

Enligt vår idé säkras nödvändig grundservice i servicepunkterna. De omkringliggande orterna eller byarna där underlaget för grundservice är för klent ska samarbeta med servicepunkten. Ett sätt att få igång processen kan vara att kommunen visar sin vilja att bevara landsbygden och tar initiativ till att hjälpa igång det lokala samarbetet med så många lokala aktörer medverkande som möjligt; politiker, lokalbefolkning, bygderörelse, kyrka, studieförbund,
idrottsrörelsen och det lokala näringslivet, med flera. Det är av betydelse hur skolans upptagningsområde är utformat för att det ska finnas tillräckligt med elever för att undanröja hot om nedläggning.

7.4 Kommersiell service

Post- och bankservice utgör en viktig funktion för småföretagen, föreningsliv och alla samhällsinnevånare, inte minst för äldre som inte längre har samma möjlighet till resor och rörlighet. Lantbrevbärarna är på många sätt en livlina för lands- och glesbygdsboende och bör särskilt värnas.

I till exempel en lanthandel kan flera funktioner av kommersiell service samlas. Det är därför viktigt att ta vara på den möjlighet som erbjuds där en fungerande lanthandel finns. Kristdemokraterna ser positivt på postens avtal med lokala butiker för postservice. På samma sätt kan andra typer av verksamheter fungera för ett litet samhälle. Till exempel kan det vara möjligt att det kommunala biblioteket kan ha utlåningsförmedling i en lanthandel. Inte minst betyder butiken möjlighet till kvarboende för många skärgårdsbor på öar utan fastlandsförbindelse.

7.5 Offentlig upphandling

Kommunsektorns övergripande mål inom sitt tilldelade kompetensområde ska vara alla invånares gemensamma bästa och välfärd. Vid entreprenadupphandling bör man inte i onödan göra entreprenaden så stor att enbart större företag har möjlighet att klara entreprenaden. Man bör istället dela upp entreprenaden i mindre delar. Detta ger de mindre företagen bättre förutsättningar att kunna få sådana uppdrag. I mindre kommuner och glesbygdskommuner kan detta förfarande vara helt avgörande för det lokala näringslivet.

7.6 Medborgarkontor

Modellen med medborgarkontor lanserades redan i början av 1990-talet av kristdemokraten Inger Davidson som då var civilminister. Vi menar att det finns ett behov av medborgarkontor i någon form i många servicepunkter. Medborgarkontoret kan bli en naturlig mötesplats dit samhällsmedborgaren kan vända sig med olika frågor som berör myndighetsinformation och kommunala beslut och verksamheter.

7.7 Kultur

Mötesplatser för kultur är viktiga för en levande lands- och glesbygd. Därför är bidrag till allmänna samlingslokaler väsentliga inte minst ur ett lokalt – och regionalt perspektiv. I glesbygdsområden är dessa lokaler oftast den enda samlingslokalen för sockenrådet, hembygdsföreningen, gymnastikföreningen eller Röda Korset eller andra ofta ideellt arbetande föreningar med barn- och ungdomsverksamhet. Staten har ett delat ansvar med kommunerna för dessa samlingslokaler, och Kristdemokraterna anser att dessa lokaler ska ges en möjlighet att finnas kvar. En riktad stödform för dessa kan därför ha sitt berättigande.

7.8 Positiva processer skapas av innovatörer och eldsjälar

Positiva processer skapas framför allt av innovatörer och eldsjälar. Dessa finns runtom i samhället. Kristdemokraterna anser att politikens viktigaste uppgift är att skapa en samhällsmiljö som frigör människors inneboende krafter. Vi har vant oss vid att det är näringslivets innovatörer som främst står för kreativitet och nytänkande. Men innovatörer finns överallt i vårt samhälle. De ifrågasätter rådande strukturer och har visioner och tankar om nya lösningar på problem de identifierar. Det är viktigt att ta vara på deras kreativitet som kan stimulera näringslivets utveckling likaväl som föreningens eller sockenrådets och därmed hela ortens utveckling.

Kristdemokraterna anser att kommunledningarna måste vara mycket flexibla och öppna i sitt sökande efter alternativ för att upprätthålla en relevant servicenivå i kommunen och för att skapa nya möjligheter för utveckling. Redan i förskolan bör man börja att träna det uppväxande släktet att förstå entreprenörskapets betydelse för att skapa ett bättre samhälle. Det finns ibland en jantelagsmentalitet som skapar negativa attityder till företagare, entreprenörer och eldsjälar.

7.9 Arbetskraftsinvandring

Många glesbygdskommuner har en dyster utveckling där färre och färre innevånare är i arbetsför ålder. I flera kommuner har man svårt att hitta personal till vården, skolan och omsorgen. Generösare regler för arbetskraftsinvandring kan bidraga till att minska en del av arbetskraftsbristen. Flera kommuner har påtalat att något måste göras för att råda bot på arbetskraftsbristen. Nyligen fick statsminister Göran Persson ett brev från kommunstyrelsernas ordförande i Avesta och Hedemora där de vädjar om ökade möjligheter för arbetskraftsinvandring. I brevet tar de bland annat upp ett fall där en läkare vid Avesta lasarett och en egenföretagare i Avesta nu avvisats från Sverige. Liknande initiativ har tidigare tagits från Bollnäs, Ragunda, Strömsund och Västernorrlands län.

8 Det mellankommunala utjämningssystemet hämmar tillväxt

Kristdemokraterna anser att ett statligt ekonomiskt utjämningssystem måste ersätta det nuvarande mellankommunala utjämningssystemet. En invånare i Sverige ska kunna få lika god sjukvård och kommunal service oavsett var hon eller han bor. Däremot hör rimliga skillnader i servicenivå, effektivitet och skattesats till den kommunala självstyrelsen och ska således inte kompenseras. Medborgarna ska själva avgöra detta genom demokratiska val av partier som förordar olika lösningar eller genom den enskildes val av bostadsort. Systemet ska förena en utjämning med incitament för tillväxt och förnyelse. Det ska stödja och driva på en stark och solidarisk ekonomisk utveckling i hela landet.

Utjämningssystemet måste dessutom vara tillgängligt, begripligt och demokratiskt förankrat hos alla kommuner och landsting. Det ska vara möjligt för kommuner och landsting att kunna parera till exempel befolkningsförändringar genom att styra och förändra verksamhet och ekonomi utan att behöva överraskas av det ekonomiska utfallet i utjämningssystemet. Kristdemokraterna är negativa till det mellankommunala utjämningssystemet och de tillväxthämmande konsekvenser som det för med sig. Vidare är vi kritiska mot kostnadsutjämningens bristande träffsäkerhet. Enligt vår uppfattning är nuvarande mellankommunala utjämningssystem inte i enlighet med grundlagens intentioner om den kommunala självstyrelsen, lokaliseringsprincipen och den kommunala beskattningsrätten. Mot denna bakgrund anser vi att det nuvarande mellankommunala utjämningssystemet bör ersättas med ett statligt utjämningssystem.

9 De regionala tillväxtavtalen – låg utväxling

Det som är betecknande för regeringens hittillsvarande styrning av regionalpolitiken är tillkomsten av tillväxtavtalen. Om man får tro Näringsdepartementets egen utvärdering av tillväxtavtalen (Ds 2001:15) är det inte företagarna som uttrycker uppskattning över vad de statliga pengarna skapat och skapar i form av tillväxtavtal. Utvärderingen visar att endast 30 procent tycker att processen bidragit till en bättre samordning av resurserna för regionens tillväxt. Av kommunerna och företagarorganisationerna är det inte mer än 55 procent som tror på tillväxtavtalen. Det framgår också att kommunernas engagemang i de allra flesta fall varit alltför lågt.

Också Riksrevisionsverket, RRV, har granskat statens medverkan i avtalen och menar att tillväxtavtalen inte åstadkommit så mycket regional tillväxt utan i många län bara fungerat som ett sätt att redovisa befintligt arbete med att främja tillväxt.

Om en starkare lokal tillväxt och en högre utväxling på insatt offentligt kapital ska uppnås i de nya tillväxtprogrammen som kommer att sträcka sig från 2004 till 2007, måste det så kallade tillväxtkapitalet göras synligare och bli lättare tillgängligt och kunna användas på flexiblare sätt. De statliga pengar som fanns till förfogande var redan fördelade på aktörer i länen som länsstyrelsen, länsarbetsnämnden, arbetsförmedlingarna med flera. De stora summorna var redan uppbundna och därför inte i någon omfattning tillgängliga som delfinansieringsresurs av tillväxtavtalens projekt. De delar som visade sig mest tillgängliga var de nationella regionalpolitiska anslagen liksom EU:s strukturfondspengar. Det var i och för sig ingen nyhet eftersom båda bidragsformerna redan tidigare användes på likartat sätt.

Det regionala partnerskapet blev – trots det goda anslaget att involvera från näringslivet – alltför avlägset för de personer och små företag som förmodligen bäst skulle kunna ta till vara tillväxtavtalens intentioner. Om tillväxtprogrammen ska bli vad många önskar måste man på ett bättre sätt nå de människor som är bärare av idéer men saknar resurser att förverkliga dem. Kommunalt ansvariga torde stå dessa personer närmare än tjänstemän på länsstyrelserna.

En annan förutsättning är, enligt vårt synsätt, att kommunernas näringslivsansvariga politiker och tjänstemän på ett mycket mera aktivt sätt måste involveras i både framtagande av och genomförande av de kommande tillväxtprogrammen. Det är emellertid omöjligt att lägga på kommunerna också denna uppgift utan att finansiera den kostnad den medför.

10 De nya tillväxtprogrammen

De gamla tillväxtavtalens utsträckning förlängs till utgången av 2003 och ersätts från och med 2004 av nya regionala tillväxtprogram. Huvudaktör för framtagande och genomförande blir de nya regionala samverkansorganen, i form av kommunalförbund som bland annat får ansvaret för regional planering och tillväxt. Ett kommunalförbund finansieras genom vad de i förbundet ingående kommunerna skjuter till av resurser. Det är oklart hur det kommunala samverkansorganet, som ska ansvara för de regionala tillväxtprogrammen, ska finansiera sin verksamhet. Om inte staten skjuter till nödvändigt kapital för att administrera nyordningen får de kommuner som bäst behöver få nytta av tillväxtprogrammen ännu en pålaga av staten som inte finansieras.

Kristdemokraterna avvisar inte tanken på ett kommunalförbund som samverkansorgan under en övergångsperiod intill ett direktvalt regionfullmäktige får ansvaret för att samordna regionens utvecklingsinsatser men förutsätter att staten finansierar verksamheten.

10.1 Universitetens och högskolornas uppgift

I universitetens och högskolornas uppgifter ingår ett nära samarbete med samhället. Det gäller såväl offentliga verksamheter på både kommunal och regional nivå som näringslivet. Vi anser att ett regionalt partnerskap utan universitet och högskolor, som en av aktörerna för framtagande av regionala tillväxtprogram, blir för svagt. Det är därför viktigt att kommuner och regioner involverar dessa för att de aktivt ska medverka med sina kunskaps- och forskningsresurser. Vi är också övertygade om att distansutbildning är en möjlighet för glesbygdsboende att få del av högre utbildning.

10.2 Näringslivet

Det är inte enbart geografiska skillnader som innebär olika förutsättningar för företagande. Grunden finns till stor del hos företagaren själv. Det handlar om hur möjligheter och resurser tas till vara men också hur en affärsidé formuleras och genomförs. Därför kan vi konstatera att de regionalpolitiska stöden aldrig kan ersätta entreprenörskap, företagaranda, kreativitet och dynamik. Å andra sidan är vi väl medvetna om att en programverksamhet, som till exempel tillväxtavtalen har initierat, kan bli en startpunkt för något nytt i ett litet företags utveckling.

Kristdemokraterna anser dock att det är viktigare att närings- och skattepolitik utformas så att de uppmuntrar och ger förutsättningar så att eldsjälarna och innovatörerna vågar ta risker och finner det mödan värt att starta och driva verksamheter av olika slag. De blir då i sig själva en förutsättning för tillväxt i det samhälle eller den bygd där de bor.

Det är viktigt att näringslivets regionalt förankrade och regionalt ägda institutioner tillvaratas för förmedling av bland annat statliga resurser. Ett exempel på detta är IUC, Industriella utvecklingscenter.

11 Jord- och skogsbruk

Jord- och skogsbruket är hörnstenar för en levande lands- och glesbygd. Det är en angelägen satsning att skapa rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jord- och skogsbruksnäringen.

Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt användning av åkermarken för livsmedelsproduktion. Jordbruket ska ha lika konkurrensvillkor med omvärlden. Därför ska skatter och avgifter på el och eldningsolja, diesel samt handelsgödsel harmoniseras med övriga EU-länder. Den så kallade skatteryggsäck lantbruket dragits med i flera år lyfts av med fullständig elskattesänkning till samma nivå som den tillverkande industrin. Dieselskatten sänks till 1 krona per liter för jordbruksmaskiner. Detta är en förutsättning för att jordbruket ska finnas kvar som basnäring i hela landet.

Skogsnäringen är den bransch som svarar för de största nettoexportinkomsterna till vårt land. Skogsbruket och den därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge en viktig svensk basnäring. För att svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri ska kunna utvecklas i framtiden krävs övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som befrämjar såväl produktions- som miljömål.

Skogsvårdsorganisationens insatser för aktiv rådgivning och information till framför allt skogsägarna har varit otillräckliga. Därför bör dessa insatser, speciellt produktionsrådgivningen, öka.

Kristdemokraternas förslag på detta område utvecklas i motionen på utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med mera.

12 Fördubbla marknadsföringen av Sverige som turistland

Sverige har goda förutsättningar för en växande turistnäring. Vi har en vacker natur, ren luft och rent vatten, en spännande historia och ett rikt kulturutbud över hela landet. Vi har också områden som kan erbjuda en upplevelse av tystnad, något som alltfler i våra mest tätbefolkade regioner i Europa efterfrågar. Även det odlade landskapet med hagar och ängar och den bygdespecifika kulturen är attraktiv. Vårt klimat, med tydliga sommar- och vintersäsonger, ger förutsättningar för ett brett och intressant utbud.

Turismen som bransch tillhör världens snabbast växande, men tyvärr är inte detta fallet i Sverige som har haft svårt att hävda sig som turistland. Det finns givetvis många orsaker till detta, och några tillväxthämmande faktorer som regelkrångel, brist på riskkapital, högre moms än grannländerna och dålig infrastruktur är några orsaker.

I Kristdemokraternas kommittémotion Turistnäringen redogörs för våra förslag för att göra turismen till en tillväxtnäring. Vi satsar 100 miljoner kronor utöver regeringens anslag på turistfrämjande åtgärder. Kristdemokraterna anser att detta är en satsning som kommer att generera många tiotusentals nya arbetstillfällen, speciellt i glesbygd. Den regionalpolitiska effekten blir både kraftig och långvarig. Svensken omsätter idag mindre än hälften av EU-genomsnittet på turism. Den dubblerade marknadsföringen av Sverige som turistland ska inriktas på marknadsföring av det som är unikt för Sverige; glesbygden, vildmarken, fjälltrakterna, landsbygden, midnattssolen, allemansrätten, våra många sjöar och älvar och vår vackra havskust. Det handlar också om möjligheterna till fiske, jakt, bär- och svampplockning, kanotsafaris, forsränning, bo på lantgård med mera.

13 Den europeiska sammanhållningspolitiken

Regionalpolitik på europeisk nivå sker framför allt inom ramen för den så kallade sammanhållningspolitiken. Europeiska unionen har som mål att verka för ekonomisk och social sammanhållning, global konkurrenskraft och en hållbar utveckling. Dessa mål ska uppnås samtidigt som subsidiaritetsprincipen, goda styrelseformer och medborgarinflytande utvecklas. Idag deltar samtliga unionens regioner i sammanhållningspolitiken, vilket är en viktig princip för att göra sammanhållningspolitiken angelägen för alla.

Just nu sker arbetet inför kommande strukturfondsperiod, som startar 2006. Socialdemokraternas hållning i fråga om sammanhållningspolitiken och strukturfonderna är mycket otydlig. I och med EU:s utvidgning med nya medlemsländer som har stora utvecklingsbehov är vi medvetna om att utrymmet för oss i Sverige och övriga nuvarande medlemsländer är begränsat vad gäller strukturfondsmedel. Detta får dock inte innebära att Sverige drar sig undan från den solidariska sammanhållningspolitiken och dess mervärden för unionen. En stark sammanhållningspolitik måste omfatta hela unionen, och i det samarbetet skall vårt land ingå.

Det är helt rimligt att de fattigaste regionerna ska prioriteras i ett nytt mål 1. Samtidigt ska stödet även fortsättningsvis innehålla stöd till de extremt glest befolkade områdena i norra Sverige och Finland. Till det kommer möjligheter för de svenska regionerna att, inom ramen för ett sk menysystem i nya mål 2, välja och kombinera teman som definierats av unionen.

Sammanhållningspolitiken handlar dock inte bara om pengar, utan även om andra mycket viktiga värden. Genom sammanhållningspolitiken har EU ett verktyg för att säkra att regioner som utsätts för negativa följder i en union med gemensam marknad får nödvändigt stöd. Politiken är också ett verktyg för att nå unionens mål, bl a ökad konkurrenskraft. Dessutom ger den en viktig gemensam referensram för utvecklingspolitik och skapar gemensamma mål för gränsöverskridande samarbeten. Genom politiken ges stöd för utbyte av kunskap och erfarenheter.

EU:s sammanhållningspolitik har en unik uppgift i arbetet för att knyta samman regioner över nationsgränserna. Det är viktigt att Sverige tydligt ger signaler till kommissionen att vi inte drar oss undan från sammanhållningspolitiken utan att vi tvärtom aktivt arbetar för att våra glesbygder även fortsättningsvis skall bli en del av det framtida strukturfondsområdet i EU. Det är också viktigt att åtgärder vidtas för att förbättra kontrollen och möjligheten att beivra fusk. En reformering av regelverket bör innefatta en minskad byråkrati och ökad effektivitet.

14 Anslagen

Beträffande regeringens förslag till anslag under utgiftsområde 19 för budgetåret 2004 förslår vi förändringar enligt följande.

14.1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder

Anslaget omfattar 1 514,8 miljoner kronor varav cirka 130 miljoner kronor disponeras av regeringen. Kristdemokraterna anser att regeringen bör redovisa vad pengarna ska användas till. Vi föreslår ett anslagssparande på 130 miljoner kronor. 100 miljoner kronor flyttas till satsning på turistfrämjande åtgärder under utgiftsområde 24.

14.2 Landsbygdslån

Anslaget på 20 miljoner kronor disponeras av Nutek. Kristdemokraterna har en mängd generella förslag för att underlätta och stimulera entreprenörskap och företagande. Vi anser att nuvarande landsbygdslån kan vara viktiga för utveckling av gles- och landsbygden och anser att den bör fortgå i den omfattning som nu är. Det kan konstateras att efterfrågan på landsbygdslånet de gångna åren varit liten. Resultatet har blivit att ett betydande anslagssparande har byggts upp. Kristdemokraterna bedömer att en fortsatt verksamhet på området kan fortgå på samma nivå med ett lägre anslag för 2004 än regeringen föreslår. Vi föreslår ett anslagssparande på 10 miljoner kronor.

Stockholm den 7 oktober 2003
Lars Lindén (kd)
Maria Larsson (kd)	Mats Odell (kd)
Stefan Attefall (kd)	Annelie Enochson (kd)
Lars Gustafsson (kd)	Per Landgren (kd)
Olle Sandahl (kd)