om sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år.

Motion 1973:75 av herr Fälldin m. fl.

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF

om sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år.(pdf, 91 KB)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1973:75

Nr 75

av herr Fälldin m. fl.

om sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år.

Sedan slutet av 1950-talet har från centerns sida varje år aktualiserats
frågan om sänkning av den allmänna pensionsåldern från 67 år till 65 år.
Alla sådana förslag har hittills avslagits av riksdagens majoritet. Även så
sent som vid mitten av 1960-talet avvisade det ansvariga statsrådet
kategoriskt varje tanke på att ens låta utreda frågan om pensionsåldern.
Först 1970 resulterade centerns förslag i att regeringen tillsatte en
utredning i frågan. Denna utredning, pensionsålderskommittén, kommer
enligt riksdagsberättelsen att slutföra sitt arbete under år 1973. Vi finner
det angeläget att riksdagen, trots det aviserade utredningsresultatet, gör
ett principiellt ställningstagande under 1973 års vårsession till förmån för
en sänkning av den allmänna pensionsåldern från 67 till 65 år. Det är
viktigt att riksdagen ger sin principiella inställning till känna så att det
blir klarlagt att regeringen snarast skall förelägga riksdagen ett konkret
förslag i denna fråga.

Vi anser att införande av rätt för alla att få full pension vid 65 års
ålder är en av de viktigaste jämlikhetsfrågorna. En stor del av svenska
folket har redan denna rätt. Övriga kan först vid 67 års ålder erhålla full
pension.

Att åstadkomma en rättvis pensionsålder är en väsentlig åtgärd som
samhället måste vidtaga för att garantera de äldre en god trygghet och en
rättvis del av standardhöjningen. De äldre har genom sina arbetsinsatser
lagt grunden till vårt välfärdssamhälle.

Folkpensionerna måste även i framtiden spela en central roll i
samhällets insatser för att skapa rättvisa åt de äldre. De har den största
betydelsen för låginkomstgrupperna. I den debatt som vid olika tillfällen
förts i samband med reformer inom pensionssystemet har centerns
huvudlinje varit en satsning på höjda folkpensioner för alla. Det är
angeläget att de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna, bland vilka
märks en stor del, som ej erhållit ATP-pension eller liten sådan, erhåller
förbättrade pensionsförmåner. Ett steg på vägen i detta avseende har
tagits genom införandet av pensionstillskotten. Det är viktigt att
tilläggspensioneringen formas så att låginkomstgrupper och korttidsanställda
får rättvisa.

Samhället bör medverka till att förbättra den äldre arbetskraftens
situation. De äldres ställning på arbetsmarknaden har under senare år
blivit alltmera problemfylld. Andelen äldre bland de arbetslösa är stor.
Samhället har gripit in med olika åtgärder, och ytterligare sådana
erfordras. Vi vill i detta sammanhang poängtera betydelsen av vårt förslag
om befrielse från ATP-avgift för arbetskraft som är äldre än 55 år.

Mot. 1973:75

Även om inte tillräckligt gjorts för att uppfylla de krav som vi
uppställer kan det konstateras att betydande resurser avsätts för att
garantera trygghet åt de äldre. Centerns strävanden under 1950- och
1960-talen för årliga standardhöjningar för pensionärerna gav så småningom
positiva resultat liksom förslagen om att pensionärerna skulle ha
del av standardhöjningarna även efter år 1968. Pensionstillskotten är av
stort värde för dem som har liten eller ingen tilläggspension. Ytterligare
förbättringar av pensionerna måste eftersträvas då det ekonomiska läget
medger det. En sänkning av pensionsåldern för dem som pensioneras
först vid 67 års ålder är nu den viktigaste åtgärden för att dels ge de äldre
en rättvis andel av standardhöjningen, dels göra särskilda insatser för dem
som har det sämst ekonomiskt ställt.

Den nuvarande pensionåldern har gällt sedan 1914. Senare har införts
möjlighet till s. k. förtida uttag. Efter framställning från den försäkrade
kan ålderspension tas ut före 67 års ålder, dock tidigast från och med den
månad då den försäkrade uppnår 63 års ålder. Om ålderspension tas ut i
förtid minskas pensionen med 0,6 procent för varje månad, som, då
pensionen börjar tas ut, återstår till den månad, då den försäkrade fyller
67 år. Pensionsuttag kan också uppskjutas. 1 sådana fall ökas pensionen
på motsvarande sätt med 0,6 procent per månad dock att hänsyn ej tas
till tid efter det att den försäkrade fyllt 70 år. Samordning är föreskriven
mellan uttag av folkpension och tilläggspension. Förtida uttag måste
enligt uttrycklig föreskrift avse båda pensionsandelarna.

Förtidspension från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen
tillkommer i princip försäkrad under 67 år, vars arbetsförmåga på grund
av sjukdom är nedsatt med minst hälften och då nedsättningen kan anses
varaktig. Under senare år har införts ökade möjligheter för äldre
förvärvsarbetande att få förtidspension. Den som fyllt 63 år och har ett

tungt och pressande arbete, som han inte längre orkar med, skall ha

möjlighet att få förtidspension, om han har för avsikt att lämna

förvärvslivet. Detsamma gäller för äldre arbetstagare som på grund av
företagsnedläggning mist sitt arbete och inte kan få något nytt arbete
som han orkar med. Vidare har i avvaktan på införandet av en allmän
arbetslöshetsförsäkring antagits vissa bestämmelser om kontant stöd för
äldre arbetslösa, det s. k. äldrestödet.

Möjligheterna till förtida uttag, de vidgade möjligheterna till förtidspensionering
och det s. k. äldrestödet är viktiga åtgärder för att förbättra
pensionssystemet. Därmed elimineras emellertid inte den orättvisa som
skillnaden i pensionsålder mellan olika grupper utgör. Pensionärer i
allmänhet kan inte erhålla full pension före 67 års ålder utan att
pensionen reduceras.

För äldre personer som önskar kvarstå i arbetslivet är det viktigt att de
får möjlighet till detta. För många äldre är det ett livsvillkor att få stanna
kvar i arbetslivet även efter pensionsåldern. Det måste anses vara en
angelägen uppgift för samhället att medverka till att dessa bereds

meningsfylld sysselsättning.

Vi finner det väsentligt att det skall finnas valmöjligheter för den äldre

Mot. 1973:75

arbetskraften då det gäller att avgöra tidpunkten för avslutande av
förvärvsarbete. Rörlighet i fråga om pensionsåldern är således angelägen.
Vi anser att den allmänna pensionsåldern skall sänkas till 65 år, så att
rörligheten är kring 65 år i stället för såsom nu kring 67 år. Det finns
således ingen motsatsställning mellan sänkt pensionsålder till 65 år och
rörlig pensionsålder.

För en reform innebärande rätt till full pension vid 65 år i stället för
67 år talar bl. a. att de som har fysiskt ansträngande sysselsättning och
den längsta arbetstiden tillhör dem som pensioneras först vid 67 års ålder.
Andelen låginkomsttagare är också större bland dem som pensioneras vid
67 års ålder än bland dem som pensioneras tidigare.

Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen har genom
avtal träffat överenskommelse om att sänka pensionsåldern inom sitt
avtalsområde. Denna överenskommelse visar att en sänkning av pensionsåldern
betraktas som angelägen. En lagstiftning erfordras för att ge alla
möjlighet till full pension vid 65 års ålder.

Centerns under många år i riksdagsmotioner framförda krav om sänkt
pensionsålder som fått starkt stöd inom fackföreningsrörelsen, ledde
fram till att den socialdemokratiska regeringen, som under hela 1960-talet
intagit en negativ attityd till sänkt pensionsålder, den 27 maj 1970
tillsatte den s. k. pensionsålderskommittén. Vi finner det riktigt att
utredningen fått i uppdrag att pröva pensionsfrågan i hela dess vid och att
således både frågan om en generell sänkning av pensionsåldern och frågan
om en rörligare pensionsålder ingår i utredningens direktiv. I direktiven
förs resonemang angående pensionsåldern. Argument för och emot en
sänkning av pensionsåldern aktualiseras. Det finns inte i direktiven klart
uttryckt att målsättningen för kommitténs arbete skall vara en sänkning
av pensionsåldern till 65 år som vi föreslagit.

Vi förutsätter att utredningen kommer fram till att en sänkning av
pensionsåldern från 67 år till 65 år är motiverad.

Riksdagen bör nu, för att betona angelägenheten av en reform, fatta
principbeslut om sänkt pensionsålder. Vidare bör riksdagen ge Kungl.
Maj:t till känna sin uppfattning om att förslag i frågan snarast bör
föreläggas riksdagen. Vi är beredda att medverka till en överenskommelse
om finansieringen med hänsyn till att denna rättvisereform inte längre får
skjutas på framtiden.

Med hänvisning till det anförda hemställes
att riksdagen

1. fattar principbeslut om sänkning av den allmänna pensionsåldern
från 67 till 65 år,

Mot. 1973:75

2. hos Kungl. Maj:t anhåller att förslag om sänkt pensionsålder
skyndsamt förelägges riksdagen.

Stockholm den 12 januari 1973

THORBJÖRN FÄLLDIN (c)

JOHANNES ANTONSSON (c)

NILS G. HANSSON (c)
i Skegrie

TORSTEN BENGTSON (c)
i Jönköping

JAN-IVAN NILSSON (c)
i Tvärålund

ANNA-LISA NILSSON (c)
i Kristianstad

KARIN SÖDER (c)