Motioner i Första Kammaren, N:o 45

Motion 1890:45 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 45.

1

N:o 45.

Af herr Ai in, med förslag till ändrad lydelse af § 13 mom. 3
riksdagsordningen.

Då de nu gällande bestämmelserna angående antalet stadsrepresentanter
i Riksdagens Andra Kammare faststäldes, stadgade man den
grundsatsen, att städerna skulle erhålla ett ökadt inflytande inom representationen
i samma mån som en något mera ansenlig tillväxt i deras
befolkning egde rum. För att vinna detta mål föreskref man bland
annat, att i hvarje stad, som egde en folkmängd af 10,000 invånare
och på grund deraf var i besittning af sjelfständig representationsrätt,
skulle ytterligare en riksdagsman väljas för hvarje Överskjutande
fullt tal af 10,000. Om det ock må anses obestridligt, att en folkmängdstillväxt
sådan som den nu nämnda under de tidigare skedena
af en stads utveckling så väsentligt bidrager att höja stadens betydelse,
att en ökning af dess representanter deraf bör föranledas, så må man
dock icke förbise, att en numeriskt lika stor folkmängdstillväxt alldeles
icke spelar samma rol i fråga om höjande af stadens betydelse, sedan
dess folkmängd nått en viss större siffra. Af förutnämnda grundlagsstadgande
har följden blifvit, att'' under den tidrymd, som förflutit sedan
representationsförändringen genomfördes, de båda största städernas
representantantal i Andra Kammaren vuxit eller sannolikt kommer att
växa på ett sätt, som icke står i rätt förhållande hvarken å ena sidan
till den ökade betydelse, som dessa städer under nämnda tid i verkligheten
vunnit eller framdeles torde komma att vinna, eller å andra
sidan till den tillväxt i represejrtantantal, som under samma tid kommit
Bil,, till Bikul. Prof. 1890. 1 Sami. 2 Åfd. 1 Band. 12 Haft.

2 Motioner i Första Kammaren, N:o 45.

eller i den närmaste framtiden antagligen kommer de öfriga städerna
och landsbygden till del. Enligt hvad sistlidne Riksdags konstitutionsutskott
i sitt utlåtande n:o 1 upplyser, hade antalet representanter i
Andra Kammaren sedan 1867 ökats med 32, hvaraf 14 kommo på
Stockholm och Göteborg, 7 på de öfriga städerna och 11 på landsbygden.
Den siffra, som betecknar ökningen för de båda förstnämnda
städerna, är således ej obetydligt större än siffran för hela landsbygden
och dubbelt så stor som den siffra, hvilken betecknar ökningen
lör alla de öfriga städerna tillsammans. Enligt tillgängliga uppgifter
lära Stockholms och Göteborgs representanter i Andra Kammaren
komma att under nästa treårsperiod ökas med tre, medan alla de öfriga
städernas representanter för samma period ökas med endast två och
landsbygdens med ingen. Och med den benägenhet för en stark folkmängdstillväxt,
som under den närvarande tiden är kännetecknande
för stora städer, är det icke anledning att förmoda, att nämnda folkmängds
tillväxt skall åtminstone under den närmaste framtiden afstanna.

Den tillökning i Andra Kammarens representantantal, hvilken enligt
riksdagsordningens nu gällande bestämmelser betingas af folkmängdstillväxten
i våra nuvarande båda största städer, synes alltså böra föranleda
en ändring i dessa bestämmelser. Denna ändring åter synes
mig böra ske på sådant sätt, att man med bibehållande af den grundlagens
princip, enligt hvilken ökad betydelse för städerna skall betinga
ökadt inflytande för dem inom representationen, sätter de folkmängssiffror,
enligt hvilka representantantalet bestämmes, i eu sådan serie, att ökning i
representantantalet eger rum endast på grund af en folkmängdstillväxt,
som är så pass stor, att den kan anses beteckna en verklig tillväxt i
stadens betydelse. Härvid möter visserligen den stora svårigheten att
med bestämda siffror angifva den proportionella tillväxten i ett samhälles
allmänna betydelse; men om jag också, att döma af de motioner,
som angående föreliggande vigtiga fråga blifvit hos innevarande års
Riksdag framstälda, icke vågar hoppas att i det förslag, som jag nu
har äran framlägga, hafva på ett för alla tillfredsställande sätt lyckats
öfvervinna denna svårighet, har jag dock efter bästa förmåga sökt
hålla en medelväg mellan ytterligheterna.

En anmärkning, som torde komma att göras, är den, att förslaget
väl mycket inskränker den representationsrätt, som enligt nu gällande
bestämmelser tillkommer våra båda största städer. Emot denna anmärkning
kan invändas, att det inflytande inom representationen, som
enligt förslaget skulle tillkomma dessa städer, i alla fall är något större
än det, som vid representationsförändringens genomförande tillmättes

3

Motioner i Första Kammaren, N:o 45.

dem. Å andra sidan skulle mot de siffror, som angifvas i detta förslag,
möjligen kunna anmärkas, att de medgifva ett för stort inflytande
åt de större städerna. Med afseende på en dylik anmärkning
synes mig särskildt böra framhållas vigten af att icke utan fullt giltig
anledning ändra grundlags stadgade förhållanden.

På grund af hvad jag nu anfört får jag vördsamt föreslå, att
mom. 3 § 13 riksdagsordningen må erhålla följande förändrade lydelse:

3. I stad, som eger en folkmängd af tiotusen,
eller mer, utses följande antal riksdagsmän, nemligen:
en riksdagsman för en folkmängd af tiotusen; derutöfver
en för hvarje fullt tal af tiotusen, hvarmed
folkmängden öfverstiger tiotusen, men ej sextiotusen;
derutöfver en för hvarje fullt tal af femtontusen,
hvarmed folkmängden öfverstiger sextiotusen, men ej
etthundrafemtiotusen, derutöfver en för hvarje fullt
tal, af tjugutusen, hvarmed folkmängden öfverstiger
etthundrafemtiotusen, men ej tvåhundrafemtiotusen;
derutöfver en för hvarje fullt tal af tjugufemtusen,
hvarmed folkmängden öfverstiger tvåhundrafemtiotusen,
men ej trehundrafemtiotusen; derutöfver en för
hvarje fullt tal af femtiotusen, hvarmed folkmängden
öfverstiger trehundrafemtiotusen, men ej femhundratusen;
och derutöfver en för hvarje fullt tal af etthundratusen,
hvarmed folkmängden öfverstiger femhundratusen.
Öfriga städer
högst tolftusen.

Om remiss till konstitutionsutskottet anhålles vördsamt.

Stockholm den 1 februari 1890.

Oscar Alin,

ledamot för IJpsala läa af Riksdagens
Första Kammare.

4

Motioner i Första Kammaren, N:o 45.

Bilaga till herr 0. Alins motion om ändring af mom. 3 § 13 riksdagsordningen.

Med tillämpning af folkmängdssiffrorna för den 31 december 1888
skulle för städerna följande antal representanter till Andra Kammaren
utses, nemligen:

a) för de städer, hvilka ega sjelfständig valrätt:

Stockholm ... med 234,990 inv., enl. motionärens förslag 16; enl. R.-O. 23;

Upsala .........	»	21,710	»	»	»	»	2;	»	))	2;
Linköping ...	)>	12,010	»	»	»	j>	i;	»	»	i;
Norrköping..	»	30,836	»	)>	»	»	3;	»	3)	3;
Jönköping ...	»	19,496	»	y>	»	»	l;	»	3)	i;
Kalmar.........	3>	11,948			»	»	i;	»	3)	i;
Karlskrona..	»	20,354	»	»	»		2;	»	33	2;
Malmö .........	»	46,283	3>	»	»	»	4;	»	3)	4;
Lund ...........	»	14,759	»	))		»	1;	»	3)	1;
Landskrona.	»	11,795		»	»	»	1;		33	l;
Helsingborg	»	17,465	»	»	»	»	l;	))	33	1;
Göteborg......	»	99,647	»		»	»	8;	»	33	9;
Örebro ........	3>	13,891	3>	»	»	3)	l;	))	33	1;
G ello ............	)j	22,019	»		»	))	2;	)>	33	2;
Söderhamn...	33	10,161		»		))	i;	))	33	i;
Sundsvall......	3>	11,085	»	»	»	))	i;	»	33	l.
						Summa	46.			54.
b) för öfriga	städer:

Så väl enligt motionärens förslag som enligt riksdagsordningen 25.
Städernas representantantal i Andra Kammaren, hvilket med tillämpning
af 1888 års folkmängdssiffror skulle enligt nu gällande bestämmelser
utgöra 79, blefve enligt motionärens förslag reduceradt till 71.
Minskningen komme att drabba Stockholm med 7 representanter och
Göteborg med 1.

Stockholm, K. L. Beckman, 1890.