Omvårdnad

Motion 1998/99:So386 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

Inledning

Under de senaste åren har omvårdnaden av gamla och sjuka försämrats.
En stor mängd undersköterskor och vårdbiträden har fått lämna sina
arbeten och har inte fullt ut ersatts av sjuksköterskor. Det är den så
kallade saneringen av ekonomin som har dränerat vårdsektorn på
omvårdande personal. Resultatet av denna politik visar sig nu i rapporter
om vanvård av patienter och omsorgstagare runt om i landet. Det är för
Folkpartiet liberalerna oacceptabelt.

Vårdsektorn präglas av ständiga förändringar. För den enskilde vård-
tagaren och dennes anhöriga är det lätt att känna sig vilsen. Två faktorer som
varit vägledande för omorganiseringen är att spara pengar och bevara det
offentliga monopolet. Dessa två ambitioner har varit förödande för kvaliteten
i vården.

Folkpartiet oroades av att det socialdemokratiska maktövertagandet 1994
skulle innebära försämringar av omvårdnaden av den enskilda människan.
Denna oro har tyvärr besannats. I samma takt som indragningar av resurser
har skett i kommuner och landsting har antalet omvårdande personal sjunkit.
Sedan 1995 har ca 35 000 anställda fått lämna vården. Samtidigt kan vi
konstatera att omvårdnadsarbetet inte har prioriterats i samband med de
omfattande förändringarna och omorganisationerna. Omvårdnaden måste
stärkas genom långsiktigt hållbara insatser.

Omvårdnadens viktiga roll

Omvårdnaden utgör en omfattande och viktig del av verksamheten i
sjukvården jämte medicinsk behandling. Den medicinska delen får av
tradition och kanske av ideologiska orsaker större uppmärksamhet än
omvårdnaden. Båda är dock avgörande för en god och effektiv vård.
Organisation och ledarskap är ofta utformad utifrån synsättet att vård är
medicinsk verksamhet även i de fall då omvårdnadsinsatserna överväger.

Prioriteringsutredningen (sid. 108) definierar omvårdnadens roll och upp-
gift: Omvårdnaden ska "tillgodose allmänmänskliga och personliga behov
och därvid tillvarata individens egna resurser för att bevara och återvinna
optimal hälsa, liksom att tillgodose vård i livets slutskede. Omvårdnad går
som en röd tråd genom all vård och utgör ett komplement till behandling.
Det kräver engagemang och kunskaper såväl av naturvetenskaplig som
humanitär art".

Omvårdnad utförd av legitimerade sjuksköterskor kan jämställas med det
engelska begreppet "nursing" alt. "nursing care". Detta till skillnad från det
engelska ordet "caring" som används om det omvårdnadsarbete som utförs
av undersköterskor och vårdbiträden. Sjuksköterskans arbetsområde -
professionell omvårdnad - beskrivs i SHSTF:s manifest 1989 med bl a
"Sjuksköterskors och barnmorskors självständiga yrkesansvar omfattar
omvårdnad, arbetsledning och medicinska bedömningar. Omvårdnad
sammanfaller delvis med och utgör ett komplement till medicinsk vård.
Omvårdnad tar hänsyn till psykiska, fysiska, sociala och kulturella aspekter.
Allt för att tillvarata individens egna resurser för att bevara eller återvinna
optimal hälsa. Sjuksköterskor är betydelsefulla som handledare och
undervisare. De har ansvar för att såväl omvårdnadsåtgärder som ordinerade
medicinska behandlingar genomförs i överensstämmelse med patientens
diagnos. De arbetar förebyggande och hälsofrämjande med patienten.
Utmärkande för omvårdnaden är att man stödjer det friska".

Två exempel på brist på omvårdnad från debatten om
äldrevården

Tryckskador eller trycksår anses vara en viktig indikator för kvalitet i
omvårdnaden. De förorsakar lidande i form av smärta, förlängda
vårdtider, långsammare tillfrisknande och ibland en för tidig död.
Majoriteten av dem som drabbas av trycksår är äldre. Omkring 80
procent av dem som drabbas är över 65 år.

Orsakerna till trycksår beror både på patientens tillstånd och personalens
vårdinsatser. Cirka 25 procent av sjuksköterskorna anger bristande
omvårdnad som orsak till såren. Det finns ingen tidsbesparing i att inte
förebygga uppkomsten av trycksår. De som drabbas kräver stor del av
personalens tid och resurser. Studier visar att när kompetensen och närheten
till patienten ökar, förebyggs trycksår. För att förebygga uppkomsten måste
man identifiera dem som är i riskzonen för att utveckla skador eller sår. Det
som saknas idag är en helhetssyn på problemen kring trycksår. Patientens
totala situation måste beaktas. Omvårdnadsinsatser är av avgörande
betydelse för att förhindra och behandla trycksår i sjukvården. Forskare
hävdar att 90 procent av alla tryckskador eller trycksår skulle kunna undvikas
om omvårdnaden förbättrades.

Bland äldre som fortfarande bor hemma, rapporteras 3-7 procent vara
undernärda. Förekomsten av undernäring bland äldre som vistas på sjukhus
är betydligt högre. Det visar att äldre människor inom vården har svårt att
tillgodogöra sig näring och har lätt för att bli undernärda. I en studie av 500
geriatriska patienter uppmättes andelen undernärda till 28 procent.

Andra studier visar brister när det gäller att utforma strategier för
bedömning av och planering av äldres näringsintag. De visar också att
tillräcklig och näringsriktig kost förbättrar vården och minskar lidandet för
de gamla. Om problemet med undernäring inte uppmärksammas och åtgärder
vidtas, försämras de äldres tillstånd under sjukhusvistelsen och rehabilite-
ringen försvåras. Målet bör vara att patienter får tillräcklig med energi för
att
bibehålla eller förbättra sitt näringstillstånd. En god omvårdnad är viktig för
att bota och förebygga undernäring.

Kompetens och utbildning för omvårdnad

Professionell omvårdnad är en egen och självständig vetenskap med
inrättade professurer på universiteten. Omvårdnad är karaktärsämnen
inom vårdhögskolornas sjuksköterskeutbildning. Omvårdnad är också ett
viktigt ämne inom gymnasieskolornas nationella omvårdnadsprogram.

Mer än 140 sjuksköterskor har disputerat och drygt 200 sjuksköterskor
genomgår för närvarande forskarutbildning. Ett stort antal sjuksköterskor har
avlagt magisterexamen inom sitt karaktärsämne. Denna kompetens är en
betydande potential för att utveckla omvårdnaden som i allt för liten utsträck-
ning tas till vara. Folkpartiet liberalerna anser att det är hög tid att sprida
denna viktiga kunskap på ett systematiskt sätt inom vård och omsorg.

Frigör kunskap - starta omvårdnadscentrum

I HSU 2000:s betänkande Behov och resurser (SOU 1996:163) pekar
omvårdnadsprofessor Astrid Norberg m fl bland annat på att kunskapen
om omvårdnad inte når ut i det praktiska vårdarbetet på det sätt som är
önskvärt. Genom de senaste årens besparingar, vårdorganisationernas
ledningsstruktur, det starka biomedicinska synsättet, tas inte
omvårdnadskunskaperna till vara på ett effektivt sätt.

Folkpartiet anser att det krävs ett nytänkande i synen på omvårdnad för att
vi inte inom några år ska stå inför betydligt allvarligare problem än idag. Det
faktum att vårdutbildningarna inte lockar ungdomar är en tydlig varnings-
signal. Omvårdnadsarbete måste synliggöras som det viktiga arbete det är
och ges villkor som gör det attraktivt för unga att söka sig till.

Såsom HSU 2000 pekar på finns en betydande kunskap inom omvårdnads-
forskningen etablerad vid universitet och högskolor. Samtidigt har denna
kunskap svårigheter att nå ut i det praktiska vårdarbetet inom kommunernas
och landstingens verksamhet. Universitet, kommuner och landsting är skilda
organisationer och behöver bygga broar för samverkan.

Folkpartiet föreslår att sådana broar byggs i form av omvårdnadscentra för
att ömsesidigt utveckla omvårdnaden.

Exempel på uppgifter inom ramen för ett omvårdnadscentrum
kan vara:

- Stärka utvecklingen av omvårdnad i kommuner och landsting
-
- Stödja omvårdnadsforskningen och dialogen mellan forskare och vård-
personal
-
- Vara ett forum för utvärdering och redovisning av aktuell forskning,
anordna forskningskonferenser
-
- Främja vidareutbildning och fortbildning inom omvårdnadsområdet
-
Omvårdnaden som specialitet har idag alltför låg status. För ett totalt
omhändertagande av sjukvårds- och omvårdnadsbehövande människor
krävs både den medicinska kompetensen och professionell omvårdnad,
där de båda specialiteterna är likvärdiga i betydelse för
patientens/människans vård.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omvårdnadens roll för en god vård,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett omvårdnadscentrum.

Stockholm den 27 oktober 1998

Kerstin Heinemann (fp)

Harald Nordlund (fp)

Bo Könberg (fp)

Barbro Westerholm (fp)