Motioner i Första kammaren, nr 916 år 1967

Motion 1967:916 Första kammaren - höst

Motioner i Första kammaren, nr 916 år 1967

o

Nr 916

Av herr Nilsson, Yngve, m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
nr 153, med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
m. m.

(Lika lydande med motion nr 1134 i Andra kammaren)

I Kungl. Maj :ts proposition nr 153 med förslag till ändring i kommunalskatlelagen
föreslås på grundval av markvärdekommitténs utlåtande, att
vinst som uppkommer vid icke yrkesmässig försäljning av fastigheter inkomstbeskattas
som realisationsvinst oberoende av den tid fastigheten innehafts.
Vinsten föreslås vara skattepliktig även om fastigheten förvärvats
genom arv, testamente eller gåva eller på jämförligt sätt utan vederlag.
75 % av vinsten föreslås vara skattepliktig.

Departementschefen, som i propositionen i viktiga punkter frångått
markvärdekommitténs förslag till den nya skattens utformning, slår emellertid
fast, att den föreslagna nya lagstiftningen framför allt bör träffa
spekulativa investeringar i mark men lämna ordinära vinster vid avyttring
av egnahem, villor, hyreshus, industribyggnader och jordbruk utan
för. För att tillgodose detta senare syfte föreslås vissa regler för inkomstberäkningen
bl. a. hänsynstagande till årliga förbättringskostnader samt
i fråga om bostadsbyggnad visst årligt schablonavdrag å 3 000 kronor. Det
har vidare vidtagits anordningar för att vinster som beror på penningvärdets
fall undantages från beskattningen.

Det vill emellertid förefalla som om ett stort antal jordbruk i vilka produktivitetsutvecklingen
varit större än den ordinära, och där det på intet
sätt varit fråga om spekulativa investeringar, kommer att vid försäljning
mer eller mindre hårt drabbas av realisationsvinstbeskattning. Detta sammanhänger
med en på dessa jordbruk bedriven intensiv odling de senaste
båda årtiondena, vilken lett till en ovanligt stor värdestegring. Sålunda har
gjorda beräkningar givit vid handen att i Skåne flertalet jordbruk som är
större än 6080 tunnland av denna anledning kommer att hårt drabbas
av markvärdeskatten. Liknande förhållanden råder även i andra slättbygder
under hög jordbrukskultur. Värdestegringen har berott på vidtagna
strukturrationaliseringsåtgärder och sammanslagning till större enheter,
mekanisering av driften i förening med ekonomisk driftplanering, rationella
arbetsprocesser och en rationell gödsling av jorden. I den mån vederbörande
vidtagit grundförbättring, för vilka kostnaderna icke tidigare av -

6

Motioner i Första kammaren, nr 916 år 1967

dragits vid den årliga inkomsttaxeringen, är han enligt propositionen berättigad
till förbättringskostnadsavdrag. I detta fall är alltså allt i sin
ordning. Men denna möjlighet är ofta icke till fyllest, eftersom värdestegringen
i mycket stor utsträckning varit resultat, antingen av egna arbetsinsatser,
vilka icke kan direkt uppskattas i pengar, eller av nedlagda kostnader,
som varit avdragsgilla vid den årliga inkomstbeskattningen och därför
icke berättigar till avdrag i förevarande sammanhang. De kostnader
för vilka avdrag sålunda åtnjutits har å andra sidan resulterat i höjda
intäkter, vilka i sin tur i vanlig ordning årligen inkomstbeskattats. Det
ena har i detta fallet vägt upp det andra.

Det kvarstår emellertid en av de egna arbets- och kapitalinsatserna framkallad
värdestegring, som icke berättigar till förbättringskostnadsavdrag
och därför drabbas fullt ut av realisationsvinstbeskattningen. Det är här i
realiteten fråga om ett i jordbruksdriften nedlagt sparkapital, som kommer
till uttryck i ett högre försäljningsvärde den dag egendomen avyttras. Att
staten lägger beslag på den därigenom uppkomna vinsten såsom realisationsvinst
måste ligga utanför lagstiftningens syfte. Även den omständigheten,
att jordbruksregleringen på sina håll kapitaliserats i höjda jordvärden,
ligger utanför lagstiftningens ram. I den mån vederbörande egendom
har växande skog tillkommer ytterligare andra problem sammanhängande
med skogsbeskattningen.

Frågan är då huru man skall kunna finna en rimlig reduktionsfaktor,
som undanröjer den orättvisa i beskattningen som eljest uppstår. Valet står
bär mellan åstadkommande av en rimlig schablon eller någon annan form
av reduktionsfaktor. Eu framkomlig väg synes vara att det överlåtes åt ett
opartiskt organ, l. ex. vederbörande lantbruksnämnd, att fastställa den kulturförbättring,
som av ägaren på olika sätt åstadkommits å egendomen,
och det odlingsavdrag som till följd av dylika åtgärder bör åtnjutas bör
stå i visst förhållande till den brukade arealen. Andra möjligheter kan
måhända också föreligga. Införandet av ett dylikt odlingskostnadsavdrag
torde vara erforderligt även för att lagstiftningen icke skall bli ägnad motverka
effektivitetssträvandena inom jordbruket och skogsskötseln. För skogens
del är av samma anledning en ändrad skogsbeskattning dessutom
oundgängligen nödvändig.

Särskilt hårt drabbas uppenbarligen de egendomar vilka varit att hänföra
till fideikommiss eller varit förvärvade till billigt pris genom släktköp.
Eftersom dessa egendomar aldrig gått i allmänna handeln, och egentlig valfrihet
mellan olika metoder för beräkning av ingångsvärdet saknas, är taxeringsvärdet
i allmänhet den enda utgångspunkten. På många av dessa egendomar
har taxeringsvärdet av kända anledningar varit lågt, varför ingångsvärdet
är oförmånligt; den beskattningsbara realisationsvinsten blir i motsvarande
mån högre.

Motioner i Första kammaren, nr 916 år 1967 7

Under åberopande av vad sålunda anförts anhålles,

att riksdagen i anslutning till proposition nr 153 måtte
hos Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning av
frågan om införande i lagstiftningen av en särskild justeringsfaktor
till skydd mot en överbeskattning av effektiva
jordbruksenheter, så att förslag i ämnet kan föreläggas
1968 års riksdag.

Stockholm den 24 november 1967

N. Yngve Nilsson (h)

Gösta Jacobsson (h) Carl Eskilsson (h) J.-A. Arvidson (h)