Nr 1592—1597 Motion i Andra kammaren, nr 1592 år 1970

Motion 1970:1592 Andra kammaren - höst

Nr 1592—1597 Motion i Andra kammaren, nr 1592 år 1970

1

Nr 1592

Av herrar Tobé och Grebäck, i anledning av Kangl. Maj:ts proposition
nr 188, med förslag till riktlinjer för omorganisation
av lantmäteriverksamheten.

Lokalorganisation

Vid fastighetsbildning väges enskilda och allmänna intressen inbördes mot
varandra. Den nya fastighetsbildningslagen, FBL, vidgar intresseavgörandena
i förhållande till gällande lagstiftning. FBL är därför uppbyggd med
ett judiciellt förfarande. De administrativa myndigheterna — byggnadsnämnd,
länsstyrelse, lantbruksnämnd — kan dessutom själva gå in i processen
genom besvär.

I princip bör en enhetlig organisation handha förrättningsverksamheten,
och denna borde liksom numera domstolarna vara statlig. Det förslag som
läggs fram i propositionen har fullt naturligt tagit hänsyn till remissopinionen
och utredningsreservationen. Förslaget grundar sig på nuvarande splittrade
organisation med blandat statligt och kommunalt huvudmannaskap
men renodlar förrättningsverksamheten och sammanhåller statliga distrikt
och kommunala specialenheter genom länslantmäterikontor i varje län.

bör större och medelstora kommuner med egen förrättningsorganisation
betyder förslaget inga större förändringar medan ett antal mindre förrättningsorganisationer
kan väntas inte komma att uppfylla villkoret att fastighetsbildningsverksamheten
inom en och samma kommun skall ha tillräcklig
omfattning för att ge full sysselsättning åt minst en förrättningsman.

De lokala förrättningsenheterna bör nu utformas så att de långsiktigt
motsvarar behovet av förrättningsverksamhet och så att även de statliga
enheterna kan uppehålla erforderlig kontakt med kommunala organ och
beredskap för kommunalt angelägna ärenden.

Länsorgan

Den organisation som föreslås för länsorganet med överlantmätaren både
inom och utanför länsstyrelsen är i många avseenden förbryllande. Det är
också en nykonstruktion som inte varit remissbehandlad. Förslaget innebär
en svåröverblickbar kompromiss som kan synas onödig eftersom länsstyrelsen
redan nu genom instruktionsbestämmelser är fullt säkrad att få all
önskad medverkan från överlantmätaren och länslantmäterikontoret.

Om nu den föreslagna organisationen skall genomföras så måste gräns1—Bihang
till riksdagens protokoll 1970. 5 samt. Nr 1592_1597

2 Motion i Andra kammaren, nr 1592 år 1970

dragningen mellan länsstyrelseuppgifterna och de uppgifter som hör ihop
med lokalorganens ledning och andra utanför länsstyrelsen liggande arbetsmoment
utformas så att full effekt uppnås inom båda områdena. Vidare
bör länslantmätarikontoren organisatoriskt sammanhållas bl. a. för att fylla
de viktiga serviceuppgifter som kontoren nu har. Såväl statliga som kommunala
organ och allmänheten skall även i fortsättningen kunna vända sig
till länskontoren för att få de mångahanda upplysningar ur arkiv, register
och liggare som berör länets fastighetsindelning. Den i propositionen valda
organisationstypen nödvändiggör att resurstilldelningen till länsorganets
olika delar samordnas såväl med lantmäteristyrelsens programbudget som
med länsstyrelsens resursfördelning på ett sätt som garanterar en samlad
effektivitet.

Rättssäkerheten

Överlantmätarens ställning i fastighetsbildningssystemet har mycket betingats
av hänsyn till rättssäkerheten. Detta blir ytterligare betonat då
FBL träder i kraft den 1 januari 1972. Liksom ägodelningsrätterna enligt
nuvarande ordning måste då fastighetsdomstolarna få biträde av överlantmätaren.
Det torde då vara nödvändigt att denne i alla uppkommande rättsfrågor
uppträder som självständig sakkunnig utan instruktioner från länsstyrelsen.

Fastighetsregistrering

Med hänsyn till kommande datauppläggning av fastighetsregistret för hela
landet torde det vara praktiskt att samla det till en enhet för varje län.
Det kan synas lämpligt att göra detta samtidigt som det nya registersystemet
skall genomföras, men det medför också en del övergångssvårigheter. Den
personal som nu sköter fastighetsregistren inom de kommunala enheterna
torde också vara mest lämpad att lägga upp det nya registret. Här bör därför
skapas en möjlighet till övergång från kommunal till statlig registerföring,
som givetvis måste förbindas med ekonomisk gottgörelse. För kommuner
som under senare år haft särskilt stora utgifter för sitt fastighetsregister
som kan komma det statliga nya registret till godo bör också ersättning
kunna utgå. Dessa övergångs- och övertagandefrågor bör över huvud taget
ägnas uppmärksamhet vid det fortsatta hanterandet av denna fråga.

Personalfrågor

Omorganisationen bör genomföras med största hänsyn tagen till den
personal som nu är anställd inom det statliga lantmäteriet och motsvarande
kommunala organ. Det kan ifrågasättas om inte det blir nödvändigt att som
utredningen föreslog inrätta en statskommunal tillsättningsnämnd.

3

Motion i Andra kammaren, nr 1592 år 1970
Länsstyrelserans behov av expertmedverkan
I nuvarande organisation får länsstyrelsen i samhällsplaneringsärenden
stöd av länsexperter såväl inom som utanför den egna organisationen. Naturvårdsexpertisen
är t. ex. redan från sin tillkomst inbyggd i länsstyrelserna
medan länsarkitekt, vägdirektör och överlantmätare liksom länsnämndernas
chefstjänstemän tillför länsstyrelsen sakkunskap genom remissutlåtanden
eller vid medverkan i överläggningar av olika slag. Genom att länsarkitekterna
fr. o. m. den 1 juli 1971 skall ingå i länsstyrelseorganisationen äger en
betydelsefull förändring rum som kan anföras som motiv för att även
överlantmätaren (och vägdirektören) får samma ställning i planeringssammanhang.
Ännu har inte något organisationsmönster för länsarkitekternas
nya ställning presenterats och än mindre för överlantmätarnas. Om inte
dessa experters ställning i länsstyrelsen utformas så att de får samma möjlighet
som nu att självständigt utforma sin mening vid ärendebehandlingen
är det fara värt att länsstyrelsen får mindre glädje av dessa sina egna befattningshavare
än vad länsstyrelsen nu har av motsvarande självständigt
verkande experter. Härtill kommer att allmänhetens insyn i planeringsavgöranden,
vilket har blivit alltmer betydelsefullt och nödvändigt, kan komma
att beskäras om utomstående experters officiella tjänsteskrivelser byts
ut mot interna föredragningspromemorior.

Sammanfattande synpunkter

1. Lokalt utformas enheter med kommunalt huvudmannaskap och enheter
med statligt huvudmannaskap på sådant sätt att de på lång sikt tillsammans
hildar en effektiv förrättningsorganisation, regionalt sammanhållen genom
länslantmäterikontoret.

2. Särskild omsorg i fråga om samarbetsformer och resurstilldelning måste
iakttas då det gäller de statliga lokalorganens kontakt med kommunala
organ, främst byggnadsnämnderna.

3. Gränsdragningen mellan överlantmätarens och länskontorets uppgifter
inom länsstyrelsens ram och uppgifterna i ledningen av lokalorganen och
andra utanför länsstyrelsen fallande ärenden måste utformas så att båda
funktionerna kan fyllas med full effekt och utan byråkratisk belastning.

4. God samordning i fråga om resurstilldelningen måste säkras i fråga
om de uppgifter som skall inrymmas i lantmäteristyrelsens programbudget
å ena sidan och de överlantmätarens och länskontorets uppgifter som skall
inrymmas i länsstyrelsens budget å den andra.

5. Länslantmäterikontoren måste organisatoriskt hållas samman så att
statliga och kommunala organ samt allmänheten liksom hitintills där kan
få erforderliga upplysningar och utredningar om fastighetsförhållanden samt
tillgång till sakkunnig arkivservice.

6. över lantmätarens nuvarande självständiga medverkan som sakkunnig
1* —Bihang till riksdagens protokoll 1970. 4 sand. Nr 1592—1597

4

Motion i Andra kammaren, nr 1592 år 1970

vid domstolsavgöranden i fastighetsrättsliga frågor bör i rättssäkerhetens
intresse bibehållas.

7. De ekonomiska problem som kan uppstå vid statens övertagande av de
kommunala fastighetsregistren måste lösas efter förhandlingar med vederbörande
kommuner och bör kunna föranleda att ersättning utgår särskilt
till de kommuner som under senare år haft dryga omkostnader för uppläggande
av nytt register eller för revidering av äldre register. Detsamma
bör gälla vid successiv övergång från kommunalt till statligt register.

8. Allmänhetens möjlighet att följa samhällsplaneringsärendenas behandling
på länsplanet får inte minskas genom att nu ytterligare länsexpertis
inrymmes inom länsstyrelsens ram.

9. För att bemästra de betydande övergångsproblem för nuvarande personal
som kan uppkomma kan det vara nödvändigt att inrätta en särskild
statskommunal tillsättningsnämnd.

Med stöd av det anförda hemställes,

att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 188
måtte beakta de synpunkter som motionen innehåller.

Stockholm den 24 november 1970

Erik Tobé (fp) Erik Grebäck (ep)