Motioner i Första kammaren, Nr 187

Motion 1918:187 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, Nr 187.

1

Nr 187.

Av herr Magnusson, Gerhard, om höjande av veckotimpenningen
för ordinarie gymnastiklärare vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 260 innevarande år
ber undertecknad få påkalla riksdagens uppmärksamhet å de löneförhållanden,
som gälla för gymnastiklärarna vid de allmänna läroverken och seminarierna.

Gymnastiklärebefattningarna hava ursprungligen varit bisysslor, så gott
som undantagslöst förenade med officersbeställningar på stat. Genom 1901
års härordning försvårades denna kombination, och efter genomförandet av
1914 års härordning blev den så gott som omöjlig. Av 75 gymnastiklärarebefattningar
vid allmänna läroverk och 10 vid manliga seminarier
äro för närvarande 8 besatta med officerare på stat och 6 med officerare
på reservstat. Av de övriga äro 15 pensionerade officerare. Dessa åtnjuta
jämte sin gymnastiklärelön pension från armén, varvid dock det ordinarie
pensionsbeloppet minskas med 2/5 av det belopp varmed gymnastiklärarelönen
utgår. De återstående gymnastiklärarna äro civila eller reservofficerare
och äro således för sin utkomst helt hänvisade till den lön, som
deras arbete i skolans tjänst kan giva dem. För varje år ökas procenttalet
gymnastiklärare tillhörande denna senare kategorie. Denna förändring i
gymnastiklärarekårens rekrytering och ställning har först under de senare
åren tydligt framträtt, och den återverkan på kårens avlöning, som måste
bliva en följd av den inträdda förändringen, synes icke hava vederbörligen
beaktats i Kungl. Maj:ts proposition.

Vad utbildningen beträffar hava av de manliga 88% avlagt gymnastikdirektörsexamen.
De som hava mindre utbildning äro så gott som alla att
finna bland de äldre och bland f. d. officerare, och procenttalet av dessa
minskas årligen. Av de kvinnliga hava samtliga avlagt gymnastikdirektörs Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 3 saml. 83 käft. (Nr 187—189.) 1

2

Motioner i Första kammaren, Nr 187. s

examen. Följaktligen hava så gott som alla under senare tid utnämnda
manliga gymnastiklärare en utbildningstid av tre år efter studentexamen
och de kvinnliga två år efter avgångsexamen från 8-klassigt flickläroverk.
Härtill komma i många fall fortbildningskurser av olika slag.

Det torde vara ett viktigt statsintresse, att denna lärarekår erhåller en
något så när tryggad existens, och att icke dess arbete för vår. ungdoms
fysiska fostran blir lidande av olidliga ekonomiska förhållanden. Ett stort
antal rektorer vid de allmänna läroverken i skilda delar av riket har också
i känslan av detta uttalat sin livliga anslutning till gymnastiklärarnas vid
de allmänna läroverken framställning till Kungl. Maj:t om förbättrade löneförhållanden
och därvid bland annat framhållit,

>att gvmnastiklärarens arbete vid läroverken är av synnerligen stor
betydelse såväl med hänsyn till ungdomens fysiska utbildning som även i
hög grad med hänsyn till ungdomens fostran till hållning och disciplin;

att gymnastikläraren, i den mån hans arbete och uppfostrareansvar
omfattar eller kommer att omfatta även en högsta ledning av och uppsikt
över ungdomens fria lekar och idrottsövningar vid sidan av det egentliga skolarbetet,
genom en mer mångsidig beröring med skolungdomen har rikt tillfälle
att påverka dess sinnesriktning i frisk och sund anda;

samt att det följaktligen ur allmän uppfostringssynpunkt är av mycket
stor vikt, att lönerna för gymnastikläraretjänsterna vid de allmänna läroverken
bestämmas till sådana belopp, att de kunna förväntas bliva besatta
med i olika hänseenden väl kvalificerade lärare.»

Till ledning för mitt yrkande ber jag få citera vad gymnastiklärareföreningens
centralstyrelse uttalat i sin framställning till Kungl. Maj:t,
avseende att belysa rättvisan i deras yrkande på en förbättrad ekonomisk
ställning. Föreningen, som haft löneregleringskommitténs förslag till utgångspunkt
för sina jämförelser, och vilket förslag även kommit att ligga
till grund för Kungl. Maj:ts proposition i denna del, framhåller bl. a.:

»Beträffande det av löneregleringskommittén föreslagna sättet för beräknande
av gymnastiklärarnas löner med grundlön för visst antal timmar
och särskild ersättning för övertimmar, torde detta under nuvarande förhållanden
vara det enda möjliga; och har gymnastiklärareföreningen i detta
hänseende intet att invända mot kommitténs förslag.

Beträffande de belopp åter, varmed enligt detta förslag lönerna skulla
komma att utgå, anser föreningen dem alltför låga. Om kommitténs förslag
genomföres, skulle resultatet i de flesta fall bliva en mycket obetydlig
förhöjning av de nuvarande lönebeloppen, vilka dock länge ansetts vara exceptionellt
låga. I vissa fall torde rent av en minskning komma att inträda.
Föreningen vill anföra exempel på, hur löneregleringen i ett par fall, som

Motioner i Första kammaren, Nr 187.

3

torde vara typiska, skulle komma att verka. Vid Kungsholmens realskola
i Stockholm har gymnastikläraren i lön 700 kronor, i tillfällig löneförbättring
500 kronor samt såsom tilläggsarvode för mera ansträngande sjänstgöring
600 kronor, summa 1,800 kronor. Tjänstgöringstiden är 16 timmar
i veckan. Enligt kommitténs förslag skulle han komma att få i lön för
13 timmar 1,495 kronor och såsom ersättning för tre övertimrnar 345
kronor, summa 1,840 kronor. Alltså en ökning på 40 kronor. Vid Östermalms
realläroverk i Stockholm och vid högre allmänna läroverket i Malmö
hava gymnastiklärarna i lön 1,400 kronor, i tillfällig löneförbättring 600
kronor samt såsom tilläggsarvode 650 kronor, summa 2,650 kronor. Tjänstgöringstiden
är 24 timmar i veckan. Enligt kommitténs förslag skulle de
komma att få i lön 2,520 kronor för 21 timmar och för tre övertimmar
360 kronor, summa 2,880 kronor. Således en höjning på 230 kronor. De
två sistnämnda läroverken äro bland de allra största i landet. Gymnastikläraren
vid Jönköpings högre allmänna läroverk har sammanlagt i avlöning
för 20 timmars tjänstgöring 2,450 kronor. Enligt kommitténs förslag skulle
han komma att få 2,530 kronor. Alltså en ökning på 70. Föreningen
anser, att dessa siffror äro påtagliga bevis för, att den föreslagna löneregleringen
från gymnastiklärarnas synpunkt måste anses synnerligen otillfredsställande.
»

Härtill kommer också, att genom beslut av 1917 års riksdag de hittillsvarande
skjututbildningsövnigarna vid de högre läroverksanstalterna från
och med detta år upphört, varigenom arvodena för dessa övningar —
mellan 220 och 600 kronor — blivit indragna.

För att giva en föreställning om den ökade kostnad, som skulle drabba
statsverket, om riksdagen skulle beakta gymnastiklärarnas krav, ber jag få
lämna följande översikt:

Vid de allmänna läroverken utgjorde läsåret 1915—1916 antalet veckotimmar
i gymnastik (och fäktning) 1,260 och vid de manliga seminarierna
268 eller tillhopa 1,528 veckotimmar. Ökningen i avlöning per veckotimme
enligt mitt här nedan formulerade yrkande skulle för här ifrågavarande
lärare utgöra 30 kronor, alltså för 1,528 veckotimmar 45,840 kronor. Vid
de kvinnliga seminarierna var antalet veckotimmar samma läsår 163 och
vid högre lärarinneseminariet 16 eller tillhopa 179. ökningen i lärarinnornas
lön per veckotimme skulle uppgå till 20 kronor, alltså för 179
veckotimmar 3,580 kronor. Totala merkostnaden för statsverket skulle
alltså komma att belöpa sig på 49,420 kronor.

Vid dessa beräkningar har utgåtts ifrån, att samtlige befattningar äro
besatta med ordinarie innehavare. Om en del tjänster uppehälles av vika -

4

Motioner i Första kammaren, Nr 187.

rier blir merkostnaden mindre. Ävenså har vid alla samskolor räknats
med manliga lärare, vilket även höjer merkostnaden.

Då riksdagen under innevarande år så ansenligt höjt lönerna för statstjänarna
i allmänhet och säkerligen även bereder sig på, att för lärarepersonalerna
vid de högre skolorna bevilja ansenligt ökade löneförmåner, så
torde rättvisa och billighet bjuda, att även ifråga om gymnastiklärarna skapa
förhållanden, som trygga en god rekrytering av denna samhällsnyttiga kår.

På grund av vad jag sålunda anfört, anhåller jag få föreslå,

att riksdagen måtte besluta att utöver de i Kungl.
Maj:ts proposition upptagna beloppen, veckotimpenningen
för ordinarie manlig gymnastiklärare höjes med 30 kronor
och för kvinnlig gymnastiklärare med 20 kronor.

Stockholm den 10 maj 1918.

G. Gerh. Magnusson.