Östtimor

Motion 1993/94:U647 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c)

Östtimor ockuperades i december 1979 av grannlandet
Indonesien. Sedan invasionen har mellan en tredjedel och
hälften av Östtimors befolkning dödats genom krig, terror
och den svält som varit följden av de omfattande
folkomflyttningar som den indonesiska ockupationsmakten
genomfört. Östtimors folk lever idag under terror och hårt
kulturförtryck. Förenta Nationerna har fördömt
ockupationen och i ett tiotal resolutioner entydigt
garanterat det timoresiska folkets rätt till
självbestämmande samt uppmanat Indonesien att lämna
territoriet. Samtal pågår nu mellan representanter från FN,
Indonesien och Portugal för att söka lösa Östtimorfrågan.

Enligt vår mening krävs ett mera aktivt svenskt agerande
internationellt för en lösning av Östtimorfrågan. Sverige
bör göra en klar markering i Förenta Nationernas
generalförsamling om att Sverige står fast vid Östtimors rätt
till självbestämmande och avser rösta för detta om frågan
på nytt tas upp i generalförsamlingen. Sverige bör också
agera för ett timoresiskt deltagande i FN-samtalen.

Vad gäller mänskliga rättighetssituationen på Östtimor
sker godtyckliga arresteringar och försvinnanden. Personer
arresteras och fängslas också på politiska grunder. Tortyr
och misshandel av fångar sker. Yttrande- och tryckfrihet
saknas, rättssäkerheten är undermålig och dödsstraffet har
inte avskaffats.

Sverige bör därför inom ramen för FN-organen agera för
att det timoresiska folkets säkerhet garanteras genom en
permanent närvaro av Förenta Nationerna. Sverige bör i
såväl internationella fora som i bilaterala kontakter öppet
och tydligt agera för att de indonesiska trupperna dras bort
från territoriet.

Det är enbart genom starka internationella
påtryckningar som rejäla förbättringar kan ske. Därigenom
ges stöd till de personer och organisationer, som i Östtimor
och i Indonesien arbetar för att få till stånd demokratisering
och ökad respekt för mänskliga rättigheterna.

Bistånd till Östtimor

Östtimor är i stort behov av både humanitärt bistånd och
stöd till de krafter utanför den indonesiska militärens
kontroll som försvarar mänskliga rättigheter samt stöd för
bevarandet av den timoresiska kulturen inne i Östtimor och
i exil. Behovet av långsiktigt utvecklingsbistånd för främst
utbildning och jordbruksutveckling är stort. Här är dock ett
stöd till officiella indonesiska ''utvecklingsprojekt''
olämpligt, då dessa syftar till integration med Indonesien
och motverkar ansträngningar på MR- och kulturområdet.
Utvecklingsbistånd förutsätter samarbete med oberoende
organisationer, i detta fall lokala katolska församlingar.

Sverige bör, i enlighet med rekommendationen i
Europarådets resolution den 28 juni 1991, ge humanitärt
bistånd till det timoresiska folket. Detta humanitära bistånd
bör kanaliseras via oberoende kanaler till projekt i kyrkans
regi.

Behovet av stöd till de krafter som försvarar mänskliga
rättigheter är särskilt angeläget. Den allvarliga situationen
på detta område är rikligt dokumenterad av organisationer
som Amnesty International, Asia Watch och den kristna
organisationen (Peace is Possible in East Timor).
Internationella mänskliga rättigheters organisationer tillåts
dock inte medverka i Östtimor. Flera organisationer som
under svåra omständigheter på olika sätt försvarar
demokratiska värden och mänskliga rättigheter inne i
Östtimor, förtjänar vårt stöd. Hit hör LBH, som idag fått
visst stöd av advokatsamfundet. Det är önskvärt att detta
stöd ökar i omfattning. Även Center for Human Rights
Studies gör ett behjärtansvärt arbete på MR-området och
förtjänar stöd från Sverige.

Internationella Röda Korset (ICRC) utför ett
förtjänstfullt arbete i Östtimor. ICRC, som har en
permanent närvaro i landet genom sitt kontor i Dili,
kommenterar aldrig sitt arbete i landet eftersom denna
tystnad är en förutsättning för arbetet. Men rapporter från
journalister bekräftar att man agerat snabbt vid de tillfällen
då militären attackerat demonstrationer, genomfört
massarresteringar etc. ICRC arbetar också med att få ut
timoreser som vill lämna landet. Sverige stöder detta arbete
indirekt genom anslag till Svenska Röda Korset, som i sin
tur ger ett årligt bidrag till ICRC:s verksamhet i Asien.
Svenska Röda Korset har inga öronmärkta anslag för
ICRC:s arbete i Östtimor. Ett fortsatt stöd möjliggörs
genom att ge Röda Korset möjligheter att öka sina bidrag
till ICRC.

Självständighetsrörelsen i Östtimor spelar idag en viktig
roll, inte bara som organisatör och samordnare av olika
former av motstånd som t ex viss väpnad kamp,
demonstrationer, underrättelseverksamhet, utan också när
det gäller MR-arbete i vid mening. Det kan gälla också
rättshjälp och försörjningsbidrag till fängslade
motståndsaktivister och deras familjer, flyktinghjälp,
dokumentation av mänskliga rättighetskränkningar,
förberedande och samordning av vittnesmål vid FN:s olika
kommissioner. Viktigt arbete på dessa områden görs såväl
av självständighetsrörelsens paraplyorganisation CNRM,
Conselho Nacional de Resistencia Maubere, som av de
olika grupper som ingår i denna.

De i CNRM ingående eller närstående organisationer i
och utanför Östtimor har spelat en viktig roll i försvaret av
de civila demonstranter som ställts inför rätta av Indonesien
efter fjolårets massaker, då uppemot 200 demonstranter
dödades av Indonesien på en kyrkogård i Dili inför
journalisternas tv-kameror. Kontakter med internationella
MR-organisationer och juridisk expertis samt med
demokratirörelsen i Indonesien har organiserats av de
timoresiska studentorganisationerna och CNRM. CNRM
bedriver för närvarande ett viktigt internationellt
opinionsarbete för frigivande av den fängslade
motståndsledaren Xanana Gusma o.

Ett annat viktigt område är hjälparbetet för förföljda
och deras familjer. Flera vittnen till massakrerna den 12
november har kunnat räddas undan tortyr, fängelse och
försvinnanden och föras ut ur landet genom dessa
organisationers insatser.

CNRM bedriver också ett viktigt arbete för flyktingar i
exil i Australien och Portugal. Skolor, stipendieprogram för
ungdomar, kulturprojekt m.m. har initierats av CNRM och
ingående organisationer.

CNRM har under de senaste åren organiserat vittnesmål
av timoresiska flyktingar vid bl a FN:s kommission för
mänskliga rättigheter, FN:s underkommission för
minoritetsrättigheter, amerikanska senaten samt EG-
parlamentet.

Den katolska kyrkan är den enda oberoende
organisation som kan agera öppet i Östtimor. Kyrkan utför
ett viktigt arbete för mänskliga rättigheter inom ramen för
det lokala församlingsarbetet. Någon Justice and Peace
Commission kan inte arbeta öppet i Östtimor.

Många lokala församlingspräster dokumenterar och
rapporterar MR-kränkningar, rapporter som sedan
kommer internationella MR-organisationer till del. I sin
dagliga gärning beskyddar prästerna ofta civila timoreser på
flykt undan militären eller säkerhetstjänsten. Biskopen har
under de senaste åren vid upprepade tillfällen gett beskydd
åt timoresiska ungdomar och studenter.

Det viktiga faktum att många vanliga -- officiellt
indonesiska -- skolor finansieras, och i praktiken drivs, av
kyrkan innebär mindre möjligheter till militär kontroll och
ett större utrymme för informella aktiviteter. Där kyrkan
får resurser att engagera sig i utbildning, hälsovård eller
sociala projekt, skapas också en bit civilt samhälle utanför
militärens kontroll -- en ''demilitariserad zon'' som ger
utrymme för kyrkans agerande i MR-frågor.

Katolska församlingar i Östtimor har under det gångna
året vädjat om svensk hjälp för utbildning såsom
uppförande och utrustning av skola, och sociala projekt som
stöd till änkor och faderlösa barn och familjeplanering
enligt naturmetoden. I ett samhälle där varje aspekt av det
dagliga livet övervakas och penetreras av militären utgör
varje sådant projekt också ett stöd för mänskliga
rättigheter.

Sverige bör under anslaget till demokrati och mänskliga
rättigheter finna former för hur stöd kan utgå till det MR-
arbete, som den östtimoresiska frihetsrörelsen, CNRM och
dess ingående organisationer utför samt hur stöd kan
kanaliseras till utbildning och sociala projekt i regi av
katolska församlingar i Östtimor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett mera aktivt svenskt agerande
vad gäller Östtimors rätt till självbestämmande och
timoresiskt deltagande i FN-samtalen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt agerande för permanent
närvaro av FN på Östtimor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt agerande för att de
indonesiska trupperna dras bort från Östtimor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om humanitärt bistånd i enlighet
med Europarådets resolution den 28 juni 1991,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till MR-organisationer på
Östtimor och i Indonesien.

Stockholm den 25 januari 1994

Ingbritt Irhammar (c)

Marianne Andersson (c)