Partnerskap och homosexuella sambor

Motion 2002/03:L292 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ändring av terminologin i lagen om registrerat partnerskap.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av anknytningsvillkoret i lagen om registrerat partnerskap.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rättsligt likställa partnerskapslagen med äktenskapsbalken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en ny sambolag som likställer homosexuella med heterosexuella sambor.

Bakgrund

Den 1 januari 1995 trädde lagen om registrerat partnerskap i kraft. Genom denna lag kan två personer av samma kön registreras som partner. Lagen motsvarar dock inte Vänsterpartiets önskemål om att rättsligt likställa homosexuella personer med heterosexuella. Vår målsättning är att endast civiläktenskap ska vara juridiskt bindande, då vi vill likställa det heterosexuella äktenskapet med det homosexuella. Därmed kan lagen om registrerat partnerskap följaktligen avskaffas. Trots att lagen om registrerat partnerskap bidrar till omotiverade rättsliga skillnader mellan äktenskap och partnerskap är det enligt vår mening en fördel att det över huvud taget finns en lag som reglerar ingående av partnerskap. I avvaktan på de förändringar som föreslås i vår motion om civiläktenskap vill vi med denna motion peka på förändringar som bör genomföras i lagen om registrerat partnerskap. Vi vill även med denna motion hävda att alla samboförhållanden bör regleras i en och samma sambolag för att undanröja de rättsliga skillnaderna mellan homosexuella och heterosexuella sambor.

Terminologin

I äktenskapsbalkens inledande bestämmelser fastslås att äktenskap ingås mellan en kvinna och en man och att de som har ingått äktenskap med varandra är makar. I lagen om registrerat partnerskap konstateras att två personer av samma kön kan låta registrera sitt partnerskap och att dessa förklaras som registrerade partner. Att personer låter registrera sitt partnerskap kan ge intryck av att partnerskapet i allmän mening existerat redan före registreringen. Rättsverkningarna uppkommer dock först genom registrering. Vi anser att partner och partnerskap bör kunna användas utan hänvisning till registrering. Lagen om registrerat partnerskap bör således i stället anta namnet partnerskapslagen och ordet registrera i lagrummen bör bytas ut till ingå. När lagutskottet behandlade ett likalydande krav våren 2002 avslogs vår begäran. Vi menar att utskottets motivering inte är sakligt motiverad utan istället bortser från de förändringar som skett i samhället sedan partnerskapslagen infördes. Därvid anser vi att regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring av terminologin i lagen i enlighet med vad som här anförts. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Avskaffa anknytningsvillkoren

Lagen om registrerat partnerskap har föranlett överväganden om vilken anknytning till Sverige en person bör ha för att få ingå partnerskap här. För att registrering ska få ske ska en av parterna ha danskt, isländskt, norskt, finskt, franskt, belgiskt, tyskt eller nederländskt medborgarskap. Två personer med andra medborgarskap i andra länder än dessa, kan även ingå partnerskap om en av parterna har hemvist i Sverige sedan minst två år.

I Nederländerna har lagen om rätt att ingå äktenskap för homosexuella trätt i kraft. För resten av världen finns äktenskap mellan heterosexuella, men registrerat partnerskap finns bara i Danmark, Island, Norge, Finland, Belgien, Frankrike, Tyskland, vissa provinser i Spanien, vissa delstater i USA och i Sverige. Det är bl.a. mot denna bakgrund som riksdagen inte låtit förutsättningarna för registrerat partnerskap bli alltför tillåtande. En bakomliggande tanke synes enligt vår mening vara att homosexuella par från andra länder inte ska lockas till Sverige för att ingå partnerskap. Vänsterpartiet delar inte denna tanke. Anknytningsvillkorens utformning innebär att två svenska medborgare som är bosatta i Italien inte kan gå till den svenska ambassaden för att ingå partnerskap. När samma yrkande behandlades av lagutskottet våren 2002 avslogs även denna begäran utan någon problematiserad motivering om skälet att vidhålla dagens lagstiftning. Det är enligt vår mening en diskriminerande ordning och vi anser därför att regeringen bör återkomma med ett lagförslag om slopade anknytningskrav. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Likställ partnerskapslagen med äktenskapsbalken

I dag föreligger rättsliga skillnader mellan dem som ingår äktenskap och dem som vill ingå partnerskap. Vänsterpartiet anser att dessa skillnader inte är sakligt motiverade och föreslår därför att de undanröjs. Detta får enligt vår mening ses som ett första led i att helt jämställa heterosexuella makar och registrerade partner med en gemensam äktenskapslag där sexuell läggning och könstillhörighet är ovidkommande. Så länge nuvarande ordning med två skilda lagar är gällande vill Vänsterpartiet att lagstiftningen i stället utgår från att likställdhet ska gälla mellan homosexuella par och heterosexuella par. En sådan ordning skulle undanröja de omotiverade rättsliga skillnaderna mellan makar och partner. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Homosexuella samboförhållanden

Lagen om homosexuella sambor är mycket kort och består av en enda bestämmelse i två stycken. Det första stycket innebär att homosexuella sambor skall omfattas av samma regler som gäller för en samlevande man och kvinna under äktenskapsliknande förhållanden, dvs. sambor. För ett förhållande som består av två sammanboende personer av olika kön gäller sambolagen. Denna uppdelning av samboförhållanden är enligt vår mening inte sakligt motiverad. Istället förordar vi en ny sambolagstiftning som innebär att alla samboförhållanden regleras i en och samma lag. Den föreslagna ordningen skulle innebära att heterosexuella och homosexuella sambor jämställs. Som vi ser det finns det således inget skäl till att regeringen inte lägger fram lagförslaget omgående då frågan dels varit föremål för utredning (SOU 1999:104) och dels en beredning i Regeringskansliet. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Stockholm den 19 oktober 2002
Tasso Stafilidis (v)
Mats Einarsson (v)	Siv Holma (v)
Peter Pedersen (v)	Per Rosengren (v)
Rossana Valeria D (v)	Alice Åström (v)