Motioner i Andra Kammaren, N:u 78

Motion 1895:78 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:u 78.

5

N:o 78.

Af herr F. J. E. Berglöf, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utarbetande af lagförslag i syfte att
förekomma obehörigt bruk af sådana inteckningar, som
enligt 23 § i förordningen angående inteckning i fast
egendom må utan uppvisande af inteckning shandling en
dödas, men med livilka dylik åtgärd ej vidtagits.

I 23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni
1875, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen den 6 oktober 1882,
stadgas att ny egare till fastighet, som blifvit efter utmätning såld å
offentlig auktion eller under konkurs, i den ordning konkurslagen bestämmer,
eger att utan uppvisande af inteckningshandlingarne i hufvudskrift
erhålla dödning af inteckningarne för de fordringar, som antingen
alldeles icke eller endast till någon del kunnat af köpeskillingen
gäldas.

Uti sin till 1894 års Riksdag aflemnade embetsberättelse anförde
justitieombudsmannen, att denna ^bestämmelse gifvit anledning till bedrägerier
i så måtto som inteckningshandlingen, innan dödandet egt
rum, utsläppts i rörelsen, och den, som mottoge en sådan handling, vore
ur stånd att af dess innehåll eller af gravationsbevis erhålla kännedom
om inteckningens beskaffenhet. Justitieombudsmannen hemstälde ock
om ett tillägg till berörda 23 § för att afhjelpa omförmälda olägenhet,
men denna hemställan blef icke af Riksdagen bifallen.

Då det torde vara nödigt att på lagstiftningens väg söka hindra
missbruken af dylika inteckningshandlingar, bör denna fråga icke lemnas,

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 78.

förrän den blir löst på ett tillfredsställande sätt. Härutinnan kunna ju
liera utvägar förefinnas, men jag tillåter mig föreslå om icke enklaste
och bästa sättet vore, att vederbörande auktionsförrättare skulle förpligtas
att göra anmälan om den felande liqviden på inteckningarna.

Utsökningslagens 86 § föreskrifver, att, om fast egendom blifvit utmätt
för icke intecknad fordran, skall utmätningsmannen genast å landet
till domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen och
beloppet af den fordran, hvarför utmätningen skett. Inteckningslagens
38 § stadgar vidare, att beviset skall uppläsas och intagas i inteckningsprotokollet
på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i
stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Med tillämpning af denna princip torde genom ett tillägg till dels 26
§ eller annan paragraf i 6 kap. utsökningslagen, dels ock 38 § i inteckningslagen
kunna föreskrifvas, att, då öfverenskommelse träffats om fördelning
af köpeskillingen för såld fastighet eller så snart förslag eller
utslag om dylik fördelning vunnit laga kraft, utmätningsman eller öfverexekutor
skall genast å landet till domaren eller i stad till rätten insända
bevis om de inteckningar, som alldeles icke eller endast till någon
del kunnat gäldas af köpeskillingen. Detta bevis skulle sedan gifvas
samma behandling, som här förut omförmäles i 38 § inteckningslagen.
Genom dessa åtgöranden förefinnes en grund för att uti gravationsbevisen
kunna anteckna förhållandet med dessa tvifvelaktiga inteckningshandlingar.
Man kan häremot invända, att denna åtgärd skulle menligt
inverka på dens rätt, som å exekutiv auktion inköpt en fastighet och
som ville med fortfarande inteckningsrätt utgifva en inteckningshandling
utaf här omförmälda beskaffenhet. Men då ifrågasatta åtgärden
om anmälan och anteckningen i inteckningsprotokollet icke upphäfver
inteckningen eller kan betaga fastighetens köpare att genom en anmälan
till inteckningsprotokollet gifva full kraft åt inteckningshandlingen, torde
anmärkta invändning icke ega någon betydelse. Då frågan emellertid
tarfvar eu närmare utredning och granskning än som nu kan utaf mig
verkställas, framlägges icke något formuleradt förslag till lydelse af det
tillägg till utsöknings- och inteckningslagarne, som erfordras för att
vinna uppgifna mål, utan tillåter jag mig vördsamt hemställa,

att Riksdagen beslutar en skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan om utarbetande af lagförslag med
syfte att förekomma obehörigt bruk af sådana inteckningar,
som enligt 23 § i förordningen angående in -

7

Motioner i Andra Kammaren, N:o 79.

teckning i fast egendom må dödas utan att inteckningshandling
i hufvudskrift uppvisas, men med hvilka
dylik åtgärd icke vidtagits.

''■■''ti * ra:- ).''[■> i ■'' ■ o;! OiB i. i\ Jvi

Stockholm den 26 januari 1895.

Frans Berglöf.

N:o 79.

Af herr F. J. E. Berglöf, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utredning af frågan om förläggande af
Skåne och Blekinge under Göta hofrätt samt förflyttning
af hofrättens i Kristianstad två divisioner med en till
hvardera af Svea och Göta hofrätter jemte framläggande
af det förslag, hvartill utredningen föranledde.

Uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 3 till innevarande års
Riksdag har föreslagits, det Riksdagen ville besluta dels att Vermlands
och Gotlands län skola vid 1896 års början skiljas från Svea hofrätt
och förläggas under Göta hofrätt^ doinvärjo, dels att antaga förslag till
lag angående ändrad lydelse af 25 kapitlets 9 § rättegångsbalken, dels
ock att medgifva åtskilliga öfvergångsbestämmelser.

Att en lämpligare fördelning af dornsområdena för rikets hofrätter
är behöflig, kan icke emotsägas, men fråga kan vara om den nu föreslagna
är den lämpligaste. Provinserna Vermland, Skåne och Blekinge
hafva samtliga förr lydt. under Göta hofrätts doinvärjo ända till dess