Motioner i Första kammaren, Nr 17

Motion 1940:17 Första kammaren - urtima

Motioner i Första kammaren, Nr 17.

3

Nr 17.

Av herr Åkerberg m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning örn allmän omsättningsskatt.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 3 till innevarande års urtima riksdag har
föreslagits att den allmänna omsättningsskatt, som är avsedd att tillämpas
från och med den 1 januari 1941, skall omfatta all yrkesmässig försäljning
från butiker, restauranger m. m. av olika varor, varibland är o att räkna
även tidningar och tidskrifter.

Syftet med denna beskattning torde vara dels att skaffa staten ökade inkomster,
dels att nedbringa konsumtionen av vissa varor, som antingen
kunna betraktas som mindre nödvändiga eller i fråga örn vilka man vid en
längre avspärrning kan befara brist.

En skattläggning av tidningarna torde ur statsfinansiell synpunkt vara
av relativt liten betydelse.

De flesta svenska tidningar befinna sig i sådant ekonomiskt läge, att de icke
kunna påtaga sig bördan av en dylik skatt. Tidningarna lia fått vidkännas
betydande förhöjningar av priser på material, varjämte arbetslönerna stegrats
för alla personalkategorier. Därtill kommer att annonsinkomsterna, som utgöra
en väsentlig del av tidningarnas intäkter, på grund av marknadsförhållandena
minskats på ett för många tidningar katastrofalt sätt och till följd av ökad
varuknapphet kunna förväntas ytterligare minska, vartill ej minst de nödvändiga
statliga åtgärderna kraftigt bidragit. Endast till en viss del lia dessa
ogynnsamma faktorer kunnat kompenseras genom prisförhöjningar, ökade
upplagor och besparingsåtgärder. Ett betydande antal av landets tidningar
befinner sig för närvarande i sådana ekonomiska svårigheter, att deras existens
synes vara allvarligt hotad med ty åtföljande ökad arbetslöshet i sikte.
Skulle en omsättningsskatt drabba tidningarna, måste den således uttagas
genom höjning av priserna på prenumeration och lösnummer.

Emellertid ge erfarenheterna vid handen, att en sådan prisförhöjning
kommer att medföra en minskning i tidningarnas upplagor. Denna priskänslighet
har framträtt starkare i den mån köpkraften på grund av inkallelser
till beredskapstjänst, arbetslöshet och andra omständigheter minskats.
Detta har också gjort, att tidningarna så långt möjligt sökt undvika prishöjningar,
som eljest varit väl motiverade. Vissa prishöjningar ha dock varit
ofrånkomliga.

Man kan sålunda förutse, att den ytterligare prishöjning, som framkallas av
en eventuell omsättningsskatt, kommer att medföra en vänsentlig nedgång i
upplagorna. För tidningarnas del kommer detta att medföra ett ytterligare försämrat
ekonomiskt läge, men den ur allmän synpunkt mest betydande olä -

4

Motioner i Första kammaren, Nr 17.

genheten skulle komma att gälla staten på grund av den ställning pressen
intager såsom förmedlare av upplysning till allmänheten från statliga myndigheter
och organ. Under hela den tid den nuvarande krisen varat har tidningarnas
textutrymme i stor utsträckning tagits i anspråk för behandling
av de olika frågor, som ur statens och samhällets synpunkt varit aktuella.

Det är ett känt, inte minst från föregående kriser, starkt omvittnat faktum,
att nedgångstider föra med sig en stark påfrestning för nationers
inre liv. Människor bli lätt irriterade, man är från början misstänksamt inställd
mot åtgärder, som rubba invanda konsumtions- och livsvanor. Jordmånen
luckras upp för rykten, som sällan återge det exakta händelseförloppet
och ofta orsaka svåra störningar i omställningsprocessen. En typisk
produkt av dylik skadlig samhällsverksamhet äro, för att endast ta ett exempel,
utsagor om illegitim export mot bakgrunden av egna ransoneringsåtgärder.

Som ett allmänt omdöme kan dock sägas, att den svenska allmänheten
denna gång mött krisläget med betydligt större lugn än vad fallet var under
världskriget. Den statliga informationsverksamheten har i detta avseende
fyllt en betydelsefull uppgift. Utan förbindelsekanaler till allmänheten vore
den ett dött begrepp. Den har framför allt i sin verksamhet valt att spela
på det instrument, som genom utvecklingens gång fått sin naturliga utformning
i vårt land: den svenska pressen.

Under ansvarskänsla och med stor lojalitet har pressen gjort front mot
obestyrkta rykten. Med öppen vilja och många gånger under uppoffrande
av väsentligt nyhetsutrymme har den tagit fasta på uppgiften att genom
omfattande stöd åt statliga kampanjer och sakliga informationer i krisfrågor
bygga upp och oavlåtligen förstärka en inre front av trygg beredskap
inför framtida påfrestningar. Man kan exempelvis fråga sig, hur det
skulle lia varit möjligt att på jämförelsevis kort tid genomföra det väldiga
försvarslånet, örn inte pressen öppnat sina spalter för ett omfattande propagandamaterial.
Till detta goda resultat ha även tidskrifterna kraftigt bidragit.

Upplysningsavdelningen inom Statens informationsstyrelse har, enligt konsultdirektiv
i samband med inrättandet av den statliga informationsverksamheten,
till uppgift att

a) centralisera de civila statsmyndigheternas upplysningsverksamhet rörande
åtgärderna mot krisen och i detta syfte förmedla kontakten mellan
ifrågavarande myndigheter och nylietsförmedlingsorganen,

b) informera myndigheterna om opinionens hållning inför åtgärderna
mot krisen.

Krisupplysningen sker i den formen att upplysningsavdelningen, på grundval
av från statsorgan insänt material, redigerar informerande kommunikéer
till allmänheten och ombesörjer deras publicering genom TT eller direkt i
tidningarna. Det är i detta sammanhang på sin plats att nämna, att detta
material i stor utsträckning innehåller kungörelsetexter utan nyhetsvärde.
Vid en undersökning bland alla landets tidningar om utnyttjandet av upp -

Motioner i Första kammaren, Nr 17.

5

lysningsavdelningens material har man från många tidningars sida just
framfört synpunkten, att detta material rimligtvis borde publiceras i annonsform.
Man har understrukit, att tidningarnas ekonomiska möjligheter icke
åro sådana, att staten borde kunna påräkna gratis införande av meddelanden
i texten.

Trots detta har pressen genom en omfattande spridning av informationsstyrelsens
material visat sin lojalitet gentemot och beredvillighet att ofta intill
gränsen av sin förmåga främja statsmakternas intentioner och sålunda
varit en betydelsefull psykologisk faktor för en rätt vägledning av befolkningens
uppfattning av ömtåliga, av krisen föranledda ingrepp i den invanda
hushållningen. Cirkulärartiklar och intervjuer i krisfrågor, bildreportage til!
belysande av statliga krisåtgärder, deltagande i presskonferenser och pressresor
äro exempel på sådana utvägar att belysa de nuvarande svårigheterna
som informationsväsendet kunnat utnyttja tack vare välvilligt tillmötesgående
från pressens sida. Här några exempel på artiklar: Tystnadsplikt i
allvarstid — införd i 154 tidningar, Fåraveln bör fördubblas — 101 tidningar,
Sveriges sjöfolk i krigstid — 98 tidningar, Vad varje medborgare
bör veta vid utrymning — 88 tidningar, Jordbrukarna böra bilda arbetsblock
— 93 tidningar, Folkförsörjningens tryggande — 118 tidningar, Stärk
statens styrka (sparobligationerna) — 100 tidningar, Gaskrigets verkan kan
neutraliseras — 88 tidningar, Olycksfall i arbete — 77 tidningar, Skogen
skall skyddas mot faran från luften — 190 tidningar, Kosthållsundersökning
— 100 tidningar etc., etc. Folkhushållnings-, finans- och luftskyddsfrågor
ha dominerat i det distribuerade och av pressen publicerade materialet.
Varje vecka har ett stort antal tidningar lämnat plats för en ransoneringstabell,
vilken med säkerhet kan sägas lia undanröjt åtskilliga missförstånd
i husmödrarnas puzzle med ransoneringskorten. Vid årsskiftet publicerades
en serie »ord för dagen», som fick en mycket stor publicitet. Ett
uttalande av Kronprinsen i denna serie infördes sålunda i 168 landsortstidningar
förutom den stora spridning som skedde tack vare stockholmspressens
intresse för serien. Kampanjen för ökad bensinbesparing stöddes nied
artiklar, kåserier, teckningar, varförutom man genomgående införde upplysningsavdelningens
material. En illustrerad följetong »Pettersson blir Pedalmästare»
infördes i ett hundratal tidningar. Även ledarespalterna behandlade
denna kampanj, som åt landet sparade över en miljon »kupongliter».

Kampanjer mot ryktessmideri, för ökad varsamhet i arbetet, ökad kraftfoderberedning
enligt AlV-metoden, för inskärpning av värdet av torvbränsle
som ersättning för koks och ved och konsumtionsanspassning ha
erhållit en betydande publicitet, utan att tidningarna fått något vederlag i
form av annonser från statens sida. Den statliga annonseringen under första
halvåret 1940 har sålunda uppgått till i runt tal 115,000 kronor, vilket måste
anses som ett mycket blygsamt belopp i förhållande till den omfattande
krisupplysning som utgått via dagspressens textsidor.

Som ytterligare exempel på tidningarnas medverkan i statliga kampanjer
må anföras, att det enligt uppgift från riksgäldskontoret enbart i dagspres -

6

Motioner i Första kammaren, Nr 17.

sen skrivits i runt tal 50 spaltmeter försvarslåneartiklar om dagen i 175 dagar,
vilket gör 8,750 spaltmeter eller närmare en svensk mil. Då dessa siffror
endast äro grundade på det material, som riksgäldskontoret arkiverat,
och detta enligt kontorets mening utgör endast 50 % av allt vad som skrivits
om man även medräknar facktidningar och tidskrifter, kan man med
skäl antaga, att den sammanlagda spaltlängden försvarslåneartiklar utgör
bortåt två svenska mil.

Beträffande skrotinsamlingen har informationsstyrelsen verkställt klipp
ur ett begränsat antal typtidningar. Klippsamlingen visar, trots denna begränsning
av materialet, ett utrymme av sammanlagt över 150 spaltmeter.

Som en viktig omständighet förtjänar framhållas, huru hela den stora
allmänheten genom pressen i detalj på ett konkret sätt kan sätta sig in i
olika frågor, vilket ej är möjligt t. ex. genom radiomeddelanden, där huvuddragen
av en åtgärd kunna framläggas för dem, som för tillfället sitta
vid sina apparater, men som för att förstås böra ses i tryck och åtföljas av
exempel och kommentarer.

Tidningen är att betrakta som ett andligt kommunikationsmedel, vars betydelse
i sådant avseende staten i hög grad fått erfara, liksom den är ett
medel till andlig styrka. Denna betydelse är större i tider av kris och fara
än under normala förhållanden. Detta har även beaktats i andra länder.
Under finsk-ryska kriget sökte sålunda finska staten på allt sätt verka för
att tidningarna och även tidskrifterna, vilkas innehåll i tider av nervositet
och olust ansågs skänka en rätt behövlig avspänning, skulle kunna utkomma
i så stor utsträckning som möjligt. När proposition om omsättningsskatt
nyligen framlades i Finland, berörde den icke tidningspressen, vilket motiverades
med att »tidningarnas notis- och informationstjänst har blivit en
viktig faktor i den samhälleliga utvecklingen, varförutom det även ur statsmaktens
synpunkt är ömkligt, att denna verksamhet får fortgå ostörd». I
Norge och Danmark är omsättningsskatt redan införd men berör ej heller
där pressen. Allra mest sägande är emellertid det sakförhållandet, att när
Englands finansminister i augusti i år framlade ett förslag till omsättningsskatt,
uttalade han inför underhuset, att han ansåg, att en dylik skatt ej
finge påläggas tidningarna, emedan den skulle i många fall minska deras
upplagor, i andra fall hindra deras utkommande, och att skatten sålunda
skulle direkt motverka statens livsviktiga behov av information till allmänheten
och upprätthållandet av dennas motståndskraft.

Det är ur allmän synpunkt av den största vikt, att pressens ställning icke
försvagas. Minskas upplagorna, minskas statens kontakt med allmänheten
och därmed dess inflytande på opinionen i aktuella krisfrågor, måhända
även därigenom att en del tidningar vid ett försämrat ekonomiskt läge ej
längre kunna utkomma. Men ett sådant försämrat läge skulle också medföra,
att tidningarna i besparingssyfte tvingas till inskränkning av sitt textutrymme,
viiket i första hand måste gå ut över just det material, som icke
har direkt nyhetsvärde. Dit måste en avsevärd del av den text räknas, som
gäller olika förordningar och publiceras i rent upplysande syfte. Tidnings -

Motioner i Första kammaren, Nr 17.

7

beskattningen skulle alltså härutinnan direkt motverka statens informationsintresse,
vilket statens informationsstyrelse torde kunna vitsorda. I detta
sammanhang kan upplysas örn att en del utländska tidskrifter på sista tiden
ökat sin spridning i Sverige, tydligen i uppenbart propagandasyfte.

Till de svårigheter av ekonomiskt art och de olägenheter ur allmän synpunkt,
som uppstå i händelse omsättningsskatten skall tillämpas på tidningarna,
komma även en del praktiska olägenheter på grund av de säregna
förhållanden, som förekomma vid försäljningen av tidningar. En stor del
av lösnummerförsäljningen sker genom kolportörer på gatorna, genom pojkar
på tåg och båtar etc. Örn lösnummerpriset höjes med skattens belopp,
uppstår så snart fråga ej är om tidning, vars pris är 20 öre eller delbart
med 20, ett ojämnt skattebelopp vanligen å 1/i, Va eller ?‘U öre, och då dessa
belopp variera, därest samtidigt ännu en tidning eller annan vara försäljes,
kan storleken ej fastställas å det överpris, som försäljaren erhåller utöver
det pris, som finnes åtryckt tidningen. En extra ej förutsedd vinst skulle
sålunda indirekt på tidningarnas bekostnad tillkomma försäljaren. Då här
är fråga om en vara som i fråga om antalet dagligen verkställda försäljningar
står i särklass, uppgår sammanlagda värdet av dessa uppjusteringar
av skatten till förhållandevis stora belopp.

Uppenbart torde också vara att arbetet vid försäljningen kommer att bli
mycket försvårat, och fråga är om ej många kolportörer och andra ha sin
försäljning så ordnad, att en tillförlitlig kontroll över skattens betalande ej
kan utövas. För den försäljning, som sker genom kolportörer på gatorna,
genom pojkar på tåg, båtar etc., komma därjämte oerhörda krav att ställas
på skiljemynt, varjämte försäljningen genom växling och genom uträkningen
av skatten, så snart samtidigt ej endast en tidning säljes, icke kan ske med
den snabbhet, som allmänheten torde vara berättigad att fordra.

Det förekommer även, att återförsäljare på platser utanför utgivningsorten
taga sina tidningar genom postprenumeration. Såvida ej lämpliga tilllämpningsföreskrifter
utfärdas, bli dessa tidningar skattlagda två gånger,
dels vid postprenumerationen, dels då de senare säljas som lösnummer.

Med stöd av vad som här ovan anförts föreslå vi,

att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 3 måtte
besluta, att i förordning örn allmän omsättningsskatt 2 § 1
mom. a) införas tidningar och tidskrifter.

Stockholm den 30 oktober 1940.

Harald Åkerberg.

Elon Anderson. Georg Andrén. Bertil Ohlin.

Joh. Nilsson1 K. J. Olsson. Arthur Heiding.1

Malmö.

1 Med villkor att omsättningsskatten påföres tidskrifterna.