Postal infrastruktur och pristaket för enstaka brevförsändelser

Motion 2004/05:T331 av Mikael Johansson (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i postlagen beträffande postboxar och eftersändning i enlighet med vad i motionen anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om pristaket för enstaka brevförsändelser.

Postal infrastruktur

För att postmarknaden ska fungera väl är det viktigt att den postala infrastrukturen tillhandahålls på konkurrensneutrala villkor. Det har dock inte varit fallet under lång tid. En viktig förklaring till detta har varit att det tidigare endast funnits ett företag som distribuerat all post. Sedan avregleringen av postmarknaden har ett 30-tal nya företag etablerat sig på marknaden, varav de flesta är små enmansföretag. Resultatet är att de övriga operatörerna endast har 6 % av marknaden. Posten har fortfarande 94 %. (Dessa siffror gäller den totala mängden adresserade brev. På delmarknaden sändningar har Posten 90 % och på delmarknaden enstaka försändelser har Posten drygt 99 %. Övriga operatörer 10 % respektive knappt 1 %.) En förklaring kan vara att tillgången till den postala infrastrukturen - postboxar, adressändringar, eftersändning av post och postnummersystemet - har varit på villkor som varit långt ifrån konkurrensneutrala.

Regeringen konstaterade själv i departementspromemorian "Statens ansvar på post- och betaltjänstområdet" i september 1997 att

Frivilliga överenskommelser mellan parterna har inte visat sig vara en framkomlig väg att få till stånd ett önskvärt samutnyttjande av infrastrukturen, bl.a. då den dominerande aktören på postmarknaden tillika driftansvarig för infrastrukturen inte har något incitament att förhandla om samutnyttjandeavtal.

(Statens ansvar på post- och betaltjänstområdet (Ds 1997:58), s. 123 f.)

Regeringen gav därför Post- och telestyrelsen i uppdrag att utreda frågan och skyndsamt komma tillbaka med förslag om hur problemen skulle åtgärdas. Detta gjorde Post- och telestyrelsen i en rapport under våren 1998 varefter den skickade ut på remiss. Remissyttranden gav ett överväldigande stöd till Post- och telestyrelsens förslag. Därför var det förvånande när regeringen endast valde att åtgärda vissa delar av problemen och återigen gav Post- och telestyrelsen i uppdrag att åstadkomma frivilliga överenskommelser, dvs. något som regeringen själv i sitt utredningsuppdrag till Post- och telestyrelsen har konstaterat är mer eller mindre omöjligt.

Riksdagens beslut 1999 skärpte förslagen i regeringens proposition i en mer konkurrensneutral riktning. Tillgången till den postala infrastrukturen har också avsevärt förbättrats men det finns fortfarande områden där parterna på postmarknaden inte lyckats komma överens om fullgoda lösningar. Efter 14 år av konkurrens på postmarknaden har alltsåännu inte alla företag tillgång till den postala infrastrukturen på lika villkor.

Postboxar och eftersändning

I propositionen anges att den befintliga möjligheten för myndigheten att utfärda föreläggande för efterlevnaden av postlagen även gäller de nu föreslagna reglerna om tillgången till anläggningar för postöverlämning. Detta borde inte endast ha angivits för postboxanläggningarna utan även vad gäller villkoren för eftersändning utanför eget distributionsområde och s.k. privat eftersändning. Vi menar därför att riksdagen som sin mening uttalar att Post- och telestyrelsens föreskrivningsrätt enligt 17 § postlagen även skall gälla villkoren för eftersändning utanför eget distributionsområde och s.k. privat eftersändning.

Vi önskar också ge ett uppdrag till regeringen att återkomma i denna fråga eftersom tillgången på postboxarna inte ens i dag regleras på konkurrensneutrala villkor. Trots att regeringen angivit i sin proposition att tillgången ska regleras på konkurrensneutrala och icke-diskriminerande villkor i förhållande till Postens egen verksamhet har detta inte efterlevts. Därför bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om hur tillgången till postboxar och eftersändning ska regleras för att det inte ska råda någon diskriminering mellan postföretagen.

Pristaket för enstaka brevförsändelser

I proposition 1997/98:127 föreslog regeringen att den skulle få ett bemyndigande av riksdagen att föreskriva att priser för tjänster som ingår i postverksamhet inte får överstiga vissa nivåer. I 9 § postförordningen skrevs därefter in att Posten AB inte får höja priset med mer än konsumentprisindex (KPI). Posten AB fick dock möjligheten att avrunda till närmaste femtiotal öre även om detta temporärt skulle innebära att höjningen blir större än förändringen i KPI. Detta utnyttjades av Posten med en höjning med 10 % den 1 januari 2003.

Utgångspunkten för denna förändring var att Posten AB höjt priset för enstaka försändelser med 30 % den 1 mars 1997 genom att använda sig av det tidigare pristakets konstruktion på ett sätt som inte varit avsikten. Bruket av det tidigare genomsnittsindexet kunde genom ändringar i vissa grundförutsättningar ge stora skillnader i det utrymme som fanns för Posten AB att höja portot utan att pristaket överskreds genom valet av viktning för rabatterade frimärken. Det nya pristaket infördes för att skydda samtliga kunder till Posten AB på marknaden för enstaka brevförsändelser. Det har varit särskilt viktigt för ett stort antal småföretagare och privatpersoner som endast har Posten AB att gå till när de ska skicka post.

Posten AB har vid upprepade tillfällen begärt hos regeringen att få höja priset med hänvisning till att deras kostnader har ökat mer än vad KPI gjort. Posten vill byta index med hänvisning till att KPI inte speglar kostnadsutvecklingen på ett relevant sätt. Det har dock aldrig varit avsikten att indexet skulle spegla kostnadsutvecklingen. Valet av prisindexet KPI gjordes eftersom det fanns ett skyddsbehov och riksdagen ville att prisutvecklingen för dessa tjänster inte skulle överstiga inflationen. Med tanke på att Posten AB fortfarande har över 99 % av marknaden för enstaka försändelser kvarstår detta skyddsbehov. Från Miljöpartiets sida ställde vi oss bakom regeringens förslag i denna del om att regeringen skulle få i uppdrag att utforma ett nytt pristak. Men tanken var alltså inte att regeringen skulle göra avsteg från skyddsbehovet för att anpassa det till ökade kostnader för Posten AB. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 1 oktober 2004

Mikael Johansson (mp)