Motioner i Första kammaren, Nr 209

Motion 1918:209 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, Nr 209.

11

Nr 209.

Av herr Hellberg, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående avsättning av medel för beredande av krigstidstillägg
och krigstidshjälp för år 1919 åt vissa befattningshavare
och f. d. befattningshavare i statens
tjänst m. fl.

I kung], propositionen nr 393, särskilt genom det däri intagna
.yttrandet från medicinalstyrelsen, ådagalägges, att riksdagens i år fattade
beslut och Kungl. Maj:ts i överensstämmelse därmed den 22 sistlidne
mars utfärdade kungörelse angående krigstidstillägg och krigstidshjälp
åt befattningshavare i statens tjänst medföra synnerligen menliga konsekvenser
för vissa av dem bland nämnda befattningshavare, som åtnjuta
pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel eller från
någon av staten understödd pensionsanstalt.

Då dessa konsekvenser å ena sidan uppenbarligen äro förorsakade
av ett riksdagens förbiseende och å andra sidan för dem som drabbats
av desamma inte blott innebära en svår orättvisa, utan även under nu
rådande dyrtid kunna vålla en verklig nödbelägenhet, synes det högeligen
angeläget, att så vitt möjligt någon åtgärd vidtages, som kan avhjälpa
eller förmildra deras verkningar.

Ett av riksdagen fattat beslut kan inte vid samma riksdag ändras,
och det är därför uteslutet, att krigstidstillägg eller krigstidshjälp
nu skulle kunna tillerkännas nämnda pensionärer, sedan genom förutberörda
beslut och den därpå grundade kungliga kungörelsen sådana
frånkänts dem. Däremot bör intet hinder möta för riksdagen att till
Kungl. Maj:ts förfogande ställa nödiga medel, som kunna användas i
form av gratifikationer för att avhjälpa de orättvisor, som ifrågavarande
beslut i tillämpningen komme att medföra. En antaglig norm för be -

12 Motioner i Första kammaren, Nr 209.

räkningen av sådana gratifikationer borde kunna bestämmas så, att de
skola utgå till belopp som motsvara de krigstidstillägg och den krigstidshjälp
vederbörande befattningshavare skulle erhållit, därest de inte
haft pension, sedan därifrån dragits det krigstidstillägg på deras pensioner,
som beviljats av statsmedel. Att ytterligare, såsom från något håll
ifrågasatts, reducera gratifikationerna genom att minska dem med avdrag
även av själva pensionernas belopp, synes inte berättigat, då pensionerna
till större eller mindre del åstadkommits genom pensionärernas eller
deras avlidna mäns egna bidrag.

Mot den här föreslagna åtgärden skulle möjligen kunna invändas,
att den kan befaras komma att öva en prejudicerande verkan i framtiden.
Någon sådan verkan synes dock otänkbar för andra fall än med det
här föreliggande jämförbara, d. v. s. då riksdagen råkat begå ett till
sina följder olycksbringande förbiseende. Och i ett sådant fall, nu eller
framdeles, torde alla vara ense om att rättelse bör åstadkommas, därest
det på något sätt är möjligt.

På grund av det anförda tillåter jag mig i anledning av ovannämnda
kungl. proposition hemställa,

att riksdagen måtte under riksstatens 7:de huvudtitel
på tilläggsstat för 1918 såsom förslagsanslag,
högst, anvisa en summa av 100,000 kronor, varav
efter Kungl. Maj:ts prövning i särskilda fall må utgå
gratifikationer till avhjälpande eller mildrande av missförhållanden
som eljes skulle kunna uppkomma vid
sträng tillämpning av de utav riksdagen meddelade
bestämmelserna angående krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Stockholm den 18 maj 1918.

Mauritz Hellberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIE BOLAG, 1918.