Nätombudsman

Motion 2013/14:K220 av Rossana Dinamarca m.fl. (V)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör inrätta en nätombudsman.

Motivering

Från det att vi föds uppfostras och formas vi av de förväntningar som omgärdar det biologiska kön vi har. I förskola och skola förväntas olika saker av barnen beroende på om de är flickor eller pojkar. Flickorna får tidigt lära sig att vara försiktiga, att ta ansvar för sin egen säkerhet och akta sig för olika odefinierade hot. Kvinnor blir på många sätt begränsade i livet.

Detta brukar med tiden utvecklas till vad som kallas vardagsrädsla, vilket exempelvis kan inbegripa rädsla för att gå hem själv när det är mörkt eller att inte våga uttrycka sin åsikt av rädsla för påhopp av sexistisk och/eller rasistisk karaktär. Tjejer tystnar i takt med att rädslan fördjupas. Denna form av könsförtryck är inget nytt utan har funnits länge i såväl skolkorridorer och i arbetsplatsernas fikarum, som i hemmet.

Det är mot den här bakgrunden vi måste betrakta debatten om näthatet. Sexismen och kvinnohatet har alltid funnits där och handlar i grunden om vem som har makten, vem som tar sig friheter – i hemmet, i förhållandet eller på arbetsplatsen. Det nya är den enorma spridning olika kränkningar får via internet. Det är lätt att skicka anonyma hot via mejl eller i kommentarsfält och omfattningen av den här sortens hot ökar dramatiskt.

Näthatet har exploderat och innebär att författare, journalister, politiker, artister m.fl. utsätts för dödshot och hot om sexualiserat våld bara på grund av att de är kvinnor.

Alla kan drabbas av näthat, men det är tydligt att kvinnor är särskilt utsatta Hatet riktar sig inte bara mot kända kvinnor, utan även många unga tjejer utsätts för liknande kränkningar och hot. Näthatet är ofta starkt kopplat till heteronormativitet och genomsyras av en stark homofobi.

Hat och hot mot kvinnor behöver prioriteras högre av polisen. Resurser måste omfördelas och det behövs mer specialistkompetens. Idag är anmälningarna många, men de leder sällan till åtal. Rättsväsendet behöver fler verktyg och mer kunskap för att effektivt kunna motarbeta den här typen av brottslighet.

Internet kan ibland framstå som ett laglöst land, men så är inte fallet. Exempelvis skollagens regler om nolltolerans mot kränkningar gäller även för det som sker på nätet, och skolorna har i dag ett ansvar för att i det förebyggande trygghetsarbetet även inkludera nätet.

Dagens lagstiftning ger dock inte ett tillräckligt skydd mot kränkningar och hot på nätet. Det behövs en funktion i samhället som tillvaratar de rättigheter som varje människa har att inte utsättas för förtal, hot eller andra allvarliga kränkningar. Vänsterpartiet föreslår därför att det ska inrättas en nätombudsman (NätO). Hatet mot kvinnor är en del av könsmaktsordningen och har inte uppstått i kölvattnet av internets utveckling. En nätombudsman kan således inte lösa alla problem utan vi behöver en konsekvent feministisk politik för ökad jämställdhet.

En nätombudsman bör ges i uppdrag att stödja och hjälpa den som utsätts för hot och kränkningar på nätet, vilket bl.a. innebär att ombudsmannen måste ges verktyg och förutsättningar att hjälpa utsatta att få ansvariga för webbsajter att ta bort kränkande kommentarer på nätet samt erbjuda stöd vid polisanmälningar. En nätombudsman bör även ges möjlighet att driva skadeståndsprocesser. Regeringen bör således inrätta en nätombudsman. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 19 september 2013
Rossana Dinamarca (V)
Bengt Berg (V)	Marianne Berg (V)
Amineh Kakabaveh (V)	Lars Ohly (V)
Eva Olofsson (V)	Lena Olsson (V)
Mia Sydow Mölleby (V)