Nedsättning av socialavgifter för personer som fyllt 18 men inte 25 år

Motion 2006/07:Sf12 av Gunvor G Ericson m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 2006/07:84 Nedsättning av socialavgifter för personer som fyllt 18 men inte 25 år.

Motivering

Miljöpartiet de gröna anser att ungdomsarbetslösheten är ett stort samhällsproblem och ett ändå större problem för de ungdomar som drabbas av arbetslöshet. Cirka 50 000 ungdomar under 25 år är arbetslösa vilket motsvarar drygt tio procent i den åldersgruppen. Ungdomsarbetslösheten är således, procentuellt, mer än dubbelt så hög som den totala arbetslösheten.

Regeringen säger sig vilja underlätta för yngre att komma in på arbetsmarknaden. Men om regeringen verkligen vill nå det målet är det inte rätta vägen att gå via en nedsättning av socialavgifterna för hela ungdomsgruppen som fyllt 18 men inte 25 år. Om syftet däremot är att öka företagens vinstmarginaler så träffar regeringen mitt i prick. Statens nettokostnader för nedsatta socialavgifter är cirka 4 miljarder kronor per år. Regeringen skriver också på sidan 23: ”Sänkningen av avgifterna ökar företagens vinster.” Det visar att åtgärden inte är träffsäker utan för allmänt hållen.

Det är möjligt och troligt att en nedsättning av socialavgifter för ungdomar kommer att betyda att några fler i den gruppen kommer i arbete. Men samma effekt kan uppnås effektivare och billigare genom att resurserna i stället riktas direkt till de ungdomar som verkligen är arbetslösa. Att sänka arbetsgivarnas kostnader för de ungdomar som redan har jobb måste betraktas som en tämligen verkningslös metod om avsikten är att sänka arbetslösheten bland arbetslösa ungdomar.

Regeringens förslag kan också innebära betydande undanträngningseffekter gentemot arbetssökande i andra åldrar. Vilken arbetsgivare är beredd att anställa en person som fyllt 25 år om man i stället kan anställa en 23-åring vars kostnader för socialavgiften motsvara hälften av kostnaderna för en 25-åring?

Flera remissinstanser, bland annat AMS, IFAU, LO, Sveriges Kommuner och Landsting och Ungdomsstyrelsen, har också riktat stark kritik mot att förslaget leder till betydande dödvikts- eller undanträngningseffekter. Vi är förvånade över att regeringen ignorerar denna skarpa kritik. Regeringen anger dock själv att man ”kan i princip dela denna uppfattning”. Frågan är då varför regeringen inte ändrar förslaget?

Regeringen inser rimligen att åtgärden skapar undanträngningseffekter gentemot andra åldersgrupper. Vi tror inte att regeringen på fullt allvar menar att det bara kommer att skapas nya nettojobb som ett resultat av att det blir billigare för arbetsgivarna att anställa ungdomar under 25 år. Det innebär troligen att regeringen kalkylerar med att lägre ungdomsarbetslöshet innebär högre arbetslöshet i andra åldersgrupper.

Det står regeringen fritt att göra ett sådant aktivt val. Men enligt Miljöpartiets mening är det ett cyniskt val. För Miljöpartiet är det aldrig acceptabelt att en grupp spelas ut mot en annan. Särskilt inte med ett system som innebär att det är mer lönsamt för arbetsgivare att anställa en ålderskategori framför en annan.

Vi påstår inte att olika typer av stimulanser genom arbetsgivaravgiftsförändringar är dåliga. Men de ska då, till skillnad från vad regeringen föreslår, vara konstruerade på ett sådant sätt att de ger tydliga incitament till att nyanställa. Detta är särskilt angeläget med tanke på att de långsiktiga effekterna av sänkta arbetsgivaravgifter förmodligen är små eller obefintliga.

Miljöpartiets val är att satsa resurser på de grupper som är, och/eller riskerar bli, arbetslösa. Det gäller särskilt att fånga upp ungdomar som hamnat i långtidsarbetslöshet. Vi menar att det ger fler av de arbetslösa ungdomarna jobb och mindre undanträngningseffekter än regeringens förslag. Det handlar om att hjälpa ungdomar att få in en fot i branscher och sektorer som har framtiden för sig. Mot den bakgrunden har Miljöpartiet redan tidigare föreslagit att det bör göras mer aktiva insatser för att åstadkomma fler och bättre praktikplatser ute i arbetslivet.

Det är också viktigt att satsa resurser på utbildningsområdet på ett sätt som innebär att ungdomar ges bättre förutsättningar för att på ett för dem meningsfullt sätt nå ut i arbetslivet. Förhållandet mellan teoretisk och praktisk utbildning måste bättre svara mot faktiska läget på arbetsmarknaden. Därför vill Miljöpartiet att lärlingsutbildning blir en allt viktigare del i det svenska utbildningsutbudet.

Vägvalet handlar således om generellt ekonomiskt stöd till arbetsgivarsidan eller om riktade insatser som ger arbetslösa ungdomar möjlighet till jobb.

Regeringen väljer sänkt arbetsgivaravgift och sänkt allmän löneavgift.

Miljöpartiet väljer riktade insatser till arbetslösa ungdomar.

Stockholm den 4 april 2007
Gunvor G Ericson (mp)
Thomas Nihlén (mp)	Ulf Holm (mp)
Mats Pertoft (mp)