Motioner i Andra kammaren. Nr •HiU

Motion 1918:269 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren. Nr •HiU.

Nr 269.

Av herr Thore, om skrivelse till Kring!. Maj:t angående beredande
efter krigets slut av fri tillgång till »bunkers»
för svenska fartyg i oceantrafik.

Bland de vedervärdigheter, som under rådande världskrig den svenska
ång- och motorbåtsflottan vid uppehållande av utrikes trafiken har att

kämpa med, utgör svårigheten att erhålla bränsle — kol och brännolja_

för maskinens drift en bland de mest framträdande. Vid åtskilliga tillfällen
ha de krigförande makterna — och det är ju hos dessa som naturtillgångarna
av nämnda förnödenketsartiklar huvudsakligen äro att söka —
lagt betydande hinder för de neutrala nationernas fartyg att förnya sina
kol- och brännoljeförråd, varigenom resans fortsättande ofta omöjliggjorts.
Bränslet för fartygets drift har blivit ett medel bland flera andra'' att utöva
tryck på den neutrala sjöfarten för att mer och mer bringa den i beroende
av de krigförande. I fråga om den i allmän fart sysselsatta neutrala handelsflottan
ha tydligen England och Amerika, som besitta det övervägande
antalet av kolstationer utefter världshavens trafikvägar, ett dominerande
inflytande. Inom Östersjön är det däremot Tyskland, som dikterar villkoren
för fartygens förseende med kolbränsle.

Före kriget voro de utefter fastlandens kuster och å öarna i världsha\
en till mer än ett hundratal strödda kolningsstationer, utan några som
helst lestriktioner eller olikheter i behandlingssättet gent emot kunderna,
tillgängliga för alla nationers fartyg. Man kan säga, att dessa anhaltspunktei,
där fartygen kunde förnya sina förråd, så att säga hämta förnyad
klaff att bringa laddningen till den slutliga hamnen, genom denna sin i
viss man internationella karaktär haft en utomordentlig betydelse för befrämjande
av världshandeln. En skarp tävlan har ägt rum mellan de olika

8

Motioner i Andra hammaren, Nr 2fi9.

stationerna för att kunna erbjuda den förbipasserande trafiken de största
förmånerna i form av billigaste pris och snabb expedition. Och över
huvud har genom konkurrensen sinsemellan samt frånvaron av tullskrankor
och andra handelsrestriktioner å de för sjöfartens behov inom nämnda
friområden magasinerade förbruksartiklar handelns frihet här uppnått sin
högsta potens.

Det torde för en var, som följt med krigets inflytande på den internationella
samfärdseln, vara bekant’ att kolningsstationerna ej längre utgöra
de fordom fria handelsområdena. Även här ha restriktioner i fråga om
utlämnande av förnödenhetsartiklar gjort sig gällande, som kännbart träffat
icke minst den svenska sjöfarten. Steg för steg, pa grund av det nödtvång
som kriget skapat , bär det förut restriktion sfria utlämnandet av
varor ersatts med klausuler, som bestämma olika behandlingssätt för olika
nationers fartyg och för olika fartyg tillhörande samma nation. Ja, så
långt har det gått, att kolningshamnarna, i stället för att tillföra fartygen
ökad impuls till resans fortsättande, i många fall blivit fängsel, där skeppen
hållas kvar.

Arten av den kontroll, som man från krigförande makters sida anser
sig kunna föreskriva för den neutrala sjöfartens förseende med förnödenheter,
framgår ur nedan nämnda utdrag av de nyligen utfärdade amerikanska
»bunkers»-föreskrifterna. (Det må anmärkas, att »bunkers» innefattar
kol, koks, olja, petroleum, gasolin, fartygsutrustning och proviant,)

»För neutrala fartyg gäller, att de, som disponera, äga, befrakta eller kontrollera
vederbörande fartyg, till Förenta Staternas krigshandelsdeparteinent böra
insända namnuppgift på alla de fartyg, som de förfoga över, samt å fartygens
befälhavare och alla förändringar, som från tid till annan kunna intratta ifråga
om fartvgen och deras befälhavare.

Intet fartyg får bortfraktas till tysk eller med Tyskland allierad makts
undersåte, ej heller till någon person eller firma, som icke godkännes av kngsliandelsdepartementet.
Intet fartyg får upprätthålla förbindelse med eller destineras
till fientlig hamn, får ej bistå något fartyg, som går i fiendens intresse.

Vane fartyg i fart på Förenta Staterna, vilket går till eller från Sverige,
Norge Danmark, Holland eller Spanien, skall för inspektion anlöpa hamn, som
bestämmes av Förenta Staterna. Intet fartyg får från hamn utanför Förenta
Staterna till någon europeisk hamn föra last, som ej på förhand blivit godkänd
av den »interallierade befraktningskommissionen». Det får icke föra last från
Sverige, Norge etc., såvida ej lasten åtföljes av bevis att den icke är av

fientligt ursprung. . ,,

Redare eller befraktare måste på anmodan av kngshandelsdepartementet

från tjänsten skilja befälhavaren eller övrigt befäl och manskap.

Motioner i Andra kammaren, Nr datt. ;i

• J,u S^ia en resa eller bortfraktas utan föregående samtycke

av krigsliandelsdepartementet eller den allierade befraktningskommissionen: det
ai ej fora last konsignera^ till eller skeppad av någon, med vilken Förenta
. taternas medborgare enligt lag äro förbjudna att underhålla affärsförbindelser
oen icke till eller Irån europeisk hamn föra last, som är konsignerad till eller
affärer1 UUgon’ lned vilken fle allierades undersåtar äro förbjudna att ha

Intet fartyg lår köpas eller säljas utan föregående medgivande av ovan
namuda myndigheter, intet fartyg uppläggas i någon hamn utan samma mvn
oigheters samtycke.

Alla bunkers, som mottagas ombord, få användas endast av vederbörande
lart\g och mtet lossas i annan hamn eller överföras till annat fartyg. Rapport
innehållande vissa specificerade uppgifter skall avgivas till krigshandelsdeparte
men et ku varje manad för fartyg, som träffas av bunkerbestämmelserna

I förbindelse med ovannämnda bestämmelser förklarar krigsbandelsde[
»art emea tet särskilt, att från och med den 2 februari är det nödvändigt, att vane
l edare eller ^befraktare av neutrala fartyg undertecknar det avtal, som förpliktar
dem att tolja de refererade reglerna, samt sänder departementet fullständiga
upplysningar om alla deras Övriga fartyg.»

föreligger, genom de bär utan åberopade föreskrifterna, ett
klavbindande av den neutrala sjöfarten, som hindrar denna sjöfart att
utnyttjas på ett sätt, som för det ifrågavarande neutrala landet är förmånligast,
Restriktionerna och kontrollen äro faktiskt av den art, att, om de i fortsättningen
skola bli gällande, en neutral sjöfart på amerikanska hamnar
eller berörande de kolstationer, som dirigeras från Förenta Staterna, faktiskt
omöjliggöres.

Nu är att förmoda, att den återgång till äldre tiders rättslöshet till
sjöss, en återgång, som man före kriget ansåg vara helt och hållet utesluten,
skall upphöra i och med det kriget slutat. Åtminstone betygas, och
kanske mest högljutt från de läger, där den maritima rättslösheten tagit
de mest groteska former, en allvarlig önskan att vid fredsslutet återställa
havens frihet. Det genom kriget skapade nödläget är emellertid ej upphävt
därigenom, att världsfreden kommer till stånd. Kvar står behovet för
varje land att ersätta sina tömda förråd. Kvar står även oviljan och
ammositeten mot de hittillsvarande neutrala, som under kriget förmenas
ut betingat sig fördelar på de stridandes bekostnad. Och att ransoneringsoch
kontrollföreskrifter gent emot dessa neutrala vid utlämnande av förnödenheter,
dels på grund av den allmänna bristen på varor och transportmedel,
dels förorsakad av den nyss nämnda animositeten, även i fortsättningen
komma att tillämpas, kan man taga för givet.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 4 sand. 106 höft. (Nr 267—269.) 2

IQ Motioner i Andra kammaren. Nr 20k.

Vad nu speciellt angår den neutrala, vi mena i törsta hand den svenska
oceangående sjöfartens förseende med »bunkers», så måste det vara
tydligt för en var, att en efter kriget fortsatt restriktion på denna tor
vår sjöfart oundgängliga nödvändighetsvara, även om eu sådan restriktion
tillämpas i långt mildare grad än vad för närvarande ar fallet, maste bil
ödesdiger. Efter alla tecken att döma går det svenska far tygstonnaget eu
ytterligare dedicering till mötes. Skall härtill komma, att värn fartyg efter
krigets slut genom restriktioner, kontroll av ägarnes affärsförbindelser
med mera eller genom att debiteras högre avgifter för bunkers, hindras
i., trafiken ''eller bli utsatta för eu illojal konkurrens, då torde snart viktiga
svenska sjöförbindelser över världshaven få inställas.

Spörsmålet, som här framdragit-s, är av den viktiga beskaffenhet, att
det oundgängligen kräver statsmakternas uppmärksamhet. Allaredan nu
bör man tänka sig in i den situation, som uppstår vid krigets slut; man
måste planera för fredsberedskapen. De åtgärder, som kunna ifrågakomma
för att bereda det svenska fartygstonnaget eu möjligast gynnsam behandling
å de viktigare stationerna för intagning av bunkers, höra dels till
de? handelspolitiska området, dels kan man tänka sig åtgärder av mera

rent ekonomisk art. . ,

Till de senare skulle jag vilja räkna åtgärder, från inhemska leceriers
sida eller från svenska rederier i förening med andra skandinaviska
rederier samt under samverkan och bistånd från export- och importfirmor
eller sammanslutningar av sådana firmor i Sverige eller Skandinavien,
samt likaledes med stöd av respektive regeringar, för anordnande av
depåer för »bunkers» å vissa viktiga kolningsstationer utefter världshavens
allmänna trafikvägar, exempelvis vid Suezkanalrouten, Panainakanalen,
i Las Palmas, Brasilien och W. Indien.

Handelspolitiska åtgärder, som kunna ifrågasättas för uppnående av
ovannämnt syfte, måste gå ut på att den svenska regeringen låter sig
angeläget vara att snarast möjligt och i varje fall, då frågan om konkreta
åtgärder för återställande av havens frihet vid fredslutet blir aktuell, på
diplomatisk väg söka befrämja spörsmålet om kolningsstationernas, vid
utlämnande av bunkers åt de sjöfarande, förut påpekade restriktionsfria

och internationella karaktär.

På grund varav jag vördsamt lår anhålla,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för

Motioner i Andra kammaren. Nr 1 ]

att vid krigets slut söka bereda svenska fartyg, sysselsatta
i oceantrafik, möjlighet att, fria från för dessa
fartyg särskilt betungande villkor, intaga »bunkers» å
de viktigaste kolniugsstationerna.

Stockholm den 1 februari 1918.

Alex. Thore.