Motioner i Första kammaren, Nr 151

Motion 1917:151 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, Nr 151.

1

Nr 151.

Av lierr Wrangel, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig
hyresstegring in. m.

Det förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring,
som Kungl. Majrt i proposition nr 254 den 16 april 1917 föreslagit
riksdagen att antaga, torde visserligen, om det fastställes, komma
att medföra väsentligt ökade svårigheter vid förverkligandet av statsmakternas
strävan att råda bot på den i så hög grad avstannade nybyggnadsverksamheten,
vars kraftiga uppmuntran och främjande jag anser
vara den enda möjliga utvägen att förebygga en ytterst betänklig, att
ej säga samhällsvådlig bostadsnöd och jämväl den enda väg, som med
verklig framgång kan och bör beträdas för att motverka en alltför
häftig hyresstegring. Men om icke desto mindre lagförslaget varder
av riksdagen antaget — och jag medgiver villigt, att under nu rådande,
exceptionella förhållanden kraftiga skäl tala härför — synes det mig
vara av synnerlig vikt, att det så anpassas, att icke uppenbara orättvisor
genom detsammas tillämpning kunna åstadkommas. En sådan
uppenbar orättvisa anser jag särskilt innefattas i bestämmelsen i § 7
av lagförslaget, att, därest hyresbeloppet icke av hyresnämnd blivit
fastställt, hyra för lägenhet, vars uppvärmning bekostas av hyresvärden,
icke skulle få ökas med mera än 5 % utöver den ökning, som medgives
för annan lägenhet. Visserligen skall det enligt § 6 ankomma
på hyresnämnden att fastställa den hyra, »som med hänsyn till höjda
räntor för intecknad gäld, ökade utgifter för fastighetens underhåll,
ökning av andra omkostnader för fastigheten och, förhållandena i övrigt
må anses skälig»; men det synes mig vara helt naturligt, att hyresnämnd
härvid tager sådan hänsyn till den nyss åberopade föreskriften
i § 7, att den icke anser sig berättigad att i sin uppskattning av
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 3 samt. 89 höft. (Nr 151, 152.) 1

2

Motioner i Första hammaren, Nr 151.

hyresbeloppet i någon högre grad avvika från den enligt § 7 eljest
medgivna hyresökningen med anledning av det förhållandet, att uppvärmningen
bekostas av hyresvärden. Och dock måste på grund av
de rådande bränsleprisen en sådan, mycket avsevärd avvikning i regeln
anses både skälig och rättvis.

Den meromnämnda bestämmelsen i § 7 är nämligen, så vitt jag
förstår, principiellt oriktig och blir i praktiken orättvis. Hyresökningen
på grund av ökad bränslekostnad kan nämligen ej rättvisligen uppskattas
i procent av hyresbeloppet, utan måste beräknas till visst belopp
per rum, alldeles oberoende av rumsbyrans storlek. Visserligen
torde dyrare våningar ofta innehålla större rum än billigare lägenheter,
men detta är långt ifrån alltid fallet —- man jämföre exempelvis våningar
i Stockholm med våningar i en del landsortsstäder — och skillnaden
i rumstorlek är säkerligen i allmänhet icke sådan, att den i
verkligheten medför en i förhållande till hyrans högre belopp ökad
kostnad för uppvärmning av samma antal rum.

De hyresavtal, som gällde före den 1 oktober 1915, voro beträffande
hus med centraluppvärmning i allmänhet ingångna före världskrigets
utbrott. De grundade sig för den del av hyran, som betingades av
uppvärmningen, på ett kokspris av omkring 1 kr. per hektoliter; och

torde den verkliga kostnaden för uppvärmning av ett rum hava upp gått

till vid pass 40 kronor för ett år. Med nuvarande kokspris —
omkring 4 kronor per hektoliter — skulle kostnaden uppgå till bortåt
160 kronor. Enligt bestämmelsen i § 7 skulle emellertid hyresbeloppet
för en bostadsvåning, vars hyra före den 1 oktober 1915 utgick med
exempelvis 800 kronor per rum, icke få på grund av uppvärmning
höjas med mera än 40 kronor per rum, och en dylik, vars hyra motsvarade
300 kronor per rum, med endast 15 kr. Åven om man, med

frånräknande av den del av värmekostnaden, som innefattas i varmugnens
eldning och skötsel m. m., skulle sätta uppvärmningskostnaden
per rum under vintern 1914—1915 så låg som 30 kronor, betingar
emellertid det nuvarande bränslepriset en årskostnad per rum av omkring
120 kronor. Eu ökning av den före den 1 oktober 1915 gällande
hyran med 90 kronor endast på grund av stegrad kostnad för
uppvärmning kan alltså ingalunda anses oskälig.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa,

att riksdagen ville besluta, att sista momentet
av § 7 i Lag med vissa bestämmelser mot oskälig

Motioner i Första kammaren, Nr 151. ‘5

hyresstegring in. in. måtte erhålla följande lydelse,
dock att i fråga om lägenhet, vars uppvärmning bekostas
av hyresvärden, ökningen utöver förut betingad
hyra dessutom må utgöra per rum högst 30
gånger det belopp, uttryckt i kronor per hektoliter,
varmed vid konkraktets underskrivande gällande kokspris
överstiger 1 krona.

Stockholm den 3 maj 1917.

H. Wrangel.