Motioner i Första kammaren, nr 919—920 år 1967

Motion 1967:920 Första kammaren - höst

10

Motioner i Första kammaren, nr 919920 år 1967

Nr 919

Av herr Wallmark, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr
153, med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.

(Lika lydande med motion nr 1124 i Andra kammaren)

Stockholm den 24 november 1967

Gunnar Wallmark (h)

Nr 920

Av herrar Wallmark och Strandberg, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 153, med förslag till lag om ändring i

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),
m. m.

(Lika lydande med motion nr 1132 i Andra kammaren)

I direktiven till 1963 års markvärdekommitté framhölls att kommitténs
uppgift var att utreda frågan om s. k. oförtjänt markvärdestegring samt
framlägga förslag för att motverka sådan. Avsikten var att införa en lagstiftning
som skulle motverka spekulationsköp av fastigheter samt dessutom
bidraga till en större rörlighet på fastighetsmarknaden. Det var således klart
uttalat att ägare av »egna hem» icke skulle belastas vid en framtida försäljning.
I den proposition som nu föreligger i ärendet synes emellertid väsentliga
avsteg ha gjorts från principen om att det endast skall vara s. k. oförtjänt
markvärdestegring som beskattas. Genom de föreslagna bestämmelserna
kommer emellertid i hög grad även vanliga en- och tvåfamilj sfastigheter
att bli föremål för beskattning.

Detta kommer med största sannolikhet att leda till att presumtiva säljare
söker gottgöra sig för det förmögenhetsbortfall som en beskattning av för -

Motioner i Första kammaren, nr 920 år 1967 11

sälj ning kommer att medföra. Det finns därför anledning förmoda att detta
på relativt kort tid kommer att medföra en höjning av salupriset på fastigheter.
Detta kan knappast anses motiverat då en sådan höjning kommer
att pressa det allmänna hyresläget uppåt.

Den nuvarande formen för beskattning av en- och tvåfamilj sfastigheter
innebär att fastighetens avkastning alltid beräknas till en viss procent av
fastighetens taxeringsvärde. Då det således icke är tillåtet att vid beräkning
av avkastningen tillgodogöra sig kostnader för reparationer och underhåll
eller för ny-, till- eller ombyggnad har det icke funnits något skattemässigt
incitament för en mera noggrann bokföring av de i fastigheten
nedlagda kostnaderna. Oftast torde det därför bli utomordentligt svårt att
vid beräkning av fastighetens investeringsavdrag erhålla ett rättvisande belopp.
Lagstiftningen kommer att medföra att ägare till villafastigheter i
fortsättningen i praktiken blir bokföringsskyldiga. Detta synes än mer
framhäva önskvärdheten av att icke göra en- och tvåfamil j sfastigheter till
föremål för realisationsvinstbeskattningen.

Med stöd av ovanstående hemställes,

att riksdagen måtte besluta att sådana en- och tvåfamilj sfastigheter
vilka inkomsttaxeras enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
skall vara undantagna från realisationsvinstbeskattning.

Stockholm den 24 november 1967

Gunnar Waltmark (h)

Bertil Strandberg (h)