Motioner i Första kammaren, Nr 139

Motion 1921:139 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, Nr 139.

5

Nr 139.

Av herr Sandegård m. fl., i anledning av kyrkomötets
beslut rörande ny psalmbok.

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag till psalmbok för svenska
kyrkan samt på grund av detta förslag väckta motioner har kyrkomötet
i underdånig skrivelse av den 4 december 1920 dels anmält,
att kyrkomötet för sin del med vissa ändringar och tillägg antagit
det år 1920 fullbordade, reviderade psalmboksförslaget, dels ock i
underdånighet anhållit, att åt 1918 års psalmboksnämnd eller dess
sekreterare uppdrages att slutredigera det sålunda godkända förslaget
och att därvid taga vederbörlig hänsyn jämväl till de vid kyrkomötet
uttalade önskemålen beträffande återställande till likhet med
lydelsen i 1819 års psalmbok av vissa av de ställen i från denna
psalmboks bibehållna psalmer, vilka i det reviderade förslaget varit
föremål för ändring, samt att Kungl. Maj:t täcktes fastställa den av
kyrkomötet antagna psalmboken i sålunda slutredigerat skick att
från och med första söndagen i advent år 1922 få användas jämsidigt
med 1819 års psalmbok ävensom vidtaga de åtgärder, som kunna
finnas lämpliga till underlättande av sådant jämsides bruk av de
båda psalmböckerna.

Den Wallinska psalmbokens mer än 50 år långa lidandes historia
torde med detta kyrkomötes beslut ha hunnit till den punkt,
där frågan om dess fortbestånd som en av vårt folks dyrbaraste och
vackraste andliga klenoder skall slutgiltigt avgöras. Anda från 1868,
således icke fullt 50 år efter dess stadfästande, har den varit föremålet
för »sakkunniga och tjänliga personers» anmärkningsvärt trägna
omsorg och outtröttliga reformnit, så mycket anmärkningsvärdare
som något allmännare och djupare behov av en bättre psalmbok ve -

6

Motioner i Första kammaren, Nr 139.

terligen under denna tid icke givit sig till känna bland Sveriges
kyrkofolk och lekmannamenighet. 1883 års kyrkomötes till Kungl.
Maj:t avlåtna skrivelse om »en revision i enlighet med vad kyrkomötet
1868 anhållit» resulterade 1898 i ett förslag till reviderad
psalmbok, som emellertid av sagda års kyrkomöte befanns påkalla
ytterliga revision i enlighet med de vid kyrkomötena 1868 och 1883
angivna grundsatserna. 1903 års kyrkomöten hemställde hos Kungl.
Maj:t om »ej mindre förslag till reviderad psalmbok enligt vid 1868
och 1883 års kyrkomöten angivna grundsatser än även förslag till
ett tillägg till psalmboken, innehållande nya psalmer, som behandlade
ämnen, vilka icke eller endast ofullständigt inginge i 1819 års
psalmbok». Sedan 1908 års kyrkomöte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhållit om utarbetande'' och framläggande av »förslag till reviderad
psalmbok för svenska kyrkan», uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den
27 november 1908 åt biskopen J. A. Eklund, kyrkoherden A. F. Runstedt
och redaktören E. N. Söderberg att »med varsamhet» verkställa
en revision av svenska kyrkans psalmbok, som borde åsyfta
»att ur psalmboken utgallra de psalmer, som obestridligen måste
anses matta och andefattliga och därför inom församlingarna föga
användes, samt ersätta dessa psalmer med kraftigare och anderikare,
valda ur den förefintliga psalmlitteraturen, med hänsyn tagen jämväl
därtill, att ämnen, som nu antingen icke alls eller endast svagt
vore företrädda i psalmboken, bleve behandlade. De kvarstående
psalmerna, av vilka de mest använda, så vitt sig göra läte, borde
bibehållas vid sin nuvarande nummerordning, borde i möjligaste mån
lämnas oförändrade även beträffande ålderdomliga ord och uttryck,
såvitt dessa vore karaktäristiska och för vår tid begripliga.» Efter
på uppdrag fullgjord ytterligare omarbetning av detta 1911 fullbordade
förslag till reviderad psalmbok överlämnade kommitterade den
12 oktober 1914 till Kungl. Maj:t ett av dem utarbetat »Förslag
till psalmbok för svenska kyrkan,» vilket efter sedvanlig remiss till
konsistorier och Svenska Akademien med dessas yttranden förelädes
1915 års kyrkomöte. Kyrkomötet beslöt i anledning av detta förslag
hemställa om ytterligare överarbetning därav, men därjämte —
för att detsamma måtte kunna bliva känt inom så vidsträckta kretsar
som möjligt — att kommitterade »måtte lämnas uppdrag att
efter förnyad granskning av nu föreliggande psalmboksförslag så
snart som möjligt utgiva en ny upplaga av detsamma,» dels ock

Motioner i Första hammaren, Nr 139.

7

»att Kungl. Maj:t täcktes utse några män, åt vilka gåves uppdraget
att såsom rådgivande bistå psalmbokskommitterade vid den förnyade
granskningen.» Kungl. Maj:t tillsatte på grund av denna hemställan
den 23 december 1915 en nämnd bestående, utom av de tre
förut sagda, av biskoparna A. Gr. L. Billing och E. F. Lönegren,
skriftställaren Per Hallström och läroverksadjunkten K. Gr. E. Liedgren
med uppdrag »att efter granskning av 1914 års psalmboksförslag
utarbeta förslag till ny psalmbok för svenska kyrkan.» (I nämnden
inträdde, sedan Hallström och Liedgren 1916 på egen begäran
entledigats, docenten M. F. Böök). Den 12 juni 1917 var nämnden
färdig med sitt »Förslag till psalmbok för svenska kyrkan», vilket,
sedan vederbörliga yttranden infordrats och inkommit, framlades för
1918 års kyrkomöte, som därvid beslöt att »med uttalande, att det
ansåge det framlagda förslaget böra i huvudsak godkännas» anhålla,
»att Kungl. Maj:t täcktes bemyndiga psalmboksnämnden att med
anledning av från skillda håll gjorda uttalanden underkasta förslaget
slutgiltig granskning och däri göra de ändringar, som den kunde
finna nödiga och lämpliga, och att snarast möjligt och i alla händelser
i god tid före det kyrkomöte, som väntades skola hållas år 1920
utgiva det sålunda reviderade förslaget. Vid föredragning den 31
januari 1919 av kyrkomötets omförmälda skrivelse ävensom av samma
möte gjorda framställningar om revision av utarbetade förslag till
ny koralbok och ny evangeliebok beslöt Kungl. Maj:t uppdraga dels
åt ledamöterna i 1915 års psalmboksnämnd Billing, Eklund och Söderberg
att med anledning av de över 1917 års psalmboksförslag
avgivna yttrandena verkställa den förnyade granskning av nämnda
förslag, som kunde befinnas erforderlig, dels ock åt en på tre avdelningar
arbetande kommitté att ej mindre revidera förslagen till koralbok
och evangeliebok, än även utarbeta ett tillägg till förutnämnda
psalmbok, innefattande psalmer och andliga sånger rörande
i 1819 års psalmbok icke eller endast ofullständigt ingående ämnen.
Till ordförande i kommittén utsåg Kungl. Maj:t ärkebiskopen L. O.
J. Söderblom samt till ledamöter i avdelningen för utarbetande av
tillägg till psalmboken doktor Natanael Beskow, ledamoten av riksdagens
andra kammare, redaktören Fabian Månsson och domprosten
G. M. Pfannenstill. Den 29 juli 1919 överlämnade psalmboksnämnden
efter fullgörande av sitt uppdrag »Förslag till psalmbok för
svenska kyrkan. Översedd och tillökad upplaga av 1819 års psalm -

8

Motioner i Första kammaren, Nr 139.

bok.» Efter det Kungl. Maj:t på av nämnden gjord framställning
den 31 december 1919 medgivit, att ifrågavarande psalmboksförslag
finge tryckas, har detta tillställts samtliga konsistorier ävensom kyrkoherdarna
i stiften för vederbörande pastorats räkning. Sedan ärkebiskop
Söderblom hos Kungl. Maj:t anmält, att av kommittén uppsatt
manuskript förelåge till psalmboken jämte tilläggsförslag, samt
Kungl. Maj:t den 5 december 1919 lämnat tillstånd till tryckning
av detta manuskript överlämnades av honom med skrivelse av den
23 september 1920 i tryck »Den svenska Psalmboken. Av Konungen
gillad och stadfäst år 1819. Jämte förslag till tillägg.» I skrivelsen
meddelades därjämte, att 1919 års psalmbok blivit vederbörligen
genomsedd. Över förslaget har svenska akademien den 14 oktober
1920 avgivit utlåtande och därvid överlämnat av tre ledamöter i
ärendet avgivna särskilda yttranden.

Psalmboksfrågan är således gammal — i kyrkomötet. MenWallins
psalmbok är icke gammal, än mindre utlevad. Erik Axel Karlfeldt,
fäller därom i sitt yttrande över 1914 års revisionsförslag dessa
ord: Med vördnad betraktar jag i denna stund den nötta boken,

som ligger framför mig, boken med de vikta bladen, vikta till åminnelse,
av andra händer än mina. Ännu har den icke talat ut och
sjungit ut».

Intet är att invända mot en berättigad önskan att med vår
psalmbok efter hand införliva tillskott av värdefulla psalmer från
äldre och nyare tider. Tanken på ett särskilt tillägg till 1819 års
psalmbok har icke heller saknat varma och kompetenta förespråkare.
Ur svenska akademiens yttrande angående det reviderade psalmboksförslaget
(25 oktober 1917) må anföras: Akademien finner det före"
liggande förslaget äga bestämda företräden framför 1914 års förslag,
dels därigenom, att vid revisionen av de äldre psalmerna den hävdvunna
formuleringen vunnit större beaktande, dels därigenom att
ett antal av de svagare nytillkomna psalmerna i det föregående förslaget
nu utelämnats. Om de 115 psalmer, som nämnden anbefallt
till införande i den officiella psalmboken, torde emellertid fortfarande
få gälla, att de endast helt undantagsvis i halt och hållning gå upp
mot de bättre av de äldre, och att de ofta icke synas ägnade att
genom sitt andliga och poetiska värde ersätta de uteslutna, som
framför dem även äga traditionens helgd. — — — vill Akademien
förorda, att 1819 års psalmbok tillsvidare bibehålies i oförändrat

Motioner i Första hammaren, Nr 139.

9

skick men förses med ett tillägg, innehållande ett urval av de senast
föreslagna psalmerna, varvid en del för kärnfullhet eller innerlighet
utmärkta psalmer från kyrkans tidigare skeden främst borde
ifrågakomma. Kanske kunde även några av de »andliga sångerna»
inordnas i detta tillägg. Grenom en sådan sammanställning skulle
en välbehövlig ytterligare betänketid vinnas, innan man skrider till
vad som inom nämnden kallats ett sönderbrytande av den nu gällande
psalmboken, som ännu om fattas med tillgivenhet av vårt folk,
och som, utdanad under ledning av ett stort poetiskt snille, svårligen
kan kallas föråldrad ur den litterära synpunkten, vilken ju för
Akademien vid dess avgivande av yttrande är den närmast framträdande.
Därjämte skulle den ökning av psalmförrådet, som påyrkats
för tillgodoseende av nyare kyrkliga behov, kunna erhållas, utan
att den så viktiga nummerordningen brytes.

De huvudsakliga skäl, som anförts för en revidering av 1819
ars psalmbok, synas vara dels förefintligheten därinom av en del
psalmer, som betecknats som dött gods, matta, andefattiga och föga
använda, dels saknaden av sådana, som beröra ämnen, vilka antingen
icke alls eller endast svagt äro där företrädda, varjämte en
allt märkbarare känslighet för den utomkyrldiga pietistiska fromheten
otvivelaktigt, är att konstatera. Man antecknar härvid, i vilken
o;rad känslan saknas för nödvändig hänsyn till de vida kretsar av vårt
folk, angående vilka Karlfeldts ord gäller: »Med en misstro, som

egentligen borde glädja kyrkans målsmän, betraktar också allmänheten
på förhand varje försök att röra vid psalmboken, den förrådskammare.
ur vilken trogna och otrogna alltjämt hämta ärvda skatter.
I fråga om »det. döda godset har väl ett malplacerat renläriahetsnit
icke haft allt att säga. Men tillfredsställelsen från högortodoxt
håll med revisionsförslaget talar sitt språk: »Att förslaget
ur 1819 års psalmbok icke upptagit ett betydande antal psalmer,
som i formellt avseende visserligen äro till det mesta oklanderliga,
stundom till och med av en framstående skönhet, men som äga ett
mer eller mindre torftigt eller urvattnat innehåll, det är att betrakta
som eu av dess största förtjänster — —- —. Ifrågasättas
kan. om icke uteslutningarna bort utsträckas ännu längre. Ty en
hel del psalmer från 1819 har fått följa med, om vilka det måste
sägas, att de icke tala ett klart trostungomål, att de icke kunna
tillfredsställa ett djupare religiöst behov, att de innehålla uttryck,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 3 samt 41 käft. (Nr 138—141.) 2

10

Motioner i Första kammaren, Nr 139.

som äro ägnade att giva stöd åt en blott esteticerande religiositet
eller åt en benägenhet för gämingsrättfärdighet.» (Biskop Rodhes
uttalande om revisionsförslaget.)

Om värdet och vikten av att i psalmboken tillgodose alla möjliga
ämnen och omständigheter har Heidenstam ett ord: »Dessutom
minskar det psalmernas värde, om psalmboken växer i omfång med
särskilda stycken för missionen och olika religiösa verksamhetsfält,
ty det är lättare för ett folk att känna sig förtroget med ett fåtal
sånger och behålla dem i minnet. Det förhåller sig med en god
psalm liksom med en god bön, att den genom sitt djup och sin
allmängiltighet äger samma tillämplighet under de mest olika omständigheter.
» Yad. angår kvaliteten av det av psalmboksnämnden
utförda revisionsarbetet kan det vara påkallat att ännu en gång
citera Karlfeldt: »Det nya man här vill giva måste vara bättre än

det förkastade gamla. Det lönar sig ej ens att byta lika mot lika.
Ty man har här att kämpa mot en tradition av mer än vanlig innebörd
— —■ —. I stort sett skulle jag om rätt många av ändringarna
vilja säga, att det vardagligt korrekta fått göra sig gällande på bekostnad
av anda och flykt. Men är detta psalmens mening? Psalm
är högtid, och psalm bör väl om något vara stämningspoesi.» Frågan
om vår gamla psalmboks vara eller icke vara rör icke endast
en liten klick kyrkomän inom eller utom kyrkomötet. Den är en
hela folkets angelägenhet. Redan ur denna synpunkt vore ett stadfästande
av kyrkomötets beslut beklagligt. Ett stadfästande därav
skulle för övrigt innebära — genom tillkomsten av tvenne till jämsides
bruk officiellt antagna och gillade psalmböcker —- en praktisk
oformlighet, vars konsekvenser böra ligga i öppen dag. Det skulle
innebära, att den Wallinska psalmboken påtrycktes en officiell sekundastämpel,
som vid betraktande av det reviderade förslagets mycket
blygsamma förtjänster, måste sägas vara synnerligen ogrundad. Det
skulle i realiteten innebära dödsdomen över en psalmbok, som — för
att tala med en kyrkomötesmotionär — näst bibeln ännu är den
mest levande av kyrkans böcker. Då slutligen för att citera samma
motionär »en ny psalmbok, avsedd att ersätta ett verk av den nuvarandes
höga valör, synes böra godtagas endast under den förutsättning,
att så stark tillgång på kristligt, och litterärt fullödiga
nya psalmer —- original, bearbetningar eller översättningar — finnes,
att det tillgängliga nya med egen kraft liksom av sig själv sköljer

Motioner i Första hammaren, Nr 139.

11

bort det svaga och underlägsna och pa detta sätt en ny klassisk bok
uppstår, i besittning av den auktoritet en kyrkans bok bör äga,»
och denna förutsättning ännu icke är för handen, torde en välbehövlig
ytterligare betänketid vara att föredraga, innan man går till
det »sönderbrytande av den nu gällande psalmboken», ett stadfästande
av kyrkomötets beslut utan tvivel skulle ha till följd.

På grund härav. hemställes,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes icke bifalla kyrkomötets
i underdånig skrivelse av den 4 december
1920 gjorda hemställan om fastställelse till
jämsides bruk med 1819 års psalmbok från 1 söndagen
i advent 1922 av det av kyrkomötet sagda
dag med vissa ändringar antagna reviderade psalmboksförslag.

Stockholm den 21 januari 1921.

Karl Sandegård.
0. A. Bruhn.

N. S. Norling.
Ernst Klefbeck.

i i

'' •*>.t; t

i ■

/ , , 1 ;

r '' l?

> i

>ti i

4

:■!

Vi.

i''. ''

•“tf <'' 1 i '' • ” 1 ’ >1 ''i: ''

''■ /».i4 .<*’ V-!o

Wv.V . V -

*1