Motioner i Andra kammaren. Nr 361

Motion 1918:361 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren. Nr 361.

r>

Nr 361.

Av herr Olsson i Kullenbergstorp, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition., nr 20 Jj, angående minimipns
å brödsäd m. m.

Under nuvarande kristid har fragan om lifsmedelsproduktionen
intagit ett av de mest framskjutna rummen om icke det allra viktigaste
för vårt folk. De åtgärder i prisreglerande syfte som tidigare vidtagits
hava, vad det beträffar produktionen, ej slagit synnerligen väl ut. I
allmänhet är nog den meningen gällande, att det'' intensiva jordbruket
blivit hårt medtaget, oaktat det är tydligt, att just från detta jordbruk
är det som under nuvarande svåra förhållanden man får hoppas kunna
få de mängder livsmedel, som skola göra det möjligt, att vi nödtorftigt
kunna föda oss. Det är därför av allra största betydelse, att jordbrukets
intensitet dels hålles uppe och dels utvidgas till de arealer där sådant
är möjligt. All erfarenhet visar, att ett intensivt jordbruk har höga driftkostnader,
svnnerligast nu då allt som behöves för sådant jordbruk
stigit oerhört i pris. Det får dock ej avskräcka, då nödläget fordrar, att
allt vidtages som kan ge ökad produktion.

Uti Kungl. Maj:ts nadiga proposition, nr 204, angående minimipris
å brödsäd m. m. ha föreslagits vissa minimipriser för vete och råg under
skördeåren 1918 och 1919 samt för kom och ärter under skördeåret
1918. De i propositionen föreslagna minimiprisema å nämnda sädesslag
anser jag vara väl avvägda, då det gäller att endast bedriva odlingen
utan särskilda eller mera kostbara åtgärder. Till att framdriva
mera kraftiga och dyrbara åtgärder räcka de sannolikt icke, och att utvidga
odlingen till endast arealen kan lätt åstadkomma, att totalutbytet
minskas i stället för höjes.

Det har därför synts mig böra tagas i övervägande, om ej sådana
prisbestämmelser kunde träffas, att verkan av desamma säkert sporrade
alla lantmän att driva intensiteten i jordbruket till det allra yttersta

6

Motioner i Andra kammaren, Nr 361.
i fråga om brödsädes- och ärtodling, då sådan odling är den ojämförligt

Antager man, att de av Kungl. Maj:t bestämda allmänna inlösningsprisema
komme att gälla för det odlaren gjorde disponibelt för staten
intill en viss bestämd mängd pr hektar besådd jord af de fyra härovan
nämnda sädesslagen, och för den överskjutande mängd pr hektar, som
odlaren levererade, han erhölle ett avsevärt högre pris, skulle enligt mitt
förmenande vinnas, dels att alla odlare gjorde sitt yttersta och dels
att de levererade det mesta möjliga utan allt brak och undersökningar.

Det synes mig som borde gränsen mellan de olika priserna sättas
vid en god medelskörd eller 1,500 kg. pr hektar samt att priset för det,
som levererades därutöver förhöjdes med trettio % utöver det gällande
allmänna inlösningspriset för resp. sädesslag. Om en odlare hade o
hektar besått med vete och från denna areal redovisade 10,000 kg. skörd,
skulle i så fall 7,500 kg. beräknas efter det lägre priset och 2,500 kg.
efter det förhöjda priset. Att sätta premien för intensiv odling lägre
vore knappast skäligt emedan verkan av densamma bleve för liten. Då
redan alla lämnat uppgifter om arealen som besås och detta lätt i tvivelaktiga
fall kunde kontrolleras, vore svårigheterna med kontroll och dylikt
minimala. För övrigt kunde bestämmas, att de odlare som gjorde
anspråk på tilläggspris för de av till staten levererat parti säd finge
styrka sina arealuppgifter på lämpligt sätt, Tilläggspnset borde beräknas
för vete, råg, korn och ärter var för sig, och om något av sädesslagen
ej lämnade 1,500 kg. i skörd pr hektar, finge ej det felande avräknas
å det sädesslag som lämnat ett högre utbyte.

Det högre pris, som staten finge vidkännas för en större eller mindre
del av brödsäds-och ärtskörden, vore helt säkert väl använda penningar,
som verkade direkt i produktionens tjänst pa ett sätt varom intet tvivel
kunde råda, att staten erhölle valuta för sina utgifter, och att desamma
utginge till producenter som verkligen uträttade något för det allmänna
och ej till sådana som litet eller intet gjort själva. Helt säkert
kom det att verka stimulerande för produktionen, mera än något, som
hittills vidtagits på detta område, då det intensiva jordbrukets män
sågo, att de ej voro alldeles bortglömda. e

Den för staten ökade kostnaden finge givetvis utgå av anslaget for
kristidsutgifter eller det anslag, som kommer att utgå till brödsäds- och

mjölregleringen. .

Att i alla detaljer framlägga ett utarbetat förslag i ärendet ar na -

Motioner i Andra kammaren, Nr 361. 7

turligtvis ej möjligt för en motionär,''vadan jag får anhålla, att eu skrivelse
1 ärendet matte avlatas till Kung]. Maj*t, som vidare utformade
ovan framställda förslag.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa,

att riksdagen måtte dels bifalla Kungl. Maj:ts
i proposition nr 204 gjorda framställning, dels ock
x skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj :t, med beaktande av här ovan angivna synpunkter,
låta utreda huruvida icke i vissa fall högre pris
än de av staten fastställda inlösningspris lämpligen
skulle kunna medgivas vid inköp av vete, råg, kom
och ärter, ävensom vidtaga de åtgärder vartill denna
utredning kan giva anledning.

Stockholm den 9 april 1918.

Olof Olsson.

KuIIenbergstorp.

- - -

- - • . : ,

\ _\ti . ••• s. ?• ’ -h

e • ’ '' -''■»;> ■ .

••>*)-fl-* $.f J-* :~s>i - J * *■

• : : . -i ■ ‘ ■ : : - : -• '' ,» " ••''/ ! V -

v>. H ■