Rätten till sjukpenning

Motion 2004/05:Sf250 av Carina Adolfsson Elgestam och Lars Wegendal (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prövningen av rätten till sjukpenning.

Motivering

En allmän, generell och obligatorisk sjukförsäkring är en av de viktigaste grundpelarna i vårt svenska trygghetssystem. Vid sjukdom som förorsakar oförmåga till arbete finns ett skydd som ger trygghet i enlighet med inkomstbortfallsprincipen - standarden kan garanteras och familjeekonomin hotas inte av en tids ohälsa, vilket fallet är i många av världens länder.

Rätten till sjukpenning prövas av försäkringskassorna med inkomna sjukintyg etc. som underlag. I allt väsentligt godkänns ersättningsanspråken även om det förekommer att läkarnas bedömning underkänns alternativt överprövas av försäkringskassans egna förtroendeläkare. En modell som ibland kritiserats, men i stort fungerat.

I december förra året inträffade emellertid en förändring. Riksförsäkringsverket tog på eget initiativ beslut om en striktare tillämpning av rätten till sjukpenning - utan beslut av vare sig riksdag eller regering. Effekterna visade sig relativt snart - och under våren har vi hört om hundratals fall där sjukpenning nekas och där den försäkrade står utan ersättning under ett flertal veckor. Det går till ungefär så här: Den anställde blir sjuk, uppbär sjuklön från arbetsgivare och uppvisar intyg från läkare. Efter sjuklöneperiodens tredje vecka övergår ärendet till sjukförsäkringen och då prövar försäkringskassan rätten till ersättning. Denna prövning kan i vissa fall pågå upp till två månander varefter den försäkrade kan få beskedet att någon sjukpenning ej kan utgå. Arbetsgivaren står naturligtvis inte för någon ersättning, eftersom något arbete inte utförts. Kvar finns socialtjänsten - men då väntar en prövning som mycket väl kan sluta med att bilen får säljas eller besparingar tömmas.

Från försäkringssynpunkt framhålls att en ersättning inte kan betalas ut förrän den prövats - vilket naturligtvis är förståeligt. Men effekten av den långa prövningen blir för den enskilda helt orimlig. En rimlig väg är naturligtvis att rätten till sjukpenning upphör efter det att försäkringskassans beslut tagits. Då har den försäkrade en möjlighet att gå tillbaka till arbetet och kräva anpassning av arbetsuppgifterna, rehabilitering etc. Om inte en korrigering av RFV:s nya tolkning av sjukpenningprövningen genomförs finns allvarlig risk för att tilltron till våra generella försäkringssystem skadas väsentligt. Riksdagen bör därför begära att regeringen genomför åtgärder som förhindrar att enskilda människor ställs utan ersättning på grund av den nya prövningen av rätten till sjukpenning.

Stockholm den 22 september 2004
Carina Adolfsson Elgestam (s)	Lars Wegendal (s)